Många svenskar har gjort starka avtryck i NHL-hockeyn. Många har även blivit ikoner i sina nordamerikanska klubbar. Jag kommer under några veckor framöver plocka ut mitt svenska All-Star Team i några av NHL-organisationerna. Håller du med mig i uttagningarna? Gå gärna in i kommentarfälten på hockeysverige.se:s olika sociala medier och skriv ditt lag.
Philadelphia Flyers har genom åren blivit en riktig svenskklubb. Första svensk i klubben var Thomas Eriksson. Redan 1980 åkte han över till Pennsylvania första gången. Han kom att spela två vändor i organisationen, vilket ni kan läsa om längre ner.
Senaste säsongen spelade tre svenskar i Philadelphia, Erik Gustafsson, Robert Hägg och Oskar Lindblom.
Flyers klev in i NHL 1967 och har vunnit Stanley Cup vid två tillfällen, 1974 och 1975. Några av stjärnorna då varBobby Clarke, Bernie Parent, Dave "The Hammer" Schultz och Terry Crisp. Laget var även i final säsongen 1984/85 med Pelle Lindbergh i målet, men Edmonton vann finalserien med 4–1 i matcher. När Flyers gick till final säsongen 2009/10 ingick målvakten Johan Backlund i truppen, men han fick enbart göra ett par korta inhopp under säsongen.
Att plocka ut ett All Star team i en klubb som haft 26 svenskar i truppen ger såklart en del grubblerier. Men så här ser mitt Philadelphia Flyers All Star team ut:
[endif]
{{ PAYWALL LIMIT }}
MÅLVAKT
Pelle Lindbergh
”Det känns nästan märkligt att behöva lämna en så skicklig målvakt som Tommy Söderström utanför ett All Star team från Flyers. Samtidigt hade det naturligtvis inte gått att lämna Pelle Lindbergh utanför laget. Han flyttade över till Maine Mariners från AIK 1980. Efter en säsong i AHL flyttades han säsongen efter upp till Flyers. Där blev han kvar till sin bortgång 1985. Säsongen 1982/83 kom han med i NHL All Rookie team och säsongen 1984/85 i NHL:s All Star team. Då fick han som första svenska målvakt mottaga Vezina Trophy som ett bevis på att han var säsongens bästa målvakt i NHL.
Pelle Lindbergh fostrades i Hammarby och hade där under många år ganska tuff konkurrens av goda vännen Rolf Ridderwall. Som bekant blev båda världsmålvakter. Det blev spel i två VM och ett OS för Pelle Lindbergh samt i Canada Cup 1981.
Den 11 november 1985 kom beskedet att Per-Eric ”Pelle” Lindbergh hade omkommit efter en trafikolycka. Han blev 26 år.”
Brian Propp:
– Pelle var ju en väldigt populär kompis i vårt lag och givetvis även en väldigt duktig målvakt. Även fansen uppskattade Pelle väldigt mycket.
– Just den natten då olyckan skedde låg jag hemma och sov. Tiden efter att han dog var jobbig och skiljde sig väldigt mycket från den vardag vi var vana vid. Ledarna i Philadelphia Flyers gjorde då ett väldigt fint jobb och samlade ihop oss så vi kunde gå igenom det här tillsammans, säger Brian Propp med en röst som visar att han fortfarande är starkt påverkad av olyckan.
Runner-Up:
Blev du ofta jämförd med ”Pelle” Lindbergh under din tid i Philadelphia Flyers?
– Jo, men så blev det väl eftersom jag hade en ganska bra första säsong i Philadelphia och vi båda hade ungefär samma spelstil. Små, korta och stod mest upp och räddade puckarna. I övrigt hade vi kanske inga likheter och jag hade faktiskt aldrig sett ”Pelle” spela.
– Man märkte att ”Pelle” var riktigt stor där borta fortfarande trots att han egentligen inte spelade speciellt många säsonger i klubben.
Hamnade du i någon fight i NHL?
– Ja, mot Corey Schwab i New Jersey Devils. Jag ville faktiskt uppleva att vara med i en riktig fight borta i NHL. Nu blev det inte som jag tänkt mig eftersom jag står och håller i byxorna på en annan kille som slåss när Schwab kommer åkande över hela banan. Han hinner slänga handskarna innan han är framme vid mig. Jag ser aldrig honom så jag hinner inte slänga mina vilket gör det lite svårt att ge tillbaka.
– Jag tänkte att jag inte ska vika ner mig och bli kallad för ”chicken swede”. Jag stod upp hela fighten, men det kostade mig sju stygn på vänster kind, säger Söderström med ett leende.
Två svenska stjärnmålvakter i Flyers: Pelle Lindbergh och Tommy Söderström.Foto: Bildbyrån
BACKAR
Kjell Samuelsson
”Big-Kjell” gjorde nio säsonger för Philadelphia mellan 1986 och 1998. Han tillsammans med Per-Erik Eklund är med det dom två svenskar som spelat flest säsonger i klubben. Samuelsson trejdades under säsongen 1986/87 till Flyers från New York Rangers mot Bob Froese och ett draftval, vilket kom att visa sig bli Patrik Juhlin. I februari 1992 var han inblandad i en större trejd som gjorde att han tillsammans med Rick Tocchet och Ken Wregget kom till Pittsburgh där han säsongen 1991/92 var med om att vinna Stanley Cup.
Kjell Samuelsson, fostrad i Tingsryd, var med i det VM-lag som vann guld 1991 i Åbo. Han spelade även Canada Cup på sensommaren samma år. Har sedan år 2000 jobbat inom Philadelphia Flyers organisation.”
Thomas Eriksson
”Här stod valet mellan Eriksson och Kim Johnsson. Thomas Eriksson är trots allt pionjären som betytt väldigt mycket för svenska spelare i Flyers. Han gjorde sin första sväng över till Philadelphia 1980, men återvände till Djurgården under inledningen av säsongen 1981/82. Efter två säsonger hemma i Stockholm återvände han till Philadelphia där han blev kvar under tre säsonger. Var under den perioden inte bara en tuff (polis i civila yrket) defensiv back utan hade även en bra produktion offensivt. På 227 matcher svarade Thomas Eriksson för 22 mål och totalt 101 poäng.
Efter återkomsten till Djurgården blev han under sin tredje säsong lagets kapten. Han spelade kvar i Djurgården till och med säsongen 1993/94. Han avslutade sedan med spel en säsong för Västerås. Han vann totalt fyra SM-guld med Djurgården, spelade två OS, två Canada Cup samt fem VM.”
När bestämdes det att du skulle åka över till Philadelphia och NHL?
– Det var efter OS. Jag och Pelle (Lindbergh) hade draftas av Flyers efter VM turneringen 1979. Vi båda låg i lumpen ute i Kungsängen det året och vi snackade väldigt mycket om när och om vi skulle åka över dit.
– Pelle hade redan bestämt sig för att sticka över och jag tog samma beslut ganska snart jag med.
Du gjorde bara en säsong i NHL innan du återvänder till Djurgården. Med facit i hand, var du för ung för att spela i NHL då?
– Det var så att jag fick hemlängtan faktiskt. Spelmässigt och allt kring laget var det inget fel på. Första året fick både jag och Pelle inleda i Maine Mariners. Vi hade ett väldigt bra lag där också (med bland andra Mark Taylor och Greg Adams). Sen blev jag uppkallad till Flyers. Där blev jag kvar resten av säsongen.
– Året därpå spelade jag i NHL-premiären. Men efter den matchen gick jag in till klubbledningen och sa att jag ville åka hem till Sverige.
Hur reagerade klubbledningen i Flyers då?
– Det var ju inte alldeles vanligt att någon gjorde så, men ledningen tog det väldigt bra och sa bara att om jag känner på det viset så skulle jag självklart åka hem. Jag tror inte att ledningen tyckte speciellt illa om mig för det eftersom jag fick komma tillbaka till Philadelphia två år senare.
Efter framgångarna med Djurgården som leder till guld 1983 så återvänder Thomas Eriksson till NHL och Philadelphia Flyers.
– Jag kände mig betydligt bättre förberedd rent mentalt den här gången. Nu visste jag vad jag hade att förvänta mig då jag kom dit bort.
Den 11 november 1985 hände det overkliga. Klubbens svenska målvakt och tillika Thomas Erikssons bästa vän, Per ”Pelle” Lindbergh avlider efter en trafikolycka. Hela hockeyvärlden stannar upp och har svårt att ta till sig att världen bästa målvakt just då hade förolyckats bara 27 år gammal.
– Det var så illa det någonsin kunde bli, helt overkligt. Pelle var NHL:s bästa målvakt och hade nått en så hög status man kunde nå där borta tack vare sitt fantastiska målvaktsspel säsongen innan olyckan.
– Pelle och jag hade genom åren även blivit väldigt nära vänner och kom alltid extremt bra överens. Vi hade mer eller mindre levt tillsammans under vår tid i Philadelphia. Hans död var fruktansvärt jobbig… (Eriksson avbryter meningen och det hörs att han så här snart 40 år senare fortfarande tycker att det är ett jobbigt minne att tala om).
Hur mins du idag beskedet om själva olyckan?
– Pelle var ju inte död direkt efter olyckan utan det visade sig att han var hjärndöd. Beskedet om olyckan fick jag på morgonen. Jag hade träffat Pelle sent på kvällen innan. Beskedet var chockartat och overkligt precis som det är för alla som drabbas av något sådant.
– Det var en väldigt tung period, men framförallt märkte man hur stor han var i Philadelphia. Ibland får jag uppfattningen om att folk här hemma inte fattar hur bra han egentligen var. Pelle var absolut den viktigaste spelaren i laget.
Hur hanterade laget en sådan situation, blev ni rent av mer sammansvetsade?
– Jo, men visst blev vi mera sammansvetsade som lag vilket man ofta blir när man genomgår en kris, även om det är något som man inte önskar. Det ju tyvärr så att livet måste gå vidare även efter en sådan här tragisk händelse. Trots allt var ju hockeyn vårt jobb och det gällde ju att fortsätta prestera om du skulle behålla jobbet. Man har inte råd att slarva bort sin chans.
Det måste ha varit märkligt när inte Pelle Lindbergh fanns med i omklädningsrummet längre?
– Det var jättekonstigt. Det här hände i november och i februari blev jag skadad och säsongen efter åkte jag hem.
Under åren i Philadelphia spelade Thomas Eriksson oftast tillsammans på backplatsen med Brad Marsh (1086 NHL-matcher).
– Den som jag spelade mest med var nog Brad Marsh. Man anpassade sig till den man spelade med men Brad passade mig rätt bra. Han fick ta hand om de mera defensiva uppgifterna medan jag fick spela mer fritt framåt så att säga.
– Vi hade Mike Keenan som coach då och han körde oftast med fyra backar. Var man bland de fyra så fick man enormt mycket speltid, men hamnade du utanför laget var det extremt svårt att ta sig tillbaka in.
Kände du dig färdig med NHL när du återvände hem 1986?
– Absolut inte. Jag hade kunnat stanna kvar längre där om det inte var för coachen Mike Keenan. Det är ju som bekant flera spelare än jag som tyckte att han var ganska underlig, milt uttryckt. Nu var inte jag utplockad som någon hackkyckling av Keenan, men jag ville inte ödsla bort min tid som hockeyspelare på honom.
– Jag fick min svåraste skada i karriären den säsongen också då jag bröt knäskålen efter att jag fått ett skott som träffat där. Det väntade även en lång rehab för mig och det här sammantaget plus att Pelle hade dött gjorde att det passade att återvända hem till Djurgården just då.
Hamnade du i konflikt med Mike Keenan under din tid i klubben?
– Konflikt vet jag inte. Han behandlade de flesta på det här sättet. Jag kände att det inte var värt det och att jag inte är där till varje pris.
Runner-Up: Kim Johnsson.
Thomas Eriksson hade en lång och händelserik karriär.Foto: Arkiv
FORWARDS
Per-Erik Eklund
”En av svensk hockey smartaste spelare på isen genom alla tider. Blev också väldigt uppskattad i Philadelphia för just den egenskapen, men också för sin ödmjuka framtoning. Eklund, som även var juniorlandslagspelare i fotboll då han tillhörde Brommapojkarna, åkte över till Philadelphia 1986. Totalt kom han alltså att spela i klubben under nio säsonger. Han var heller aldrig nere och spelade i AHL eller andra farmarligor. På 646 matcher i Flyers svarade Eklund för 128 mål och totalt 495 poäng. I slutet av säsongen 1993/94 lämnade han klubben för att slutföra säsongen med slutspelsspel med Dallas innan återvände till Sverige.
Per-Erik Eklund fick sitt genombrott i Sverige då han var med i det AIK-lag som vann SM-guld 1984, men när han återkom till Sverige valde han spel för Leksand där han fortfarande bor kvar. Förutom SM-guldet var han även med i det VM-lag som vann guld 1991. Han spelade ett OS, ett Canada Cup och sex VM-turneringar. Är idag scout för Seattle Kraken.”
Du draftades av Philadelphia Flyers redan 1983, men åkte över först inför säsongen 85/86. Hur bestämdes det att just det här tillfället att åka över var det rätta för dig?
– Egentligen var det klart att jag skulle åka över redan året innan, men även här var "Boorken" inblandad. Han var förbundskapten då och jobbade hårt på att bygga ett landslag med unga spelare för framtiden och jag ingick i den satsningen. Men nu var inte det hela anledningen utan i första hand handlade om att jag inte kände mig mogen för att åka över redan 1984 utan ville skaffa mig ytterligare ett års rutin från Elitserien.
Ganska tidigt på debutsäsongen så körde din lagkamrat i Flyers, Pelle Lindbergh, ihjäl sig. Hur tog ni till er det här fruktansvärda beskedet?
– Jag hade precis lärt känna Pelle som jag bara kommit dit några månader innan olyckan skedde. Men Pelle var väldigt populär och hade fått pris som NHL:s bästa målvakt året innan så visst tog det rejält på oss spelare i laget. Det var många av Flyers killar som hade spelat ihop med Pelle under många år och lärt känna honom väldigt bra.
Var det svårt att ta sig över tröskeln och gå vidare för laget resten av den här säsongen?
– Det var riktigt tufft just efter att det hade hänt men alla i laget kände Pelle som person och vi visste att han skulle ha önskat att vi körde på för fullt trots hans bortgång. Så vi blev nog ännu starkare som grupp efter det här tragiska.
Vilket var ditt bästa år av dom nio som du tillbringade i NHL?
– Jag utsågs till MVP i Philadelphia Flyers säsongen 90/91. Hela laget gjorde en halvdålig säsong, men min kedja med Mike Ricci och Rick Tocchet, fick väldigt mycket beröm trots att det gick tungt för laget. Men det gick överhuvudtaget väldigt bra sedan Paul Holmgren tog över som coach efter Mike Keenan i Flyers. Under dom tre år som Holmgren var vår coach så gav mig väldigt stort förtroende och lät mig spela mycket i både powerplay och boxplay.
I Flyers fanns Bobby Clarke som inte var känd för att älska svenska spelare direkt.
– Det var inga problem alls utan jag tror Bobby Clarke gillade mig skarpt, skrattar Per-Erik Eklund innan han fortsätter:
– Han respekterade mig för det sätt jag spelade på, även om jag inte var lika tuff i spelet som honom. Bobby är en kille som gillar att snacka så det var väldigt vanligt att han och jag redan på morgonen innan matcherna tog en kopp kaffe ihop och pratade om allt möjligt.
Hur tog du beskedet att du hade trejdats till Dallas Stars din sista säsong där borta?
– Jag hade redan tagit beslut om att flytta hem efter den säsongen så Dallas ville ha mig till slutspelet det året. Dallas fick mig gratis just för att det var bestämt att jag skulle sluta i NHL. Hade jag fortsatt så skulle Flyers få ekonomisk ersättning.
Per-Erik Eklund.Foto: Bildbyrån
Mikael Renberg
"Ingick i kedjan ”Legion of Doom” tillsammans med Eric Lindros och John LeClair under ett par säsonger. Renberg åkte över första gången till Philadelphia 1993, men fick åka hem och spela för Luleå under lock-outen säsongen 1994/95. Då hade han säsongen 1993/94 kommit med i NHL:s All Star Rookie-team. Inför säsongen 1997/98 bytte han klubb till Tampa Bay, men i december 1998 trejdaes han tillbaka till Philadelphia. Redan säsongen därpå trejdades han vidare till Phoenix mot Rich Tocchet. Han avslutade NHL-tiden med tre säsonger i Toronto mellan 2001 och 2004.
Mikael Renberg har rötterna i Piteå, men fick sitt genombrott i Luleå. När han 2004 återvände till svensk hockey ”för gott” gjorde han ytterligare tre säsonger i Luleå innan han avslutade karriären med två säsonger i Skellefteå. Han var med i den VM-lag som vann guld 1998 i Zürich. Renberg spelade två OS och fyra VM.”
Peter Forsberg
”Enligt många den största hockeyspelare svensk hockey fått fram. Han draftades av Philadelphia 1991, men byttes bort till Quebec tillsammans med Chris Simon, Mike Ricci, Kerry Huffman, Ron Hextall och Steve Duchesne mot Eric Lindros. Han gjorde också sin NHL-debut för Quebec säsongen 1993/94. Quebec blev Colorado och där blev han kvar till och med säsongen 2003/04. Efter lock-out-säsongen 2004/05 skrev ”Foppa” på för Philadelphia. Under sin en och en halv säsong i klubben svarade han för imponerande 33 mål och totalt 123 poäng på 106 matcher. Alltså ett poängsnitt på 1.1 per match. Hans totala poängsnitt sett över hela hans tid i NHL hamnade på 1.25 poäng per match. Han kom att göra 708 NHL-matcher, 249 mål och totalt 885 poäng.
Säsongen 1994/95 utsågs Peter Forsberg till NHL:s bästa rookie och kom även med i NHL:s All Star Rookie team. Säsongerna 1997/98, 1998/99 och 2002/03 togs han ut i NHL:s All Star team. Säsongen 2002/03 fick han priset Hart Ross Trophy som ett bevis på att han var hela NHL:s mest värdefulla spelare. Dessutom vann han poängligan samma säsong. Två gånger, 1996 och 2001, vann Peter Forsberg Stanley Cup.
Peter Forsberg, som har MoDo som moderklubb, har förutom Stanley Cup-titlarna, vunnit två OS-guld och två VM-guld. Han har spelat två World Cup, tre OS och fem VM. Både 1993 och 1994 erhöll han Guldhjälmen som ett bevis på att han var säsongens bästa spelare i elitserien.”
”Foppa” draftades alltså 1991 av Philadelphia Flyers, men 1992 såldes rättigheterna på honom vidare till Quebec Nordiques. Flyers fick i gengäld rättigheterna till Eric Lindros. Något som uppmärksammades stort i framförallt Quebec och Kanada eftersom Lindros mer eller mindre vägrade att spela för Nordiques.
– Jag brydde mig väl egentligen inte så mycket eftersom jag inte hade varit över dit ännu och inte heller hade någon jättekoll på NHL. Att jag blev bortbytt till just Quebec spelade ingen roll för mig. Tvärtom tyckte jag att det var kul att komma till en lite mindre stad. Quebec var dessutom verkligen en hockeystad, säger Forsberg.
– Ser man till helheten så blev det hela en drömsituation. Organisationen såldes till Denver året efter, vi hade draftat högt, plus den här trejden med Lindros där vi fick fem spelare ytterligare viket innebar att vi kunde bygga grunden till det lag vi hade under flera år.
NHL-debuten fick Peter Forsberg i stället göra mot Philadelphia Flyers. Alltså den klubb som valt att sälja honom året innan.
– Vi spelade borta mot Philadelphia och den var väl inte allt för enkel. Philadelphia var kända för att ha ett ganska stort och tufft lag. Där fick jag träffa på Lindros igen och han gav mig väl en tackling så att hjälmen flög. Jag fick också någon smäll på snoken, men det är sådant som händer ibland.
– Jag har för mig att vi klarade oss rätt bra och jag tror att vi vann med 3-2, vilket måste varit helt okej.
Peter Forsberg kom att spela i en och en halv säsong i Philadelphia mellan 2005 och 2007 innan han trejdades vidare till Nashville
– Vi ledde ligan fram till jul med Philadelphia, men sedan blev det sämre samtidigt som min fot inte funkade och lite sådana här grejer. Det var en lite jobbig tid i Philadelphia tack vare det, men det var ännu en organisation som verkligen vill vinna Stanley Cup.
– Det är kul att ha varit där och det var bra personer runt omkring laget. Personligen gick det väl så där och det blev aldrig som jag hade hoppats det skulle blivit.
Runner-Up:
Peter Forsberg.Foto: Andreas Hillergren/Bildbyrån
