”Habs” har vunnit Stanley Cup inte mindre än 24 gånger. Första vinsten plockade kanadensarna hem 1916 och senast 1993. Raden av storspelare som gått genom organisationen kan nästintill göras hur lång som helst. Jean Béliveau, Maurice "Rocket" Richard, Ken Dryden, Jacques Lemaire, Larry Robinson, Patrick Roy, Guy Lafleur, Serge Savard, Bob Gainey, Georges Vézina, Jacques Plante, Yvan Cournoyer, Henri Richard, Doug Harvey… Däremot har det bara spelat 17 svenskar i klubben genom åren. Dom flesta dessutom bara en eller ett par säsonger. Dessutom har det aldrig spelat någon svensk målvakt i Canadiens. Säsongen 2020/21 förlorade Montréal Stanley Cup-finalen mot Tampa Bay.
Två svenska spelare, Mats Näslund och Kjell Dahlin, var med då klubben vann Stanley Cup 1986.
Så här ser mitt Montréal Canadiens All Star team ut:
MÅLVAKT
Som sagt var, ingen svensk målvakt har spelat för ”Habs”.
BACKAR:
Peter Popovic
”Poppe” gjorde fem säsonger i Montréal mellan 1993 och 1998. Han draftades redan 1988 i femte rundan och blev efter sin ankomst i NHL en mycket uppskattad och många gånger underskattad back. Under sina 328 matcher i klubben svarade den defensiva backen för åtta mål och totalt 60 poäng. Sommaren 1998 trejdades ”Poppe” till New York Rangers mot Sylvain Blouin och ett draftval 1999. Därefter väntade spel en säsong var i Pittsburgh och Boston innan han avslutade karriären med spel i Södertälje och Västerås.
Popovic har Arboga som moderklubb, men slog igenom i Västerås. Han var även en flitig besökare i Tre Kronor. Bland annat var han med i World Cup 1996 och VM 1993. I den sistnämnda turneringen vann Sverige ett silver. Mellan 2010 och 2019 var han assisterande Förbundskapten i Tre Kronor. Säsongen 2021/22 kommer ”Poppe” jobba som assisterande coach till Rikard Grönborg i Zürich.
Du draftades redan 1988 av Montréal, när blev det klart att du skulle sticka över dit inför säsongen 1993/94?
– Det var först efter VM 1993. Det tog tid och det var av olika orsaker tror jag. Jag blommade sent och hörde heller nästa ingenting från det att jag blev draftad till det jag fick kontraktsförslaget. Då var jag ändå 25 år gammal så det var inte så mycket att fundera på. Det var bara att åka. Jag var, som sagt var, 25 bast, hade ändå spelat ett VM, varit kapten i VIK och vunnit elitserien. Jag kände att jag inte kunde bli mer redo.
Västerås som stad i alla ära, men hur skulle du beskriva din nya hemstad Montréal som hockeystad?
– Det var helt magiskt. Det var egentligen bara hockey som gällde trots att det ändå fanns ett basebollag i högsta serien där vid den här tiden. Men Montréal kändes inte som någon basebollstad.
– Folk var fanatiska och engagerade samtidigt som det var otroligt med media. Eftersom Montréal är både fransk- och engelsktalande så blir det lite extra media eftersom det ska ut på två olika språk i radio, TV och i dagstidningarna. Allt det här var en ny upplevelse kan man väl säga.
Peter Popovic.
Hur upplevde du första dagen på nya jobbet?
– Som häftig och inte så nervös faktiskt. Jag lyckades på något sätt njuta i allt det här. Först åkte jag över och var med på en rookie-camp som var ungefär en vecka innan den riktiga campen.
– Jag hade aldrig tidigare varit över på något läger innan och inte heller någonsin på semester i vare sig USA eller Kanada. Det var nyttigt att jag fick den där veckan på mindre rink så jag han känna mig för lite innan stora campen drog igång.
Peter Popovic lyckades redan från början mycket bra i Montréal och tog ganska snabbt en ordinarie plats i laget.
– Riktiga campen pågick under ungefär fyra veckor. I där ligger det träningsmatcher, men jag minns inte vem jag spelade med då. Första träningsmatchen var i alla fall mot Toronto borta. Vi hade varit någon annanstans och spelat innan, men i den matchen hade jag inte spelat.
– Det jag minns är att jag tyckte ”Fan vad fort det går, hur ska det här gå?”, skrattar Popovic och fortsätter:
– Jag hann bara tänka att nu ska jag passa pucken så var det någon på mig redan. Det var en ny upplevelse, men redan i den andra träningsmatchen som jag spelade så kändes det mycket bättre och man var inne i det.
Redan under första säsongen i Montréal spelade han tillsammans med en ung Donald Brashear, som i dag är aktuell som omtalad tuffing i Modo.
– Donald gjorde det han var där för att göra, att vara lite polis eftersom han var stor och stark. Han var träningsvillig och otroligt bra tränad. Dessutom var han snabb på skridskorna rakt fram och med ett hyfsat handledsskott.
Vad är ditt bästa minne från dina fem säsonger i Montréal?
– Debuten i NHL mot Pittsburgh borta. Det var häftigt eftersom det var på riktigt och inte någon träningsmatch, men vi torskade den matchen i sudden.
– Första målet också givetvis eftersom jag inte gör så många mål och hade heller inte den rollen. Det målet gjorde jag mot Washington hemma.
Har du kvar pucken?
– Den sitter på någon tavla av något slag, men antagligen ligger den nu på något tråkigt ställe nere i källaren.
Det sägs att Peter Popovic ska ha kallats för ”Den snälla jätten” (”The Gentle Giant”), men det är ingenting som han hördes sägas under sin karriär i NHL.
– Det var inget smeknamn utan det var någon som skrev det som en rubrik efter en intervju vid ett tillfälle. Det var inget som heller hängde med eller kallade mig det. Det var mer en mediagrej och inget som följde mig på något vis medan jag var där borta.
I juni 1998 trejdades Peter Popovic till New York Rangers mot Sylvain Blouin och ett val i femterundan av draften 1999.
– Det var väldigt annorlunda att komma till Rangers. New York är en mycket större stad. I Montréal, vilket jag gillade, tränade vi nästan alltid i rinken som vi spelade matcherna på. Där bodde jag i stort sätt mitt inne i stan i en lägenhet. Jag kunde då gå till rinken när vi hade träningar eller matcher.
– I New York tränade man nästan alltid i en träningsrink som låg 40-45 minuter från Manhattan. På matchdagarna där fick man jämt ta bilen in till Madison Square Garden efter morgonträningen och dessutom bo på hotell. Man fick alltså bo på hotell fast man spelade hemmamatch vilket var lite annorlunda.
Erik Gustafsson
Det är såklart nästan omöjligt att plocka ut en andra back då samtliga svenska försvarare inte varit ordinarie under en hel säsong i Montréal. Christian Folin, Douglas Murray och Gustav Olofsson är övriga tre. Som mest av dessa är det Murray som spenderat mest tid på isen. Närmare bestämt i 56 matcher.
Erik Gustafsson kom till Montréal i slutet av säsongen 2020/21 och var trots allt med laget till Stanley Cup-finalen mot Tampa. Den meriten smäller trots allt relativt högt. Under sin NHL-karriär som inleddes 2015 har han i tur och ordning spelat för Chicago, Calgary och Philadelphia.
I Sverige fick han sitt genombrott i Frölunda. Dit kom han från Djurgården 2013. Vid VM 2018 var han dessutom med om att vinna VM-guld. Han har spelat ytterligare två VM-turneringar.”
Runner-Up:
Erik Gustafsson (mitten) firar ett mål med Jesperi Kotkaniemi och Josh Anderson.Foto: Dan Hamilton-USA TODAY Sports
FORWARDS
Mats Näslund
”Le petit Viking”
”- Är det en nackdel att som hockeyspelare vara liten?
- Jag vet inte eftersom jag aldrig har varit stor…”
En klassisk fråga och ett ännu mer klassiskt svar från en av svensk hockeys allra största spelare, Mats Näslund.
Mats Näslund räknas till Montréals största importer genom tiderna. Han kom till klubben 1982 och blev kvar till 1990 då han återvände till Europa för spel med Lugano. På 714 matcher i ”Habs” klassiska tröja svarade han för imponerande 277 mål och 703 poäng. När Montréal vann Stanley Cup säsongen 1985/86 vann han lagets interna poängliga då han svarade för 43 mål och totalt 110 poäng på 80 matcher. Han var även poängbäst i slutspelet med åtta mål och totalt elva poäng på 20 matcher. Säsongen 1987/88 utsågas han till hela NHL:s gentleman och fick mottaga Lady Byng Trophy. Säsongen 1994/95 hoppade han in i Boston efter halva säsongen. En säsong som blev hans sista som spelare.
Näslund har en imponerande meritlista där han vunnit ett Stanley Cup, ett OS, ett VM och tre SM-guld. Mellan 2005 och 2010 jobbade han som assisterande General Manager i Tre Kronor.”
– Jag hade spelat både VM och OS innan jag åkte över till NHL och jämfört med spelet där var inte omställningen speciellt stor.
En hockey som passade ditt sätt att spela med andra ord?
– Visst, snabbheten passade väl mig ganska bra. Fast det var många så kallade experter som sa att jag inte skulle klara av det fysiska spelet i NHL, men även det gick ganska bra redan från början.
Vilken kedja fungerade du bäst i under åren i Montréal Canadiens?
– Jag spelade en säsong med Bobby Smith och Claude Lemieux. Det var en riktigt bra säsong.
– En annan säsong spelade jag med Bobby Smith och Kjell Dahlin och det var också en väldigt bra säsong. Kjell, som också växt upp i Timrå, gjorde framförallt en mycket fin rookiesäsong i NHL.
Mats Näslund.
Mats, du har vunnit OS, VM, SM och Stanley Cup. Går det att värdera någon som den roligaste framgången?
– Jag brukar säga att Stanley Cup är roligast. Vi spelade 118–119 matcher ihop innan vi blev mästare. Vi hade jobbat ihop hårt så länge. Att då vinna i den stad som kanske har det största intresset för ishockey i världen, tillsammans med Toronto, gör det hela lite extra kul.
Hur minns du segerparaden genom Montréals gator?
– Paraden var en måndagsmorgon och folk hade tagit ledigt från jobben för att kunna vara med ut och hylla oss. Det var en miljon människor ute på gatorna. Det var äldre damer, strippor, ja alla sorts människor
Kjell Dahlin
En ofta bortglömd svensk Stanley Cup-mästare. Gjorde en mycket imponerande Rookie-säsong i Montréal då han på 77 matcher svarade för 32 mål och totalt 71 poäng. Med det slutade han fyra i lagets poängliga efter Mats Näslund, Bobby Smith och Larrys Robinson. Kom med i NHL:s Rookie All Star team samma säsong. Det blev bara tre säsonger i NHL och Canadiens innan han återvände till Sverige och spel för Färjestad.
Liksom Mats Näslund har Dahlin Timrå som moderklubb. Trots att han utsetts till Sverige bästa junior, spelat två Junior-VM, vunnit Stanley Cup och spelat i Tre Kronor fick han aldrig chansen att spela VM, OS eller Canada Cup. Har sedan 2015 varit NHL-scout för Winnipeg Jets.
– Draften var ingen stor grej i Sverige vid den här tiden och vi unga killar hade inte så bra koll på NHL.
– Jag minns att jag kom hem efter en träning och Anders (Dahlin, bror) satt vid köksbordet och sa att ”det var Montreal som tog dig i draften”. Mer än så var det inte.
– Det var vid Junior-VM i Kanada 1982 som jag första gången fick en bekräftelse på att Montreal var intresserade. Samma sommar fick jag en lunta på 100 sidor från klubben om hur jag skulle sköta min sommarträning.
Och den följde du slaviskt?
– (Skratt) Nja, jag följde Timrås träningsprogram till hundra procent kan man nog säga.
Som nybliven NHL-spelare, bara 22 år gammal, gör Dahlin 32 mål och totalt 71 poäng på 77 matcher och togs ut i NHL:s All Rookie team.
– Det var speciellt att bo i Montreal och en fantastisk upplevelse. Hela staden lever för hockeyn. När jag åkte över dit kände jag ingen press på mig utan skulle jag ta en plats i laget så var det bra.
– Redan efter min andra säsong i Färjestad så skrev jag på handlingarna för spel i Montreal. Jag cyklade ner till posten och lade dom på lådan. Därefter så cyklade jag upp till Olle Öst och berättade att jag skulle spela i Montreal kommande säsong. Efter att vi pratat om för- och nackdelar en lång stund cyklade jag tillbaka till posten. Jag kom dit kvart i sex och posten stängde sex. Jag fick lösa ut brevet och stoppa övergången så jag kunde spela för Färjestad ytterligare en säsong
Minns du i vilken kedja du spelade under debutsäsongen i NHL?
– Det var fyra spelare inblandad i samma kedja. Det började med att jag, Bobby Smith och Ryan Walter spelade tillsammans. Sedan tog Mats Näslund över Bobbys plats och då fick Ryan gå in som center. Sedan tog man bort Ryan och då kom Bobby in som center och så vidare
Kjell, ni vann Stanley Cup med Montreal redan första säsongen, vilka känslor hade du efter den avgörande finalen?
– Vi vann Stanley Cup på bortaplan i Calgary. När vi kom hem till flygplatsen i Montreal var det bara att släppa väskorna och ta skydd, haha…
– Det firades i minst en vecka med bland annat en kortege genom hela huvudgatan i Montreal. Den började vid Stadshuset längst ner i stan och gick upp till Forum som ligger i övre delen av staden. Vi satt två och två i varje bil och det regnade konfetti över oss under hela resan. Det kändes som vi var presidenter som vunnit valet.
– Längst bak åkte en flakbil med lagkaptenen Bob Gainey, hans båda assisterande kaptener Larry Robinsson och Mats Näslund. Mellan sig hade dom Stanley Cup-bucklan.
I laget fanns alltså din kompis från Timrå, Mats Näslund, hur viktig var han för den här segern?
– Han slog poängrekord för Montreal den säsongen och vann givetvis den interna poängligan. Mats utsågs också till hela provinsen Quebecs populäraste idrottsman, vilket kanske talar om hans betydelse för att Montreal kunde vinna Stanley Cup.
Hur väl kände ni varandra innan du flyttade över till Montreal?
– Vi bodde på samma gata hemma i Timrå så visst kände vi varandra väl. Han hjälpte mig mycket med att skaffa hus och liknade i Montreal. Vi bodde inte så långt ifrån varandra där så det blev ofta att vi samåkte till matcherna och träningarna.
– Jag tror det var skönt för våra fruar att vi bodde så nära varandra där borta och det var ofta som min fru hjälpte Eva och Mats med barnpassning, även om dom hade annan hjälp med barnpassning också
Det blev bara tre säsonger i Montreal och poängmässigt två ganska svaga säsonger för Kjell Dahlin innan han flyttar hem till Färjestad. Säsongen 1986/87 gör han tolv mål och totalt 20 poäng på 41 matcher. Säsongen därpå 13 mål och totalt 25 poäng på 48 matcher.
– Jag hade 1+1 år kvar på kontraktet och det är två saker jag ångrat i mitt liv. Dels är det valet av gymnasiet i skolan dels är det att jag åkte hem från NHL för tidigt, säger Dahlin som tystnar lite innan han fortsätter:
– Visserligen hade jag bara spelat 48 matcher den sista säsongen men det hade ändå gått ganska bra. Ska jag vara något kritisk till Montreal så var det till dialogen för oss spelare med tränarna. Visste jag varför jag spelade så lite så kanske allt hade blivit annorlunda. Men jag hade tre fantastiskt fina år i Montréal och dom är jag glad över att fått varit med om.
Kjell Dahlin.Foto: Bildbyrån
Andreas Dackell
Här svävade tankarna mellan Dackell och Niklas Sundström. Även Jonas Höglunds namn kom upp, men till slut föll lotten på ”Dacke”. Han gjorde tre säsonger i Montréal mellan 2001 och 2004. På 224 matcher gjorde han 27 mål och totalt 73 poäng. Han lämnade Gävle och Brynäs 1996 för spel i Ottawa, men trejdades till Montréal 2001 mot ett draftval. Efter tiden i NHL återvände han till Sverige och Brynäs 2004. Där blev han kvar till och med säsongen 2011/12.
Andreas Dackell var med i den numera klassiska OS-lag som 1994 vann guld i Lillehammer. Han har spelat tre VM-turneringar och vunnit två SM-guld med Brynäs. Sedan 2013 jobbar han inom Brynäs organisation.
Andreas Dackell.Foto: Andreas L Eriksson/Bildbyrån
Runner-Up:Niklas Sundström.
ALLA TIDERS POÄNGLIGA I MONTREAL CANADIENS
| # | PLAYER | GP | G | A | TP | PPG | PIM | PERIOD | YEARS |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1. |  Mats Näslund (LW) | 617 | 243 | 369 | 612 | 0.992 | 107 | 1982-1990 | 8 |
| 2. | Kjell Dahlin (F) | 166 | 57 | 59 | 116 | 0.699 | 77 | 1985-1988 | 3 |
| 3. | Andreas Dackell (LW) | 212 | 26 | 44 | 70 | 0.330 | 58 | 2001-2004 | 3 |
| 4. | Peter Popovic (D) | 306 | 7 | 48 | 55 | 0.180 | 173 | 1993-1998 | 5 |
| 5. | Niklas Sundström (C) | 154 | 19 | 30 | 49 | 0.318 | 56 | 2002-2006 | 3 |
| 6. | Jonas Höglund (RW) | 102 | 14 | 15 | 29 | 0.284 | 22 | 1997-1999 | 2 |
| 7. | Jacob de la Rose (LW/C) | 119 | 8 | 11 | 19 | 0.160 | 51 | 2014-2018 | 4 |
| 8. | Christian Folin (D) | 35 | 1 | 5 | 6 | 0.171 | 24 | 2018-2020 | 2 |
| 9. | Johan Witehall (LW) | 26 | 1 | 1 | 2 | 0.077 | 6 | 2000-2001 | 1 |
| 10. | Erik Gustafsson (D) | 5 | 0 | 2 | 2 | 0.400 | 0 | 2020-2021 | 1 |
| 11. | Douglas Murray (D) | 53 | 0 | 2 | 2 | 0.038 | 42 | 2013-2014 | 1 |
| 12. | Lukas Vejdemo (C/LW) | 7 | 1 | 0 | 1 | 0.143 | 0 | 2019-2020 | 1 |
| 13. | Thomas Rundqvist (C) | 2 | 0 | 1 | 1 | 0.500 | 0 | 1984-1985 | 1 |
| 14. | Gustav Olofsson (D) | 3 | 0 | 0 | 0 | 0.000 | 2 | 2019-2020 | 1 |
| 15. | Patrik Carnbäck (LW) | 6 | 0 | 0 | 0 | 0.000 | 2 | 1992-1993 | 1 |
| 16. | Patric Kjellberg (LW) | 7 | 0 | 0 | 0 | 0.000 | 2 | 1992-1993 | 1 |
| 17. | Andreas Engqvist (C) | 15 | 0 | 0 | 0 | 0.000 | 4 | 2010-2012 | 2 |
