Många svenskar har gjort starka avtryck i NHL-hockeyn. Många har även blivit ikoner i sina nordamerikanska klubbar. Jag kommer under några veckor framöver plocka ut mitt svenska All-Star Team i några av NHL-organisationerna. Håller du med mig i uttagningarna? Gå gärna in i kommentarfälten på hockeysverige.se:s olika sociala medier och skriv ditt lag.
Mats Thelin var första svensk att spela i NHL för Boston. Tidigare hade både Sven Tumba och Anders Broström spelat träningsmatcher för klubben. Bruins bildades redan 1924 och har vunnit Stanley Cup sex gånger, 1929, 1939, 1941, 1970, 1972 och 2011. Namn som Bobby Orr, Raymond Bourque, Phil Esposito, Eddie Shore och Cam Neely har alla haft bärande roller i Bruins.
Totalt har 23 svenskar spela i Boston Bruins. Det var lite svårt att välja målvakt och back när jag skulle plocka ut mitt svenska All Star team. Forwards-sidan kändes enklare. Så här kom mitt Boston Bruins All Star team att se ut:
{{ PAYWALL LIMIT }}
MÅLVAKT
Niklas Svedberg
”Det var en tät duell mellan Svedberg och Jonas ”Monstret” Gustavsson. Svedberg gjorde två säsonger mellan 2013 och 2015. Första säsongen i Bostons organisation spelade han enbart för AHL-laget Providence innan han inför säsongen 2013/14 fick chansen i NHL. Han lämnade klubben 2015 för spel i KHL under två säsonger innan han återvände till USA för spel under en säsong med Minnesotas farmarlag Iowa. Har efter återkomsten till Sverige spelat en säsong för Timrå och två för Djurgården.
Niklas Svedbergs moderklubb är, liksom Mats Sundin, Sollentuna HC. Även om Svedberg spelat i Tre Kronor har han ännu inte fått chansen till VM eller OS-spel. Utsågs 2013 till AHL:s bästa målvakt. Svensk Mästare med Brynäs 2012.”
– För mig gick det där steget över till AHL ganska bra att ta. Jag förberedde mig väldigt bra och hade bra mentorer som förberedde mig på hur det skulle vara där borta som rookie fast jag hade haft tre säsonger i elitserien. Sådant som kan vara lite irriterande.
– Det gick väldigt bra hockeymässigt och jag hade ett bra självförtroende efter SM-guldet. Hela den säsongen gick fantastiskt bra. Nu var det lockout så för mig blev det att åka direkt till campen i AHL och jag kom bra in i Bostons organisation direkt.
Redan första säsongen i AHL utsågs Niklas Svedberg till ligans bästa målvakt och plockades ut i All-Star Team.
– På sätt och vis var det en omställning målvaktsmässigt. Det händer mer där borta, man får mer att göra och på ett sätt är det lite roligare. Jag upplevde att det passade mig ganska bra och jag tycker att den övergången är snäppet lättare att ta än att gå andra vägen som jag kommer göra nu och som jag gjorde då jag flyttade till Ryssland.
– Det är ändå samma spel och jag tycker att man överdriver den där omställningen lite. Det blir lite andra vinklar och på så vis är det lite skillnad, men den omställningen gick faktiskt bra.
Du nämner att du hade mentorer inför avresan, hur förberedde dom dig för vad som komma skulle?
– Delvis hade jag "Pecka" Alcén från Brynäs som jobbade väldigt nära mig under två års tid. Han stärkte mig både mentalt och på isen men även pushade mig inför flytten. Även ”Honken” (Johan Holmqvist) som jag kamperade ihop med sista säsongen i Brynäs, vilket var riktigt kul för mig. Han håller fortfarande i gång vilket jag tycker är fantastiskt.
– Sedan hade jag en målvaktstränare under pojk- och juniortiden i Djurgården, Michael Törnqvist, som egentligen stöttat mig under hela min karriär. Han har spelat en del i farmarligan i Nordamerika och han kom med många bra råd om allting runt omkring, hur jag skulle hantera coacher, resor och allt möjligt där borta
Med tanke på din prestation första säsongen i AHL, kände du en extra press tack vare det då du ska ta klivet in i NHL säsong därpå?
– På ett sätt var det en press, men samtidigt var jag väldigt taggad eftersom jag efter den säsongen jag hade haft hade en vettig chans att ta mig in i NHL. Det var Boston med på också. Sedan gick det väldigt bra på campen.
– Där fick jag en liten käftsmäll. Så här i efterhand kan jag tycka att det var okej, men just då var jag ganska irriterad. Jag hade gått väldigt bra på den campen och general managern (Peter) Chiarelli sa till mig att jag varit bättre än målvakten som konkurrerade med mig om andraplatsen. Men han tyckte att jag var ung och skulle spela mer istället för att sitta bakom Tuukka Rask, så jag blev nedskickad.
– Det gick helt okej den säsongen i farmarlaget. Senare under våren fick jag NHL-debutera. Det var nog något Boston hade i bakhuvudet hela tiden att jag skulle få göra den säsongen. Tanken var hela tiden att få upp mig bakom Tuukka.
NHL-debuten fick Niklas Svedberg göra mot Nashville hemma.
– Jag skulle ha spelat mot Ottawa borta veckan innan. Jag vart uppkallad, åkte med laget dit, körde matchuppvärmning och var beredd att spela. Tyvärr var (Zdeno) Chára skadad den matchen och då var vi tvungna att lyfta upp en till. Då finns det vissa regler på hur många man kan ha uppkallade på ”emergency call up” så det blev ingen match mot Ottawa för mig.
– I stället fick jag spela mot Nashville hemma och vi vann med 3-2 på övertid. Det var ganska nervigt innan, men det släppte ganska bra när vi började spela. Det var såklart en fantastisk känsla att få debutera, men framför allt att få vinna.
Runner-Up:
Niklas Svedberg.
BACKAR
Michael Thelvén
”Moderklubben är Hammarby, men stora delar av sin junior och seniortid på isen tillbringade han i Djurgården. Åkte över till Boston 1985 och tog direkt en plats i laget. Gjorde fem säsonger i organisationen innan en skada under säsongen 1989/90 stoppade honom från vidare spel.
Säsongen 1982/83 var ”Tellus” med i det djurgårdslag som vann SM-guld. Det blev spel i två Canada Cup, ett OS och ett VM för Michael Thelvén innan han tvingades att avsluta sin karriär. Juniorvärldsmästare 1981.”
– Redan samma säsong som Thelin åkte över skulle jag egentligen åkt, men ”Benke” Broberg i Djurgården stoppade mig. Året efter kände jag mig verkligen redo för att åka och den internationella hockeyn har alltid passat mitt sätt att spela och jag såg verkligen fram emot att sticka över dit.
Hur bemöttes du av killarna i Boston Bruins?
– Första campen minns jag mycket väl. Det var runt femtio spelare på plats och jag tyckte att alla var ruskigt bra. Fyra eller fem av killarna var ju redan etablerade, men sedan skulle jag konkurrera med fyrtiofem killar om plasterna som var kvar. Jag fattade bara inte hur jag skulle klara av det. Hemma i Sverige var jag ju trots allt lite stjärna, men på campen var jag bara en okänd back bland alla andra. Ville jag vara kvar så var det bara att gå in och ta fighten för att få spela i NHL.
Vad kom det att betyda för dig att Mats Thelin redan fanns på plats i Boston?
– Egentligen inte speciellt mycket. Visst är det skönt att ha en kompis från Sverige i samma lag, men där borta handlar det väldigt mycket om att klara sig själv.
Vilken var din bästa NHL-säsong?
– Säsongen 1987/88. Över huvud taget var åren mellan 1987 fram till att jag var tvungen att sluta med hockeyn mina bästa.
Säsongen 1987/88 gick Boston till final mot Edmonton. Thelvén gjorde ett mycket bra slutspel och svarade för sex poäng på 21 matcher. Trots det och trots hans lagkompis, Ray Bourque, fina spel gick Edmonton vinnande ur finalspelet med 4–0 i matcher.
– Vi var jäkligt bra men det var fel år och mot fel lag. Edmonton hade ett fantastiskt fint lag och jag minns att Esa Tikkanen var helt otroligt bra. Sedan var det Jari Kurri, (Wayne) Gretzky och (Mark) Messier.
– Den säsongen hade vi fått en center från USA:s OS-lag som heter Craig Janney. Han hade varit grymt bra under slutspelet och vann nästa alla tekningar som han tog. Dom tre eller fyra första tekningarna i finalspelet ställdes han mot Mark Messier som crosscheckade honom stenhårt över armarna varje gång. Efter det så såg man ingenting mer av Janney den säsongen utan han var väldigt anonym i finalspelet.
– Jag tror inte att folk förstår hur otroligt tufft det är att spela en final om Stanley Cup. Det var ett krig varje minut där ute på isen och ingen klev undan i närkampsspelet. Tufft men även väldigt roligt.
Hur var Ray Bourque som lagkamrat och hockeyspelare?
– Världsklass både på och vid sidan av isen. Han var ju som en outtröttlig björn. Han kunde vara inne på isen och döda ett powerplay i två minuter. Sen vilade han en stund sittande på sargkanten när det var avblåst innan han hoppade in och körde för fullt igen. Helt klart den bästa ishockeyspelare jag spelat med och mot. Dessutom ett föredöme som lagkapten.
Spelade ni i samma backpar?
– Det hände väl någon gång kanske. Men finalsäsongen mot Edmonton spelade jag i det andra backparet tillsammans med Glen Wesley medan Ray spelade med Gord Kluzak. Vi spelade bara på fyra backar och Allen Pedersen var med som femte back, men var oftast bara reserv.
– Man kunde faktiskt jämföra Boston med Djurgården under dom här framgångsrika åren. Det fanns så mycket stolthet över klubbmärket precis som i Djurgården. Vi var tolv spelare som var tvingade att sluta inom en kort period i Boston och då tappade organisationen lite av hjärtat precis som Djurgården höll på att göra för ett antal år sedan.
Vad tvingade dig att sluta med hockeyn 1989?
– Tyvärr fick jag en spricka i knäskålen och en skada på en sena bak i knäet. Man gjorde skrapningar för att få ordning på det, men till slut fanns det inget ligament kvar och då var det dags att sluta.
Michael Thelvén i Bruins 1988.Foto: Bildbyrån
Mats Thelin
”Det var i mitt huvud ganska jämt mellan Thelvén, Thelin och Mattias Timander. Mats Thelin var trots allt första svensk i Boston och dessutom stundtals backkollega till Ray Bourque. Hans rookie-säsong, 1984/85, uppmärksammades mycket då han som defensiv back svarade för fem mål och totalt 18 poäng på 73 matcher. Totalt orädd och vek inte ner sig oavsett vem som stod på andra sidan. Återvände efter tre säsonger till Sverige och AIK.
Svensk Mästare med AIK 1984. Spelade två VM. Ett Canada Cup och ett OS innan han avslutade karriären 1994. Dök upp i reality-såpan ”Robinson” 2009.”
– Grejen var den att vi spelade semifinal mot Frölunda då jag blev draftad. Boston var där och kollade på Anders Broström eftersom tanken var att han skulle komma över.
– Det gick väl hyfsat bra för mig i just den matchen så man ska väl ha lite tur också. Broström var inte där då jag var över utan han var nog där ett eller två år innan mig på klubbens träningsläger innan han åkte hem.
Thelins NHL-debut för Boston Bruins är en match som har gått till NHL-historien som något väldigt speciellt. Dessvärre har det ingenting med den svenske backen att göra. I stället var det en annan debutant som stal allt rampljus – ingen mindre än Mario Lemieux i Pittsburgh Penguins.
– Det stämmer. Jag var dessutom inne på isen då Lemieux gjorde sitt första NHL-mål. Hittar ni något klipp från den matchen där det kommer någon jagande efter Lemieux på kanten så är det jag, skrattar Thelin.
Mario Lemieux tog pucken av Mats Thelins backkollega, Ray Bourque, och satte dit pucken bakom Pete Peeters. Även om Bourque blev överspelad vid just det målet är den i Hall of Fame invalde kanadensaren den bästa spelaren som Thelin hade äran att spela med under sin långa karriär.
– En fantastisk kille och en fantastisk spelare. Jag har aldrig sett någon som kan vända en match själv på det sätt som han kunde, säger Thelin.
– Han hade en grym press på sig från egentligen hela staden och körde dubbla byten hela säsongen. Bourque gjorde över 100 poäng varje år och var verkligen skitduktig.Det var siffror som Thelin själv inte kunde drömma om i sin vildaste fantasi.
– Den hockey som Bourque stod för var inte riktigt den hockeyn som jag spelade. Jag försökte istället bygga på det sätt att spela som jag var bra på och anledningen till att det gick hyfsat för mig var att jag flyttade puck snabbt.
– Jag brukar säga att det var en fördel hela karriären att inte kunna dribbla. Spelade du i AIK och skulle upp i landslaget måste du passa pucken ännu fortare. Från landslaget upp till NHL krävs det att du passar pucken ännu snabbare. Du har helt enkelt inte tid att åka och kladda vilket jag sällan gjorde. Då funkade det bättre och bättre ju högre upp jag kom.
– På det viset var det bra att jag inte hade teknikträning som ung, skrattar Thelin.
Varför återvände du till AIK redan efter tre säsonger i NHL?
– Jag hade ett år kvar. AIK hade precis gått upp i elitserien och vi hade Terry O’Reilly som coach i Boston. Han ville ha stora backar och jag var 1,80 och kunde inte bli längre. Skulle jag då vara kvar, bli trejdad eller åka hem till AIK?
– Så fort det inte blir roligt byter jag och gör något annat, så jag återvände till AIK. Då hade jag heller ingen lust att byta klubb i NHL.
Mats Thelin.Foto: Ronnie Rönnkvist & Arkiv
Runner-Up: Mattias Timander.
– Jag var ensam svensk i Boston första året och var helt utelämnad när jag åkte dit över. Jag minns att jag tänkte ”vad fan har jag gett mig in på?” Man började fundera en del och rätt som det var satt man där och skulle försöka ta en plats av dom här spelarna som man hade sett upp till. Det var nästan overkligt.
– Det var inga problem att komma in i gänget, men man är ju lite tyst och försynt. Att då komma över som 22-åring från Ramsele var kanske inte så lätt.
En av Mattias Timanders lagkamrater redan första säsongen var Ray Bourque, en spelare som Timander blev mycket imponerad av.
– En grym ledare, en väldigt bra spelare och en jäkligt bra människa. Jag spelade säkert någon match som backpartner till Ray. Som sagt var, en fantastisk hockeyspelare.
– Jag spelade annars med Kyle McLaren ett tag och ett år spelade jag med Marty McSorley. Det var för övrigt hans sista år i NHL.
Hur minns du i dag NHL-debuten?
– Det var Wayne Gretzkys första match i Rangerströjan och det var fullsatt i Fleet Center i Boston. Det var djävulskt många Rangerströjor på läktaren eftersom det var många som hade kommit dit för att se Gretzkys match.
Fick du stopp på Wayne Gretzky?
– Ja, jag tror inte att jag var inne på något mål bakåt när han var inne i alla fall, skrattar Timander.
– Jag kommer ihåg att farsan skulle åka för att se om jag skulle ta en plats i laget, men jag sa till farsan ”Jag kommer aldrig ta en plats i det här laget”. Jag trodde verkligen inte det eftersom jag tyckte att dom andra spelarna var så jäkla bra.
Efter sin tredje säsong i Boston trejdades Timander vidare till Columbus.
– En reporter från Boston ringde då vi var hemma på semester och det var en grymt skön känsla när jag fick höra att man trejdat mig. Jag körde fast i Boston och fick knappt spela någonting mot slutet. Jag hade hoppats på att få flytta på mig.
– Reportern ringde i alla fall och sa ”You have been picked up by Columbus”.
– Jag kunde ju inte jubla I telefon. Farsan och morsan var här då och när jag lagt på jublade jag i stället. Sedan tog vi fram atlasen för att se vart fan Columbus låg. ”Det ligger i Florida! Älskling, vi ska flytta till Florida”. Sedan såg vi ju att det fanns fler Columbus och det vi skulle flytta till låg I Ohio, haha…
FORWARDS
Per-Johan Axelsson
”Meste svensk i Boston med sina elva säsonger. Få spelare i NHL har uppskattats av sin organisation och fans som ”Pebben” Axelsson. Han åkte över till Boston 1997. Tog direkt en plats i NHL och behöll sin tröja nummer till och med säsongen 2008/09. Under sina elva säsonger i klubben var han med om att ta laget till slutspel sju gånger. Återvände sedan till Sverige för att avsluta karriären med fyra säsonger med Frölunda. Har sedan 2013 varit scout för Boston.
Moderklubben är Kungälv, men var med i det Frölunda-lag som vann SM-guld 2005. Axelsson var även med i det numera klassiska OS-lag som vann guld i Turin 2006. Dessutom har han vunnit två VM-silver och två VM-brons. Har spelat totalt två OS, ett World Cup och sex VM.”
Per-Johan Axelsson.Foto: Andreas Hillergren/Bildbyrån
Loui Eriksson
”Gjorde tre mycket starka säsonger i Boston mellan 2013 och 2016. Dit kom han efter åtta säsonger i Dallas organisation. På 236 matcher i Boston-tröjan svarade Eriksson för 64 mål och totalt 152 poäng. Alltså över 0.6 mål poäng per match. I juli 2016 skrev han på för Vancouver där han blev kvar till och med säsongen 2020/21 där han fått till och från sparsamt med istid. Kommer säsongen 2021/22 spela för Arizona.
Kommer från Lerum utanför Göteborg, men fick sitt genombrott i Västra Frölunda under början av 2000-talet. Utsågs till Årets Rookie i elitserien 2004. Svensk Mästare med Frölunda 2005 och Världsmästare 2013. Har så här långt spelat två OS, ett World Cup och sex VM.”
Carl Söderberg
”Hans prestation i Boston och stundtals även i NHL har gått lite under radarn här i Sverige. Han åkte över till Boston i slutet av säsongen 2012/13 efter att han avslutat sin säsong i Linköping. Tog direkt en plats i Boston och gjorde säsong två i klubben sin poängbästa säsong med 16 mål och totalt 48 poäng på 73 matcher. Trejdades från Boston till Colorado 2015 mot ett sjätteval i draften, vilken kom att bli Oskar Steen. Kommer säsongen 2021/22 åter spela för Malmö, vilken är hans moderklubb.
Carl Söderberg har så här långt bara spelat en VM-turnering, vilket var 2017. Turneringen slutade med att Tre Kronor bleb världsmästare. Han spelade även World Cup 2016.”
Carl Söderberg.
Runner-Up:
Vi avslutar med en skön story från Sven Tumba då han var och provspelade för Boston
– Jag debuterade med Boston i en träningsmatch mot New York Rangers. Visst var man lite darrig inför matchen. Skulle de slå halvt ihjäl mig eller hur skulle det gå? Vi spelade 1–1 och jag gjorde målet. Efter min andra match skulle jag lira med deras farmarklubb Québec Aces och det var succé. Jag erbjöds ett kontrakt på svindlande 50 000 dollar, men ishockeyn där över passade inte mig eller rättare sagt jag var inte mogen för den sortens ishockey så jag vände hemåt.
– Det var då jag spelade med killarna i Boston ett spratt. Efter en träning var jag först in i omklädningsrummet. Där stod killarnas glas med löständer i och då fick jag för mig att byta ut övergommar mot undergommar o s v. Jäklar vad dom pillade för att få dit tänderna (skratt). Men de kom på vad som hade hänt och jag fick peka ut vems som var vems sen trodde jag nog att Tumba skulle få stryk av alla kanadensare, men i stället utbröt ett ”asgarv”. Det var det mest oförskämda dom varit med om men samtidigt det roligaste, skrattade Sven Tumba.
