De är svensk hockeys största profiler: Plats 475 till 451

• "En spelare som gjort avtryck i svensk hockey utan att ha spelat i Tre Kronor"
• Köpte ut sig själv (!) från kontraktet: "Jag tog pengarna ur egen ficka och betalade"
• “Måste ha varit en mardröm att möta”
• Har fortfarande inte spelat sedan hjärnskakningen: “Den tuffaste kampen jag har gått

{{ PAYWALL LIMIT }}

Jag har inte siffran på hur många som spelat i högsta serien sedan 1922, men det är antagligen uppåt 15 000. Att ranka vem som varit bäst är såklart nästintill omöjligt. I alla fall har jag tagit på mig att plocka ut 500 spelare som gjort avtryck i svensk hockey på olika sätt, spelmässigt, som stark profil e t c. Alltså inte enbart nödvändigtvis dom som varit bäst, även om det såklart är att ganska starkt kriterium. Ni kommer säker tänka ”varför är han inte med?” Det kan såklart vara för att jag är gammal och glömsk, eller att jag tyckte att en annat spelare varit bättre eller gjort ett större avtryck. 

Jag har även gett mig på att göra någon form av ranking av spelarna, även om det känts näst intill omöjligt. 

Idag bjuder vi på spelarna som jag rankade på plats 451 till 475. Nästa vecka bjuds ni på del tre.

475 Roger Olsson

Kallas ”Viking”. Stor stark forward som inledde sin karriär i Västerås, men flyttade sedan till Västra Frölunda där han spelade mellan 1964 och 1976. 

Svensk Mästare 1965. Avslutade sedan karriären efter några säsonger i Hanhals. Ofta anlitad i Tre Kronor och en av Arne Strömbergs favoritspelare. 

VM-spelare 1969 och 1970. Var även med i OS 1968. 

474 Magnus Roupé

Från Gislaved i Småland där han även gjorde sin seniordebut som 14-åring. Värvades till Färjestads J20-lag inför säsongen 1980/81. Tog redan säsongen därpå plats i klubbens A-lag. Gjorde totalt tio A-lagssäsonger i Färjestad. Draftades av Philadelphia 1982 och åkte över till USA 1987 för att testa på spel i NHL. Det blev två säsonger i Flyers, men mestadels spel i farmarlaget Hershey Bears där han dessutom blev AHL-mästare. Spelade Canada Cup för Sverige 1987 och VM 1990. Svensk Mästare 1986. Efter tiden i Färjestad spelade Roupé för Arvika, Grums, Eisbären Berlin och Ekshärad. 

473 Linus Videll

Debuterade i seniorsammanhang för Södertälje säsongen 2003/04. Innan dess hade Videll spelat juniorhockey i bland annat Djurgården, AIK och Brynäs. Fick sitt stora genombrott säsongen 2007/08 då han säsongen innan varit med om att ta upp sitt SSK till elitserien. Gjorde tio och en halv säsong i KHL där hans poängbästa säsong var 2018/19 då han svarade för 24 mål och totalt 48 poäng på 49 matcher för Dinamo Riga. Skrev inför säsongen 2022/23 ånyo på för Södertälje där han ådrog sig en allvarlig skada strax innan laget skulle in i kval mot SHL. 

472 Lawrence Pilut

Son till Tingsryds legendariska spelare och ledare, Larry Pilut. Lämnade Tingsryd som junior för att spela med HV71:s J20. Tog snabbt en plats i klubbens A-lag. Där blev han kvar till 2018. Trots sin unga ålder fick Pilut ett A på bröstet som ett bevis för hans fina ledaregenskaper. SM-guld 2017 och vinnare av Salming Trophy, Sveriges bästa back, 2018. Åkte 2018 över till Buffalos organisation där det blev 44 NHL-matcher. Övrig tid spenderade han i farmarklubben Rochester. Åkte sedan till ryska Tjelyabinsk för spel med Traktor under två säsongen. Återvände till Buffalo inför säsongen 2022/23. VM-spelare 2021. 

471 Kai Nurmi

Här kan vi prata om en spelare som gjort avtryck i svensk hockey utan att ha spelat i Tre Kronor. Hade ett fruktat skott och jag har själv varit på Johanneshovs Isstadion då publiken skrikit ”skjut Nurmi, skjut” då pucken närmade sig honom på blålinjen. Kom till AIK 1973 från Hammarby och blev kvar till 1982. Satte den avgörande guldpucken 1982 bakom Göte Wälitalo. Ett mål som betydde 3-1 i den avgörande matchen som slutade 3-2. Fick efter säsongen inget nytt kontrakt med AIK. Gjorde därefter tre säsonger i Vallentuna innan han slog sig in på tränarbanan. 

470 Kenneth Andersson

Köper man ut sig själv ur ett kontrakt så förtjänar man respekt. Kenneth Andersson hade spelat i Brynäs under hela karriären, men ville testa på spel i en annan klubb. Det blev hos Conny Evensson i Västra Frölunda, men efter två säsonger där valde han att köpa ut sig. Det är inte alla spelare som genom åren betalat för att spela i Brynäs. Visserligen fick man heller inte betalt innan 70-talet, men att betala sin övergångssumma själv är antagligen unikt.
”Det var efter att jag spelat i Frölunda som jag fick jobb i Gävle och ville flytta hem. Brynäs ville inte betala övergångssumman, som var 25 000 eller något liknande, innan det var klart att jag skulle ta en plats i laget
Ordföranden i Brynäs, Anders Hedenborg, sa att det inte blir en krona till Frölunda innan allt är klart, så jag tog pengarna ur egen ficka och betalade. Nu tog jag en plats i Brynäs och med facit i hand kan jag konstatera att jag i alla fall gick plus på affären.” Moderklubb var IK Stacken. VM-spelare 1986.

469 Jonas Ahnelöv

Stark defensiv back. Från Flemingsberg i Huddinge. Flyttade som junior ner till Frölunda 2005 där han fick debutera i elitserien. Draftades 2006 av Phoenix och åkte över till klubbens farmarlag San Antonio Rampage 2008. Efter tre säsonger återvände Ahnelöv till Sverige. Efter återkomsten till Europa har han spelat för Frölunda, MoDo, Avangard Omsk, Rögle och Leksand. Just tiden i Rögle blev en besvikelse för honom då han fick sparsamt med speltid. ”Jag kunde lika gärna sitta på läktaren eftersom jag ändå inte fick ut någonting av mitt spel”, summerade han säsongen 18/19 för hockeysverige.se. VM-spelare 2014 och 2015. OS-spelare 2018. 

468 Jan Huokko

Värmdö HC som moderklubb, men fick sitt genombrott i Leksand dit han flyttade som junior. Debuterade i elitserien säsongen 1992/93. Var Leksand trogen till 2001. Därefter väntade spel i AIK, SaiPa och Södertälje innan han 2006 återvände till Leksand. VM-spelare 1999 i Lillehammer. Det hände ofta något kring Huokko som drog ner många skratt, vilket flera av hans lagkamrater vittnat om. Hade ett fruktat skott och blev bästa målskytt bland backarna tre säsonger i rad i Hockeyallsvenskan mellan 2007 och 2009. Säsongen 1998/99 var han bästa målskytt bland backarna i elitserien. 

467 Jan Eriksson

”Lill-Janne” kallad. Smeknamnet kommer såklart at att han inte var den längsta spelaren i elitserien. (168 cm). Klev in i Brynäs A-lag i mitten av 1970-talet då klubben samlade på SM-guld. ”Lill-Janne” var också med om att vinna guld med Brynäs både 1976 och 1977. I finalserien mot Färjestad säsongen 1975/76 gjorde han mål i båda matcherna. Inför säsongen 1979/80 träffade Janne Eriksson av en slump Södertäljes Kjell Svensson. Det slutade med att Eriksson kom att bli SSK:are under fyra säsonger. Gjorde även en säsong tillsammans med Kent ”Kneten” Andersson i Ambri-Piotta innan han avslutade karriären med två säsonger i Västra Frölunda och en i IK Tälje. Spelade tio matcher i Tre Kronor. 

466 Bengt Kinell

Kom fram som ung talang i Husqvarna IF, vilket senare efter en sammanslagning med Vättersnäs blev HV71. Spelade i smålandsklubben fram till och med säsongen 1985/86 förutom mellan 1980 och 1982 då han spelade elitseriehockey för Västra Frölunda. Avslutade med en säsong i HC Dalen. Kinell var även med i det HV71-lag som säsongen 1978/79 tog steget upp i elitserien gör första gången. Dock slutade HV71 sist och åkte ur elitserien. ”Vi var redo för att känna på hur det var i Elitserien, men helt enkelt inte tillräckligt bra”, har Kinell tidigare berättat för hockeysverige.se. 

465 Bengt-Göran Karlsson

En av Tingsryds bästa spelare genom alla tider. Kom ursprungligen från Hovmanstorp, men flyttade som 15-åring till Östers IF. Det var också där han fick göra sin debut i högsta serien säsongen 1963/64. Kom också tidigt med i Juniorlandslaget. Spelade därefter i högsta serien för Malmö, Rögle och Västerås innan han inför säsongen 1971/72 skrev på för Tingsryd. Det blev åtta säsonger där innan han avslutade karriären med tre säsonger i Olofström. Snabb, målfarlig med ett bra skott. Ofta med i landslagsdiskussionerna. ”Mysing” kallad: "En bekant till min far började kalla mig Mysing för att jag var glad". 

464 Peter Eriksson

Många lyfte nog på ögonbrynen när Tommy Sandlin presenterade sin trupp till Canada Cup 1987 och Peter ”Kessler” Eriksson fanns med. Senare samma säsong spelade ”Kessler” OS och 1989 fick han vara med under VM i Globen. Kom från Nässjö, men gick via Boro/Vetlanda till HV71 1984. Efter VM 1989 åkte han över för spel i Edmonton. Det blev 20 NHL-matcher, men mestadels spel i Cape Breton innan han återvände till HV71. Efter fyra säsonger i HV71, lika många i Troja-Ljungby och en i tyska Nürnberg lade han rören på hyllan. Uppmärksammades ganska stort i Sportspegeln då han och Peter Ekroth hade en uppgörelse efter en match. 

463 Peter Ekroth

Då är det lika bra att vi kör Ekroth också. Svensk Mästare 1985 med Södertälje och till och från testad i Tre Kronor. Moderklubben är AIK, men han åkte över som ung till Kanada för att spela juniorhockey för Cornwall Royals. Återvände till svensk hockey under säsongen 1978/79. Ny klubbadress blev då Djurgården, men 1983 gick resan vidare till Södertälje. Det blev även spel i Västra Frölunda för Peter Ekroth, men också spel i både Wales och Tyskland. Ekroth gjorde också ett starkt intryck i Oskarshamn dit Evert Mellström tog honom. Han gjorde fem säsonger i klubben och var med om att att upp laget från Division 3 till Division 1. 

462 Maximilian Véronneau

Med all rätt förknippas Max Veronneau med Leksand efter sin sensationella säsong 2021/22. Då svarade han för 34 mål och totalt 60 poäng på 50 matcher. För det belönades han med Guldhjälmen. Veronneau kom till Sverige och Oskarshamn redan säsongen innan. Då gjorde han tolv mål och totalt 18 poäng på 21 matcher. Uppväxt i Sandy Hill nära Ottawa och det var med Senators han fick göra sin NHL-debut säsongen 2018/19: ”Jag var ganska nervös hela den dagen. Hela den upplevelsen jag skulle få vara med gjorde att jag såklart var väldigt nervös. Jag hade aldrig trott att det skulle hända, men nu var jag där och det skulle hända den dagen. Mina föräldrar, hela familjen och säkert 20 av mina vänner på plats så det var coolt att få dela den upplevelsen med dem. Det är svårt att beskriva känslan eftersom det var en unik upplevelse. Och dessutom i min hemstad.”

461 Oliver Kylington

Hade en lång och tuff resa i Kanada innan han etablerade sig i Calgary Flames och NHL. Det meddelades inför säsongen 2022/23 att Kylington inte skulle vara med i premiären av NHL. Familjeskäl uppgavs som anledningen. Har inte setts spela efter det. Debuterade i elitserien för Färjestad säsongen 2012/13. Dit kom han efter juniortiden i Södertälje. Har även fått chansen i Tre Kronor vid tre tillfällen. Nära vän med Johnny Oduya. ”Vi är som bröder”, har Kylington tidigare berättat för hockeysverige.se.

460 Lars Ljungman

När vi letar oss långt bak i tiden är det ofta att Lars Ljungmans namn uteblir. Kallades för ”Maffe”. Började spela för Nacka SK, men när han var 22 år och just debuterat i Tre Kronor flyttade han i stället över till AIK. Där spelade ”Maffe” till och med säsongen 1952/53. Varvade sedan ner med spel i Huddinge under några säsonger. Svensk Mästare 1946 och 1947. VM-spelare 1947 och OS-spelare 1948. Vid VM i Prag 1947 vann Sverige över Belgien med 24-1. Ljungman svarade där för tolv av målen. Lars Ljungman avled 1962 endast 44 år gammal.

459 Stefan Canderyd

”Candis” blev stor matchhjälte för Brynäs i den andra och avgörande SM-finalen 1976. 16.23 in i förlängningen kom han igenom mot Lennart ”Nenne” Andersson i Färjestadsmålet och lade in pucken mellan benen. Med det blev han den första spelare att avgöra en SM-final i elitserien/SHL. Canderyd kom fram som en lovande talang i IF Karlskoga/Bofors, men värvades sedan till Brynäs 1973. Han kom att vinna tre SM-guld med gävleklubben innan han 1983 valde att varva ner med spel i Hofors. Var ofta aktuell för spel i Tre Kronor och var nära att komma med i det klassiska VM silver-laget 1977, men då Roland Eriksson kom från Minnesota till turneringen fick Canderyd kliva åt sidan. 

458 Elon Sundström

Den första i raden av släkten Sundström i Umeå som gjort avtryck i svensk hockey. Bror till Kjell och Tage Sundström, men framför allt pappa till tvillingarna Patrik och Peter Sundström. Född i Holmsund, men uppväxt i Umeå där Sandviks IK blev hans moderklubb. Slog igenom i Skellefteå AIK där han även 1960 blev en av få landslagsspelare som inte till vardags spelade i stockholmstrakten. Efter sin tid i Skellefteå gjorde han fyra säsonger i IFK Umeå. Elon Sundström avled 2015. 

457 Oscar Ackeström

Måste ha varit en mardröm att möta. Tuff, lagom ful och gav aldrig upp. Dessutom hade han förmågan att stå i vägen för anfallsforwards. Märkligt nog blev det bara tre matcher i tre Kronor under hans karriär. Moderklubben heter IFK Bäcken, men det var i Frölunda han gjorde flest säsonger, knappt elva stycken. Spelade även för Lukko, Ilves, HPK, Ambri-Piotta, Thurgau, Langnau, Davos, Linköping och ungerska Fehérvár innan han avslutade karriären. Svensk Mästare 2003. Ungersk mästare 2010 och 2011.

456 Jesper Mattsson

Kom fram som jättetalang i Malmö i början av 1990-talet. Var också med om att vinna SM-guld både 1992 och 1994.  Draftades 1993 av Calgary. Valde att 1995 åka över till Kanada för att försöka ta en plats i NHL. Det blev bara spel i farmarlaget Saint Johns Flames. Återvände då hem till Malmö. Skrev 2004 på för Färjestad där han blev svensk mästare 2006 och 2009. Gjorde sedan en och en halv säsong med Malmö och en halv med Frölunda innan 2012 slutade spela för att bli tränare i Redhawks. Världsmästare 2006. Sonen Elliot spelar idag i Malmös J18. Hans son Oliver avled tragiskt 2018 efter en tids sjukdom. Han blev endast 14 år. 

455 Magnus Kahnberg

Bara att ha en så göteborgsk moderklubb som Kållered gör att Kahnberg hör hemma på den här listan, men uppriktigt sagt hade en mycket fin karriär i Frölunda och Brynäs. Han debuterade i elitserien säsongen 1999/00. Tillhörde under åren i klubben en klassisk kedja med Joel Lundqvist och Jari Tolsa. Den så kallade ”Dragkedjan”. Svensk mästare både 2003 och 2005. Vinnare av Guldhjälmen 2004. Vann poängligan samma säsong. Gjorde även ett kort stopp i AHL under en halv säsong. Där spelade han för Peoria Rivermen. VM-spelare 2004, 2005 och 2007. Tvingades sluta spela 2015 efter att åkt på en riktigt tuff smäll av sin vän Sebastian Karlsson, som då spelade för Linköping. Kahnberg ådrog sig en hjärnskakning och är ännu inte återhämtat sig helt ifrån. "Även om jag har haft motgångar innan då jag spelat så är det här den tuffaste kampen jag har gått. Kanske har jag haft nytta av mina tidigare motgångar i det vi nu har gått igenom som familj. Det har varit och är tufft.”, berättade Kahnberg i en intervju med hockeysverige.se 2017. 

454 Markus Åkerblom

Från Östersund. Pappa Kurt är en legendarisk spelare och ledare i IK Boston/Östersunds IK. Det var inte alldeles vanligt att Juniorlandslagen plockade spelare från Östersund. Åkerblom, tillsammans med bland andra Ulf Dahlén, var ett undantag. Från det han klev in i U16-landslaget var han given i landslagstrupperna. Flyttade till Björklöven 1987 och blev kvar där till 1990 då Leksand ville ha hans tjänster. År 2000 valde Åkerblom spel i Nürnberg innan han blev lagkapten i Timrå under en säsong. Avslutade sin tid som spelare med en säsong i Hannover. Har varit assisterande Förbundskapten till Johan Garpenlöv under tre säsonger. Var uttagen till VM i Globen 1995 då han tidigare på säsongen varit Sveriges bästa spelare under Sweden Hockey Games. Där spelade han i en kedja med Per-Erik Eklund och Tomas Forslund. Nio dagar före VM var olyckan. Åkerblom bröt armen och tvingades att tacka nej. Någon mer chans till VM eller OS-spel fick han aldrig. 

453 Ulf Sandström

Har Murbergets IF som moderklubb. Murberget är en del av Härnösand. Via Antjärn kom ”Sasse” till MoDo som junior. Debuterade i elitserien 1986/87. Blev kvar i MoDo till och med säsongen 1989/90. Gjorde därefter två säsonger i Luleå och fyra i Boden. Det var också under hans tid i Boden han var en straff ifrån att ta upp sitt lag till elitserien. I mål stod Rolf Ridderwall som räddade straffen och AIK och inte Boden kom att spela i elitserien. Spelade därefter en halv säsong var i Tappara och KalPa innan han avslutade karriären med en säsong i Boden. OS-spelare 1988. Draftades av Chicago 1988, men det blev aldrig något proffspel för honom.

452 Dennis Everberg

Världsmästare både 2017 och 2018. Moderklubben är Västerås där även hans pappa Paul Andersson Everberg spelade. Pappa spelade även i Rögle och det var också där Magnus fick sitt nationella genombrott. Debuterade i elitserien säsongen 2009/10. Efter att ha följt med Rögle ner i Hockeyallsvenskan och spelat där en säsong valde Everberg att sticka över och prova lyckan i NHL. Under sina två säsonger med Colorado spelade han 70 NHL-matcher, men det blev även en hel del hockey i AHL för Lake Erie Monsters och San Antonio Rampage. Återvände sedan till Europa där han spelat för Växjö, Neftekhimik Nizhnekamsk, Avangard Omsk och Zug. Spelar sedan 2019 i Rögle. Har gjort två OS, 2018 och 2022. 

451 Magnus Pääjärvi

Son till nu avlidne före detta spelaren och spelaragenten Gunnar ”Svesse” Svensson. Spelade juniorhockey i Malmö fram till 2008 då han valde spel i Timrå. Tog en plats i klubbens A-lag redan första säsongen. VM-debuterade 2010 då han fortfarande var Timrå-spelare. Kom dessutom med i turneringens All Star team. Åkte efter VM över till Edmonton Oilers. Gjorde totalt nio säsonger i NHL där han spelade för, förutom Edmonton, St. Louis och Ottawa. Skrev 2019 på för Lokomotiv Yaroslavl. Fortsatte sedan vidare till Dynamo Moskva innan han förra säsongen valde spel i Malmö. Spelar i Timrå säsongen 2022/23. Världsmästare 2018.