- Medaljdraget: Kastade in 15-åriga Kim Martin.
- Frågan från "Lillen": "Vad händer om du misslyckas"
- Större än silvret i Turin 2006? "Startskottet"
OS 2026:Spelschema | TV-tider | Grupper & tabell | Resultat | Allt om Tre Kronor |
Tre Kronor – som då enbart gick under namnet Sverige – deltog för första gången i OS-sammanhang 1920 i Antwerpen. Då hade ännu inget officiellt seriespel tagit fart i landet. Sverige skickade dit ett gäng bandyspelare och var nära att faktiskt ta medalj. Tyvärr förlorade man den sista matchen mot Tjeckoslovakien och slutade fyra. Matcherna spelades i Ispalatset och var 2 x 20 minuter långa. De stora stjärnorna var Nisse Molander från Berliner SC och Götas Erik ”Burret” Birman.
”Tyvärr blev jag sjuk under OS 1920 och fick tillbringa större delen av turneringen mellan lakanen”, har Nils Molander tidigare berättat. Kanske var det också anledningen till att Sverige inte fick med sig någon medalj.
Den första OS-medaljen i ishockey plockade Sverige hem åtta år senare. Spelen avgjordes i S:t Moritz och Tre Kronor tog silver. Kanada vann guldet. Gustaf ”Lulle” Johansson gjorde flest mål i det svenska laget – fem stycken.
Under åren som följde fanns det ständigt, och framför allt vart fjärde år, en flitigt återkommande debatt om NHL-proffsens vara eller icke vara i OS. Det skulle dröja till 1998 innan den första turneringen där alla de bästa spelarna deltog. Därefter har fem OS-turneringar spelats där världens bästa varit samlade.
I en serie som startar i dag ska hockeysverige.se minnas tillbaka på dessa turneringar, men också på när Damkronorna (ja, de hette så då) tog sina båda medaljer 2002 och 2006.
Mycket nöje!
Tidigare texter:
- Del 1: OS i Nagano 1998 – Ulf Samuelssons tårar
- Del 2: OS i Salt Lake City 2002: Mardrömmen mot Belarus {{ PAYWALL LIMIT }}
Del 3: OS i Salt Lake City 2002 – Damkronornas första medalj
Om Tre Kronors turnering avslutades med en fiaskostämpel på sig kunde man skriva Damkronornas OS som succé.
Inför turneringen var det många som menade att tjejerna inte ens hade där att göra. Dessutom stängdes Förbundskaptenen, Peter Elander, av efter något luddigt namnteckningsbråk och fick följa turneringen på TV. Christian ”Lillen” Yngve fick då ta över Elanders roll.
Nyckelmatchen skulle bli premiären mot Ryssland. Sverige tog ledningen med 3-0 och höll sedan undan och vann sensationellt med 3-2. Planens stora spelare var 38-åriga Kristina ”Krickan” Bergstrand. OS kom för övrigt att bli legendarens sista stora turnering.
Maria Rooth och Erika Holst, båda till vardags i University of Minnesota-Duluth, svarade för två mål var då Kazakstan besegrades med 7-0. I sista gruppspelsmatchen vann dock Kanada med 1-0.
I semifinal ställdes Damkronorna mot USA. Svenskorna visade att det fanns stor kapacitet och tro i laget. Här klev också 15-åriga Kim Martin in i handlingarna. ”Bara” förlust med 4-0 och inför bronsmatchen mot Finland fanns det en stark tro på att det kanske skulle kunna bli medalj ändå. Nu spelades bronsmatchen dagen efter herrarnas svaga insats mot Vitryssland. Sverige och Finland hade mötts nio gånger under säsongen. Sverige hade vunnit en av dessa matcher.
Foto: [Bildbyrån/Niklas Larsson]
Kastade in 15-åriga Kim Martin: "Förstod nog inte"
Inför matchen valde Förbundskaptenen, Christian ”Lillen” Yngve, att låta Kim Martin vakta kassen och Annica Åhlén vara back-up. Det skulle visa sig vara ett lyckodrag. 17-åriga Evelina Samuelsson gjorde 1-0 på retur och därefter även 2-0. Finskorna gjorde 2-1, men en storspelande svensk 15-årig målvakt såg till att siffrorna stannade vid just 2-1. Damkronorna hade vunnit sin första OS-medalj, men inte den sista.
– I den åldern var jag nog ganska kylig och förstod nog inte hur stort ett OS var. Jag kände samma sak som på VM, att det bara var att gå ut och lira, berättar Kim Martin som idag även heter Hasson.
– ”Lillen” (Christian Yngve) tog in mig på rummet innan bronsmatchen. Han frågade ”vad händer om du misslyckas, hur kommer det påverka dig?” Jag skulle gå iväg och tänka lite innan jag svarade. När jag kom tillbaka sa jag ”Vad händer om jag lyckas?”
– Då förstod han att jag vågade och var tillräckligt mogen för att spela den matchen.
Foto: [Bildbyrån/Niklas Larsson]
Var du någon gång rädd för att misslyckas?
– Nej, inte i den åldern. Det kom senare. Jag var ganska talangfull och hade egentligen presterat på topp under hela mitt liv. Det hade gett mig ett bra självförtroende. Jag visste att jag var en duktig målvakt.
– Jag tror inte att jag upplevdes som kaxig utan jag litade på mitt spel samtidigt som jag inte tänkte så mycket.
Det är så mycket annat kring ett OS än bara hockey, men det här var ingenting som störde tonåringen Kim Martin Hasson.
– Klart att jag gick och målade naglarna, klippte mig och allt sådant vi kunde göra i OS-byn. Vi var en äldre grupp och inte många som var i min ålder. Då blev det att jag anpassade mig efter dom.
– Tjejerna i laget kunde säga ”Kim, nu får du haka på oss”. Så blev det också och det var aldrig så att jag gick ut och gjorde saker själv. Laget såg till att jag gjorde rätt grejer, säger målvaktsstjärnan med ett skratt.
Större än silvret i Turin 2006? "Startskottet"
OS-turneringen var inte bara en framgång för att Damkronorna vann en bronsmedalj, även spelet i flera av matcherna var riktigt bra.
– Det var alltid jämt mot Ryssland som vi spelade mot i öppningsmatch. Det brukade bli 3-2 varje gång vi möttes och så blev det då med. Efter det mötte vi Kazakstan och vann med 7-0. Det var en relativt lätt match, men jag fick i alla fall göra några räddningar. Efter det förlorade vi mot Kanada med 11-0.
– I semifinalen mötte vi USA. Då fick jag stå, vilket var en liten chock för mig eftersom jag var med för att se och lära. I grundserien hade jag bara spelat mot Kazakstan. Jag tänkte att ledningen ändå trodde att vi skulle förlora eftersom det är ganska tufft att spela mot USA och Kanada och då ville vila Annica till bronsmatchen.
– Det blev bara 4-0 mot USA, vilket på den tiden var ganska bra siffror. Sedan blev det bronsmatchen och det var innan den ”Lillen” ställde den där frågan. Han kanske kände att det var dags för ett generationsskifte. Finland var i alla fall storfavoriter, vilket gjorde att vi som ”underdogs” kunde komma in med ett annat lugn.
– Det var en jäkla kämpaglöd och jag skulle säga att vi både 2002 och 2006 hade väldigt bra grupper med ledande spelare och bra sammanhållning. Det tror jag gjorde att vi båda gångerna vann medaljer.
Är den här medaljen egentligen större för damhockeyn i Sverige än silvret i Turin 2006?
– Det här var egentligen startskottet. Vi hade inte tidigare vunnit någon medalj och när vi blev ditskickade blev vi kallade blåbär. Ingen förväntade sig att vi skulle göra någonting på OS, så jag tror absolut att medaljen blev en milstolpe.
Foto: [Bildbyrån/Niklas Larsson]
Poängligan i OS i Salt Lake City 2002
Source: OG-W Scoring Leaders @ Elite Prospects
