Frågan är om NHL någonsin varit lika elektrisk som liga, som den är nu. Kvar finns fortfarande några av de riktigt stora legendarerna i ligan, som Sidney Crosby, Jevgenij Malkin, Patrick Kane, och Alex Ovetjkin, som fortfarande håller hög, hög klass. Kvar finns också ett gäng spelare som ligger precis där under i ikonstatus-ligan, som Erik Karlsson och Victor Hedman, Drew Doughty, Anze Kopitar, Steven Stamkos, John Tavares.
Vi har också spelare som Connor McDavid, Leon Draisaitl, Cale Makar och Nathan MacKinnon som fortsatt är inne i sin absoluta prime. Jack Eichel och Auston Matthews vill också vara med och bråka bland de riktigt stora.
Och framför allt har en ny alldeles ofattbart bra generation spelare som redan slagit sig in i den absoluta världseliten. I toppen av poängligan finns 20-åringarna Connor Bedard och Leo Carlsson och junioren (!!!) Macklin Celebrini. I toppen av skytteligan finns exempelvis 20-årige Cutter Gauthier. Bland backarna har spelare som rookien Matthew Schaefer, förra årets succérookie Lane Hutson och andra yngligar som Brock Faber och Jake Sanderson redan slagit sig in i bland ligans elitskikt.
När det gäller individuell skicklighet har NHL nog aldrig varit nära att ha så många häftiga spelare - som spänner över så många hockeygenerationer - som fallet är nu. Jag njuter varje morgon av att få gå upp och se nattens highlights, och se vilka nya sanslösa prestationer vi får se. Både från ligans ynglingar och från de som snuddar vid eller rent av har passerat 40-strecket.
Om World Cup-turneringen 2016 hade arrangerats hösten 2025 istället hade det nordamerikanska laget haft ett minst lika spektakulärt lag som man hade då. 2016 besegrade man bland annat Sverige och var ytterst nära att gå till semifinal. Och det hade minst sagt funnits världsstjärnor i massor även i ett likadant lag 2025.
Men hur hade laget stått sig mot varandra?
Jag har här tagit ut ett eget nordamerikanskt U23-lag för ett fiktivt World Cup 2025, och jämfört det med stjärnlaget från 2016. Jag har också ställt upp kedjor och backpar, och har således alltså tänkt utifrån rollfördelning och potentiell kemi också. Det handlar inte bara om att ta ut spelarna som gjort flest poäng.
Vilket lag är bäst?
{{ PAYWALL LIMIT }}
Målvakter
2016:
John Gibson, Anaheim Ducks
Connor Hellebuyck, Winnipeg Jets
Matt Murray, Pittsburgh Penguins
2025:
Trey Augustine, Michigan State
Thomas Milic, Winnipeg Jets
Sebastian Cossa, Grand Rapids Griffins
Man kan tro att det absolut svåraste med att ta ut 2025-laget var att välja bort stjärnor på både back- och forwardssidan. Spelare som helt enkelt inte tar plats. Men nej, det svåraste var faktiskt att hitta tre målvakter som var värdiga att ta ut i laget.
2016 var läget ett annat. John Gibson hade redan slagit igenom i Anaheim-tröjan och hade precis inlett sin långa era som självklar förstemålvakt i Ducks. Där och då sågs han som en given världsmålvakt i många år. Connor Hellebuyck, idag världens bäste målvakt, hade då redan hunnit bli utsedd till VM:s bästa målvakt men hade inte riktigt slagit igenom på allvar i NHL ännu. Han var faktiskt tredjemålvakt i turneringen. Matt Murray, som då redan hade lett Pittsburgh till en Stanley Cup-titel, delade på speltiden med Gibson.
Idag hade förstås Hellebuyck varit tokgiven etta av de tre.
Samtliga tre målvakter 2016 hade alltså slagit sig in i NHL och både Gibson och Murray rankades relativt högt. 2025 hade man inte kunnat ställa upp med en lika vass målvaktssida. Endast en U23-målvakt har fått speltid i NHL den här säsongen och det är Thomas Milic som spelat två matcher för Winnipeg. Sebastian Cossa, som under flera år pekats ut som Kanadas största målvaktslöfte, spelade en match för Detroit förra säsongen. Han har dock gjort det riktigt bra i AHL.
Jag hade dock valt förstaårssenioren Trey Augustine som min etta. Han spelar fortfarande på college men är lite för bra för den ligan, och ironiskt nog är han draftad av Detroit - samma klubb som Cossa spelar för. Jag tror Augustine kommer passera Cossa i klubbens hierarki redan nästa år, och jag tror han är en NHL-målvakt inom ett par säsonger.
Augustine är en supertalang ur en målvaktssynvinkel, men såklart en bit ifrån de tre burväktare U23-laget hade 2016.
Foto: [Bildbyrån]
Backar
2016:
Aaron Ekblad, Florida Panthers
Shayne Gostisbehere, Philadelphia Flyers
Seth Jones, Columbus Blue Jackets
Ryan Murray, Columbus Blue Jackets
Colton Parayko, St. Louis Blues
Morgan Rielly, Toronto Maple Leafs
Jacob Trouba, Winnipeg Jets
2025:
Jake Sanderson, Ottawa
Lane Hutson, Montréal
Brock Faber, Minnesota
Matthew Schaefer, New York Islanders
Luke Hughes, New Jersey Devils
Brandt Clarke, Los Angeles Kings
Olen Zellweger, Anaheim Ducks
Om det är trögt med målvakter på fram-marsch är det något helt annat på backsidan. Här finns det så fruktansvärt många bra och unga backar att välja bland. Spelare som Owen Power, Zeev Buium och Zayne Parekh hade också kunnat komma med, och framför allt de två förstnämnda har ju visat att de håller god klass på NHL-nivå. Men för mig går sju andra backar före.
Jake Sanderson blir lagets backetta. Han har haft en sensationellt bra höst i Ottawa och bildar i mitt lag ett otroligt backpar med Brock Faber. Då får man två tvåvägsbackar, där den ena är utmärkande offensivt och den andra är lite mer viktad defensivt. Det är två spelare som är högaktuella för USA:s OS-lag.
I andra backpar har jag Brandt Clarke och Calder Trophy-vinnaren Lane Hutson. Där finns det spelskicklighet och skridskoskicklighet så det räcker och blir över.
I tredje backpar har jag höstens sensation Matthew Schaefer tillsammans med den yngste brodern Hughes, Luke. Luke tar den sista ordinarie backplatsen före Olen Zellweger, som är en av alla ynglingar som imponerat stort i Anaheim den här hösten.
Kanske, kanske hade det behövt någon ytterligare defensiv murbräcka i det här laget. Men jag tycker ändå det är en backsida av hög, hög klass.
Om vi jämför med laget 2016 så ställde man då upp med Ekblad-Jones som ett backpar, och det var ju två backar som då hade en enormt hög status och som många trodde skulle bli absoluta, absoluta toppbackar. Och riktigt så blev det väl inte. Båda har snarare för det mesta legat strax under världstoppen, och Jones hade ju till och med en period då han kändes riktigt på dekis. Men han har ju studsat tillbaka sedan flytten till Florida, framför allt.
I backpar två fanns Morgan Rielly och Colton Parayko. Parayko var då lite av en doldis, men har sedan dess haft en riktigt fin karriär och var ju faktiskt med i 4-Nations. Han lär också vara med för Kanada i OS. Det lär inte Rielly vara.
I tredje backpar ställde man upp med Shayne Gostisbehere och Jacob Trouba. Gostisbehere hade då också precis slagit igenom med dunder och brak, men hans karriär efter det har ju varit allt annat än stabil. Jacob Trouba har ju också haft en karriär där han gått från hyllad till sågad och trejdad och uthängd och allt möjligt, men har fått ett uppsving igen efter trejden till Anaheim.
Som sjundeback fanns då Ryan Murray, som då var en jättetalang men som inte alls nådde upp i förväntad nivå.
Det är klart man kan bli lite "hemmablind" och överskatta det vi ser här och nu. Men jag tycker att den backsida U23-laget hade kunnat ställa upp med 2025 är bättre än den man hade 2016. Och jag tror att den här backsidan kommer åldras bättre också. Ser vi till backsidan 2016 har ingen av dem gjort anspråk på att vara en av världens absolut bästa backar över en längre period, utan de har snarare legat precis under de allra bästa. 2025-backsidan tror jag innehåller ett par, tre backar som kommer anses vara bland de bästa i världen under en längre period. Då tänker jag framför allt på Hutson och Schaefer, som är tidigt inne i sina NHL-karriärer, men både Sanderson och Faber är också spelare som kan få Norris Trophy-röster under ganska många år.
Därför håller jag 2025-backsidan högre.
Foto: [James Guillory/USA TODAY Sports/Bildbyrån]
Centrar
2016:
Connor McDavid, Edmonton Oilers
Jack Eichel, Buffalo Sabres
Sean Couturier, Philadelphia Flyers
Ryan Nugent-Hopkins, Edmonton Oilers
2025:
Macklin Celebrini, San Jose Sharks
Logan Cooley, Utah Mammoth
Wyatt Johnston, Dallas Stars
Matty Beniers, Seattle Kraken
Målvaktssidan och backsidan i all ära. Det är när vi börjar titta på centrar och forwards som det verkligen börjar vattnas i munnen. Både om vi ser till 2016-truppen och 2025-truppen.
Jag menar...kolla bara in de här centersidorna. Och då ska jag lägga till att spelare som Nathan MacKinnon, Auston Matthews, Dylan Larkin, Mark Scheifele, Connor Bedard, Quinton Byfield och Mason McTavish har fått flytta ut på kanterna. För precis som vanligt när det ska tas ut trupper till landslagsturneringar behöver ett gäng centrar flyttas ut på kanter för att få plats i laget.
Om vi börjar kika på 2016-laget hade Connor McDavid och Jack Eichel vid det här laget precis genomfört sina första NHL-säsonger. Alla visste att det var blivande superstjärnor, och framför allt McDavid hade ju redan visat att han var något alldeles extra. Men vi ska inte glömma att han fortfarande var junior. Säsongen 16/17 gjorde han emellertid 100 poäng och visade att han redan då var en av NHL:s bästa spelare. Sean Couturier var en blivande Selke Trophy-vinnare och Ryan Nugent-Hopkins hade alltjämt en ganska hög status vid den här tidpunkten.
2025-centersidan är läskigt bra. Macklin Celebrini ligger alltså tvåa i NHL:s poängliga, före McDavid, och trendar i skrivande stund mot sanslösa 122 poäng. Som junior. Och bakom honom kan de ställa upp med Logan Cooley, som snuddar på en poäng per match, Wyatt Johnston som är delad sexa i skytteligan samt Matty Beniers som enligt de underliggande siffrorna är en av NHL:s bästa defensiva centrar. Något som gör att han kommer med trots att han bara levererat 14 poäng på 24 matcher. Men han har ett närmast identiskt poängsnitt som det Sean Couturier hade vid tidpunkten för World Cup för nio år sedan.
Men vilken av centersidorna är egentligen bäst? Ja, hade jag tryckt in Bedard som center hade jag nog påstått att 2025-centersidan var bäst. Men jag ser honom som vinge i det här laget, för att det helt enkelt gör laget som helhet bättre. Det innebär dock att jag håller 2016-centersidan som lite, lite vassare och det beror kort och gott på Connor McDavid. Bakom honom håller jag 2025-centersidan som bättre, men McDavid är en sådan X-faktor att jag helt enkelt måste peka ut 2016 som bättre med knapp marginal. Trots den makalösa Macklin Celebrini.
Foto: [Bildbyrån]
Forwards
2016:
Nathan MacKinnon, Colorado Avalanche
Auston Matthews, Toronto Maple Leafs
Johnny Gaudreau, Calgary Flames
Dylan Larkin, Detroit Red Wings
J.T. Miller, New York Rangers
Brandon Saad, Columbus Blue Jackets
Mark Scheifele, Winnipeg Jets
Jonathan Drouin, Tampa Bay Lightning
Vincent Trocheck, Florida Panthers (Ersatte skadade Sean Monahan)
2025:
Connor Bedard, Chicago Blackhawks
Cutter Gauthier, Anaheim Ducks
Quinton Byfield, Los Angeles Kings
Seth Jarvis, Carolina Hurricanes
Dylan Guenther, Utah Mammoth
Matthew Knies, Toronto Maple Leafs
Will Smith, San Jose Sharks
Mason McTavish, Anaheim Ducks
Will Cuylle, New York Rangers
Wow, säger jag bara. Som ni ser finns det så mycket stjärnglans och kvalitet hos båda de här forwardsuppställningarna. Sen ska det ju sägas att MacKinnon och Matthews, idag ansedda som två av 2000-talets bästa spelare, vid den här tidpunkten inte hade slagit igenom. Matthews hade precis draftats men inte ens debuterat i NHL. Och MacKinnon - idag NHL:s kanske bästa spelare - var vid den här tidpunkten en 50-poängsspelare. Det var inte förrän något år efter World Cup som han slog sig in i värdseliten. Det var snarare Johnny Gaudreau, Mark Scheifele och den typen av spelare som hade presterar mest i NHL av ytterforwardsen.
Men man får ju säga att så gott som samtliga forwards i 2016-laget blev världsspelare. Det är väl Jonathan Drouin som inte blivit så bra som man hade tänkt, typ. Han var dock en marginalspelare i detta World Cup-lag, ska sägas. Och det är också tydligt att man tog ut lite "karaktärsspelare" som kanske inte skulle kommit med på ren skicklighet, som Brandon Saad och J.T. Miller. Miller var långt ifrån den 100-poängsspelare som han senare skulle bli, om man säger så.
2025 fanns det mängder av alternativ. Jag hade kunnat plocka med Adam Fantilli, Frank Nazar, Becket Sennecke och Josh Doan för att nämna fyra exempel. Även Jackson Blake var aktuell i en fjärdekedjeroll. Men jag fastnade till slut för de där nio forwardsen ni ser ovan, och tycker att jag då får en perfekt mix mellan skicklighet och "grit" och jag får också möjliga kedjekonstellationer som känns så gott som perfekta på pappret.
Det som är så häftigt med U23-spelarna år 2025 är att två centrar och fyra ytterforwards ligger på en poäng per match eller mer. Celebrini och Johnston gör det bland centrarna, Bedard, Gauthier, Knies och Smith bland forwards. Och bland dessa sex finns inte Seth Jarvis, som spelade 4-Nations och troligtvis kommer spela OS för Kanada. Det säger en del om vilken sanslöst hög nivå som laget håller offensivt.
Och det är inte direkt så att Byfield och Guenther gör svaga säsonger heller.
Will Cuylle är väl doldisen i sammanhanget, men han är perfekt för en fjärdelina i det här laget. Han är den här truppens motsvarighet till 2016 års Brandon Saad, om ni så vill.
Även om vi ser Bedard, Gauthier, Smith och gänget göra succé nu är det långt ifrån givet att de når upp i samma höjder som MacKinnon och Matthews under sina karriärer. Man ska inte ta det för givet. Men om vi ska jämföra 2025-versionerna och 2016-versionerna av dem så är 2025-forwardssidan tämligen överlägsen. Och jag tycker också bredden är bättre.
Foto: [Bildbyrån]
Så ställer lagen upp
2016
Målvakt:
John Gibson (Hellebuyck, Murray)
Backpar:
Ekblad - Jones
Rielly - Parayko
Gostisbehere - Trouba
(Murray)
Kedjor:
Matthews - McDavid - Scheifele
Gaudreau - Nugent-Hopkins - MacKinnon
Larkin - Couturier - Trocheck
Saad - Eichel - Miller
(Drouin)
2025
Målvakt:
Augustine (Milic, Cossa)
Backpar:
Faber - Sanderson
Clarke - Hutson
Schaefer - Hughes
(Zellweger)
Kedjor:
Bedard - Celebrini - Smith
Byfield - Johnston - Jarvis
Gauthier - Cooley - Guenther
Cuylle - Beniers - Knies
(McTavish)
När det gäller 2016-laget har jag gått på hur de ställde upp i den sista gruppspelsmatchen mot Tre Kronor. När det gäller 2025-laget har jag gått på hur jag hade ställt upp laget, baserat på tidigare kemi, klubbfattning med mera. Det är också utifrån de tre egenskaperna jag bestämt vilka centrar som behövt gå ut på en kant.
Det är klart en topp-sexa med spelare som McDavid, Matthews och MacKinnon alltid är svårslagen - men ser vi till var spelarna befann sig 2016 är det inte givet att de ens är vassare än den topp-sexa som 20125-laget har. Både Bedard och Celebrini tillhör NHL:s absoluta elit, Smith är på väg dit, Byfield ser ut att vara en värdig arvtagare till Anze Kopitar, Johnston ligger i toppen av skytteligan och Jarvis var med i 4-Nations. Samtidigt spelades ju World Cup inför säsongen 16/17 - medan jag när det gäller 2025-spelarna får bedöma den en bit in på säsongen. Hade vi tagit ut 2025-laget inför den här säsongen så hade jag utan tvekan rankat 2016-laget högre. Jag menar, vi ska inte glömma bort att Bedard till och med var lite ifrågasatt inför säsongen och ingen trodde nog att han skulle vara så här överjävligt bra som han är just nu.
2025-lagets spelare kommer få svårt att upprepa de karriärerna som 2016-lagets största stjärnor har haft, i alla fall på målvaktssidan och forwardssidan. På backsidan håller jag 2025-laget ganska klart före.
Men vilka hade då vunnit en match mellan de båda lagen? Och hade 2025-laget kunnat hota om en semifinalplats i World Cup, precis som 2016-laget? Jag tror 2025-laget också hade varit otroligt elektriska att se. Sannolikt mer underhållande än 2016-laget, till och med. Men målvaktssidan gör att jag ändå håller 2016-laget högre. I 2016-truppen fanns tre målvakter som alla hade varit givna ettor i 2025-laget. Och det var tre målvakter som höll en god NHL-nivå redan 2016.
Det går att argumentera för att lagen är relativt jämna på utespelarsidan - men målvaktsspelet väger helt enkelt över.
Vad tror ni?
