- En av NHL:s bästa målvakter.
- Spelade SM-final med Djurgården.
- Draftades i förstarundan två gånger.
- Floppade i Brynäs.
Nästa vecka är det dags för NHL-draften och inför dess tittar vi då på ett ovanligt fenomen som gör att en spelare kan draftas två gånger.
Det är ett 40-tal spelare som har tingats i en NHL-draft vid två olika tillfällen. Detta var ett mycket vanligare fenomen förr i tiden, främst runt millennieskiftet, men det finns några nutida exempel, bland annat Conner Bleackley (draftad av Colorado Avalanche 2014 och sedan av St. Louis Blues 2016).
Hur är då detta möjligt?
Jo, om en klubb inte skriver kontrakt med spelaren de draftat inom två år så har den spelaren möjligheten att välja att äntra draften igen för att plockas upp av en annan NHL-klubb. Detta sker oftast om parterna inte kan komma överens om ett kontrakt eller vid någon annan tvist mellan spelare och klubb. Som sagt är detta dock ytterst sällsynt nuförtiden.
Men det finns en del notabla exempel från historien och därför tittar vi här närmare på tio av spelarna som draftats två gånger i NHL-draften:
{{ PAYWALL LIMIT }}
Nick Boynton (Washington Capitals 1997 & Boston Bruins 1999)
Vi inleder med en historisk dubbeldraftad lirare. Nick Boynton är nämligen den enda spelaren i NHL:s historia som draftats i förstarundan två gånger.
Först tingades han av Washington Capitals som nionde spelare 1997 efter att ha öst in poäng i OHL från sin backposition. Boynton fortsatte dock i OHL med Ottawa 67’s och lyckades inte komma överens om ett NHL-kontrakt med Capitals vilket gjorde att han valde att återinträda NHL-draften 1999. Washington Capitals hade alltså slösat sitt nionde val på en spelare som aldrig ens spelade för klubben.
Det var i stället Boston Bruins som satsade på Boynton och draftade honom som 21:a spelare två år senare. Efter två säsonger med AHL-spel blev backen sedan en ordinarie NHL-spelare för Bruins 2001. Hans bästa NHL-säsong kom i just Boston då han gjorde 30 poäng på 81 matcher 2004.
Totalt spelade Nick Boynton 605 NHL-matcher för Boston Bruins, Phoenix Coyotes, Florida Panthers, Anaheim Ducks, Chicago Blackhawks och Philadelphia Flyers innan han lade skridskorna på hyllan 2011. Boynton fick bli Stanley Cup-mästare 2010 då han tillhörde Chicago när de tog hem bucklan.
Frederik Andersen (Carolina Hurricanes 2010 & Anaheim Ducks 2012)
Stjärnmålvakten imponerade tidigt i den danska ligan men inte tillräckligt för att något NHL-lag skulle få upp ögonen för Frederik Andersen. Det dröjde till 2010 då den dåvarande 20-åringen valdes av Carolina Hurricanes i sjunderundan efter att ha vunnit målvaktsligan hemma i Danmark, utsetts till danska ligans MVP samt fått VM-debutera. Efter ytterligare en stark säsong i hemlandet gick flyttlasset till Sverige för spel i Frölunda.
Där stod Andersen för en av de bästa säsongerna någonsin av en SHL-målvakt. Han räddade 94,3 procent av skotten, hade 1,62 insläppta mål per match samt höll åtta nollor på 39 matcher i Frölunda. Trots succén här i Sverige blev det inget NHL-kontrakt för dansken med Carolina som då i stället äntrade draften på nytt.
2012 draftades han då av Anaheim Ducks i tredjerundan och åkte över direkt till Nordamerika. Han imponerade stort i AHL vilket ledde till att han fick NHL-debutera säsongen därpå som 24-åring. Under sina tre säsonger i Ducks bevisade sig Andersen som en toppmålvakt i ligan för att sedan trejdas till Toronto Maple Leafs 2016 så att John Gibson kunde ta plats som förstekeeper i Anaheim.
I Toronto var dansken varit en väldigt bra målvakt under flera år, men samtidigt ifrågasattes han då Maple Leafs aldrig lyckats ta sig långt i slutspelet vilket ledde till att han inte klev ut på free agent-marknaden. Där skrev han på för Carolina Hurrcianes där han återigen bevisade sig som en av NHL:s främsta målvakter och efter säsongen fick han ta emot Jennings Trophy eftersom han hade lägst antal insläppta mål per match i hela NHL. Totalt har Frederik Andersen vaktat kassen i nästan 450 NHL-matcher.
.jpg)
Fjodor Fjodorov (Tampa Bay Lightning 1999 & Vancouver Canucks 2001)
Runt millennieskiftet fanns det en viss hajp kring den då unge ryssen Fjodor Fjodorov. Varför? Han är lillebror till Sergej Fjodorov, som är en av de bästa ryska NHL-spelarna genom tiderna.
Först valdes han av Tampa Bay 1999 men det blev inget kontrakt med klubben och 2001 var han tillgänglig för draften igen. Han hade stått för en stark säsong i OHL 2000/01 med 78 poäng på 67 matcher vilket gjorde att Vancouver Canucks valde att ta chansen på honom.
Fjodor var dock inte i närheten av att vara lika bra som storebrorsan Sergej utan det blev endast 15 matcher i Canucks för Fjodorov den yngre. Efter spel hemma i Ryssland under lockouten återvände han till Nordamerika för att testa lyckan i NHL igen till säsongen 2005/06 men då fick han bara spela tre matcher i New York Rangers. NHL-drömmen var därmed över för Fjodorov.
2007 värvades han till Malmö Redhawks då han skulle hjälpa klubben att vara kvar i Elitserien. Han gjorde sitt bästa med 14 poäng på tio matcher i Kvalserien, vilket var bäst av alla spelare, men det räckte inte utan Malmö åkte ner till HockeyAllsvenskan. Fjodor Fjodorov spelade 18 matcher i Redhawks och stod för 20 poäng samt noterades för 106 (!) utvisningsminuter.
Han flyttade sedan hem till Ryssland och avslutade karriären 2015 efter att ha spelat knappt 300 matcher i KHL.
Matthew Lombardi (Edmonton Oilers 2000 & Calgary Flames 2002)
Inför NHL-draften 2000 var Matthew Lombardi en anonym figur och valdes inte förrän i sjunderundan av Edmonton Oilers, tio val bakom en viss Henrik Lundqvist. Men det blev aldrig spel i Oilers för Lombardi som i stället spelade i juniorligan QMJHL där han imponerade stort under sitt sista år som junior.
Då sköt forwarden 57 mål och 130 poäng på 66 matcher för Victoriaville Tigers. Det ledde till att Calgary Flames valde honom fyra rundor tidigare än vad han gick i draften två år tidigare. Han plockades då upp i tredjerundan och anslöt till Flames organisation direkt.
Det blev en säsong i AHL innan han tog klivet till NHL och blev en habil spelare under flera säsonger. Hans bästa säsong i NHL-karriären kom 2009/10 då han gjorde 53 poäng på 78 matcher i Phoenix Coyotes. Totalt spelade han 537 matcher i världens bästa hockeyliga för Calgary Flames, Phoenix Coyotes, Nashville Predators, Toronto Maple Leafs och Anaheim Ducks innan skador satte stopp för NHL-karriären och han flyttade till Europa. Där spelade han i schweiziska Genéve-Servette i tre säsonger och vann poängligan i NLA 2013/14 med 50 poäng på 46 matcher.
Matthew Lombardi representerade även Kanada vid VM två gånger. 2007 var han en av lagets bästa spelare med tolv poäng på nio matcher när Kanada vann VM-guld.
Jarret Stoll (Calgary Flames 2000 & Edmonton Oilers 2002)
Jarret Stoll gjorde en exakt omvänd resa jämfört med Lombardi. Stoll valdes först av Calgary Flames i andrarundan år 2000 men det blev aldrig aldrig spel i klubben utan två år senare plockade Edmonton Oilers upp honom i andrarundan.
I Oilers blev Stoll en framträdande spelare på bara ett par år och säsongen 2005/06 stod han för sin bästa säsong i karriären med 68 poäng på 82 matcher. Han blev en nyckelpjäs för Edmonton och bar ett ”A” på bröstet under sin sista säsong i Kanada. 2008 trejdades centern till Los Angeles Kings, en ganska lyckad trejd både för honom och för Kings.
Stoll var sedan en stabil spelare för Los Angeles Kings under sju år där han fick vara med och vinna Stanley Cup två gånger, 2012 och 2014. Han avslutade sedan karriären 2016 efter att ha spenderat en säsong med spel i New York Rangers och Minnesota Wild.
Jarret Stoll spelade allt som allt 872 matcher i NHL och stod för 388 poäng. Efter spelarkarriären har Stoll hållit sig kvar inom ishockeyn där han nu är utvecklingscoach för Los Angeles Kings.
Craig Anderson (Calgary Flames 1999 & Chicago Blackhawks 2001)
Den nuvarande 41-årige målvakten draftades i tredjerundan båda gångerna. Först av Calgary Flames 1999 och sedan av Chicago Blackhawks 2001. Det var även i Blackhawks som Craig Anderson fick sin första NHL-chans. Han spelade sedan 56 matcher i Chicago innan han trejdades till Florida Panthers och efter tre säsonger där fick flyttlasset till Colorado Avalanche där kanadensaren fick testa på att vara förstamålvakt i NHL för första gången.
Men 2011 trejdades Anderson till Ottawa Senators där han fick sitt stora genombrott som en toppmålvakt i NHL. Under lockoutsäsongen 2012/13 hade Craig Anderson bäst räddningsprocent i ligan då han stoppade 94,1 procent av skotten. Han slutade då fyra i omröstningen för Vezina Trophy och hade säkerligen haft en bra chans att ta hem utmärkelsen ifall det inte varit en skada som begränsade honom.
Craig Anderson var sedan det självklara förstavalet i flera år framöver och var en stor anledning till att Ottawa Senators var ett mål ifrån spel i Stanley Cup-finalen 2017. Han fick sedan inte vara kvar i Ottawa 2020 och därefter har det blivit spel i Washington Capitals och Buffalo Sabres för Anderson som nyligen skrev ett nytt avtal med Sabres för att förlänga hans karriär.
Totalt har det blivit spel i 683 NHL-matcher för veteranen, som vann Bill Masterton Trophy 2017 som den spelare som "bäst förkroppsligar ihärdighet, sportsmannaanda och hängivenhet till sporten ishockey".
Mike Rupp (New York Islanders 1998 & New Jersey Devils 2000)
1998 var Mike Rupp en stor talang och valdes som nia av New York Islanders, främst för sin storlek och egenskap som powerforward. Men trots två hyfsat bra säsonger i juniorligan OHL så skrev Islanders inte kontrakt med Rupp utan han valde att göra sig tillgänglig för draften år 2000. Där valdes han i tredjerundan av New Jersey Devils, ett kanonval för alla inblandade.
Den storväxte centern spenderade sedan två raka säsonger i AHL för Devils farmarlag, Albany River Rats (yes, AHL-lagen hade lite knäppare namn på den tiden) innan NHL-chansen kom. Han spelade 26 grundseriematcher för topplaget Devils under sin rookiesäsong. New Jersey tog sig dock till final där de fick möta Mighty Ducks of Anaheim.
Den då 23-årige Mike Rupp kastades då rakt in i finalserien och fick göra slutspelsdebut i den fjärde finalmatchen lagen emellan. Han spelade sedan fyra matcher i finalserien. I den sjunde och avgörande matchen klev rookien fram stort och stod för 1+2 i 3-0-segern när Devils säkrade Stanley Cup-vinsten. Rupp sköt då 1-0-målet vilket gjorde att hans mål blev det avgörande målet för att New Jersey vann matchen. Han är därmed den enda spelaren i NHL:s historia vars första slutspelsmål också var det Stanley Cup-avgörande målet.
Därefter hoppade Rupp omkring bland flera olika klubbar och blev aldrig någon vidare poängmakare i NHL. Totalt spelade han 609 matcher för New Jersey Devils, Phoenix Coyotes, Columbus Blue Jackets, Pittsburgh Penguins, New York Rangers och Minnesota Wild. Han gjorde endast 99 poäng på dessa matcher men registrerades för 855 utvisningsminuter. I dag är Mike Rupp TV-expert för NHL Network.
Mike Zigomanis (Buffalo Sabres 1999 & Carolina Hurricanes 2001)
Michael Zigomanis draftades i andrarundan 1999 av Buffalo Sabres och det är en lite märklig story bakom varför det inte blev spel för honom i Sabres. Parterna hade kommit överens om ett kontrakt och Buffalo skickade över det till NHL precis innan deadline för kontrakt 1 juni 2001. Det råder dock delade meningar om vad som hände därefter. Det både rapporteras om att det var strul med faxen som gjorde att NHL inte kunde godkänna det innan deadline, men enligt en annan version så var det ”fel på innehållet i avtalet” och Sabres hann inte åtgärda det innan deadline. Oavsett vad så föll det hela på grund av faxstrulet (tack gode gud för internet och mejl nuförtiden) och NHL beslutade därför att Zigomanis var tvungen att draftas om.
Centern hade stått för två starka säsonger i OHL där han hade varit lagkapten Kingston Frontenacs och därför var han mer intressant inför 2001 års draft. Carolina valde honom då i andrarundan, 18 platser högre upp än när Buffalo valde honom 1999.
I Carolina hade dock Zigomanis svårt att etablera sig och det blev främst AHL-spel i Lowell Lock Monsters. 2006 trejdades han till Phoenix Coyotes där han slutligen blev en ordinarie NHL-spelare i ett par år. Han spelade sedan i Pittsburgh Penguins 2008/09 där han vann Stanley Cup.
Säsongen därpå flyttade Zigomanis till Sverige och spelade för Djurgården när laget gick till SM-final mot HV71. Skador plågade dock Mike Zigomanis men det hindrade honom inte från att ge NHL-drömmen en ny chans då han spela åtta matcher för Toronto Maple Leafs efter tiden i Djurgården. 2014 avslutade han sin karriär med 197 NHL-matcher och 574 matcher i AHL.
Mathieu Chouinard (Ottawa Senators 1998 & Ottawa Senators 2000)
En lustig historia i Ottawa Senators historia är den om Mathieu Chouinard. Han var den största målvaktstalangen inför NHL-draften 1998 och valdes i förstarundan av Senators som 15:e spelare. Han stannade dock kvar i QMJHL för spel i Shawinigan Cataractes. 1999 hade han en succésäsong i juniorligan och vann pris som ligans bästa defensiva spelare, togs ut i All Star-laget samt utsågs till hela ligans MVP.
Chouinards aktier ökade då kraftigt och Ottawa Senators ville få in honom i organisation år 2000. De förhandlade dock ingenting med målvakten innan utan skickade bara ett färdigt kontrakt till den unge målvakten strax innan deadline för att skriva på. Då vägrade han dock att sajna avtalet och valde i stället att testa sin lycka i NHL-draften 2000.
Det han inte visste då var att Ottawa Senators tänkte dubbla ner på honom. I andrarundan valde ”Sens” nämligen Mathieu Chouinard till hans egen besvikelse och han blev därmed i princip tvungen att skriva på för Ottawa om han ville bli en proffsspelare.
Det gick dock inget vidare för Chouinard som fastnade i farmarligorna och 2003 skrev han i stället på för Los Angeles Kings. Där fick han göra NHL-debut när han hoppade in och fick vakta kassen i tre minuter och göra två räddningar för Kings i en match mot Mighty Ducks of Anaheim.
2006 avslutade han sedan sin hockeykarriär, 26 år gammal, efter att ha spelat 54 AHL-matcher samt 59 matcher i farmarligans farmarliga ECHL.
Kyle Wanvig (Boston Bruins 1999 & Minnesota Wild 2001)
Kyle Wanvig draftades i trejderundan 1999 av Boston Bruins men det skulle aldrig bli spel i Bruins för talangen. Efter en stark säsong i WHL 2001 med 101 poäng på 69 matcher ökade dock hans aktier och Boston ville då försöka casha in på Wanvig.
De försökte trejda honom till Toronto Maple Leafs i utbyte mot svenske stjärnan Jonas Höglund inför deadline för kontrakt 1 juni. Boston och Toronto skickade alla papper till NHL med en halvtimme kvar innan deadline, inklusive Wanvigs kontrakt med Maple Leafs. Strul med faxen (IGEN?) gjorde dock att dokumenten inte kom fram till NHL förrän fem minuter efter deadline. Trejden ogiltigförklarades därmed av ligan och Jonas Höglund blev kvar i Toronto samtidigt som Boston tvingades släppa Wanvig som i stället fick äntra draften 2001.
Där draftades han av Minnesota Wild i andrarundan och startade sin proffskarriär. Det blev dock aldrig någon vidare NHL-spelare av kanadensaren som dock blev en skicklig AHL-spelare. Det blev bara 75 NHL-matcher och 413 AHL-matcher innan han flyttade till Europa.
Efter att ha floppat i KHL värvades Wanvig till Brynäs 2008/09 men där gick det inte heller något vidare för honom. Han producerade bara tre poäng på 18 matcher i Elitserien innan Brynäs rev hans kontrakt. För Kyle Wanvig blev det sedan spel i Tyskland, Slovakien och Österrike innan han avslutade karriären 2012.
