Närstående har förlorat jobb och blivit sjuka, min mormor har gått bort, julen firades isolerad i hemmet, vi har knappt fått se solen de senaste månaderna, idrottsvärlden har gått igenom sin största prövning sedan andra världskriget, allt fler blir psykiskt nerbrutna, allt fler har förlorat omdömet. Nästan allting har helt enkelt varit piss. Frågan är om vi, under vår livstid, får vara med om ett år som ens kommer i närheten av det här möget. Låt oss hoppas att vi slipper.
Jag var på Brynäs-Leksand i Monitor ERP Arena den sjunde mars 2020. Matchen var betydelselös för båda lagen - Brynäs hade missat slutspel och Leksand var klara för kval - men det var ändå fullsatt i arenan. På kvällen firade vi min flickväns födelsedag med ett ganska stort umgänge bestående av vänner.
Fyra dagar senare klev vi in i en ny verklighet, som vi aldrig tidigare hade skådat. Då sattes det upp en publikbegränsning på 500 personer. När jag befann mig på Brynäs-Örebro i SHL:s 52:a omgång dagen efter var arenan tom, sånär som på oss journalister som var på plats och Örebros busschaufför som satt helt ensam på läktaren. Det var det mest overkliga jag varit med om. Det gick liksom inte att ta in att jag bara några dagar tidigare hade varit i samma arena - och att den då kokade. Den var fullsatt.
Det kändes som att alla redan där och då förstod att det inte skulle bli något slutspel. Ingen sade det rätt ut - men det kändes inte som att någon ens ville spela det. Dels på grund av smittläget, den apokalyptiska stämningen, men också för att det kändes meningslöst att spela utan publiken. Det verkade, för att tala klarspråk, pisstråkigt.
Förbundet och SHL gjorde vad de kunde för att försöka genomföra ett slutspel och ett kval. De valde att skjuta upp starten av slutspelet i två veckor och bestämde sig för att förkorta slutspelet. Tänk att man på allvar hoppades att smittläget skulle bli bättre på två veckor. Vi kan nu spola fram klockan nio månader och konstatera att läget i princip är värre än någonsin.
Men det som då kändes totalt otänkbart, spel i våra största idrottsligor inför tomma läktare, är nu vardagen. Jag reagerar inte ens när jag går på hockeyjobb och konstaterar att jag är en av ett fåtal personer som ens släpps in i arenan. Det som för drygt nio månader var det värsta jag någonsin upplevt under min journalistiska "karriär" är nu det jag upplever varje gång jag går på match. I våras stoppades slutspelet och kvalet - nu ska det spelas hockey till varje pris. Om det så är inför tomma läktare, om det så är med risk för smitta i lagen, om det så är med risk för människors hälsa.
Om det är vrickat? Ja. Om jag förstår det? Ja, det också. Även om smittläget är lika illa idag som i våras finns det en annan beredskap för hur smittan ska hanteras (även om just ishockeyn haft lite... "otur" på den fronten) och framför allt vet vi mer om det jävulska viruset. I våras slog det liksom bara till på ett annat sätt.
Det känns som en hel livstid sedan vi fick uppleva SHL-ishockeyn så som den ska upplevas. Med fullsatta läktare. Med allt fokus på ishockeyn. Men faktum är att jag för ett år sedan var i Tjeckien och upplevde mitt hittills största äventyr i livet: Junior-VM. Fram till omgång 50, säsongen 19/20, var allt precis som vanligt. Nu undrar jag om någonting någonsin blir "som vanligt" igen. Hur många år kommer det ta för samhället i allmänhet, och idrottsrörelsen i synnerhet, att återhämta sig? Hur många tvingas kasta in handduken på vägen dit?
2020 blev året då hockeymänniskor blev smittskyddsexperter, då klubbledare i alla lag tävlade om att både vara mest ansvarsfulla och minst ansvarsfulla på samma gång, då idrotten i stället för att bli mer samlad och enad snarare blev mer kortsiktig och egoistisk. Naturligt? Ja. Skrämmande? Ja, det också.
Jag hoppas och tror att 2021 blir annorlunda. Att vi faktiskt kan få publik i arenorna till slutspelet, eller i alla fall till hösten. Att vaccinet fungerar. Att klubbledarna kan fokusera på det de faktiskt kan i stället, vi får fira julen med nära och kära, att folk får må bra och får en anledning att le, att klubbarna på elit- och breddnivå klarat sig och också vågar planera för ett 2022.
Nu tar vi farväl av det här pissåret.
SHL Awards - Måns Karlsson-edition
2020 års...
...bästa spelare Kodie Curran, Rögle BK
Jag vet att Kodie Curran inte spelat ishockey sedan i mars. Trots det är han den poängmässigt sjätte bästa backen under 2020. Han spelade 23 matcher i våras, och gjorde på dessa 25 poäng. Bara Johannes Kinnvall, Erik Gustafsson, Nils Lundkvist, Éric Gélinas och Jesper Sellgrenhar gjort fler poäng under året.
Det säger egentligen allt.
Curran dominerade SHL fullständigt under hela förra säsongen, framför allt under dess andra halva, och ingen är egentligen i närheten av honom ens om vi väger in hösten. Den som möjligen skulle kunna utmana är väl Erik Gustafsson, eller kanske, kanske Marek Hrivík som ju inlett den här säsongen alldeles lysande.
...poängkung 2020 är ett år där allt är upp och ned. Men om vi bortser från allt pandemirelaterat sjukt som hänt under hockeyåret är nog 2020 års poängkung det mest oväntade.
Den som, av allt att döma, kommer vara 2020 års poängbästa spelare i SHL är nämligen Daniel Viksten. Veteranen har kommit in i en "andra andning" under året och har gjort 45 poäng på 48 matcher. Han är en poäng före Broc Little som gjort 44 poäng på 41 matcher, men Little har spelat färdigt för året. Den som skulle kunna hota är i stället Anton Rödin som är trea med 41 poäng på 36 matcher. Men han behöver alltså göra fem poäng på årets två sista matcher för att ta över poängkungakronan.
Det lär inte hända.
Daniel Viksten blir 2020 års poängkung i SHL. Otroligt!
Daniel Viksten.Foto: Michael Erichsen/Bildbyrån
...genombrottJesper Frödén fick ett ruggigt lyft under 2020 - men det var för mig ganska väntat. Sebastian Strandberg ser ut att avsluta året topp-tio i SHL:s poängliga - men han hade också visat glimtar av sin potential redan 2019. Den som var närmast att peta undan vinnaren i kategorin var väl möjligen Färjestads målvaktsdoldis Arvid Holm, som nådde oanade höjder. Men han räcker inte riktigt ända fram.
Det största genombrottet stod, i min värld, Simon Ryfors för.
Förra säsongen fick vi se små glimtar av vad han skulle kunna uträtta i ligan. Men det är den här vintern an verkligen slagit igenom, Eller vad sägs om 13 mål på 24 matcher, vilket ger honom en delad ledning i SHL:s skytteliga? Det kan jag ju ärligt säga att jag inte såg komma, om man säger så.
Totalt har han gjort 16+16 på 47 matcher under året - och dessutom dragit på sig flest utvisningsminuter (90) av alla spelare i ligan. Man kan lugnt säga att mycket har kretsat kring Simon Ryfors det här året.
...mål Det blir mycket Rögle här, men vad ska man göra?
...mest naiva Att SHL i våras flyttade fram slutspelet två veckor, och hoppades att det skulle lösa saker och ting, är väl en sak. Där och då visste man ingenting om läget.
Men att de gick in i den här säsongen med en förhoppning om att sälja biljetter på varannan stol arenorna...det var direkt korkat. Exakt vad gjorde att de ens vågade tro på det? Och hur kunde de sälja in det till klubbarna, för den delen?
Av allt korkat som idrotts-Sverige sagt och gjort under 2020 tar det nog priset, i alla fall.
...junior Går vi över hela 2020 är jag benägen att ge utmärkelsen till Hugo Alnefelt, som ju var så bra redan förra säsongen och fortsatt på inslagen väg den här säsongen. Men jag väljer ändå att ge priset till Nils Lundkvist, trots att han bara var junior under årets första månader.
På 21 SHL-matcher som junior under år 2020 gjorde Nils Lundkvist fenomenala 14 poäng. Trots att han är back, och trots att han bara gjort en halv säsong som junior under året, är han topp-fem i juniorernas poängliga 2020. Alexander Holtz, Lucas Raymond, William Eklund och Albert Johansson r kvartetten som är före.
...kaos I Det har varit kaos i Brynäs och lite smårörigt i Leksand under 2020. Men det är ju som vanligt. Däremot kom inbördeskriget i Oskarshamn lite från ingenstans.
Vi borde ju inte vara förvånade, eftersom Håkan Åhlund hade en ganska stormig tid även i IK Pantern, men det som hände i Oskarshamn var häpnadsväckande. Han och sportchefen Daniel Stolt var mer eller mindre ovänner, spelare läckte ut nyheter till media och sågade allt och alla i klubben, Det sparkades och värvades spelare var och varannan dag, Åhlund anklagades för att ha mobbat en anställd i klubben, och fick till sist sparken. Trots att man, rent sportsligt, gjorde en godkänd debutsäsong i SHL. Daniel Stolt "petades" och lämnade sedan klubben till förmån för den skicklige och mer rutinerade Thomas Fröberg.
När jag intervjuade Johannes Salmonsson efter SHL-premiären den här säsongen sade han att det var "världsrekord i turbulens" i Oskarshamn förra säsongen. Det är bara att hålla med.
...kaos II Det har skjutits upp matcher på löpande band. Det har skjutits upp matcher timmar före nedsläpp. Det räcker så, va?
...citat I "Vi har haft problem att spela mot lag som Oskarshamn, vi hittade inte rätt motivation senast. Nu möter vi ett bottenlag här också så, vi får försöka mobilisera"
Thomas Berglund inför Luleås match mot regerande mästarna Frölunda.
"Bulan" skickade en passning till Roger Rönnberg.Bildbyrån
...citat II "Det kan du ge dig fan på"
Peter Anderssonpå frågan om det hade blivit extraträning på en söndagmorgon för Brynäs om de förlorat sin lördagskvällsmatch mot Skellefteå den här säsongen.
...citat III "Ser man det krasst ur en självisk synvinkel behöver jag sätta mat på bordet hemma, funkar det inte här behöver jag nog se mig om efter annat. Jag har inget kontrakt nästa år, jag behöver spela för mig själv. Ingen vill ha en import som inte gör poäng"
Stackars Jonathon Blum efter att ha petats en (!) match för Färjestad. Gissar att det riskerade att bli mycket ICA Basic för Blum som gjort fyra år i KHL och drygt 100 NHL-matcher...
...citat IV "I Luleå var det så att om jag tappade en puck, var som helst på isen egentligen, visste jag att det var knappt så att jag skulle få spela något mer".
Noel Gunler höll inte igen när han förklarade sitt klubbyte till Brynäs.
...värvning Det är svårt att snacka bort den betydelsen Carter Camper haft för Leksand. I en stenhård konkurrens är jag nog beredd att utse honom till 2020 års mest lyckade värvning. Han toppar poängligan just nu, med 27 poäng på 24 matcher, och jag blir inte förvånad om han vinner den.
En kul grej är att personer i Leksand hade lite tveksamheter kring om hans skott skulle hålla i SHL. Det kan vi lugnt konstatera att det gjort...
...mest kontroversiella I HV71 gick skilda vägar från Oscar Sundh och framför allt Martin Thörnberg. Thörnberg har varit vansinnig på beslutet och öppnat för spel i 13 av 14 SHL-klubbar - men inte HV. Det säger en del om hur det totalt skurit sig mellan klubben och en av dess största spelare någonsin.
Jag tycker HV gjorde rätt som gjorde sig av med Thörnberg, men med tanke på hur det sett ut den här hösten undrar man ju om det verkligen var ett klokt beslut...
...mest kontroversiella II Robin Kovács övergång till Örebro läckte ut extremt tidigt och gjorde att Kovacs till sist lämnade Luleå i förtid. Han bytte klubb redan i januari i år, i stället för efter säsongen som tanken var från början, och det var förra säsongens största snackis fram till den där pandemin kom och snodde rubrikerna.
Robin Kovacs.Foto: Johan Bernström/Bildbyrån
...mest kontroversiella III Jag har lite svårt att förstå den enorma ilska som riktades mot Leksand i hela den här "Björn Hellkvist-härvan" som också blev en av årets snackisar. Jag har desto mer förståelse för de som är vansinniga på hur uselt Hellkvist hanterade situationen.
Hans sätt att tvinga sig bort från Modo var både smaklöst och otajmat - och gjorde att den rivalitet som funnits mellan Modo och Leksand sedan kvalet 2016 blossade upp på nytt.
...Leif Boork Det har gått tolv år sedan Leif Boork fick sparken av Brynäs, för att sedan ta över laget igen senare samma säsong. Nu har vi fått ett lite liknande läge med "Lillis" Lundh.
HV valde att byta tränare efter förra säsongen, och ersatte då "Lillis" med Nicklas Rahm som haft rollen som assisterande tränare. Men efter en blytung säsongsinledning valde HV förra veckan att plocka tillbaka tränarprofilen, men den här gången som assisterande till just Rahm.
...mest oväntade Skellefteå ville behålla Tommy Samuelsson som huvudtränare den här säsongen - men han tackade nej. Så, hur ersätter man då ligans mest rutinerade tränare?
Man tar in...Andreas Falk?
Skellefteås tränarlösning, bestående av Stefan Klockare, Stefan Hedlund och Andreas Falk, såg i alla fall inte jag komma. För att uttrycka det milt. Falk kom från ett par år i HV71:s J20-lag och klev rätt in i ett SHL-lag med toppambitioner.
Det kallar jag karriärsresa.
Med tanke på att det är mer regel än undantag att Skellefteå gör oväntade tränarval kanske det här rent utav var årets mest väntade, egentligen?
...ord "Process". Alla lag är inne i en process, har jag lärt mig 2020.
...svenska mästare Inga alls :(
...smittskydds- och klimatexpert Leif Boork i år igen!
...all star-femma
Målvakt:Oscar Alsenfelt, Malmö
Backar:Kodie Curran, Rögle, Erik Gustafsson, Luleå
Forwards: Mathias Bromé, Örebro, Marek Hrivík, Leksand, Broc Little, Linköping
Tränare: Cam Abbott, Rögle
Mathias Bromé.Foto: Bildbyrån/Johan Bernström
