"Blir han Hockeyallsvenskans bästa spelare?"

Eriksson Eks sensationella kontrakt

Joel Eriksson Ek skrev i veckan på ett åttaårskontrakt värt över fem miljoner dollar. Ett kontrakt som kändes totalt osannolikt för bara något år sedan. Då kändes det som att vi inte riktigt hade fått något svar ännu, på vad Joel Eriksson Ek faktiskt är i NHL.

Men efter en dundersäsong med 19 mål, vilket motsvarar runt 30 mål en normal säsong, och en fjärdeplats i Selke Trophy-omröstningen förstod vi att värmlänningen skulle kunna casha in. Lönetaksträffen var ganska väntad. Jag hade räknat med att han skulle få mellan fem och 5,5 miljoner dollar per säsong. Men att han skulle få ett åttaårskontrakt trodde jag inte.

Men på många sätt är det logiskt. Trots att han varit med länge är han bara 24. När kontraktet går ut är han 32. Jag har svårt att se att Eriksson Ek skulle vara dålig vid det laget, om man säger så. Känslan är snarare att han kommer ta ytterligare något kliv kommande säsong.

Med tanke på den enorma centerbrist som råder i Minnesota kanske han till och med kan få en ännu större roll åren som kommer?

Joel Eriksson Ek.Foto: Harrison Barden-USA TODAY Sports

Tampa förstör festen

Stanley Cup-finalen brukar alltid vara årets höjdpunkt för mig. Men i år är det som att jag inte riktigt känt den där hajpen jag vanligtvis gör. Jag kände till och med ett större rus förra året, då finalen spelades inför tomma läktare.

Anledningen är enkel: Tampa Bay är lite för bra. I alla fall för Montréal. Canadiens har vaknat upp ur sin dröm och är nu så bra som de egentligen ska vara. Det hade varit för mycket begärt att vilja se NHL:s 18:e (!) bästa lag den här säsongen göra ordentligt motstånd. Match två var de riktigt bra, och match tre var relativt jämn, men det är smärtsamt tydligt att Tampa är så mycket bättre där det räknas. De är bättre i och runt båda målen. Desktop ad in article Mobile ad in article

Montréals styrkor är topp fyra-backarna, det är forwardsbredden och det är målvaktssidan. Problemet för dem är att Tampa Bay har bättre topp fyra-backar, bättre forwardsbredd och bättre målvaktsspel.

Nu får vi se om Tampa kan stänga butiken redan i natt, eller om Montréal kan ta tillbaka serien till Amalie Arena.

Conn Smythe Trophy-kampen

Ifjol stod det mellan Victor Hedman och Brayden Point  Då var det Victor Hedman som utsågs till MVP, som blott tredje svensk. Hedman har gjort ett nytt fint slutspel, men är inte med i den diskussionen nu. Brayden Point är väl med i utkanten av diskussionerna, men känns som en ganska klar trea. Detta trots att han gjorde mål i nio raka matcher, vilket är den tredje längsta målsviten någonsin.

Det står i stället mellan superryssarna Nikita Kutjerov och Andrej Vasilevskij. Kutjerov leder i skrivande stund poängligan med nio poäng, en bedrift som bara Wayne Gretzky och Mario Lemieux tidigare lyckats med. Det som gör det än mer imponerande är att Kutjerov ju missade hela grundserien. Desktop ad in article Mobile ad in article

Men trots det lutar jag ändå mot att hålla Vasilevskij som min favorit. Han har varit så otroligt matchavgörande och inte minst klivit fram de dagar så Tampa Bays fem mot fem-spel inte funkat (medan Kutjerov främst dominerat i PP). I min värld är målvakten MVP i år - men det går såklart inte att klaga om Kutjerov vinner heller.

Viktor Arvidssons trejd

Det var för någon vecka sedan som Elliotte Friedman kom med uppgifter att Viktor Arvidsson fanns på trejdmarknaden. Sen tog det bara några dagar innan trejden var ett faktum.

Arvidsson har haft några tunga år, absolut, men så sent som säsongen 18/19 sköt han 34 mål på bara 58 matcher och höll ungefär samma måltempo som Alex Ovetjkin som vann NHL:s skytteliga det året. Det säger egentligen allt. Att LA Kings bara behöver betala ett andrarundeval och ett tredjerundeval får anses vara relativt billigt. Speciellt för dem som har ganska mycket draftval, och som dessutom nu ska börja ta rejäla kliv framåt efter några tuffa år.

Vi får se om "Arvy" kan bli den 30-målsskytt han tidigare varit, eller om de senaste årens låga målskörd helt enkelt beror på att han passerat sin peak.

För Nashvilles del har jag svårt att se hur man ska komma vinnande ur det här. Ett andraval och ett tredjeval är väl okej, men chansen att de valen faktiskt ska leda till något är ganska liten. Det fanns expansionsdrafts-tekniska anledningar till att Arvidsson offrades, men jag har ändå lite svårt att se poängen med trejden.

Kollega Uffe Bodin skrev bra om affären förra veckan.

Gabriel Landeskogs framtid

Det var The Athletic som under helgen gick ut med uppgifterna om att Gabriel Landeskog och Colorado ännu inte börjat samtala om ett nytt kontrakt, men att de väntas göra det inom kort. Landeskog blir Free Agent runt månadsskiftet.

Det är såklart en no-brainer för alla inblandade parter att försöka komma överens om ett nytt avtal. Samtidigt ska Colorado försöka skriva nytt kontrakt med Vezina-kandidaten Philipp Grubauer, med forwarden Brandon Saad - och inte minst med superbacken Cale Makar. Joe Sakic lär få ställa in semestern i år... Dessutom får man ju börja diskutera med Nathan MacKinnon om hans nya kontrakt om ett år.

The Athletic skrev att Landeskog kommer prioritera ett längre avtal, likt Edmontons Ryan Nugent-Hopkins. RNH skrev på för åtta år, med en lönetaksträff på 5,1 miljoner dollar. Jag tror dock snarare att Landeskog tittar mot Anders Lee och det kontrakt han skrev för två år sedan. Lee var då i Landeskogs ålder, men kom från en säsong som var betydligt sämre än den Landeskog hade nu. Samtidigt finns det många likheter mellan dem. De är lagkaptener, är powerforwards, och ett par av världens bästa spelare runt kassen. Lee fick sju år á sju miljoner dollar per år. Det var dock innan pandemin. Desktop ad in article Mobile ad in article

Pandemin rör såklart till saker och ting, men jag gissar att Landeskog åtminstone initialt kommer kunna peka på Lees kontrakt och vilja ha något liknande.

Tyler Kellehers skrällval

Tyler Kellehers tid i Oskarshamn har varit underlig. Han har gjort en hel del poäng, men har i perioder fått skralt med speltid eller till och med varit petad. På så sätt var väl helgens besked, att hans Oskarshamnskontrakt bryts, logiskt. Ett ologiskt logiskt slut på en ologisk tid, liksom.

Att han skulle bli kvar i Sverige anade jag nog. Att det skulle bli spel i Rögle trodde jag inte. Jag tänkte snarare att han skulle vara en spelare för kanske Leksand, Timrå eller Linköping. Men det blev Rögle. Och jag tror att det kan vara ganska smart.

Kelleher kommer inte få spela i en förstakedja i Rögle, men i en bra omgivning i en andra/tredjekedja. Gör han runt 28, 29 poäng också kommande säsong kommer det anses vara jättebra - men det håller kanske inte om man ska vara den ledande forwarden i Oskarshamn.

En ny trend?

Örebro Hockey kan passa på att byta från att ha rött som huvudfärg till blått. Man ser nämligen ut att försöka plocka in varenda finsk spelare som finns på marknaden. Den senaste tiden har Miikka Salomäki och inte minst Juuso Puustinen kommit in. Därmed har man sju (!) finska spelare. Enligt Eliteprospects är rekordet åtta finska spelare i ett lag i SHL/Elitserien.

Juuso Puustinen är också den senaste i raden av spelare med ganska fint KHL-facit som väljer Sverige. Robin Hanzl, Timrå, är också en sådan. Mikael Ruohomaa som enligt Hockeynews är klar för Skellefteå, är en annan. 

Min teori? Att de svenska klubbarna klarat sig extremt bra genom pandemin, tack vare det enorma statliga stödet, och därför mår väldigt mycket bättre än många andra länders hockeyklubbar. Jag tror vi kan få se ytterligare några skickliga KHL-spelare som hamnar i Sverige.

Tack till en av de största

Erika Grahm har meddelat att hon nu avslutar sin spelarkarriär. SM-finalen i våras blev hennes sista framträdande. Ett ganska väntat beslut, men också ett tråkigt sådant.

Grahm är SDHL:s tredje bästa poängplockare någonsin. Hon är en ikon i Örnsköldsvik och omåttligt populär även i Gävle. Men det är kanske inte för hennes prestationer på isen vi ska komma ihåg henne, utan det är för hennes sätt att bryta barriärer.

2017 tog hon tjänstledigt från sitt jobb för att vara hockeyspelare på heltid. Tragiskt nog behövde hon spara ihop pengar för att kunna göra den satsningen, men signalvärdet det skickade ska inte underskattas. Desktop ad in article Mobile ad in article

Sen lämnade hon sitt älskade Modo för Brynäs, och blev spelade sportchef. Hon kom till Brynäs i ett läge där spelare flydde därifrån, efter år av "misshandel" från klubbens sida. Hon fick Brynäs att bli attraktivt igen, och i våras tog man sig till final.

Jag tror att Grahm på sikt också kommer bli den första kvinnan att få en ansvarig roll för ett elitlag på herrsidan. Om inte annat så hoppas jag det.

Allsvenskans bäste?

Förra veckan drog HV71 på med några riktigt tunga kontrakteringar, som vanligt. Först: Bröderna Davidsson. Sen: David Ullström.

Davidssonbröderna har jag skrivit om i en krönika, men David Ullström måste jag såklart delge mina tankar om. Det finns såklart en osäkerhet kring honom, efter de skadebekymmer han lidit av. Men på allsvensk nivå borde han vara en topp, toppspelare. För bara fyra år sedan vann han SM-guld, för bara tre år sedan skrev han NHL-kontrakt - och så sent som förra säsongen gjorde han nästan en poäng per match i den schweiziska ligan.

Jag hoppas, hoppas, hoppas att 32-åringen alltjämt har lite bensin i tanken och att han kan bli den attraktion han har potential att vara i HockeyAllsvenskan. I min värld ska en skadefri David Ullström vara seriens överlägset bästa spelare, till och med.

En oväntad flytt

Vi håller oss kvar vid HV71.

Finska ligan brukar normalt sett vara ligan för de som är riktigt bra i HockeyAllsvenskan men inte vill spela i en begränsad roll i SHL, eller de som inte riktigt håller i SHL men inte vill flytta ned i allsvenskan.

Därför blev jag riktigt förvånad när Filip Sandberg, som tidigare ryktats vara nära KHL-spel, häromdagen presenterades för TPS Åbo i Finland. Den spelstil han har borde passa utmärkt i Finland, och där lär han få en absolut stjärnroll. Med det sagt är jag ändå överraskad över klubbvalet.

Han kommer trots allt från karriärens mål- och poängmässigt bästa säsong i SHL (16+14) och det brukar leda till något annat än spel i Finland. Men samtidigt kan jag förstå att Sandberg vill lämna Sverige. Han har bara spelat för HV71 i SHL och jag gissar att det skulle kännas konstigt att spela i en annan klubb nu när det gick som det gick den här säsongen. Desktop ad in article Mobile ad in article

Det är faktiskt bara en spelare, Didrik Strömberg, från förra säsongens HV-lag som skrivit på för en SHL-klubb. Han återvänder som bekant till Timrå.