- “Ett enda stort, platt fall – ett stort misslyckande”
- “Det är inte direkt en dålig grund att bygga på”
- “Blir inte förvånade om vi börjar se fler toppnamn, utländska som svenska, lämnar Sverige de kommande åren”
- Förre SHL-stjärnan flyttar till… Norge?
{{ PAYWALL LIMIT }}
Ett svenskt VM-fiasko
Nej, det blev ingen rolig mästerskapsdebut för Sam Hallam på Tre Kronors tränarbänk.
Allt började ju så bra, med idel segrar innan Tre Kronor föll i den avslutande gruppspelsmatchen i gruppfinalen mot USA. Förlusten innebar den, på papperet, enklaste tänkbara kvartsfinallottningen i form av värdnationen Lettland, men någon lett match (förlåt…) blev det inte. Lettland tillät Tre Kronor att äga puckinnehavet och bombardera skott mot hemmamålvakten Arturs Silovs, men letterna var skoningslösa när chanserna väl dök upp och kunde i slutändan fullborda Tre Kronors fiasko med en 3–1-seger i kvarten.
För låt oss vara ärliga. Det finns inga förmildrande omständigheter för Tre Kronor i denna VM-turnering, även om Lettland skrällde sig hela vägen till en historisk bronsmedalj. Det går skylla på otur. Det går peka på ett heroiskt Lettland, anförda av en galen hemmapublik. Det går att peka på att spelare x, y och z saknades i den svenska VM-truppen.
Det är dock bara bortförklaringar.
Jag är övertygad om att Sam Hallam är rätt person att ta svensk herrlandslagshockey in i framtiden. Han har levererat starka resultat i Euro Hockey Tour (hur firade ni EHT-titeln, förresten?) under hela säsongen, men när allt kommer till kritan går det inte att komma ifrån att hans turneringsdebut blev ett enda stort, platt fall. Ett stort misslyckande.
Ett fiasko – varken mer eller mindre.
Skrällarnas VM
Om vi lägger Tre Kronors fiaskoartade turnering åt sidan så kan årets VM-turnering rubriceras som “Skrällarnas VM”. Lettland skakade om Kanada rejält i semifinalen och välte sedan USA i bronsmatchen för att säkra nationens första VM-medalj någonsin.
Tyskland, som förvisso är en starkare hockeynation än Lettland, tog sig i sin tur hela vägen fram till VM-finalen där man till och med ledde finalen långt in i den andra perioden innan Kanada på ett riktigt kanadensiskt vis hittade en väg att vinna och säkra ett historiskt guld.
Ishockey som sport är, sett ur ett internationellt perspektiv, en tämligen liten sport där det är ungefär samma landslag som varje turnering slåss om de ädlaste valörerna. Därför är det alltid kul när det kommer upp lite andra nationer och blandar sig i medaljkampen, även om det den här turneringen skedde på Tre Kronors bekostnad.
Jag vill tro att hockeyn i stort ändå mår bra av det.
Florida Panthers – en Stanley Cup-saga
Det är svårt att inte fascineras av Florida Panthers succéartade Stanley Cup-slutspel.
Efter att ha vunnit Presidents' Trophy som grundseriens bästa lag förra säsongen blev årets grundserie betydligt motigare. Nye tränaren Paul Maurice, som ersatte Jack Adams-nominerade Andrew Brunette på tränarbänken, fick inte riktigt klös i katterna och det var med minsta möjliga marginal som laget till slut lyckades knipa den sista platsen i årets slutspel.
Där förväntades Panthers braka ut med huvudet först mot Presidents' Trophy-vinnande Boston Bruins och hamnade i ett 1–3-underläge i matchserien. Anförda av stjärnforwarden Matthew Tkachuk och en storspelande Sergej Bobrovskij mellan stolparna kunde Panthers emellertid stå för en bragdartad vändning i serien och till slut vinna efter att Carter Verhaeghe blivit stor övertidshjälte i den sjunde och helt avgörande matchen. Därefter kunde Panthers tämligen komfortabelt ta sig förbi Toronto i den andra rundan innan man den gångna veckan fullbordade sin svepning av Carolina Hurricanes i den östra konferensfinalen.
Det finns nog inte många, knappt någon, som hade Florida i Stanley Cup-final på sin bracket inför slutspelet och nu kan man, likt Los Angeles Kings 2012, gå hela vägen och vinna Lord Stanleys pokal som lägst seedade laget i hela slutspelet. Vilka man får möta i finalen återstår att se, då Dallas (än så länge) räddat två matchbollar i den västra konferensfinalen som Vegas leder med 3–2 i matcher.
Extra kul har det varit att följa svenske Gustav Forslings framfart i slutspelet, då han rakt igenom levererat starka insatser på Panthers blålinje och åtnjutit ett stort förtroende från Paul Maurice och snittat närmare 27 minuters istid per match (en siffra som är något dopad efter den sju perioder långa matchen mot Carolina i koneferensfinalen). I en läsvärd intervju signerad kollega Martin Jansson hyllas Forsling stort av sina tidigare tränare Tomas Montén och Klas Östman.
– Som han spelar nu, när de också är i final… Det finns inte så många som jag tycker är bättre. Gurra är grön på den nivån. Men med tanke på hur han tränar och spelar, nog tror jag inte att han kommer bli sämre. Självförtroende borde han ha så det räcker och blir över, säger Östman i intervjun som ni med fördel kan ta del av här.
Rocco Grimaldi stänger SHL-dörren
Redan förra året cirkulerade Rocco Grimaldis namn i SHL-sammanhang. Expressen rapporterade i samband med SHL-starten att Brynäs var en av spekulanterna till den lille amerikanens namnteckning, men i stället för en flytt över Atlanten nöjde sig 30-åringen med att skriva på ett AHL-kontrakt med San Diego Gulls, Anaheim Ducks farmarlag.
Under veckan fick flyttryktena en liten gnista på nytt, då MoDos sportchef Henrik Gradin i en intervju med Örnsköldsviks Allehanda var öppen med att han var intresserad av Grimaldis tjänster inför nästa säsong. Amerikanen, som blev VM:s poängkung med sina 14 poäng (7+7) på tio matcher, släckte emellertid den nytändna gnistan relativt snabbt genom att för min kollega Robin Olausson berätta att han inte hade några som helst planer på att flytta till Sverige till hösten.
– Det har nog varit lite sådant snack i ett antal år nu men jag har inget intresse av det just nu. Jag vill bara spela i NHL. När jag var liten drömde jag bara om att spela i NHL och jag vill fortfarande leva den drömmen, sade Grimaldi då.
30-åringen hade varit en häftig spelare att se i SHL och jag tror att hans spelstil skulle kunna göra sig väl på den större rinken, men han är nog alltjämt lite för bra och kan spela sig till lite för bra farmarlagskontrakt i Nordamerika för att en flytt ska bli realistisk redan till nästa säsong. Med hans stora succé i årets VM-turnering är nog chansen stor att någon schweizisk klubb hade spänt sina ekonomiska muskler och budat bort det svenska intresset som skulle finnas.
Den här säsongen stod för 73 poäng på 70 matcher i AHL och slutade med den noteringen på en sjätteplats i AHL:s totala poängliga.
Joel Kellman byter Växjö mot Färjestad
Även om Joel Kellman fick vara med och vinna ett SM-guld med Växjö under sina två år i den småländska SHL-klubben blev inte tiden hos regerande mästaren vad varesig han eller klubben hade hoppats på. Han värvades in som något av en prestigevärvning under fjolårssäsongen och levererade hyfsat med poäng under debutsäsongen i Lakers, men den här säsongen fick han inte poängproduktionen att lossna.
18 poäng på 43 matcher var i minsta laget för en spelare av Kellmans kaliber, men ändå blev jag lite förvånad när Smålandsposten avslöjade att Kellman skulle bryta sitt gällande avtal med Växjö.
Under den gångna veckan blev det klart att 29-åringen i stället fortsätter karriären i Färjestad, där han gör en redan stark centersida ännu starkare. Färjestad besitter nu en centersida med Linus Johansson, Victor Ejdsell och Joel Kellman, kryddat med Marcus Westfält och även "Peppe" Lundh som kan spela center vid behov. Det är inte direkt en dålig grund att bygga sina kedjeformationer på för Tomas Mitell som nu sitter på en välsorterad blandning av centertyper i sitt stall.
Söderberg väljer Nordamerika – en fingervisning för framtiden?
Emma Söderberg har gått från klarhet till klarhet sedan hon slog igenom med dunder och brak i OS förra året. Den här säsongen byggde hon vidare på landslagsframgångarna genom att dominera collegeligan under sitt sista år med University of Minnesota-Duluth, där Järvedstjejen noterades för en räddningsprocent på hela 93,8 procent samt tolv hållna nollor på 33 matcher i collegeligan.
Till den kommande säsongen var det aktuellt med en flytt hem till Sverige, men under den gångna veckan stod det klart att Söderberg kommer att bli kvar borta i Nordamerika. Till hösten väntar spel i den nordamerikanska proffsligan Connecticut Whale, där hon gör SDHL-bekantingar i form Kennedy Marchment, Melissa Samoskevich och Allie Munro sällskap i lagbygget.
PHF (Premier Hockey Federation) har säkrat en rad namnstarka spelare inför den kommande säsongen, då förutom Söderberg även finska stjärnmålvakten Noora Räty är klar för spel i Metropolitan Riveters tillsammans med landsmaninnan Susanna Tapani. Även MoDo-stjärnan Jennifer Wakefield, som har avtal med SDHL-klubben över nästa säsong, uppges vara nära spel i PHF nästa säsong.
Den nordamerikanska proffsligan kommer att fördubbla lönetaket till nästa säsong, där taket höjs från 750 000 dollar per lag upp till 1,5 miljoner dollar per lag. Minimilönen för en spelare i PHF är 30 000 dollar för en säsong, vilket motsvarar drygt 300 000 kronor. Den gångna säsongen var Mikyla Grant-Mentis (Buffalo) den bäst betalda spelaren i ligan med en årslön på 80 000 dollar och inför nästa säsong har Daryl Watts (Toronto) skrivit på ett kontrakt som kommer att ge henne en årslön på 150 000 dollar, vilket motsvarar drygt 1,5 miljoner kronor.
Med den lönenivån i omtanke så blir jag inte förvånad om vi får se toppnamn, utländska som svenska, lämna Sverige och SDHL för spel i Nordamerika de kommande åren.
Hur mycket Emma Söderberg kommer att tjäna på sitt kontrakt i PHF är i nuläget okänt.
Kodie Curran till… Norge?
Kodie Curran valde inför förra säsongen att nobba en återkomst till SHL, där han rapporterades vara nära att skriva på för Färjestad, för att i stället välja spel i KHL. Med det beslutet stängde han förhoppningsvis dörren för en återkomst till Sverige under de år han har kvar på sin hockeykarriär och efter en mindre produktiv säsong med Metallurg Magnitogorsk (22 poäng på 57 matcher) ser han nu ut att hamna i… Norge.
Det var tack vare sitt spel i norska Storhamar som Curran hamnade i Rögle 2018 och nu ser den kanadensiske backen ut att vara på väg tillbaka till Hamar-klubben då backen, enligt Hamar Arbeiderblad, vara aktuell för en smått sensationell återkomst till klubben.
Att Curran efter sin succé i SHL och sitt kontraktsskrivande i NHL en dag skulle återvända till Storhamar kunde nog inte ens de mest optimistiska Storhamar-supportrar vågat hoppas på. Personligen tycker jag att det är bra att han inte hamnar i Sverige igen med tanke på det ställningstagande han gjorde i höstas, då han villigt skrev på ett kontrakt i KHL mitt under brinnande krig, men ska man hålla två tankar i huvudet så är det också lite synd att vi inte kommer att få se Currans show i Sverige igen då han verkligen var en artist under sina två år i Rögle.
Nåväl, SHL klarar sig nog ganska bra utan , ändå.
.jpg)
