- “Backtalangen som kan bli ett lönemässigt fynd”
- “Stjärnans framtid i Islanders står på spel”
- “Svenskbackens ängellika tålamod ger slutligen resultat”
- “Fansen besvikna efter missade stjärnvärvningar”
NHL:s mest svårspelade lag var helt plötsligt inte så svårspelat längre.
Efter att ha terroriserat sina motståndare under flera säsonger, och tagit sig till två raka konferensfinaler, var det som att luften gick ur förra säsongen. Barry Trotz vattentäta defensiv var till viss del intakt, men bristen på udd gjorde att säsongen rann dem ur händerna.
Att Islanders tvingades inleda grundserien med 13 raka bortamatcher i väntan på att nya UBS Arena skulle bli färdigställd gynnade såklart inte laget. Men någon borg tycktes heller inte den nya hemvisten vara. I slutändan vann “Isles” bara 20 av de 41 hemmamatcherna. Ett alldeles för blekt facit.
Även om laget missade slutspel kom beskedet att general managern Lou Lamoriello sparkade demoncoach Trotz som en chock för hockeyvärlden. Den tvåfaldige Jack Adams Award-vinnaren hade karvat ut en perfekt identitet åt Islanders och dessutom gett klubben sina största framgångar sedan storhetstiden i skarven mellan 1970- och 80-talet. Att han fick lämna sitt uppdrag efter en misslyckad säsong var det få som hade kunnat förutse. Desktop ad in article Mobile ad in article
Nu ska hans mångåriga högra hand Lane Lambert ta över ansvaret. Man kan fråga sig hur stor skillnad det ska kunna göra. Klubbledningens inaktivitet under sommaren gör att han måste förlita sig på att lagets befintliga spelare kan studsa tillbaka efter ett tufft fjolår.
Inte minst gäller det en viss Mathew Barzal.
Utifrån sju olika kategorier analyserar Uffe Bodin samtliga 32 NHL-lag.
- Anaheim Ducks: Talang i världsklass – men många kritiska hål att fylla
- Arizona Coyotes: Ett politiskt beslut från avgrunden
- Boston Bruins: En nervös väntan på lagkaptenens framtidsbeslut
- Buffalo Sabres: Superstjärnans bittra avsked – den positiva vändpunkten
- Calgary Flames: Efter förlorade möjligheten – nu vänds alla ögon mot storstjärnan
- Carolina Hurricanes: I behov av stjärnlyster efter slutspelsmisslyckandet
- Chicago Blackhawks: Blev hela hockeyvärldens stora skamfläck
- Colorado Avalanche: Risk för baksmälla efter mästarfesten?
- Columbus Blue Jackets: Så kan Patrik Laine avgöra den framtida riktningen
- Dallas Stars: Pånyttfödda tack vare ungdomen – men dyra bromsklossar oroar
- Detroit Red Wings: Ett fall framåt – men nästan ingen går säker
- Edmonton Oilers: Dags för McDavid att vinna mer än poängligor
- Florida Panthers: Kungar i grundserien – exponerade i slutspelet
- Los Angeles Kings: Rebuilden är över – aggressiv satsning att vänta
- Minnesota Wild: Hemsökta av gamla spöken – nu väntar lönetakshelvete
- Montréal Canadiens: Från himmel tillvete – och tillbaka igen?
- Nashville Predators: Större, starkare och bättre – till ingen nytta? Desktop ad in article Mobile ad in article {{ PAYWALL LIMIT }}
Målvakterna
“I've got 99 problems, but goaltending ain't one”.
New York Islanders fick utmärkt målvaktsspel från sitt ryska tandem bestående av Ilja Sorokin och Semjon Varlamov. I spel fem mot fem hade de en gemensam räddningsprocent på 92,57 – bara Vancouver Canucks och New York Rangers målvaktsduos stoltserade med bättre siffror.
Framför allt har Sorokin, i skuggan av landsmannen på Manhattan, Igor Sjestjorkin, klivit fram som ett av ligans mest intressanta målvaktsnamn. 27-åringen avslutade grundserien med en räddningsprocent på 92,5 och fanns med i toppen av de flesta statistiska kategorier för målvakter. Hade Islanders gått bättre som lag hade Sorokin rimligen fått mer credd för sin fina säsong – och kanske slagit sig in som en kandidat till Vezina Trophy. Nu slutade han först på sjätte plats i omröstningen till utmärkelsen.
Poängkungen
Brock Nelson var den enda forwarden i New York Islanders som korsade 30-målssgränsen. Och då gjorde han det med råge. Med sina 37 mål var han inte bara nio mål bättre än tvåan i den interna målligan, Anders Lee, han satte även personbästa med elva måls marginal och tog hem den interna poängligan med sina 59 poäng. Samma summa som Mathew Barzal fick ihop, men med fler gjorda mål än den tilltänkte fixstjärnan.
Nelson har länge varit en uppskattad lagspelare i Islanders organisation för sin mångsidighet. Man ska dock inte räkna med att han fortsätter att skjuta närmare 40 mål per säsong. Under fjolåret hade han en utdelning på 21,6 procent – alltså mål på mer än var femte skott – och under karriären har hans snitt legat på runt 14 procent. De där 25 målen han normalt sett brukar göra känns alltså troligare.
Utropstecknet
Det har egentligen bara varit en fråga om tid.
Noah Dobson valdes som tolfte spelare i draften 2018 med rykte om sig att ha potential att bli en riktig backstjärna i NHL. Efter två trevande säsonger i ligan, där inte alltid var ordinarie, slog han igenom med buller och bång den här gångna säsongen. Flera tunga skador på andra backar gav 22-åringen utrymmet han behövde för att få sitt genombrott.
De 51 poängen han samlade ihop gav honom en topp 20-placering i backarnas poängliga och en fin löneförhöjning. Det färska treårskontraktet med Islanders är värt fyra miljoner dollar per säsong. Bra pengar, men känslan är att han snabbt kommer att kunna räknas som ett fynd om han fortsätter på inslagen väg.
Besvikelsen
85 poäng under en glimrande rookiesäsong.
Sedan dess har Mathew Barzal haft svårt att leva upp till statusen som New York Islanders offensiva frälsare. Det är tydligt att han inte helt och hållet trivts i Barry Trotz försvarsinriktade system – och vissa tungor har till och med fått det till att han varit en av de drivande i processen att få bort Trotz.
Oavsett om det finns någon sanning i det eller inte har det blivit hög tid för den nu 25-årige forwarden att ta nästa kliv. En av nye headcoachen Lane Lamberts största utmaningar blir att ge Barzal den konstnärliga friheten att ta det klivet. Men det är också upp till Barzal själv att bevisa att han snarare är en 90-poängsspelare än en 60-poängsspelare. Han går till råga på allt in i ett kontraktsår och om han ska ha betalt som en storstjärna måste han börja producera som en.
Ytterligare en misslyckad säsong i lslanders tröja och risken är stor att han spelar i en annan klubb bortom 2022-23.
Snackisen
Eftersom Lou Lamoriello är NHL:s mest hemlighetsfulle general manager har fansen haft anledning att hålla modet uppe hela långa sommaren. Trots att värvningarna lyst med sin frånvaro. När ryktet om att Nazem Kadri var överens med Islanders började gå varmt var det många som såg logiken i det. Lamoriello har gjort sig känd för att skriva kontrakt och sedan lägga dem på hög i en skrivbordslåda tills han fått feeling och kablat ut dem i offentligheten.
Så trodde nog många också var fallet med Kadri.
Därför blev det en riktig käftsmäll när Calgary Flames presenterade honom som sin spelare. Lamoriello hade helt enkelt inte hittat en lönetakslösning för att hitta utrymme för den nyblivne Stanley Cup-mästaren.
Därmed har Islanders, till fansens stora förtret, gått miste om två tunga namn som ryktats vara aktuella för dem på förhand. Även Johnny Gaudreau var ett alternativ för ö-klubben innan han landade i Columbus.
Det finns fortfarande tid för Lamoriello och Islanders att tweaka på laguppställningen inför kommande säsong, men mycket tyder på att det i princip blir samma lag som underpresterade i fjol som får förtroendet att försöka ta Islanders till slutspel 2023.
Svensken
Det är med en ängels tålamod Sebastian Aho har förhållit sig till sin situation i New York Islanders organisation. De flesta andra hade sjappat för länge sedan om de hamnat i samma sits, men den tidigare Skellefteå-backen har gett sig katten på att spela i NHL.
Och nu har det till viss del betalat sig.
Efter att ha spelat 22 matcher under rookiesäsongen i Nordamerika 2017-18 dröjde det ända tills 2020-21 innan han fick förtroende av Islanders under Barry Trotz ledning. Då fick han å andra sidan bara spela tre av grundseriens 56 matcher. Förra säsongen stannade han på 36 matcher efter att ha fått mer och mer speltid i takt med att lagets försvar blev skadedrabbat. Nu ser han ut att ha en god chans att inleda säsongen 2022-23 som en ordinarie topp sex-back. Dock har han den tidigare Örebrobacken Robin Salo i hasorna och behöver verkligen göra en bra camp för att hävda sig i konkurrensen.
*Simon Holmström och Dmytro Timashov spelade uteslutande i AHL under säsongen.
Blicka framåt
Att Barry Trotz skulle bli syndabock för New York Islanders tillkortakommanden förra säsongen kom som en blöixt från klar himmel. Med demoncoachen ute ur bilden kommer ännu mer ansvar att falla på spelarna själva kommande säsong. Känslan man fått är att det här var en förändring som önskades från deras håll, vilket gör att de i ännu större grad kommer att hamna i skottgluggen. Speciellt som kärnan, för att inte säga hela laget, ser ut att bli intakt.
Mathew Barzal, Josh Bailey, Anthony Beauvillier och Kyle Palmieri hade med sina mått mätt offensivt sett mediokra säsonger. Det är där lösningen på problemet finns. I dessa spelare finns ett stort sparkapital som måste utnyttjas för att fjolåret inte ska repriseras.
Vad nye coachen Lane Lambert ska göra som Barry Trotz inte lyckades göra i fjol blir också intressant att se. Lambert har varit Trotz ständiga följeslagare i över tio år och tre olika NHL-klubbar. Hur mycket skiljer sig hans filosofi från Trotz? Gissningsvis inte speciellt mycket. Det blir egentligen inte heller så att spelarna får in en ny röst i omklädningsrummet, bara en lite annorlunda. Är det tillräckligt för att ge laget en nytändning? Möjligtvis, men långt ifrån givet.
Ska man fokusera på det positiva är det att Islanders i närtid presterat riktigt bra reusltat med den här gruppen. Kanske var fjolåret bara väggbula som, temporärt, fick dem på fel kurs. Kan Lambert få dem att hitta tillbaka till grunderna som gjort dem framgångsrika tidigare finns det anledning att tro att de återigen kan bli ett lag att räkna med. För målvakts- och försvarsmässigt har man allt jämt en avundsvärd bredd med Ilja Sorokin som en stark sista utpost och backar som Adam Pelech, Ryan Pulock och Scott Mayfield att bygga sin starka defensiv kring.
Med det sagt är konkurrensen i Metropolitan Division av det mördande slaget. New York Rangers och Carolina Hurricanes är lika bra som i fjol, om inte bättre. Samtidigt har Washington Capitals och Pittsburgh Penguins gått all in för att krama ur det sista ur Ovetjkin/Crosby-perioden medan både New Jersey Devils och Columbus Blue Jackets tagit påtagliga steg mot att bli bättre lag.
Samtidigt har New York Islanders valt att inte göra någonting bortsett från värvningen av den ryske backen Alexander Romanov. Det handlar antingen om ett ohälsosamt stort självförtroende, eller en oförmåga att ta sig ur de begränsningarna som deras lönetakssituation medfört.
Under alla omständigheter spelar Lou Lamoriello ett högt spel.
Nyförvärv & förluster
IN:
Alexander Romanov, b, Montréal
Dennis Cholowski, b, Seattle
Hudson Fasching, fw, Arizona
UT:
Cory Schneider, mv, klubblös
Zdeno Chára. b, klubblös
Andy Greene, b, klubblös
Thomas Hickey, b, klubblös
Michael Dal Colle, fw, klubblös
Austin Czarnik, fw, Detroit
KONTRAKSTFÖRLÄNGNINGAR
, b
Noah Dobson, b
Alexander Romanov, b
Paul LaDue, b
, b
Kieffer Bellows, fw
Statistik 2021-22
Målvakter
| 1. |  | Ilya Sorokin | 52 | 2.40 | .925 | 26 | 18 | 8 | 7 | 3072 | 1520 | | | |||
| 2. | | Semyon Varlamov | 31 | 2.91 | .911 | 10 | 17 | 2 | 2 | 1792 | 891 | | | |||
| 3. |  | Cory Schneider | 1 | 3.00 | .900 | 1 | 0 | 0 | 0 | 60 | 27 |
