Superdeal: Läs allt på Hockeysverige Plus - hela sommaren - för en krona
Jag har tidigare skrivit om att det är dags att införa importbegränsningar i svensk hockey. Och då både på junior- och seniornivå. Samtidigt finns det en annan trend just nu som blockerar vägen för klubbarnas egna spelare upp till A-laget. Sedan tidigare vet vi ju att det är populärt bland svenska klubbarna att värva mediokra importer istället för att lyfta fram egna spelare.
Samtidigt inbillar jag mig att det börjar bli mer och mer av en trend att värva andras juniorer istället för att satsa på sina egna från närområdet.
Det gör att öppningen in i seniorhockeyn blir allt snävare. Därför tycker jag inte heller att det är märkligt att unga spelare lämnar Sverige allt tidigare. Om de sportsligt ledande personerna väljer att prioritera kortsiktig framgång (om man har tur) före utveckling får man bädda lite som man får ligga.
Det är inte minst något jag har börjat fundera på efter ett par övergångar den här våren. {{ PAYWALL LIMIT }}
Där började det för mig
Det är kanske inte något nytt fenomen. Men det är något jag har börjat fundera allt mer på den senaste tiden. En trend som blir vanligare och vanligare.
För mig började tankarna snurra lite kring just det när Djurgården värvade in Hugo Hävelid fast de hade Theodor Munther. En ett år äldre, förvisso JVM-målvakt, klev in i klubben och fick chansen före deras egna talang. Vid den här tidpunkten var Munther en av Sveriges mest lovande målvakter. Han hamnade i en konstig situation där hans fönster till seniorhockeyn blev blockerad av en annan talangfull målvakt.
Som Djurgården valde att hämta från Linköping.
Rapporterna jag fick då från målvaktstränare var att Munther var mer än redo för nästa steg. Istället fick han en ryckig resa med utlåningar till diverse Hockeyettan-lag och spel i juniorlaget. Säkert ingen katastrof för hans egen utveckling. Men Djurgården tappade en potentiell SHL-målvakt. Nu är han i Södertälje och ska bli jättespännande att följa där.
Men för mig skickar det jättedåliga signaler nedåt i leden när man hellre satsar på juniorer från andra klubbar snarare än på sina egna. Och vem vet hur den relationen står sig i dag om Djurgården en dag vill ha tillbaka en stockholmskille som förra gången blev nobbad av sin klubb?
Därför är värvningarna märkliga av Brynäs
Samma tendenser ser jag i Brynäs den här våren.
Det har länge varit känt att Brynäs har en av de bästa, om inte den bästa, 07-kullen i Sverige. De vann U16-SM och har flera spelare som har varit med i, eller varit på gränsen till, landslaget. Men nu när det börjar bli dags för dem att ta sig till seniorhockeyn - då värvar de in två 06:or och en 07:a till nästa säsong.
Det är klart att Milton Gästrin är en spännande spelare som säkert kan göra skillnad i SHL redan nästa säsong. Samtidigt tror jag både Charlie Forslund och Victor Johansson har en bit kvar innan de kan göra skillnad på SHL-nivå. Det för mig gör värvningarna rätt konstiga.
Det hade varit en sak om det var Timrå eller någon annan klubb som kanske inte har samma talangbank att tillgå.
För Brynäs har det redan blivit konsekvenser i att tvillingarna Östberg lämnar klubben. Jag hade heller inte blivit förvånad om någon annan eller några andra väljer att gå en annan väg. För när man plockar in tre spelare i i princip samma ålder försvinner tre platser. Tre platser som hade kunnat gå till killar från Gävle med hjärta för Brynäs.
Sen säger jag inte att man ska automatiskt ge platser till juniorer som är från staden. Men det förefaller sig lite märkligt att man inte vill ge dem en större chans och signalera att man tror på att en sån kille som Gustav Hillström verkligen ska kunna ta en roll i A-laget.
För mig blir det en signalfråga när man fyller de sista platserna i seniorlaget med spelare fostrade på andra orter och i andra klubbar.
Stryper man vägen uppåt blir det konsekvenser
På samma gång som vägen uppåt blir allt stramare har det svenska ishockeyförbundet valt att gå på bestraffningslinjen för dem som vill ta en annan väg. Malte Vass har vi på Hockeysverige kunnat berätta är avstängd från juniorlandslaget. Det samtidigt som Färjestad visar gång på gång att man hellre värvar in spelare utifrån.
Kolla bara hur svårt det var för Noel Fransén att ta steget upp till A-laget.
Eller att Joe Wahlund nu även han väljer att lämna klubben. Jag återkommer till det nu igen, för mig handlar det om signaler. Stryper man vägen uppåt - då får man räkna med att spelare drar.
Jag tycker det var en intressant tankegång av Fred Nord i vår senaste podcast. Hans önskan var att juniorlagen blir mer förankrade och att vi får mer klubbkänsla i svensk hockey. Jag hade också velat se det på A-lagsnivå att klubbarna jobbar mer för sina lokala talanger.
Jag tror att alla, faktiskt närmare 100 procent, av supportrarna i Brynäs och Färjestad hellre ser en kille från Gävle eller Karlstad lyckas i tröjan snarare än någon från en annan del av Sverige. Och pratar vi nivåskillnad tror jag inte det skiljer jättemycket mellan en egen toppspelare i 07-kullen och en något mer etablerad spelare i 06-kullen.
Man vinner mer på det i längden
Precis som jag inte tror att Djurgården hade förlorat speciellt mycket rent sportsligt om de hade gått med Munther för två år sedan. I alla fall är jag tämligen säker på att man vinner på det i längden när det kommer till framtida relationer och signaler nedåt i sina egna led.
Det finns så klart många fler exempel än dessa klubbar och spelare. Det här är bara något jag har tänkt på ett tag.
Kanske har det alltid varit så här, kanske är det en trend eller kanske är det så här det ska vara. Oavsett är det lite intressant att fundera kring.
