Johan Chang.Bildbyrån
Johan Chang, Kramfors (sexa i poängligan 11/12)
Den Farsta-fostrade anfallaren hade gjort några år utomlands, i Norge och Frankrike, när han återvände till Sverige och hamnade i Kramfors-Alliansen. Det blev en storartad succé, forwarden noterades för 65 poäng (28+37) på 40 seriematcher och var med det ligans sjätte bästa poängplockare totalt. Men mer än så blev det inte på nivån, säsongen därpå vände anfallaren hem till Stockholm och spelade för Bajen Fans i division 2 och efter det har han lirat sin hockey med moderklubben FoC Farsta som studsat mellan division 2 och division 3. Vad som är uppseendeväckande är dock att Chang som även har ett kinesiskt pass har gjort ett flertal landslagsframträdanden för Kina – i bandy! 2015 vann han rent av skytteligan i bandyns B-VM.
Michael Wallén, Värmdö (åtta i poängligan 11/12)
Potentialen fanns onekligen där och Wallén gjorde några väldigt poängstarka säsonger i Hockeyettan tidigt i sin karriär (för klubbar som Härnösand och Arboga), men han höll för det mesta till i småklubbar och lirade lika gärna i division 2 som i Hockeyettan. Säsongen 11/12 hade emellertid Värmdö lyckats snubbla sig upp i tredjeligan och i rollen som kapten dundrade Wallén in finfina 63 poäng (16+47) på 38 seriematcher. Det är starka papper för att vara i ett lag som kämpade i botten av ligan. Men att forwarden kom åtta i den totala poängligan spelade mindre roll när laget åkte ur. Forwarden följde med ner i division 2 och det var det sista vi såg av honom i ettan. På ”äldre dagar” har han hållit igång med några matcher i division 4.
Benjamin Blomberg, Hammarby (trea i poängligan 15/16)
Succén var total när Blomberg tog klivet från SPAIF i division 3 till att vara en av Hockeyettans allra vassaste poängspottare. Forwarden klev in i Hammarby och dundrade in mäktiga 57 poäng (25+32) på 36 seriematcher och var drivande i att spela klubben till ett sällsynt playoff. Totalt blev han trea i hela ligans poängliga den här säsongen. Men det var lite fenomenet av ”han dansande en vinter”. Säsongen därpå blev Blombergs poängskörd mer än halverad och ännu en säsong senare hade han droppat till att producera ungefär en halv poäng per match. Efter det gick resan tillbaka till division 3 där karriären avslutades efter säsongen 18/19.
Oscar Bergkvist.Bildbyrån
Oscar Bergkvist, Huddinge (åtta i poängligan 18/19)
Det såg ut som att han hade krattat för en karriär i Hockeyettans yttersta topp med potential att ta klivet till Hockeyallsvenskan när några bra säsonger i Hudiksvall gick över i en poängexplosion hos Huddinge. Säsongen 18/19 var Bergkvist briljant och slutade på en meriterande åttondeplats i hela Hockeyettans poängliga. Vägen uppåt låg öppen. Men så blev det inte. Säsongen därpå blev bara 13 matcher lång efter att forwarden drabbats av hjärnskakning och vintern som gick kom han inte till spel över huvud taget. Senast vi såg 26-åringen på en Hockeyettan-is var tidigt i november 2019.
Samma sak gäller på målvaktssidan där spelare som Linus Fernström, Johannes Jönsson, Magnus Åkerlund, Linus Lundin, Tim Juel, Tex Williamsson, Christoffer Rifalk, Daniel Marmenlind, Claes Endre och Linus Ryttar legat högt i målvaktsligan för att sedan fortsätta sina karriärer betydligt högre upp i hierarkin.
Även här finns några namn som stod ut och placerade sig minst lika högt i målvaktsligan, men som sedan länge fallit i glömska.
Minns ni till exempel...
Henrik Tojkander.Bildbyrån
Henrik Tojkander, Huddinge, (etta i målvaktsligan 10/11)
Tojkander är kanske inget klockrent exempel i sig, han hade under flera säsonger spelat allsvensk hockey med Bofors och Nybro. Men han förtjänar ändå att nämnas för när han återvände till Hockeyettan säsongen 10/11 gjorde han det med besked. Han spikade igen fullständigt och vann hela seriens målvaktsliga med 93,8% i räddningsprocent innan han ledde Huddinge till en fjärdeplats i kvalserien mot Hockeyallsvenskan. Men efter det blev det inget mer, karriären var över och han valde att satsa på den civila karriären. Avdelningen sluta på topp.
Björn Wållberg, Björklöven (fyra i målvaktsligan 10/11)
Efter en karriär där han studsat mellan ettanklubbar som Skövde, Gislaved, Surahammar och Hudiksvall lika väl som testat spel i Slovakien och Ungern utan att det blev något uppseendeväckande resultat valde keepern att vända hemåt och landade i en roll som backup-keeper i Björklöven. Då kom plötsligt lyftet. Wållberg gjorde det mesta av sin speltid och landade på fina 93,2% över sina 15 matcher. Något som räckte till en total fjärdeplats i målvaktsligan. Men det blev också det sista vi såg av honom mellan stolparna.
Viktor Alm.Bildbyrån
Viktor Alm, Kristianstad (tvåa i målvaktsligan 12/13)
Göteborgaren Alm hade egentligen inte gjort särskilt mycket väsen av sig alls innan han landade i Mikael Tisells defensivstarka Kristianstad som tilltänkt backup för tränarens son Victor inför säsongen 12/13. Det var förstås Tisell junior som åt merparten av speltiden, men när Alm fick chansen tog han den verkligen. Keepern släppte in färre än två mål per match i snitt och visade upp siffror under sina 16 framträdanden som gjorde honom till ligans näst bäste målvakt rent statistiskt den säsongen. Året därpå fick han chansen i Nybro, men efter det var karriären över. Spelarkarriären har dock följts av en framgångsrik tränarkarriär då Alm varit målvaktstränare i klubbar som Sparta Saprsborg, Düsseldorf, IK Oskarshamn och nu senast Lagnau i Schweiz.
Andreas Hookana, Kalix (sjua i målvaktsligan 13/14)
Det såg ut som att vägen låg spikrak mot toppen när Hookana säsongen 13/14 spikade igen Kalix-kassen fullständigt och slutade som sjua i den totala målvaktsligan. Men så blev det inte. Säsongerna som följde blev det bara några strömatcher när han passerade revy genom klubbar som Västervik, Asplöven och Piteå innan karriären avslutades med tre fighter för Boden (då i division 2) säsongen 16/17.
Tim Harrysson, Kumla (etta i målvaktsligan 14/15, åtta i målvaktsligan 15/16)
Harrysson var målvaktsnamnet på allas läppar under några säsonger. Han spelade oerhört inspirerat mellan stolparna och var nästan på egen hand en faktor som gjorde Kumla till ett gäng att räkna med. Säsongen 14/15 var han den statistiskt främsta keepern i hela ligan och året därpå kom han på åttondeplats i den totala målvaktsligan. Större klubbar ryckte i honom och hade viljan bara funnits hade han naturligtvis kunnat avancera. Mariestad var till exempel en av klubbarna som visade intresse (de landade i slutändan med Tobias Sandberg istället), men Harrysson var inte motiverad nog att lämna Kumla och efter säsongen 17/18 lade han plockhandsken på hyllan.
David Elmgren.Bildbyrån
David Elmgren, HC Dalen (fyra i målvaktsligan 18/19)
Det färskaste exemplet är förmodligen Elmgren som gjorde några riktigt bra säsonger för HC Dalen och säsongen 18/19 rent av spelade så inspirerat att det räckte till en fjärdeplats i Hockeyettans totala målvaktsliga. Inför den gångna säsongen skrev han på för Tranås, men kom i sista stund på att livspusslet inte funkade och valde att bryta kontraktet. Säsongen som passerade spelade han inte någon hockey alls, men kommande vinter ska han göra comeback hos HA74 i division 2.
