Idag: Skellefteå.
- “Den stora elefanten i rummet”
- Jonathan Pudas är redan historisk.
- “Där påminner de om Färjestads guldlag”
- Fyra punkter som avgör Skellefteås säsong.
- “Förvånad att Forssell gör så”
- Så kan de ställa upp.
- Tabelltipset.
Läs också: Måns Karlssons analys av Leksand.
Läs också: Måns Karlssons analys av Malmö.
Läs också: Måns Karlssons analys av Linköping.
Läs också: Måns Karlssons analys av Timrå.
Läs också: Måns Karlssons analys av Luleå.
Läs också: Måns Karlssons analys av Färjestad.
Läs också: Måns Karlssons analys av Oskarshamn.
Läs också: Måns Karlssons analys av Frölunda.
Läs också: Måns Karlssons analys av HV71.
Läs också: Måns Karlssons analys av Örebro. Desktop ad in article Mobile ad in article {{ PAYWALL LIMIT }}
SÄSONGENS SPELARTRUPP - SPELARE FÖR SPELARE
Betygsskala 1-5 röda Hockeysverigesymboler:
1 = Oprövad/På gränsen till SHL-klass
2 = Okej SHL-spelare
3 = Bra SHL-spelare
4 = Riktigt bra SHL-spelare
5 = En spelare på hög Europanivå
MÅLVAKTER
Snittbetyg: 4,0
Kommentar: Kommer bara Gustaf Lindvall tillbaka kommer Skellefteå ha SHL:s bästa målvaktspar. Kommer Gustaf Lindvall tillbaka till den form som gjorde honom till en av ligans bästa målvakter…då kommer Skellefteå ha det bästa målvaktsparet på många, många, många år. Det här är nämligen två av de målvakter som har allra högst kapacitet i hela serien,
Linus Söderström var SHL:s klart bästa målvakt ifjol. Han utsågs både till bästa målvakt och plockade hem Honken Trophy - med all rätt. Hans underliggande siffror var helt brutala, och även om vi kikar på den mer traditionella statistiken var Söderström ett monster i princip hela säsongen.
Han var förvisso efter Emil Larmi vad gäller insläppta mål per match och räddningsprocent, men vassare än Larmi i räddningsprocent i lika styrka och räddningar i skottsektorn. Han var helt fenomenal säsongen igenom och ligger med i den absoluta toppen, oavsett vilken kategori vi tittar på. Han slog också tidernas “nollerekord” då han höll nollan i 228 minuter och 39 sekunder och raderade ut Alexander Saláks tio år gamla notering för längsta nolla.
Då hade Söderström stått 15 matcher under säsongen, vunnit 13 och hållit nollan i fem. Helt, helt galna siffror. Till slut vann han 22 av 29 matcher, höll sex nollor, räddade närmare 93 procent av skotten och släppte in 1,6 mål per match. I slutspelet var han återigen strålande, och Skellefteå hade inte gått till final utan honom. När de var riktigt illa ute i semifinalserien mot Örebro höll han tre nollor de avslutande fyra matcherna och såg till att Skellefteå vände 0-2 till 4-2 i matcher. Låt oss hoppas att Söderström nu, för en gångs skull, får vara skadefri en längre tid och verkligen etablera sig som en toppmålvakt en gång för alla. Han är trots allt bara 27 år och borde ha många år kvar på hög nivå.
Men vi måste ändå fundera lite kring den stora elefanten i rummet: Gustaf Lindvall. När jag betygsatte alla spelare i SHL inför förra säsongen gav jag Gustaf Lindvall en femma, alltså högsta betyg, och Linus Söderström fick en blygsam tvåa. Nu får Söderström en femma och Lindvall en trea, eftersom Lindvall inte spelat sedan den 27:e oktober och fortfarande inte är tillbaka i fullt slag inför den här säsongen heller. Om vi ska vara ärliga hade han ju blivit rejält överglänst av Linus Söderström fram tills dess att han åkte på sin skada förra säsongen också. Gustaf Lindvall gick inte att känna igen. Söderström hade garanterat blivit Skellefteå AIK:s förstemålvakt även om Lindvall hade kunnat fortsätta spela den här säsongen. Men vi behöver inte gå längre tillbaka än till förrförra säsongen för att hitta ett år då Lindvall var en topp tre-målvakt i ligan. Han har varit bättre än både Arvid Söderblom och Strauss Mann, som båda fick NHL-kontrakt efter sitt år i Skellefteå AIK.
Så, vad är egentligen Gustaf Lindvall anno 2023? Kommer han komma tillbaka? Hur bra kommer han vara? Kan han utmana Söderström? Det finns extremt många utropstecken runt den tidigare (?) stjärnmålvakten. Jag tror inte ens han själv har ett svar på de frågorna.
Notera att jag ej betygsatt David Rautio, då han endast har ett korttidskontrakt som går ut lagom till seriestarten.
BACKAR
Snittbetyg: 3,0
Kommentar: Nu ska ni få listan över samtliga backar i Elitseriens/SHL:s historia som gjort över 40 poäng i två säsonger:
Längre än så är listan inte. När Pudas förra säsongen gjorde 45 poäng slog han sig inte bara in på topp tio-listan genom alla tider, sett till en separat säsong, utan han blev också historisk som den första backen att göra över 40 poäng två gånger. Han har dessutom lyckats med att göra det två säsonger i rad. Patrik Karlkvist, Ryan Lasch och Jonathan Johnson är för övrigt de tre enda spelarna i SHL som gjort fler poäng än Pudas de två senaste säsongerna. Han är, kort och gott, en av de bästa offensiva backarna den här ligan skådat. Han har 53 poäng upp till att vara topp-tio i alla tiders backpoängliga. Innan hans kontrakt löper ut 2025 lär han vara topp-fem. En annan bisarr grej: Han var inne på fyra mål framåt i boxplay - och bara två bakåt! Han gick alltså plus i boxplay förra säsongen. Jonathan Pudas är en skaplig given “femma” i min betygskala, kan man säga.
Men även bakom den 30-årige Kirunasonen har Skellefteå AIK en bra backsida. Den tillhör kanske inte de allra, allra bästa - men den borde vara tillräckligt bra. Det jag är lite frågande till är hur man inte lyckades säkra upp Linus Högberg, som i mitt tycke mer eller mindre gjorde succé efter att han anslöt förra säsongen. Han passade perfekt in i laget och kommer vara saknad.
Förutom Pudas, som spelade en bit över fyra minuter mer än den back som spelade näst mest, matchade Skellefteå sina backar ganska jämnt förra säsongen. Och ja, bredden ser ut att vara bra nog för att man ska kunna göra det den här säsongen också. Här finns åtta backar som absolut håller i SHL. Även de unga killarna, Salomonsson, Sandin Pellikka och Olsson, har fått sina matcher i SHL och borde bli bättre. Det gäller såklart Sandin Pellikka i första hand. Jag gav honom bara en tvåa i betyg, men jag är övertygad om att han kommer kunna vara en trea under säsongens gång. Jag hoppas han kan hålla en lite jämnare nivå än han gjorde ifjol, och orka hela säsongen. Då kommer han kunna bli en sensation. Och nog krävs det att han tar ett ganska rejält offensivt kliv. Bakom Pudas, som gjorde 45 poäng, var nämligen Oskar Nilsson poängbäste back på 18. I lika styrka var Pudas bäst med 27 - och Måns Forsfjäll tvåa på 14. Men då ser jag Pellikka som en, i grunden, bättre offensiv back.
Backsidan i Skellefteå är faktiskt exakt samma som den man inledde förra säsongen med. En viss kontrast mot exempelvis HV71 - som bytt ut alla backar jämfört med förra säsongens start. Då tyckte man backsidan såg lite tunn ut, eftersom Filip Roos inte ersattes förrän Högberg kom in på våren, men nu ser den vass ut eftersom flera av de yngre spelarna rimligtvis blivit bättre. Och kontinuitet skadar ju aldrig, inte sant?
FORWARDS
Snittbetyg: 3,29
Kommentar: Joakim Lindström är borta. Klubbens bästa poänggörare, och en av hela ligahistorien mest flitiga besökare i poängkolumnen, valde att lägga av. Ett väntat, men tråkigt, besked.Vid en snabb anblick ser det ut som att hans poängproduktion gått ner rejält, men i lika styrka var han fortfarande en av lagets bästa och viktigaste spelare. Men nej, totalt sett var Jocke Lindström inte längre en av ligans bästa spelare, men hans betydelse kan ändå inte underskattas. I synnerhet inte nu, när vi inte vet när Oscar Möller kan komma tillbaka efter sina utmattnngssyndrom. Möller är fortfarande en av SHL:s bästa spelare. Han har hunnit bli 34 år, men förra säsongen var kanske hans bästa säsong i karriären. Han vräkte in mål (23), och slutade tvåa i skytteligan. Han öste in poäng (44) och slutade femma i poängligan. Den mål- och poängnoteringen var hans näst bästa i SHL-karriären. I vanlig ordning var han också en av de forwards som drev spelet allra bäst, och levererade bäst i fem mot fem-spelet. Han följde också upp det genom att göra ett väldigt, väldigt bra slutspel i stora delar. Jag håller alla tummarna för att Möller mår bra igen, till att börja med. Och om han gör det, och orkar komma tillbaka till rinken, håller jag alla tummar för att han återigen kan förgylla SHL på det sätt han gjort egentligen alla år han spelat hemma i Sverige de senaste tio åren.
Skellefteå har en forwards/centerspets som är brutal, om man har Möller i laget. Möller är en toppforward i ligan, Rickard Hugg är i sina bästa stunder en toppforward i ligan - och så har man också ligans bästa centersida med tre potentiella Tre Kronor-centrar (Lindholm, Lindberg, Johnson) plus (sannolikt) Linus Lindström. Oscar Lindberg kan gå på en kant, och borde kanske göra det så länge Möller är borta, men jag gissar att Skellefteå ändå vill ha honom i mitten när allt kommer omkring. De har då en centersida som påminner om den Färjestad hade guldvåren 2022, med Gustav Rydahl, Jacob de la Rose och Linus Johansson som sina tre toppcentrar. För att understryka hur bra centersidan är så har Jonathan Johnson alltså gjort näst flest poäng i SHL de två senaste åren - och rankas nog ändå bara som den tredje bästa centern i Skellefteå. Man har också ett par påläggskalvar i Elias Stenman och brutalt vältränade Theo Keilin, som båda kommer kämpa om att gå in på fyra centrar/tolv forwards den här säsongen. Jag vet inte om något annat lag har det lika gott ställt på någon position, som Skellefteå har på just centerpositionen. Tänk att gå upp mot den centersidan i ett slutspel, där lagen möts upp till sju gånger på två veckor. Då avundas jag inte direkt Skellefteås motståndare, om man säger så.
Oscar Lindberg är förstås den statusvärvning man gjort till den här säsongen. Jag utgår från att vi inte kommer se honom högt upp i någon poängliga, men han kommer vara extremt nyttig. Precis som Pär Lindholm bidrar Lindberg med väldigt mycket även om han inte gör poäng. Det ska också sägas att Oscar Lindberg är underskattad även i offensiven. Han gjorde trots allt över 40 poäng i Schweiz förra säsongen, och var exempelvis före Lucas Wallmark i poängligan. Lindberg lär göra åtminstone 30 poäng i SHL.
Ytterforwardssidan är en bit från de allra bästa, i mitt tycke. Framför allt utan Oscar Möller. Utan honom kommer Rickard Hugg behöva leda offensiven, om inte någon av lagets allsvenska värvningar eller slår igenom. Lindholm hade ett fullt godkänt debutår i SHL, men han borde kunna göra upp emot 15 mål. Anton Heikkinen är desto mer svårbedömd. Skellefteå brukar ha en väldigt hög träffprocent på sina allsvenska värvningar, och om Heikkinen blir nästa lyckade spelare i det värvningsfacket kommer det genast se ganska bra ut för Skellefteå. Trots allt.
Precis som förra säsongen går Skellefteå dock in i säsongen med en för tunn forwardssida. Kenny Agostino hämtades in som den sista spetsforwarden, men han sparkades redan efter två dygn. Utöver den ekonomiska smällen och den PR-mässiga katastrofen som de två stormiga dygnen innebar, så satte det såklart också GM Erik Forssell i en kämpig sportslig situation, som han löste med en sen värvning av Dylan Sikura. Mer om honom nedan. Men utan Möller bli forwardssidan ändå tunn. Som läget är nu har jag i en förstakedja med Pär Lindholm och Oscar Möller - och utan Möller antar jag att en sån som Filip Sandberg flyttas upp där. Det håller förstås inte. Dzierkals har för all del sett fin ut på försäsongen, men han gjorde trots allt bara sju mål i den tjeckiska ligan förra säsongen, så vi kan när allt kommer omkring inte direkt räkna med att han blir någon ersättare till Joakim Lindström. Däremot känns Dylan Sikura som en urspännande förstärkning. Den produktion han har haft i AHL är imponerande. Funkar han i SHL kommer han definitivt kunna vara den rekryteringen som tar Skellefteå från spännande utmanare till favorit.
Snittbetyget blir högt. Bara Färjestad har en vassare forwardssida på pappret. Skellefteå har här tre spelare som får högsta betyg, och då är ändå inte Jonathan Johnson en av dem. Dessutom tror jag Rickard Hugg kan bli en spelare som blir en femma också. Det finns helt enkelt väldigt mycket att gilla här.
Totalt betyg: 10,29
Summering
Skellefteå kommer från sin bästa säsong sedan 15/16. Det blev en andraplats och imponerande 99 poäng. Det blev en åttonde finalserie på 13 slutspel. Förra säsongen var också den 15:e säsongen i rad de slutade topp-sex. Sedan Robert Ohlsson tog över har man slutat trea och tvåa. Dessutom tangerade de ett mäktigt vinstrekord, med ofattbara 16 (!) raka vinster. Från 26:e oktober till femte januari vann Skellefteå samtliga matcher de spelade. Under de 16 matcherna hade man den alldeles enorma målskillnaden 59-23 och vann således matcherna i snitt med 3,69-1,44. Den högstanivå Skellefteå AIK visade upp under förra säsongen var högst i ligan. Men från februari och framåt var man “bara" femte bäst i ligan och i slutspelet hackade spelet, om vi ska vara ärliga, ganska betänkligt. Det var imponerande att man ändå slet sig till en SM-final, men de var långt under sin högstanivå.
Men om Skellefteås lägstanivå är att de “bara” är femte bäst de sista två månaderna av serien, och “bara” går till final…då har man det ganska gott ställt ändå.
Skellefteå hamnar tvåa i mitt tips, med ett snittbetyg på 10,23. Förra säsongen var de fyra, på 9,59. Utifrån det har man alltså ett lag som är starkare än ifjol. Men orosmolnen i Skellefteå är desamma som de var då: Har Erik Forssell verkligen byggt en trupp som är bred nog? Eller var det kanske just bristen på bredd som gjorde att man helt enkelt inte orkade växla upp under vårens SHL-spurt, eller för den delen under slutspelet? För under den perioden var det i mångt och mycket Linus Söderström som vann matcherna åt dem. I finalserien mot Växjö blev man också rejält utcoachade och hade varken det taktiska eller det fysiska för att ens störa mästarna.
Nu vet vi ju att Skellefteå av tradition sannolikt är bäst i Sverige på att flytta upp folk i A-laget och få dem att prestera där, men frågan är om det räcker ifall man ska gå hela vägen till ett SM-guld. Spelare som Axel Sandin Pellikka, Emil Salomonsson, Simon Robertsson, Elias Stenman, Theo Keilin, Zeb Forsfjäll med flera är spelare som absolut kan slå igenom i SHL den här säsongen - men det är liksom inte spelare som går in i vilket lag som helst utom Skellefteå. Vad händer om de stagnerar och kanske inte tar det där steget? Då kommer Skellefteå få det jobbigt. Sandin Pellikka är dock en av de spelare jag allra mest ser fram emot att se i SHL i vinter.
Vi vet ändå på ett ungefär vad vi kommer få av Skellefteå. Jag blir chockad om laget inte slutar topp-sex, och håller man sig någorlunda skadefria i vår är det ett lag som borde gå till semifinal. De kommer vara bra i powerplay, boxplay, lika styrka. De kommer ha höga toppar precis som förra säsongen, och dalarna lär knappast vara speciellt djupa. Om man vinner guld eller inte hänger egentligen på följande saker:
- Får Skellefteå lika bra målvaktsspel som de senaste åren? Kan Linus Söderström och/eller Gustaf Lindvall spela lika bra som när de varit som bäst har man två av ligans fem bästa målvakter.
- Är Jonathan Pudas skadefri? Alla lag skulle må dåligt av att tappa sin bästa back, men frågan är om något topplag är så beroende av en enda back som Skellefteå är. Bakom honom ser jag Axel Sandin Pellikka som den mest spännande offensiva backen, och även om jag gillar honom skulle han inte kunna ersätta Pudas. En skada vid fel tillfälle skulle kunna ödelägga hela säsongen. Han är den i laget som man helt enkelt inte kan ersätta.
- Kommer Oscar Möller tillbaka - och hur bra är han då? Möller är ständigt en MVP-kandidat och utan honom är ytterforwardssidan långt ifrån att tillhöra SHL-toppen.
- Kan någon slå igenom? Någon av Anton Heikkinen, Max Lindholm eller Martin Dzierkals behöver helt enkelt vara bättre än väntat. I den bästa av världar kan de närma sig den nivå som Jesper Frödén och Linus Karlsson haft, för de två har Skellefteå ännu inte lyckats ersätta. Dessutom måste Erik Forssell träffa rätt på Dylan Sikura. Och det kommer inte bli lätt, när vi nu är en bra bit in på september. Nu gick det ju väldigt bra förra säsongen ändå, men jag är förvånad över att Forssell återigen går in i en säsong med en så skör trupp.
Om de där frågetecknen rätas ut till utropstecken - då är det inte omöjligt att Skellefteå ses som guldfavorit framåt våren.
Så kan de ställa upp
Målvakter:
Söderström (Lindvall)
Backpar:
Forsfjäll - Pudas
Lundberg - Granberg
Sandin Pellikka - Nilsson
(Salomonsson, Olsson)
Kedjor:
Dzierkals - P. Lindholm - Möller
Hugg - Johnson - Sikura
M. Lindholm - Lindberg - Heikkinen
Stenman - Lindström - Filip Sandberg
(Keilin)
Tabelltipset
- Skellefteå - 10,29 i snittbetyg
- Frölunda - 9,55 i snittbetyg
- Örebro - 9,50 snittbetyg
- Leksand - 9,43 i snittbetyg
--------------------------------------- - Linköping - 8,92 i snittbetyg
---------------------------------------- - HV71 - 8,88 i snittbetyg
- Oskarshamn - 8,85 i snittbetyg
----------------------------------------- - Malmö - 8,04 i snittbetyg
- MoDo - 7,95 i snittbetyg
