Det var dukat förstorkalas i Amalie Arena igår. Två mångåriga topplag med gott om bitterrivalitet och varsin färsk förlust i bagaget skulle ta sig tillbaka upp påvinnartåget. Kucherov mot Crosby. Sullivan mot Cooper. NBC sände pårikstäckande TV, det var storartad hyllning före första nedsläpp av 46militärer som alla dekorerats med the Congressional Medal of Honor och till ochmed självaste ligabossen Gary Bettman dök upp på pressläktaren och stod längekvar och pratade med Scotty Bowman. Störst av allt: Bjurman och Ekeliw frånAftonbladet var där.
Men ändå. Någotsaknades.
2016 och 2017,två år på raken, stod jag på isarna i San Jose respektive Nashville och sågsegerrusiga pingviner fira nybärgade Stanley Cup-titlar. Crosby, Malkin, Letang och Kessel utgjorde där och då NHL:s bästa stomme med en suverän supportingcast av unga talanger och pålitliga veteraner omkring sig och inget tyckteskunna besegra dem mer än möjligtvis de själva.
Drygt två eftersegerfesten i Nashville måste jag ägna nästan hela första perioden åt att kikai laguppställningen och på Eliteprospects för att ens klura ut vilka hälften avde gulklädda spelarna på isen är.
Efter något års gnissel med coach Sullivan är Phil Kessel borta, utbytt mot Alex Galchenyuk som är skadad och i ärlighetens namn inte är Phil Kessel ensnär han är frisk. Evgeni Malkin är fortsatt skadad och kan inte spela. Carl Hagelin är bortbytt. Brian Dumoulin är inte med. Bryan Rust är skadad, Conor Sheary är borta. Matt Cullen har gått i pension. Olli Määttä är borta. Ian Cole är borta, Trevor Daley är borta, Marc-André Fleury är borta. Ron Hainsey.
Nu hittar vi Zach Aston-Reese i första PP. En back jag aldrig tidigare sett på skridskor heterJohn Marino, de har en lettländare som heter Teddy Bluegers. Jag ser amerikanen Sam Lafferty och tänker att han ser pigg ut, men han bränner också två finachanser som Phil Kessel under sina dagar i klubben hade stänkt upp i nättaketlika lätt som han svalt en hotdog och en bira på golfbanan under sommaren.
Ett lag somleds av Sidney Crosby kan man aldrig räkna bort. Men det är lite som att seGuns N’ Roses för fyra-fem år sedan, när Axl Rose körde bandet på egen hand.
Är det nu dethänder, tänker jag? Är det den här säsongen som Pittsburgh Penguins börjar gåin i full nedmontering och som alla andra storklubbar i modern tid tvingasbörja om och bygga nytt? Nog är det början till slutet, alltid. Men precis somsommaren gradvis övergår i vinter via hösten går en hockeyklubb aldrig direktfrån klang och jubel till fritt fall. Det är en utdragen plåga, precis som deti tur och ordning varit för Detroit, Los Angeles Kings och Chicago.
Ännu är det interiktigt vinter i Pittsburgh. Säg så här: om man ställer sin andremålvakt ikassen borta mot Tampa Bay Lightning, släpper till 48 skott och ändå går in itredje perioden i ledning och sedan är en snusprilla ifrån att knipa en ellerkanske rentav två poäng? Då är jag imponerad alldeles oavsett vad som står påryggarna.
Pittsburgh kommed arbetshandskarna på och ledde ju matchen med 2-1 en bra bit in i tredjeperioden. Erik Gudbranson slogs med både Pat Maroon och Cédric Paquette,”Bengan” Hörnqvist var på sedvanligt spelhumör och var inblandad i en del stökäven han. Brandon Tanev, gnuggaren med det obegripliga långtidskontraktetförvandlades plötsligt till Kent Nilsson och smekte upp kvällens snyggaste måli nättaket bakom Vasilevsky.
Tampa fick intemycket ut av Kucherov, Point och Stamkos i spel fem mot fem och kunde inte tasig förbi den tidigare så ifrågasatte Tristan Jarry de gånger de fick lägen. Denötte till sist ner Penguins och var det klart bättre laget i tredje perioden,men det var egentligen främst ett par olyckliga utvisningar i slutminuterna somgjorde att Victor Hedman kunde stänka in det avgörande målet till 3-2 medknappa minuten kvar.
Ändå sprattladeCrosby och Penguins till. Med en sekund kvar av matchen skickade Kris Letangenpuck på mål som kanske rentav var inne. Det tog flera minuters videogranskninginnan domaren på uppdrag av videorummet i Toronto till slut förkunnade matchen över.
– De var juganska nära att kvittera ändå… Vi vet att de är ett bra lag som leds av en avvärldens bästa spelare, som fortfarande bara verkar bli bättre och bättre, samatchhjälten Victor Hedman i omklädningsrummet efteråt.
Där slår hanhuvudet på spiken. Crosby tycks nämligen inte ha något bäst-före-datum.
32-åringen frånNova Scotia har varit en best under hela säsongsinledningen. Trots attPittsburgh tappat så mycket skicklighet, så mycket stjärnglans och dessutom haren hel femma på skadelistan var laget 6-4 inför matchen mot Tampa. Tre gångerpå tio matcher har de skjutit sju mål, varav två gånger på bortaplan. AlexGalchenyuk är kanske ingen Phil Kessel, men Jake Guentzel ser ut att kunnabli.
Connor McDavidärvärldens bästa hockeyspelare. Nathan MacKinnon är med i diskussionen. Nikita Kucherov är ligans poängkung. Patrick Kane är den bästa teknikern. Men ge mig2-2 inför tredje perioden i en avgörande Stanley Cup-final och jag hadefortfarande valt Sidney Crosby framför alla de andra.
Men likväl.
Sometimes my burden is more than I can bear
It’s not dark yet, but it’s getting there
Crosby kan mycketväl leda sina mannar till ännu ett slutspel. Väl där kan de fortfarande varaotroligt besvärliga, för de är inget roligt lag att spela mot. En frisk Malkinförändrar direkt balansen i laget till det bättre, men det är nog tyvärr störrerisk att vi får se 2019 än 2017 års Malkin.
Det ärofrånkomligt att Pittsburgh Penguins inte är vad de har varit. Winter iscoming. Frågan är bara hur lång hösten blir.
