Det var väldigt svårt att plocka ut femman. Egentligen var det bara två spelare plus tränaren som jag skrev ned per omgående och sen behöll i laget. I övrigt fanns det säkert tio, 15 namn som gjorde anspråk att ta plats. I slutändan petade jag spelare som Christoffer Rifalk och Joel Lassinantti på målvaktssidan, Rasmus Rissanen, Erik Gustafsson och Markus Lauridsen på backplats och poängsprutor som Ryan Lasch, Joakim Lindström och Marcus Nilsson framåt. I synnerhet Lasch och Lindström är svåra att peta. Men faktum är att de med sina mått mätt trots allt haft en lite tyngre säsongsstart och därför väljer jag bort dem, även om jag mycket väl fattar att det går att argumentera för att de, även i sin nuvarande form, ska vara med. Även Anton Rödin och Patrik Berglund är sådana spelare som väljs bort men som 'egentligen' är bra nog för att komma med. När jag gör en liknande drömfemma senare under säsongen är säkert tre av de fyra med i laget.
När det stod och vägde spelare valde jag, rätt eller fel, att plocka ut den spelare som spelat närmast mot sitt tak, eller kanske till och med har överträffat förväntningarna. På så sätt får vi lite spridning och nya spelare i laget.
Målvakt
Dominik Furch, Örebro
Frågan vi ställde oss inför säsongen var: Kan han ersätta Jhonas Enroth, som ju räddade Örebros kontrakt förra säsongen? Svaret: ett rungande ja. Tjecken har varit gjuten förstemålvakt i KHL under fyra år och ser ut att klara en stenhård matchning även här. Örebro har en av SHL:s minst erfarna och meriterade backups i Jonas Arntzen, men Furch tycks älska att spela massor och därför behövs sällan norrmannen i kassen.
Dominik Furch har flest segrar i SHL tillsammans med Joel Lassinantti (10), han har flest räddningar av samtliga målvakter (353) och är topp-fem i egentligen alla målvaktskategorier, som räddningsprocent i boxplay och i skottsektorn, och de mer traditionella mätinstrumenten. Känslan är också att den välmeriterade keeperns form är på uppgång. Han kommer snarare bli bättre och bättre, än något annat, om han orkar med den stenhårda matchningen. Men det borde han göra. Han har spelat 48, 43, 49, 53, 57 och 55 grundseriematcher de senaste sex säsongerna.
Anledningen till att jag till sist valde 29-åringen i mitt all star-lag är att det känns som att han är en av de spelare som betyder allra mest för sitt lag. Hans främsta konkurrent, Joel Lassinantti, är grym men han har ett mer tacksamt jobb än Dominik Furch.
Backar
Kodie Curran, Rögle
Den mest givna spelaren i laget. Snittar över en poäng per match (14 på 13) och matchas fjärde hårdast i hela SHL (snittar 22:43 per match). Dessutom är han ju så vansinnigt läcker att se på där ute på isen. Jag satt bara och gapade när jag, på plats, såg hans förlängning mot Brynäs förra veckan. Han blev ju sen "syndabock" eftersom han fick tacklingen av Greg Scott som gav honom en smäll mot huvudet, och som gav Brynäs ett avgörande mål, men dessförinnan var han så dominant att man undrade om det var Kodie Curran eller Jevgenij Malkins ansikte som fanns under hjälmen.
Det är det man får med Kodie Curran. Man får en PP-back som kan styra och ställa som en Erik Karlsson på SHL-nivå, och man får en skridskoåkare och en pucktransportör som snarare för tankarna till en stor center som Jevgenij Malkin. Ibland känns det som att det är en man som spelar bland pojkar. En superstjärna bland medelmåttor. Han är så mäktig att se på.
Det finns skönhetsfläckar hos Kodie Curran, men på SHL-nivå går de ändå att dölja. Här är han seriens bästa back för tillfället. Jag får lite David Rundblad-vibbar på kanadensaren. Rundblad gjorde ju 50 poäng i SHL säsongen 10/11 och om Curran får hålla sig skadefri resten av säsongen kommer han nosa på den siffran.
Theodor Lennström, Frölunda
Vi var ganska många som anade att det nog skulle finnas ett Theodor Lennströmskt genombrott i SHL-påsen den här säsongen. Dels kändes det som att han inte riktigt kom till sin rätt i Färjestad, och dels är det exakt den här typen av spelare Frölunda lyckats förädla tidigare. Men även mina förväntningar har överträffats.
Theodor Lennström har gjort flest poäng av Frölundas backar i både powerplay och i spel med lika styrka och har visat upp ett betydligt bättre tvåvägsspel än vad i alla fall jag sett honom prestera tidigare. Dessutom har han grymma underliggande siffror och med sin corsi på 60,09 är han näst bäst i hela SHL bland backarna, av de som spelat ordinarie under säsongen. Bara Brynäs Victor Söderström är bättre med 60,21.
Lennström matchas dock relativt försiktigt av Roger Rönnberg. Jag tror Theodor är redo för mer. Och vet ni vad? I sommar tror jag han har en hel del NHL-anbud att välja bland.
Theodor Lennström har gjort succé.
Forwards
Michael Lindqvist, Färjestad
Inför säsongen tippade jag honom som min poängligavinnare i SHL. En bit in på säsongen har jag ingen anledning att ändra det tipset. Lindqvist är tvåa i poängligan med 19 poäng, toppar skytteligan med nio mål, och är seriens just nu vassaste PP-spelare med sju kassar och totalt tio poäng i spelformen ("Lilliz" Nilsson har tolv poäng i spelformen, dock).
Det går ju att argumentera för att det jag just skrev snarare är tecken på att han inte borde vara med i laget, just eftersom han gör så extremt många av sina mål i powerplay. Han har dessutom en negativ corsi (49,66) och en PDO som ligger nära 100-strecket vilket gör att han kanske inte kan räkna med så mycket mer utdelning i fem mot fem, utan kommer hålla den takt han gör nu. Men jag kan ändå inte motstå att plocka med Lindqvist.
Även om en spelare främst ska bedömas utifrån hur den spelar fem mot fem så kan jag inte undvika att ta med Lindqvist här, eftersom SHL är en liga där många spelare är stöpta i samma form och sällan har något som 'sticker ut' från mängden. Det har Michael Lindqvist onekligen. Om du gör sju mål i powerplay på de första 16 matcherna på en säsong har du en spetsegenskap som i alla fall jag inte kan negligera. Därför får han plats i mitt lag.
Mathias Bromé, Örebro
Sett till poäng är han med sina tolv hela SHL:s bästa spelare i lika styrka. Mathias Bromé smyger med i toppen av poängligan med sina 15 poäng men har alltså bara mäktat med att göra tre passningspoänng i powerplay. Han är med andra ord den totala motsatsen till Michael Lindqvist, som jag beskrev ovan.
När jag inför säsongen rankade SHL:s bästa nyförvärv hade jag Mathias Bromé på tolfte plats. Det var högre än många andra tyckare hade, men ändå på tok för lågt har det visat sig. "En svensk landslagsspelare som gjorde 35 poäng i SHL förra säsongen och som dessutom är smart på isen och bidrar med så mycket mer än poäng... Ja, det är den typen av spelare som står närmast högst i rang hos SHL-sportcheferna. Därför är Mathias Bromé inget annat än en toppvärvning av Örebro. Han är bara 25 år och kan säkert ta ytterligare ett kliv i Örebro", skrev jag då.
Jag har haft en soft spot för Mathias Bromé sedan han var i Mora och hans säsongsöppning har inte direkt gjort att jag dreglat mindre när jag sett 25-åringen från Örby spela hockey. 15 poäng på 16 matcher är strålande bara det, och hade kunnat ge honom en plats i laget. Men som jag skrev ovan: Det här är en spelare som bidrar med så mycket mer än bara poäng. Tillsammans med Sakari Salminen och Ryan Stoa utgör han en av SHL:s allra bästa enheter.
Han skrev på ett tvåårskontrakt med Örebro och om han fullföljer det kontraktet är det bara att gratulera. Tyvärr tror jag dock det här är den här säsongens Jakob Lilja. Jag säger tyvärr eftersom det kommer ge honom ett NHL-kontrakt, vilket vore tråkigt för SHL.
Rhett Rakhshani, Frölunda
Rhett Rakhshani går mot sin bästa SHL-säsong. 39 är hans bästa poängnotering, från debutsäsongen i HV71 2012/2013, och det tror jag han klarar av att slå om han håller sig frisk. Hittills har det blivit 18 poäng på 16 matcher för amerikanen.
Han har tagit vid där han avslutade förra säsongen, med ett storstilat slutspel, och ser sannerligen ut att ha funnit sig till rätta i Frölunda och med Roger Rönnbergs ishockey. Något som är värt att notera med Rakhshani är också att han, trots att han ofta beskrivs som en mer eller mindre renodlad powerplayspelare, har gjort tio av sina poäng i lika styrka. Bara två spelare, Marek Hrivík och tidigare nämnda Mathias Bromé, har gjort fler. Rhett Rakhshani är alltså Frölundas bästa fem mot fem-spelare så här långt.
Med sina 18 poäng är han trea i poängligan, bakom Marcus Nilsson och Michael Lindqvist. Det går inte att säga något annat än att Rhett Rakhshani gör en kanonsäsong så här långt.
Tränare
Niklas Eriksson, Örebro
När den genomsympatiske Niklas Eriksson förra säsongen tog över efter den betydligt mer problematiske Niklas Sundblad såg vi per omgående att Örebro blev bättre. De levererade fina underliggande siffror men det dröjde till Jhonas Enroths ankomst innan poängen verkligen började ramla in. Därför kände jag ändå en liten skepsis till Eriksson och hans Örebro inför den här säsongen.
Men Niklas Eriksson har visat att fjolårets succé inte var en slump. Han är en av SHL:s allra bästa tränare och det är bara att gratulera Örebro, som har SHL:s vassaste tränarstab med Jörgen Jönsson och Christer Olsson intill Eriksson. Det här är egentligen det tydligaste beskedet det går att få, för hur otroligt mycket rätt tränare på rätt plats kan betyda.
Örebro leder SHL. Fattar ni hur sjukt det är?
Rhett Rakhshani har en plats i femman.Bildbyrån
14 lag - 14 tankar
Brynäs - De tog en välmeriterande seger mot Frölunda igår och får lite arbetsro in i landslagsuppehållet. I torsdags blev det emellertid en tung förlust mot Oskarshamn, och den matchen var också Magnus Sundquists 52:a som huvudtränare för Brynäs. Det motsvarar alltså en hel säsong. På dessa tog Brynäs 64 poäng. 22 av dem kom dock de 11 första matcherna, vilket ger 42 poäng på de 41 matcherna som följde efter det. Sedan SHL gick från 55 till 52 omgångar har Brynäs tagit 70, 93 och 74 poäng (förra säsongens 69-poängssäsong plockas bort här). Med andra ord har Brynäs haft ett riktigt tungt år, även med deras mått mätt.
Men kanske kan segern mot Frölunda, och faktumet att man nu är på slutspelsplats, väcka laget?
Djurgården - Djurgården är ett lag i obalans. Det kan alla se. Det är frustrerat. Spelet stämmer inte. Energin läggs på fel saker. Den senaste veckan har alltså tre Djurgårdsspelare stängs av. Jesper Pettersson för en skallning, Marcus Högström för att från båset ha slagit ned Dennis Everberg och Anton Hedman för en huvudtackling.
Petterssons är en given avstängning. Hedmans tackling är onödig, men fem matcher kändes hårt för mig. Jag tycker vi har sett fulare tacklingar som gett ett lägre straff och jag fattar att Hedman får ett högre straff eftersom han är den han är och räknas som en återfallsförbrytare. Det är rimligt. Men fem matcher? Någon för mycket för mig.
Högströms var veckans hetaste potatis. Någonstans är det förstås bra att det blev rätt i slutändan men hanteringen av ärendet kunde gjorts bättre. Först går Tomas Thorsbrink ut och mer eller mindre slår fast att det är omööööjligt att stänga av Högström. Några timmar senare är han själv med och anmäler Högström för att kunna sätta en praxis. Jag kan tycka att Thorsbrink borde ha agerat tydligare från start. Nu blev det bara konstigt.
Frölunda - Jag såg Frölunda göra en slät figur mot Brynäs igår men det är sånt som händer. De trummar annars på i toppen och det ska nog mycket till för att Frölunda inte ska vinna serien när vi summerar efter 52 omgångar.
Veckans stora överraskning var dock att Max Friberg kallades in som ersättare för Dennis Rasmussen, när denne lämnade återbud till Tre Kronor. Friberg kommer nästa vecka göra sin landslagsdebut. Jag fattar att det behövs rollspelare i ett lag, men att Friberg med 0+6 och en okej (men inte mer) säsongsstart ska spela i Tre Kronor... Jag tycker det sänder lite konstiga signaler ändå. Det finns en hel drös bättre spelare som lämnats utanför.
Färjestad - Det är nästan så man undrar om Peter Andersson tagit över efter Johan Pennerborn som huvudtränare för Färjestad. Tidigare under säsongen har Johan Ryno agerat extraforward vid ett flertal matcher och den här veckan valde tränaren helt sonika att bänka hela SHL:s poängkung Marcus Nilsson under en period. Igår var dessutom stjärnvärvningen Ville Leskinen extraforward och fick nöja sig med fyra minuters istid.
Det är ju den typen av coachning som Peter Andersson, med framgång, sysslat med under sina år i Malmö. Nu hoppas Johan Pennerborn på samma effekt. Det gick ju bra med "Lilliz" som efter sin petning gjorde tre poäng i matchen därpå.
HV71 - Axel Holmström har gjort fem mål på fyra matcher sedan jag ifrågasatte hans framtid i HV. På twitter fick jag sedan flera omnämnanden från HV-supportrar som hoppades att jag skulle jinxa Juuso Ikonen på samma sätt. Men kanske behövs det inte?
Den kvicke finländaren gjorde 1+1 i gårdagens 7-1-vinst mot Oskarshamn och fick för första gången på tio matcher en istid på över tio minuter. Kanske lossnar det nu?
IK Oskarshamn - Jag har i princip bara skrivit skit om Oskarshamn i den här kolumnen, men nu tänker jag vara positiv. Jag blir glad när allsvenska gnuggare kliver upp i SHL och klarar av att agera även där. Filiph Engsund har exempelvis gjort 5+2 på 13 SHL-matcher och har just nu ett dubbelt så högt poängsnitt per match i SHL, som han hade under sina drygt 200 matcher i allsvenskan. Han har redan växt in i SHL-kostymen.
Arsi Piispanen är en annan. Klubbikonen har 'harvat' runt i HockeyAllsvenskan de sex senaste åren och varit bra där, med 179 poäng på 296 poäng som facit. Men jag var orolig för om hans spelintelligens skulle räcka även i SHL. Hittills har han gjort det bra, med sju poäng som resultat. I veckan kom även hans första och hittills enda SHL-mål.
Leksand - Han hade väl inte sin bästa vecka, med en böter för filmning som en trist avslutning. Men det är på sin plats att hylla den nästan bortglömda Marek Hrivík. Han har varit en av SHL:s allra bästa spelare under säsongen och har hittills burit Leksand på sina axlar (även om Spencer Abbott kommit igång). Hrivik var en spelare som gjorde anspråk på att komma med i mitt all star-team, så imponerad har jag varit av honom. Dessutom är han bra i båda riktningar och, som jag skrev ovan, en av ligans bästa poängplockare i spel fem mot fem.
Han är såklart välbetald, så 'fynd' kanske är fel ord. Men utifrån hur dålig koll vi hade på honom har han sannerligen varit ett fynd av Leksand.
Linköping - Var det här veckan som räddade säsongen? Det känns faktiskt så. I torsdags såg de ut att återigen rasa ihop när de på kort tid tappade 3-1 till 3-3 mot HV. Men de kom tillbaka och vann med 5-3. Kanske kan det ha varit startskottet på något som åtminstone kan likna en formtopp?
Igår bortaslog de till och med Rögle och även om LHC alltjämt är jumbo är de verkligen med på ett annat sätt än tidigare. De har två poäng upp till säker mark och tre till slutspel. Om de inte hade vänt tillbaka på steken mot HV är jag ganska säker på att de hade förlorat mot Rögle med. Nu kan de gå in i uppehållet med någorlunda raka ryggar, och med ett hopp om att kunna klättra i tabellen.
Luleå - Daniel Widing gnuggar på! I tisdags blev han klar för karriärens sjätte klubb i SHL, Luleå, och han gick då upp på delad andraplats över listan på spelare som representerat flest klubbar i högstaligan. Johannes Salmonsson tog ju över ledningen när han blev klar för Oskarshamn, men där bakom 'jagar' Widing tillsammans med bland annat Leksands Mattias Karlsson. Det är de två aktiva spelarna som kan komma ikapp Salmonsson... Om man nu vill det.
Malmö - Jag får verkligen, verkligen inget grepp om Malmö. När de kändes som sämst gick de in och gjorde en kanon-bortamatch i Gävle i tisdags och städade enkelt av Brynäs med 5-2. Sen besegrar de Frölunda hemma och helt plötsligt känner man igen dem igen, Sen går man in mot Leksand och gör...ingenting. Malmö är inte lika sig själva i år. Den där stabiliteten de visat upp tidigare år finns inte riktigt där.
Jag tror de kommer agera på spelarmarknaden kommande vecka.
Rögle - Jag berörde Dennis Everberg-situationen på min punkt om Djurgården - så jag lämnar den här. I stället vill jag rikta fullt fokus på Nils Höglander. Det är det snyggaste Zorro-målet jag sett någonsin inom hockeyn, tror jag. Först hur han gör bort Högström, och sen den enorma skickligheten i själva avslutet. Jag rös när jag såg målet. Det är bara att applådera Nils Höglanders otroliga artisteri. Tänk att han gjort Zorro-mål två säsonger i rad i SHL. Absurt, är vad det är.
Skellefteå - Vi var en del som knorrade när Skellefteå plockade in Tuomas Kiiskinen som det känts har varit inne i en ganska brant utförsbacke de senaste åren. Han tystade i alla fall tvivlarna tillfälligt i debuten när han gjorde mål i första bytet, och sen några minuter senare i den första perioden.
Snacka om drömstart för 33-åringen!
Växjö - Jag sa till min flickvän inför Växjös match mot Leksand i torsdags att 'det känns som att det kan komma en urladdning idag. Att Växjö vinner med typ 8-0". Sen kom 1-0 tidigt och jag kände att målen bara kommer RASA in.
I stället vann Leksand med 4-2 efter att de avgjort i slutsekunderna, tack vare en målvaktstavla av Viktor Andrén. Nu knep ju Växjö en stark seger med 3-1 mot Luleå igår men det känns som att matchen mot Leksand gav en ganska bra bild på hur Växjös säsong varit. De spelar stundtals bra men har varken tur med studsarna eller med målvaktsspelet. Det grinar emot Sam Hallams mannar. Jag menar, den här pucken är ju ofarlig i 999 fall av 1000. Men den här hösten känns pucken som en atombomb för Växjös målvakter.
Örebro - Jag har ju kärleksbombat Örebro ordentligt i min all star-femma, så här blir det bara ett klipp på ett vansinnigt läckert mål. Som ni märkt är jag ju svag för Mathias Bromé, och när han dessutom visar upp Pavel Datsiuk-aktioner som denna blir man ju nästan kär. Vid sidan av Nils Höglanders mål är det detta mål som gjort mig varmast inombords. Det här är hockeykonst!
