Skellefteå: Ett topplag på isen - men håller tränarlösningen?

Publicerad 01 september 2020 20:30 | Senast redigerad 06 september 2020 11:02

Måns Karlsson

Följ HockeySverige på

Google news

Efter några år där det känts som att Skellefteå stått och stampat på samma ställe bytte man approach inför förra året. Skellefteå började, under den nye general managern Erik Forssell, värva spelare med stor utvecklingspotential snarare än färdiga spelare. Ett strategiskt smart beslut, utifrån att man såklart kunde säkra upp ett mer långsiktigt bygge, och dessutom kändes det som att både krav och förväntningar utifrån gick ned ett hack.

Måns Karlsson går igenom samtliga 14 SHL-trupper inför säsongen 2020/2021. Idag har turen kommit till ett tippat topplag: Skellefteå.

Tommy Samuelsson lotsade klubben till en överraskande fjärdeplats, vilket var deras bästa placering sedan 2016 då de tog sin fjärde raka serieseger. Upp till andraplatsen var det bara två poäng. Skellefteå var ett topplag igen.

Nu har Samuelsson lämnat, men i övrigt är mycket sig likt. Stommen är densamma som ifjol - och de unga spelarna känns ännu mer spännande den här säsongen.

POÄNGKUNGEN

För fjärde året i rad, och för femte säsongen i följd om vi bara räknar säsongerna han spelat där, vann Joakim Lindström den interna poängligan. Han gjorde, för honom, beskedliga 39 poäng på 47 matcher. Han slutade på en, för honom, beskedlig niondeplats i poängligan. Det är hans sämsta placering sedan 2005. Sedan dess har han spelat sju SHL-säsonger och alltså aldrig varit sämre än nia.

Joakim Lindström är kvar i klubben, och även om konkurrens om poängligatiteln den här säsongen kan vara ganska tuff är det såklart dumdristigt att tippa på någon annan än poängfenomenet.

Det finns dock en "skräll" som kan peta ned honom från kungatronen i Västerbotten: Jesper Frödén.

Joakim Lindström leder offensiven.Foto: Ola Westerberg/Bildbyrån

MÅLVAKTSETTAN

När vi gick in i förra säsongen var det många som ifrågasatte om Skellefteås målvaktssida var bra nog. När vi summerade säsongen hade Skellefteå hela SHL:s bästa målvakt i 29-årige Gustaf Lindvall. Även om Lindvall etablerat sig i SHL var han något av en doldis inför förra säsongen och det var först då han verkligen slog igenom på bred front.

Han hade bäst räddningsprocent, släppte in näst minst mål per match, höll flest nollor och vann näst flest matcher. Dessutom utsågs Lindvall till ligans bästa målvakt. Nu går han in på ett nysajnat treårskontrakt i Skellefteå och är given etta.

Där bakom har Mantas Armalis bytts ut mot spännande Arvid Söderblom som förra säsongen var en toppmålvakt i allsvenskan. Det steg Söderblom nu tar är inte alltid så lätt, men han kan gå in utan press eftersom Lindvall säkert kommer stå upp emot 40 matcher ändå.

Gustaf Lindvall – SHL:s bäste förra säsongen.Foto: Bildbyrån/Ola Westerberg

BACKESSET

Skellefteås backsida är riktigt bra. Det enda problemet är väl att de bara har en högerfattad back som kommer vara ordinarie: Petter Granberg. Men överlag är den välbalanserad, både om vi ser till ålder och spelstil. Trots att Jonathan Pudas och Filip Berglund lämnat.

Bäst av alla är i min värld Arvid Lundberg. Jag har alltid varit svag för Niclas Burström, men hans svaga tid i Växjö och hans tid som centervikarie förra säsongen gör det svårmotiverat att välja honom.

Arvid Lundberg är inte SHL:s flashigaste back, tvärtom, men han är den kanske bästa defensiva backen i serien tillsammans med Simon Bertilsson. När Hockeylabbet ifjol rankade de bästa defensiva backarna, baserat på sexiga attribut som att stoppa upp motståndarna vid egen blålinje och sådana saker, var Skellefteå AIK:s backklippa bäst. Han fick verkligen en "bounce back" efter en halvdan tid i Växjö.

Lundberg gjorde för övrigt 19 poäng förra säsongen, vilket är bra för en defensiv back. Han hade också den älskvärda smaken att inte göra ett enda mål. Så ska en defensiv back vara!

Arvid Lundberg.Foto: Ola Westerberg/Bildbyrån

FRÅGETECKNET

Man kan inte anklaga Skellefteå för att vara som alla andra. 2011 tog de in Anders Forsberg, helt utan erfarenhet som huvudtränare på seniornivå. Sen sparkade de honom, mitt under pågående säsong, på grund av att han försökte värva med sig spelare till Modo. Då tog de in Hans Wallson, också han helt utan erfarenhet på seniornivå, från juniorlaget. När han sedan drog till Schweiz blev Fredrik Öberg, som dittills bara hade varit assisterande tränare på J18-nivå, hvuudtränare. Och när det experimentet inte föll väl ut, ja då lär de Stefan Klockare och Bert Robertsson dela på huvudansvaret. Efter att sen ha valt Tommy Samuelsson som tränare återgår Skellefteå nu till en märklig och oväntad tränarlösning.

Stefan Klockare, Stefan Hedlund och Andreas Falk ska leda laget. Ett tredelat ledarskap. Klockare har som sagt haft huvudansvaret ett par säsonger tidigare, men i den här trion ska han alltså vara den rutinerade. Hedlund har varit runt på lägre nivå, i Ettan och juniorhockeyn, och har haft ett par olika roller i Zug i Schweiz. Men det här är ändå något annat. Och Andreas Falk? Han har varit assisterande tränare. I två år. i HV71:s J20-lag.

Skellefteå satsning är häftig - men är den rätt?

När man tidigare satsade på Klockare och Robertsson med ett delat ledarskap tycker jag att Skellefteås strukturer mer eller mindre försvann. Experimentet blev inte speciellt lyckat. Robertsson är dessutom en häftig profil som tar mycket plats, men vem tar den platsen den här gången? Vem kliver fram när det blåser? Vem får det sista ordet om Skellefteå får en krisartad höst? Har de verkligen rätt ledare i klubben? Kan vi kräva av Andreas Falk att han går in och blir en ny Bert Robertsson?

Andreas Falk blev Skellefteås oväntade tränarval.Bildbyrån

UTROPSTECKNET

Förra säsongen tog han inte plats i Skellefteås A-lag, men dominerade i J20-laget och lånades ut till Södertälje. Där gick han direkt in och var en av hela HockeyAllsvenskans bästa backar. Man kan lugnt påstå att Adam Wilsby gjorde vad han kunde för att bevisa för Skellefteå att han var värd att satsa på.

Nu är han i A-laget för att stanna. Och jag tror att Adam Wilsby är redo att sätta avtryck direkt. Även om Skellefteås backsida är ganska bred har jag svårt att tänka mig något annat än att han ska gå in på sex backar direkt, och få chansen i någon av lagets två PP-formationer. Jag tror han är redo att bli något av en behållning i SHL redan nu.

Det finns en hel del möjliga utropstecken i Skellefteå - men Adam Wilsby lyser starkare än alla andra hos mig.

Adam Wilsby.Foto: Bildbyrån/Johan Löf

TRÄNAREN

När förra säsongen inleddes tror jag de flesta var säkra på att det skulle bli Tommy Samuelssons sista säsong i Skellefteå. Han kändes inte som personen att åter göra Skellefteå AIK till ett topplag. Men tveksamheterna försvann under säsongen och till sist kändes det givet att Samuelsson skulle få ett nytt kontraktsförslag. Vilket han också fick. Det som var mer oväntat var att 60-åringen nobbade förslaget.

Nu står Skellefteå med den nästan helt oerfarne Andreas Falk som det enda nya namnet i tränarstaben. På så sätt är det alltså han som "ersätter" Samuelsson. Jag höll på att ramla av stolen när nyheten kom. Jag trodde först att han skulle ta någon sorts assisterande tränare-roll, och att Stefan Klockare eller Stefan Hedlund skulle bli huvudansvarig. Men så var det inte. Falk skulle in som en av tre huvudtränare. Från HV:s J20-lag. Men vem vet: Han kanske är nästa stortränare?

Att Stefan Klockare är kvar är dock viktigt, eftersom att han nu står för kontinuiteten i ett Skellefteå som ifjol gick in i en säsong utan Bert Robertsson för första gången sedan 2011. Nu lär Klockare själv tvingas stå i centrum mer än tidigare, eftersom han varken har Robertsson eller Samuelsson vid sin sida. Nu är det Klockare som ska vara ansiktet utåt på ett annat sätt än tidigare.

Som jag var inne på ovan är jag tveksam till om Klockare kan ta den rollen, nu när Bert Robertsson inte är kvar. Det är egentligen bara där det finns en oro hos mig, för Skellefteå AIK anno 2020/2021.

Förra säsongen höll Stefan Klockare sig i bakgrunden. Det funkar inte nu.Bildbyrån

ANALYS

Mycket har handlat om tränarfrågan, vilket är rimligt eftersom jag tycker Skellefteås satsning är så intressant. Både där och på isen. Tränarfrågan sätts också i ett ännu starkare ljus eftersom att Skellefteå har ett så bra lag i år. De ställer upp med en av ligans mest spännande trupper.

Redan inför förra säsongen säsongen värvade de Philip Broberg, Jesper Frödén, Rickard Hugg och Jacob Olofsson som fyra spännande spelare med stor utvecklingspotential. Hugg blandade och gav, men kan slå igenom, och Jacob Olofsson hade otur med skadeproblem. Broberg var bra sett till sin ålder, men ibland kan jag tycka att hajpen kring honom är lite väl stor. Men han är fortfarande väldigt ung - och har kvalitéer som kan göra honom till en toppback. Han har också fått chansen i powerplay under försäsongen, och det talar för att han kan ha tagit stora offensiva steg jämfört med fjolåret.

Jesper Frödén gjorde en kanonsäsong. Jag tror han kan göra 40 poäng den här säsongen och lyfter fram honom som den stora konkurrenten till Joakim Lindström i kampen om den interna poängligatiteln.

Nu är Adam Wilsby tillbaka. Arvid Söderblom har kommit in som ny målvakt. HockeyAllsvenskans poängkung Jonathan Johnson har kommit in. Helt plötsligt har Skellefteå blivit en attraktiv klubb för unga svenska spelare att komma till (ja, jag vet att Johnson är 27 - men han är oprövad i SHL). Utöver alla de spelare jag redan nämnt finns också Linus Lindström, som slog igenom förra säsongen och Andreas Wingerli som unga, potentiella stjärnor i laget. Och kanske kan Jonatan Berggren slå igenom på allvar också, efter skadan förra säsongen.

Alla de spelarna, tillsammans med etablerade stjärnor som Gustaf Lindvall, Petter Granberg, Niclas Burström, Arvid Lundberg, nye Oskar Nilsson, Oscar Möller, Joakim Lindström och Tuomas Kiiskinen, gör att Skellefteå har en trupp som är värdig ett topplag. Ett lag som ska vara med och slåss om guldet.

Det finns alltid risker med att satsa på unga spelare. Att "budgetera" att de ska göra ett visst antal poäng. Men eftersom så många av dem redan bevisat sig, antingen i SHL eller HockeyAllsvenskan, är jag inte orolig. Tvärtom. Jag har dessutom fått en extremt bra bild av Erik Forssell, general managern. Lika klok som han var på isen, lika vettig som han verkade när han pratade med media, lika smart verkar han nu vara i sin nya roll utanför isen. Precis som bland annat Fredrik Sjöström och Peter Jakobsson gjorde han avtryck som sportchef/GM per omgående när han började sin nya karriär. Här behöver Skellefteå AIK inte vara oroliga.

Skellefteå lade grunden till något riktigt fint förra året, och har nu tagit nästa kliv på stegen. Det finns bara ett enda orosmoln:

Tränarsidan.

IN OCH UT

In: Arvid Söderblom, mv, Frölunda, Oskar Nilsson, b, Oskarshamn, Jonathan Johnson, fw, Modo, Tyler Morley, fw, Tappara

Ut: Mantas Armalis, mv, Djurgården, Patrik Norén, b, Leksand, Filip Berglund, b, Linköping, Jonathan Pudas, b, Jokerit, Adam Pettersson, fw, Brynäs, Anton Holm, fw, AIK, Toni Kallela, fw, klubb okänd.

Jonathan Pudas har lämnat.Foto: Ola Westerberg/Bildbyrån