Färjestad: Närmar sig guldet - med ligans bästa nyförvärv

Publicerad 03 september 2020 17:30 | Senast redigerad 08 september 2020 11:33

Måns Karlsson

Följ HockeySverige på

Google news

Via SHL:s mest underhållande hockey har Färjestad återigen blivit ett topplag. Seriesegern från 2019 byttes dock ut mot en andraplats 2020, och jag har tidigare varit ganska tydlig med att jag inte såg Färjestad som ett guldlag i våras.

Måns Karlsson går igenom samtliga 14 SHL-trupper inför säsongen 2020/2021. Idag har turen kommit till förra säsongens tabelltvåa Färjestad.

Nu har man kanske, möjligtvis, eventuellt, måhända blivit en aning sämre på pappret, efter tappen av Linus Johansson och poängkungen Marcus Nilsson - men det råder inga tvivel om att Färjestad är i toppen för att stanna och att de trots allt närmat sig förra säsongens dominant Luleå.

Och att det finns gott om andra potentiella poängkungar i laget...

POÄNGKUNGEN

Jag vet inte hur många gånger jag tippat Michael Lindqvist som poängkung. Känslan är att han under flera år haft kapaciteten att vinna SHL:s poängliga. Dessvärre har skador alltid kommit i vägen.

På 92 SHL-matcher i Färjestad har Lindqvist gjort 49 mål och 42 assist, vilket alltså ger 91 poäng. Framför allt har han varit fruktansvärt bra i powerplay, och de åtta mål han gjorde förra säsongen i den spelformen var tredje bäst i ligan. Detta trots att han alltså missade halva säsongen.

Nu är Lindqvist på väg tillbaka från skada igen och nu håller jag, och hela Karlstad, tummarna för att ingen ny sådan kommer i vägen. Han har missat 19, 19 och 26 matcher under åren i Färjestad (ett år missade han matcherna på grund av att han inledde i AHL) och förhoppningsvis har han haft tillräckligt med motgångar för hela karriären nu. Då tror jag han kommer spränga 20-målsvallen med råge, klippa 50 poäng av bara farten och kanske till slut vinna poängligan. Det känns på förhand som att Lindqvist är favorit till den, med Broc Little, Anton Rödin och Anton Wedin som främsta utmanare.

Michael Lindqvist.Foto: Fredrik Karlsson/Bildbyrån

MÅLVAKTSETTAN

Färjestads målvaktssida är mycket intressant. Här kan man välja att se glaset som både halvfullt och halvtomt. Å ena sidan kan vi säga att det känns tveksamt att Arvid Holm och Henrik Haukeland är ett målvaktspar du vinner guld med. Är någon av dem en tillräckligt bra förstemålvakt som man kan luta sig mot under ett slutspel?

Å andra sidan är det två målvakter med en jättefin uppsida - och kanske står vi i vår och säger att Färjestad har två förstemålvakter som är bra nog att leda dem till ett guld? Med tanke på hur bra Maciej Szwoch tycks vara som målvaktstränare, med tanke på hur fin utveckling Arvid Holm hade förra säsongen, och med tanke på siffrorna Henrik Haukeland visat upp i Finland tror jag till sist snarare på alternativ två. Färjestad kan mycket väl ha två målvakter som håller som förstaval. Plus att de har Jesper Eliasson, som ju faktiskt inte gjort klart med en utlåning någon annanstans ännu.

Arvid Holm blev Färjestads förstaval under förra säsongen och man kunde verkligen se hur han blev bättre från match till match. I år tror jag dock inte att Färjestad kommer ha någon uttalad förstemålvakt alls, förrän möjligen till slutspelet. Jag blir inte förvånad om Holm och Haukeland i princip får 26 starter vardera om de är skadefria. Det blir en extremt lång audition inför slutspelet, helt enkelt.

Att ha en bra andremålvakt har visat sig vara viktigt. Det vi sett i slutspelen de senaste åren är att lagen med en väldigt tydlig målvaktsetta har haft svårt att gå långt, medan de som alternerat under säsongen (och i viss mån även i slutspelet) generellt har nått större framgångar i slutspelet. Därför är min känsla att Färjestad står väldigt starkt rustade på den här positionen.

Arvid Holm imponerade under debutsäsongen.Foto: Kenta Jönsson/Bildbyrån

BACKESSET

Bland alla tunga värvningar som gjorts, med en mängd tunga återvändare, undrar jag om inte Färjestad ändå får ligans bästa nyförvärv i form av Jesse Virtanen. På förhand känns det i alla fall så.

När Virtanen senast kom till Färjestad gjorde han det som en uppsnackad back, som det ändå fanns en viss osäkerhet kring eftersom han var hemmakär och aldrig hade lämnat Lukko Rauma. Han gjorde en väldigt bra debutsäsong och suddade ut skepsisen som ändå fanns kring hans namn, och under sitt andra år slutade han topp-fem i poängligan (vann backarnas) och utsågs till ligans bäste på sin position.

Om Jesse Virtanen hade varit borta från svensk hockey i två, tre år hade jag känt en viss oro kring honom eftersom det brukar ta ett tag att anpassa sig från rysk till svensk ishockey. Men att en klassback som Virtanen kommer tillbaka till Karlstad redan efter ett år i KHL är en närmast overklig jackpot. Där har vi ju fördelen med att ta risken och värva hemmakära spelare. Uppenbarligen har Virtanen blivit kär även i Karlstad.

Jesse Virtanen är tillbaka.Bildbyrån

FRÅGETECKNET

Var i hela friden ska Albin Eriksson spela? För bara något år sedan sågs han som en superspännande SHL-spelare. Nu har han kommit i kläm i Skellefteå, haft det tungt i Modo, och nu riskerar han att komma i kläm även i Färjestad.

Med värvningarna av Olle Lycksell och Jacob Peterson har Färjestad fått in två andra, unga spelare som direkt kommer ta en roll högre upp i hierarkin än Eriksson. Med Joakim Nygårds och Per Åslunds sena intåg är det nu sten-stängt på Färjestads topp-nia till en början. Och det saknas inte direkt forwardsalternativ bakom de tre första kedjorna heller. FBK har också flera spelare som både kan spela i förstakedjan och fjärdekedjan (typ Daniel Viksten och Martin Johansson, kanske även Pontus Widerström) och unga spelare som Oskar Bäck och Carl Jakobsson är ju extremt mycket mer checking line-kompatibla än Albin Eriksson. Eriksson känns spontant som typ 13:e-14:e-forward. Det kommer krävas en del för att han ens ska få spela ordinarie.

Det är tråkigt att det blivit så, för egentligen gillar jag hans riviga och initiativrika ishockey. Men jag ser helt enkelt inte att han ska slå sig in som ordinarie i ett skadefritt Färjestad. Min fråga blir helt enkelt: Vad ska Albin Eriksson göra för att få fart på sin lovande karriär igen?

Får vi se en ny utlåning till HockeyAlsvenskan, när NHL-lånen börjar lämna?

Albin ErikssonBildbyrån

UTROPSTECKNET

Jacob Peterson har varit ett namn som de initierade pratat om länge. Han gjorde det ju otroligt bra i Björklöven och kom sen in som en frisk fläkt i slutspelet när Frölunda vann SM-guld 2019 och följde upp det genom ännu en kanonsäsong förra säsongen. För man kan inte säga annat än att Jacob Peterson tog vara på den märkligt lilla istiden han fick i Frölunda, säsongen 19/20.

Simon Hjalmarsson, Ryan Lasch, Johan Sundström och Max Friberg var de fyra forwards som gjorde fler poäng i lika styrka än Peterson - trots att han bara hade elfte mest istid av lagets forwards i den spelformen. Han matchades i princip ingenting i powerplay, och Peterson kanske inte kan räkna med så mycket speltid där i Färjestad heller, men om han bara får fyra-fem minuters extra istid per match i fem mot fem kommer han kunna vara en av seriens mer effektiva forwards där.

Gustav Rydahl och Jacob Nilsson är Färjestads två toppcentrar men Jacob Petersson har potential att vara seriens bästa tredjecenter. Och som sagt: Ge honom 15 minuter per match i stället för elva, så kan han byta ut sina 16 poäng från förra säsongen mot åtminstone 25 poäng den här säsongen. Kanske fler än så.

Det luktar hur som helst succé.

Jacob Peterson kan bli en succé.Bildbyrån

TRÄNAREN

Johan Pennerborn har verkligen vuxit in i SHL-kostymen och börjar kännas allt mer självklar på posten som huvudtränare i Färjestad. Han har tagit laget till tre raka topp fyra-placeringar sedan han tog över och har med det såklart även köpt sig tid ifall det exempelvis skulle gå lite tungt under hösten. Det ska krävas mycket för att Peter Jakobsson ska sparka 48-åringen, om man säger så.

Det finns fortfarande frågetecken kring Färjestads defensiv och om Pennerborn har alla verktyg för att göra Färjestad till ett lag som ska vara som bäst när det vankas slutspelshockey men de resultat (4, 1, 2) och poängskördar (87, 101, 92) han presterat kanske gör honom en smula underskattad till och med.

Johan Pennerborn har kontrakt med Färjestad till 2022 och om han vill hålla sig kvar efter det måste han nå en slutspelsframgång. Det behöver kanske inte bli guld, men åtminstone en finalplats. Kanske är det den här säsongen han får sin stora chans?

Johan Pennerborn.Foto: Fredrik Karlsson/Bildbyrån

ANALYS

De har en av SHL:s spetsigaste och bredaste offensiver. Det visste vi sedan tidigare. De har en av SHL:s spetsigaste och nu även bredaste backuppställningar. Herregud, de har till och med SHL:s bredaste målvaktssida!

Färjestad har byggt ett lag som ska utmana om guldet igen. Därom råder det inga som helst tveksamheter.

Ifjol var den stora frågan hur de skulle kunna ersätta den flyktande stjärnduon Mikael Wikstrand och Jesse Virtanen. De försökte göra det med Vojtech Mozik och Jonathon Blum och även om ingen av dem nådde upp till sina föregångares kvalité fick Peter Jakobsson ändå en okej utdelning. Nu är Virtanen tillbaka - samtidigt som Mozik och Blum är kvar. Samtidigt som Albert Johansson visat att han är redo att få en plats högt upp i laget. Samtidigt som Jens Westin nu förmodligen kommer gå från en breddback till att få spela i första backpar med Jesse Virtanen. Dessutom är Linus Arnesson och Sebastian Erixon bra SHL-backar och Adam Ginning kanske kan få en nytändning i Färjestad.

Hur länge blir Mozik ens kvar i Karlstad?

För två år sedan vann Jesse Virtanen backarnas poängliga, och gjorde också flest poäng av alla backar i powerplay med 18 poäng. Förra säsongen gjorde Jonathan Blum 19. Med alla klassforwards som finns kan vi utgå ifrån att både Blum och Virtanen lär kunna göra en del poäng i powerplay även i år. Och att Johan Pennerborn inte direkt behöver vara orolig när han sätter ut sitt "andra-PP" på isen.

Jag skrev i mitt intro att Färjestad kanske känns lite sämre den här säsongen, jämfört med förra. Det grundar jag såklart på att de tappat SHL:s poängkung och en av SHL:s bästa tvåvägscentrar. Men samtidigt är truppen bredare, och backsidan är bättre. Och så länge de har Joakim Nygård i laget under hösten kommer Färjestad nog ändå sitta på hela ligans bästa trupp. Då kanske de till och med är en aning bättre än förra säsongen.

Men som sagt: Laget känns i alla fall mer guldkompatibelt än förra säsongen. Det är ett mer välbalanserat truppbygge och det finns några unga spelare som säkert kommer kunna överraska och få stora genombrott. Victor Ejdsell borde kunna göra ännu lite fler poäng än de 31 han gjorde förra säsongen och om bara Michael Lindqvist får vara skadefri kommer han på egen hand kunna ge Färjestad några extrapoäng i tabellen.

Jag har svårt att se att de ska vara 14 poäng bakom Luleå även den här säsongen, om man säger så.

Färjestad har bevisat att de är ett sjujäkla bra och kul grundserielag under Johan Pennerborns ledning. Nu handlar det bara om att pricka formen på någon av målvakterna, och att defensiven sitter i vår. Då är det här ett av tre, fyra lag som har realistiska guldchanser även om jag inte håller dem som favorit.

Och en sak törs jag lova redan nu: Färjestad kommer spela den mest underhållande ishockeyn även i år.

IN OCH UT

In: Henrik Haukeland, mv, KooKoo, Jesper Eliasson, mv, Växjö, Adam Ginning, b, Linköping, Jesse Virtanen, b, Ak Bars Kazan, Jacob Petersson, fw, Frölunda, Olle Lycksell, fw, Linköping, Jacob Nilsson, fw, Chicago

Ut: Markus Svensson, mv, klubb okänd, Johan Ivarsson, b, TPS, Lucas Ekeståhl Jonsson, b, Rögle, Aleksi Mustonen, fw, klubb okänd, Michael Latta, fw, klubb okänd, Linus Johansson, fw, Sotji, Marcus Nilsson, fw, Sotji, Jesper Olofsson, fw, Rochester, Emil Forslund, fw, Växjö.

Marcus Nilsson och Linus Johansson lämnar Karlstad för Sotji.Foto: Bildbyrån