Välkommen till Cirkus HV71.
Dessutom i veckans “SHL med Måns Karlsson”:
- “Jag får inte grepp om dem”
- Gör succé nu - men det är inte hållbart.
- Bottenlagens chanser att klättra.
- Leksands galna scenförändring
- De tar plats i veckans lag.
- Mycket mer!{{ PAYWALL LIMIT }}
Igår kom ju beskedet att Tommy Samuelsson och Fredrik Stillman får sparken från HV71. Faktumet att det bara var styrelsen som uttalde sig i pressmeddelandet gav i alla fall mig omedelbart vibben att det inte direkt var sportchef Kent Norbergs beslut. När vi på hockeysverige.se försökte få kontakt med “Nubben” hänvisade han dessutom till ordförande Anders Wilander i stället. Det är tydligt att det här är ett beslut som fattats utan förankring hos den som trots allt är den sportsligt ansvarige.
Det ger mig funderingen om HV71 förbereder sig för en framtid utan “Nubben” också. Om jag vore “Nubben” skulle jag ändå inte vilja jobba för en klubb där jag, inför öppen ridå, ser ut att ha blivit överkörd av styrelsen. Visst. I slutändan är det så gott som alltid styrelsen som fattar de faktiska besluten. Sportchefens beslut behöver förankras hos dem. Men här är det uppenbart att det är på styrelsens initiativ bytet skett. Och det ser helt enkelt jäkligt illa ut, för att tala klarspråk. Och det blir sällan bra när styrelsen går in och fattar den typen av beslut.
Speciellt när det är klubbdirektören Johan Lindbom som tar över som tränare.
Fler spelarbyten än trepoängare
HV har under säsongen nu värvat fem spelare, gjort sig av med sex spelare, bytt lagkapten, bytt en assisterande tränare och nu bytt både huvudtränare och en assisterande tränare till. Hittills har det gett totalt åtta trepoängare på 38 matcher.
Och nu tar alltså klubbdirektören, som de redan sparkat en gång i tiden, över som huvudtränare.
Johan Lindbom är såklart en “smidig” lösning eftersom han finns i föreningen, har haft jobbet tidigare och knappast medför några extra kostnader. Och skulle laget vinna, säg, fyra av de sista 14 matcherna av grundserien skulle HV också kunna göra en Brynäslösning och plocka in en “Josef Boumedienne” bara för kvalet, utan större bekymmer. Jag har ju svårt att se att Lindbom skulle sätta sig emot ett styrelsebeslut att kliva av som tränare vid ett sådant fall. Han, om någon, borde ju vara hyfsat angelägen om att HV klarar sig kvar i högstaserien. Nu är frågan om han är rätt person för att vända på skutan och genomföra någon slags “great escape".
HV71 har överlag en mardrömslik säsong. Juniorlagen går okej, men både damlaget och herrlaget är nästjumbo. Damerna är före kvallaget AIK på målskillnad, och är i högsta grad aktuella för att behöva kvala sig kvar i SDHL. Ett kval det är långt ifrån givet att de klarar av, med tanke på de storsatsande drakarna i andradivisionen. Och det gör att det rimmar illa att klubbdirektören, som trots allt är ansvarig för hela klubben, nu går in som huvudansvarig för herrlaget. Det har varit totalt kaos i damlaget på senare år. Lucas Frey fick sparken under uppmärksammade former (eller förlåt, det berodde såklart bara på hans ögonskada att han fick gå), Joakim Engström var allt annat än populär i spelargruppen, och tvingades bort. Och även den här säsongen har det rapporterats om missnöje från HV71:s damlag. Det har bland annat pratats om att spelare tvingats spela trots att de varit sjuka. Peter Hammarström skulle egentligen bara vara sportchef, men blev senare tränare också, eftersom HV inte hittade någon annan.
– Eftersom vi inte hittat riktigt rätt i vår rekryteringsprocess känns det naturligt att Peter tar den rollen till kommande säsong. Vi får fortsätta jobba för en långsiktig lösning men just nu är Peter, med sin rutin och hockeykunskap, perfekt för uppdraget, sade klubbdirektören Johan Lindbom när Hammarström presenterades.
Det lär inte bli lättare för Lindbom att hitta en efterträdare till Hammarström, om nu HV väljer att göra en justering även på damsidan, när han uppenbarligen bara kommer ha tid att kika in på damlaget med ena ögat en gång varannan vecka, ungefär.
Jag är inte dummare än att jag fattar att det är viktigare att HV71 klarar sig kvar på herrsidan än på damsidan. Jag fattar hur verkligheten ser ut, hur tråkig och orättvis den än är. Men jag tror ändå de flesta förstår att det ser lite…konstigt ut. Lite i skymundan har det ju varit minst lika rörigt i damlaget som hos herrlaget de senaste åren, och det ser inte direkt ut att ändras framöver.
“Hållit de ledande positionerna inom familjen”
Ett av HV71:s problem de senaste åren har varit att man hållit de ledande positionerna i klubben inom “familjen”. Johan Lindbom tog över A-laget när det var dunderkris 2016, och när han fick sparken tog assisterande tränare “Lillis” Lundh över. När Lundh tvingades lämna tog hans assisterande tränare Nicklas Rahm över. Och när Rahm sen fick sparken var det Lundhs tur igen. Tommy Samuelsson var en bra rekrytering, som kom utifrån, men i samma veva kom Johan Lindbom tillbaka igen. Och nu är det alltså han som, återigen, kliver in när det krisar. Eftersom styrelsen fattat beslutet. Inte “Nubben” som kommit in utifrån.
Det är farsartat.
Brynäs borde dock darra en del över att Lindbom tar över HV71. Han avgjorde SM-finalen mot Brynäs 1995, vann SM-finalen mot Brynäs 2017 - och kan nu fullborda ett hattrick genom att skicka ned dem på kvalplats. Men låt oss vara ärliga: Även om HV71 skulle klara sig undan kval är det inget annat än någon sorts konstgjord andning. Problemen i föreningen är uppenbarligen så stora att det inte kommer gå att lösa över en sommar. HV kommer börja på minus även nästa säsong. Det kommer ta tid för dem att återigen bli det topplag de, egentligen, har alla chanser att vara.
Och det sjuka är att de verkligen inte har någonting att skylla på. De har satt sig i den här situationen helt själva.
Välkommen till Cirkus HV71.
VECKANS LAG
Målvakt: Matteus Ward
Backar: Axel Rindell, Juuso Riikola
Forwards: Jiri Smejkal (3), Antti Suomela (3), Oscar Möller (3)
.jpg)
14 LAG - 14 TANKAR
Brynäs: Brynäs tog den direkt nödvändiga trepoängaren mot Malmö, och såg i alla fall till att Malmö nu kan spikas fast i ett kval. Nu står kampen mellan Brynäs och HV71.
Men jag måste säga att förstaperioden i torsdagens match mot Timrå, samt tredjeperioden i lördagens match mot Malmö, var de två sämsta perioderna jag sett Brynäs spela den här säsongen. Det påminde faktiskt om hur det såg ut under Peter Anderssons tid vid rodret, kvalsäsongen 20/21. Brynäs ska vara glada för att Anders Lindbäck, till synes, hittat formen.
Frölunda: I veckan kom nyheten att Andreas Borgman lämnar Frölunda. Ett blytungt tapp. Jag tycker att Borgman är en av SHL:s allra bästa spelare. Det finns få backar jag hellre har i mitt lag.
Henrik Tömmernes är redan klar, och även om han inte var värvad som en ersättare så kommer han få den rollen. Tömmernes är ännu bättre än Borgman, åtminstone i powerplay, och därför kommer tappet av Borgman inte bli lika stort som det hade blivit för vilket annat lag som helst.
Men nog slog det ned lite som en bomb att stjärnbacken kommer lämna.
Färjestad: Efter SM-guldet i våras sade Linus Johansson att Patrik Lundh på något sätt var den som förkroppsligade Färjestads förvandling, med sin inställning. Rickard Wallin, Tomas Mitell, Dominik Furch och Theodor Lennström blev kvartetten som fick symbolisera Färjestads lyft - men Lundh lyftes fram som en nyckelfaktor.
Och efter segern mot Frölunda hyllades han på nytt. Den här hyllningen från Lucas Forsell går inte av för hackor.
“Peppe Lundh alltså. Jag kan inte hylla honom tillräckligt. Vilken spelare. Han tar hand om mig och (Eric) Engstrand som att vi vore hans egna barn. Han kommer alltid med tips och jag har aldrig sett honom göra en dålig match”
HV71: HV71 har ju berörts en smula i krönikan redan, men jag måste lyfta en sak till: Joni Ortio måste vara en av SHL:s största besvikelser den här säsongen. Snacka om att han inte varit nära den nivå han höll för några år sedan, i Skellefteås tröja.
Leksand: Kommer ni ihåg tiden Leksand var helt iskalla i powerplay? Dessa dagar verkar sannerligen vara förbi. Det var väl bara en tidsfråga innan de skulle få ordning på det, men att man skulle lyfta sig så mycket som man ändå gjort…det såg jag inte komma.
Den senaste månaden är man faktiskt bäst av alla, med 28,57 procents utdelning. Fram till 30:e december var de sämst av alla - med 12,7 procent i utdelning.
Skaplig scenförändring.
Linköping: Jag har varit inne på det flera gånger redan, att det känns mycket mer stabilt kring Linköping den här säsongen. Det ska mycket till för att det ska bli kvalspel. Och man “känns” som ett slutspelslag.
Sen kollar man på statistiken. Trots att det “känns” helt okej har LHC släppt till flest skott av alla lag den senaste månaden. De har släppt till näst flest skott på eget mål. De har släppt till flest skott i egen skottsektor.
De har däremot haft SHL:s tredje bästa målvaktsspel, och ska man vara riktigt krass går det att hävda att det är därför de trots allt tagit en del poäng på slutet. Spelet är inte så bra som det borde vara.
Luleå: Vem hade, inför säsongen, trott att Luleå skulle jaga en slutspelsplats - med Matteus Ward i spetsen?
Stryk det. Vem hade för två veckor sedan trott att Luleå skulle jaga en slutspelsplats - med i spetsen?
Inte jag.
Det visar dock hur nyckfulla målvakter är. Det är ett ytterst fåtal målvakter som orkar hålla nivån match efter match, säsong efter säsong. Joel Lassinantti har dock varit en sådan målvakt. Men hur många målvakter har vi inte sett som kommer in och “dansar” en säsong eller kanske bara en månad. Eller en match. Bara den här säsongen har vi ju sett flera oväntade målvakter prestera. I några matcher, i alla fall. Nu kan vi addera Matteus Ward dit.
Men. Ska Luleå gå till slutspel - och där lyckas uppnå något - kommer de behöva göra det med Joel Lassinantti. Det är helt enkelt inte speciellt troligt att Ward kan hålla den här nivån resten av säsongen. Han har räddat ett nytt kontrakt åt dem nu, men när februari blir mars kommer de behöva gå med Lassinantti i stället.
Malmö:Tomas Kollar var vansinnig i CMore efter förlusten mot Brynäs. Jag kan förstå hans ilska. Dels över att de blev rånade på straffen, men också för att han såklart förstod att tåget gick i och med den där förlusten.
Malmö har ett snitt på 0,95 poäng per match. Ett snitt som skulle ge dem 49 poäng på 52 matcher. Brynäs har just nu 48 poäng. Och det är 14 matcher kvar.
Malmö behöver i runda slängar ta en poäng mer per match än Brynäs för att de ska klara sig undan kval. De senaste 14 matcherna har Malmö snittat 0,71 poäng per match. Leker vi med tanken att Brynäs går in i väggen och snittar 0,71 de resterande 14 behöver landar de på 58 poäng. För att Malmö då ska passera Brynäs behöver de ta runt 1,6 poäng per match. De behöver alltså gå från att vara klart sämst - till att prestera som ett topp sex-lag. Och då krävs det dessutom att Brynäs alltså väggar fullständigt och blir lika dåliga som Malmö varit nu.
.jpg)
Oskarshamn: Oskarshamnsspelare har alltså lagt beslag topp-tre i poängligan och på tre av fyra topp-platser i skytteligan. I assistligan har de två spelare topp-fem.
Det är bland det sjukaste jag har sett.
Thomas Fröberg hyllas ofta, med rätta, för sin enorma pricksäkerhet. Men vi behöver också lyfta fram Martin Filander och alla andra som jobbar inom föreningen. Det finns inte en chans att Jiri Smejkal, Antti Suomela, Patrik Karlkvist, Ahti Oksanen och de andra hade presterat precis lika bra i alla andra SHL-lag. Oskarshamn måste göra något spektakulärt bra även på daglig basis.
Rögle: Just när man kände att Rögle skulle trampa förbi Timrå och gå upp på sin förväntade topp sex-plats så har man återigen börjat förlora. Helt plötsligt har de fem matcher utan en trepoängare, och bara fyra poäng under de fem matcherna. Och helt plötsligt är Rögle nia. Två poäng före Luleå, som alldeles nyss var indragna i bottenstriden.
Rögle har också direkt usla underliggande siffror. Under 2023 har de exempelvis näst sämst corsi (bara Oskarshamn - som tagit flest poäng 2023 (!) är sämre) och de släpper till många målchanser. Dessutom har målvaktsspelet varit oväntat svagt.
Jag får inte grepp om Rögle BK, 2022/2023.
Skellefteå: Skellefteås underliggande siffror är däremot brutala. Deras corsi under 2023 ligger på närmare 62 procent. Och det är inte bara alibiskott de skjuter, direkt. Kollar vi in antalet skott i offensiv skottsektor har Skellefteå sedan första januari skjutit otroliga 246 stycken. Näst bäst är Timrå, på 177.
Det skiljer klart fler skott mellan ettan och tvåan (69) än mellan tvåan och jumbon Färjestad (51).
Helt galet.
Timrå: Jag fick en lång pratstund med Kimmo Kapanen i torsdags, och måste säga att jag fick en liten annan bild av honom än jag hade innan. Jag har tyckt att det känts en aning spretigt med Timrås alla värvningar, inte minst eftersom laget ju gått bra, men efter att ha samtalat med sportchefen fick jag en liten annan syn på det hela.
Det är också uppfriskande med en sportchef som talar så öppet om sina tankegångar, och vågar vara transparent.
Örebro: Jag fortsätter på temat Timrå. De värvade ju Simon Forsmark från Örebro, och även om det inte verkar givet att Forsmark går in i A-laget direkt så är det ändå en smart värvning för framtiden. Och det måste svida en del för Örebro att de inte fick ut mer av Forsmark. Han är definitivt en av de mer talangfulla spelarna man haft i sin juniorverksamhet, och utsågs bland annat till TV-puckens MVP för några år sedan. Han har också varit given i juniorlandslagen fram till den här säsongen, och gjorde det också bra i SHL förra säsongen.
Nu har han dock passerats av både Elias Pettersson och Niklas Nilsson. En utveckling som knappast någon såg framför sig inför säsongen.
Men. Just med tanke på att Nilsson och Pettersson gått förbi Forsmark förstår jag ändå varför Örebro släpper honom. Även om det säkert svider.
Växjö: Januari månads bästa spelare, sett till poäng, var banne mig Robert Rosén. Rosén fyller 36 år i sommar, men går mot sin bästa säsong sedan han vann Elitseriens poängliga 11/12. Då gjorde han 60 poäng. Hans bästa notering sedan dess är 44 poäng (säsongen 14/15). Nu har han ett poängsnitt som skulle ge honom 45 poäng.
har bara Joakim Lindström och Joel Lundqvist före sig i alla tiders poängliga, av aktiva spelare, och behöver göra 27 poäng till för att slå sig in topp-20 genom alla tider. Han har utgående kontrakt, men jag utgår från att han spelar ett par år till. Det krävs nästan 100 poäng till för att komma ikapp “Skuggan” Nilsson och slå sig in topp-tio, och det kommer bli svårt. Men upp till topp-15 krävs knappt 60 poäng. Dit borde väl den evigt unge Rosén kunna nå?
