Men ibland undrar man ju. Hur kan det komma sig att några klubbar alltid tycks underprestera sett till sina förutsättningar?
Inom svensk idrott finns det framför allt ett tydligt exempel på en klubb som mer eller mindre aldrig får ut den potential som finns där: Brynäs IF. Det verkar inte spela någon roll vem som står i båset, vem som anställt personen i båset, vem som sitter i styrelsen, vem som är klubbdirektör, vilka som står på isen, vem som är den här säsongens stora superlöfte och så vidare.
Att förvänta sig framgångar som på 60- och 70-talet då det blev nio guld på 14 år vore förstås naivt. Men ser vi till 2000-talet har Brynäs gått förbi kvartsfinalen tre (!!!) gånger. År 2000, 2012 och 2017. Det är lika många gånger som de behövt kvala sig kvar i högstaserien.
Det jag inte får ihop är hur en klubb som är ett av Sveriges starkaste idrottsliga varumärken, som kommer från en stad som spottar ur sig SHL- och NHL-spelare på löpande band, som har en hel del kunnigt hockeyfolk i diverse roller i föreningen, som har ett brett folkligt stöd i landet, som har alla förutsättningar att få ihop ett bra lag, aldrig lyckas.
Kolla bara hur många stjärnor som gått genom Brynäs egna led, som spelat på billiga kontrakt. Kolla bara på hur många legendarer och skickligt hockeyfolk som varit tränare, sportchefer, ungdomsansvariga och så vidare. Kolla bara hur många spelare runt om i SHL som har växt upp i Gävle och gått igenom Brynäs juniorled.
Ta bara säsongen 16/17 som exempel, och vad som kom därefter. Brynäs ställde hösten 2017 upp med ett nästan lika starkt lag som säsongen 16/17 då de gick till final. För första gången på länge var förväntningarna högt uppskruvade i Gävle.. Men det gick som vanligt. Det blev en tiondeplats. Och ett uttåg i kvartsfinal mot Växjös drömlag.
Visst, "Bulan" lämnade skeppet och det var såklart den stora anledningen till misslyckandet. Men alla förutsättningarna för en lyckad säsong fanns. Alla förutsättningar för att Brynäs skulle etablera sig som ett topplag för första gången sedan 90-talet fanns. I stället var det bara början på ännu en nedåtgående spiral, som de alltjämt är inne i.
Vad är det som brister, gång på gång på gång? Hur kan en klubb av Brynäs storlek, med de förutsättningarna de har, nästan alla år se till att säsongen är över innan den knappt hunnit börja?
Hur är det möjligt att det så sällan leder till resultat för Brynäs IF:s A-lag på herrsidan? Att vinna guld är svårt, att Brynäs bara har ett guld på 2000-talet är ingen skam. Men att man i princip varit dåliga eller riktigt dåliga 15 av de 20 åren under de senaste årtiondena är faktiskt uselt. Och i många fall oförklarligt.
Leksand är Sveriges kanske allra starkaste idrottsliga varumärke, möjligen med undantag för AIK, och även om de blixtrar till om vårkanten ibland och blåser upp i SHL är det även där ett under att de aldrig tycks kunna etablera sig i SHL.
Precis som i Brynäs fall går det inte en säsong utan att det är kris och kaos och ifrågasatta tränare. Precis som i Brynäs fall verkar det inte spela någon roll vem som är tränare eller sportchef eller vilka spelare som finns på isen.
Så fort Leksand är i SHL underpresterar de.
Att de ligger näst sist, med tre poäng upp till säker mark, som nykomling i SHL är vad det är. Det är inget problem eller något konstigt i sig. Det problematiska är deras ofta undermåliga spel, faktumet att de har lika många poäng som Oskarshamn som kom till SHL med helt andra förutsättningar, och den pinsamma poängskörden. 23 poäng på 26 matcher med det ändå skapliga lag de har är långt ifrån okej.
Skulle Leksand falla ur den här säsongen, skulle de misslyckas med att etablera sig även den här gången, är jag beredd att ge upp på dem. Då kommer Leksand aldrig vara en SHL-klubb att räkna med. För bättre förutsättningar än så här kan de knappast få.
Men det är ju någonting med Brynäs och Leksand som gör att det aldrig går så bra som det finns potential för.
Sitter det i väggarna?
Spencer Abbott är en stjärnvärvning som floppat i Leksand. Foto: Bildbyrån.
14 lag - 14 tankar
Örebro: Idag vänder vi på ordningen och börjar med Örebro istället för att sluta med dem. Örebro har ju varit i fokus de senaste dagarna, men inte för att de spelat förträfflig hockey utan för att Jhonas Enroth kan vara på väg in. Han ska ju vara så gott som klar till nästa säsong men det snackas om att han ska vara aktuell även nu. Dessa planer hoppas jag inte Niklas Johansson går vidare med. Örebro har en av SHL:s två toppmålvakter och behöver inte ha in en ny, annat än om det går att sälja Furch och således göra en ekonomisk vinning på att plocka in en numera klubblös Jhonas Enroth.
Nej, jag tycker Örebro ska plocka in en till riktigt bra back i stället. De eventuella pengar som finns i kassan borde gå dit. I stället vill jag se Enroth i ett annat lag, som kommer längre ned i genomgången...
Växjö: Jäklar vad det brakade lös efter Växjös match mot Rögle. Även om vi ju måste lägga till att våld inte hör till sporten och att scener som dessa egentligen inte bidrar till något positivt så måste jag ändå säga att det känns lite uppfriskande med den här typen av känslor. Det tyder i alla fall på att spelarna bryr sig.
Skellefteå: Det är häftigt med stories som den om Magnus Isaksson. Efter att inte ha spelat SHL-hockey på elva år har 32-åringen lånats in från Piteå i Ettan. I ett Skellefteå som saknar flera forwards på grund av skador och JVM-spel har han gått in i laget och dessutom fått relativt generöst med istid. 12:24 och 16:48 har han fått spela och rapporterna från Västerbotten säger att han dessutom gjort det bra. Har han motivation att spela högre upp i seriesystemet kanske hans framfart i Skellefteå kan ge honom ett bra kontrakt i en bättre liga än Hockeyettan.Rögle: Jag intervjuade Leon Bristedt i veckan och pratade bland annat om NHL-intresset som han bekräftade fanns för honom. Även om inget är klart just nu, såklart, så skulle jag bli chockad om Bristedt inte får något eller några NHL-bud till kommande säsong. Om jag vore Chris Abbott skulle jag planera för en framtid utan den underhållande energispelaren.
Malmö: När jag häromveckan rankade SHL:s bästa målvakter hade jag inte Oscar Alsenfelt med. Jag var lite för osäker på hur bra han egentligen är numera, efter en del skadebekymmer och annat. Nu är han SHL:s hetaste spelare, har hållit nollan tre av fyra matcher på slutet, och närmast på egen hand sett till att Malmö lyckats undvika krisrubrikerna som fanns runt hörnet. OJ, vad bra han är just nu.
Luleå - För en vecka sedan kom uppgifter som gjorde gällande att Linus Klasen är klar för Luleå igen. Det är såklart väldigt roligt för SHL och svensk hockey att artisten kommer hem. Och en direkt nödvändighet för Luleå, som ju lär tappa Emil Larsson och framför allt den redan Örebro-sajnade Robin Kovács. Klasen kommer kunna täppa till ett tomrum där.
Samtidigt är han förmodligen på väg ned. Jag menar, är en nordamerikan med 3+17 på 28 matcher i Schweiz på väg till Sverige ses han knappast som en supervärvning. Det är dessa papper Linus Klasen levererat den här säsongen. Så Luleå får knappast hem en spelare som kommer vara bäst i serien - men det är såklart en kanonvärvning.
Linköping: LHC möter alltså Oskarshamn på hemmaplan och har världens chans att en gång för alla (?) haka av nykomlingen i bottenstriden. Då förlorar de med 3-2. Och helt plötsligt är Linköping tre poäng från sistaplatsen, med bara 26 poäng på 25 matcher.
Att LHC skulle tillhöra botten var vi många som trodde. Men så här dåligt trodde i alla fall inte jag det skulle vara. Halva säsongen har gått nu och jag ser inga tendenser som pekar på att de kommer klättra.
Leksand: Så som läget är nu känns det nästan troligare att Leksand undviker kval, än att LHC gör det. Jag tror ändå, kanske något naivt, att Roger Melins manskap kommer få ordning på grejerna under säsongens andra halva.
Det som framför allt behövs är vettig målvaktsspel och där sägs ju Leksand vara intresserade av Jhonas Enroth. Det vore såklart en supervärvning. Vi såg ju vad han gjorde för Örebro förra säsongen, i ett liknande läge. Det är bara att lassa upp alla sparpengar du har, "Tjomme"!
IK Oskarshamn: På tal om känslor och passion för sin klubb så kan jag gilla att delar av Oskarshamnsfansen buade ut Christoffer Rifalk när han återvände till sin tidigare hemma-arena med nya laget Rögle. Han sa själv att han tändes av buropen och "tog det som kärlek" och det är väl precis så man ska hantera det hela. Målvakten storspelade och räddade 27 av 28 skott. Så ska man hantera burop!
HV71: Snacka om att Jonas Gunnarsson hittat toppformen i precis rätt läge. När Hugo Alnefelt försvann iväg på JVM-läger spelade Gunnarsson säsongens bästa hockey under torsdagen och lördagen, och släppte bara in ett mål på två matcher. Totalt räddade han 49 av 50 skott.
Det ska bli mycket spännande att se hur HV löser målvaktsfrågan framöver, nu är Adam Åhman är skadefri. Med tanke på hur otroligt bra han var i allsvenskan förra säsongen borde han kunna kliva in på en hög nivå även i SHL. Men vad ska då hända med Hugo Alnefelt? Han har ju också visat sig hålla mer än väl...
Jonas Gunnarsson. Foto: Bildbyrån
Färjestad: Färjestad firar jul som serieledare trots att de spelat en match mindre än jagande Luleå och Frölunda. Det är ingenting annat än sjukt imponerande. Men.
Jag undrar om Färjestad är stabila och bra nog för att verkligen hålla hela säsongen. Trots att de är bra, stundtals riktigt bra, är jag skeptisk till om det verkligen kommer hålla. Är Johan Pennerborn, hans succé till trots, rätt man för att föra in Färjestad i en ny storhetstid? Offensiven är ju magisk och kul att se, men är grundspelet bra nog?
Frölunda: Igår kom uppgifter som sade att Lias Andersson begärt en trejd från New York Rangers. Den tidigare HV71- och Frölundaspelaren verkar inte ha den bästa relationen med David Quinn och han har all rätt i världen att begära en trejd.
Men jag tycker ändå det sänder märkliga signaler när en 21-åring som fortfarande är på rookiekontrakt gör en sådan grej. Om det nu inte är så att han vantrivs i staden eller den typen av grejer. Är det bara på hockeymässiga skäl blir jag lite förundrad.
Men visst är det lockande att tänka tanken att Rangers kan låna ut Lias till Frölunda efter jul, för att han ska hitta självförtroendet och få speltid där om det inte löser sig med en trejd? Det hade ju varit något...
Djurgården: Djurgården, däremot. De riskerar att tappa en spelare till NHL. Häromdagen gick Ottawas general manager ut och sade att de överväger att plocka över den nu utlånade Olle Alsing redan under säsongen, på grund av ett problematiskt skadeläge.
– Vi är medvetna om skadesituationen vi har. Vid den här tidpunkten, om vi fortsätter att vara skadedrabbade så kan vi behöva kalla in Olle Alsing eller Lassi Thomson. Det är de två möjligheterna som vi antagligen kommer att titta på även fast vi har låneöverenskommelser med deras klubbar, det är möjliga lösningar, sade Ottawas general manager Pierre Dorion till TSN 1200 Ottawa.
Det hade varit ett ruggigt hårt slag för Djurgården, även om både Linus Hultström och framför allt hattrickskjutande Marcus Högström hittat en offensiv form.
Brynäs - Lika usla som Brynäs är på bortaplan, lika bra är de hemma. Först 0-6 mot Djurgården på Hovet. Sen 2-1 mot Örebro i Gavler... Monitor ERP Arena. Mer Brynäs än så blir det inte.
Men oj, vad instabilt det är fortfarande. Och oj, vad det inte vill lossna för Jocke Eriksson. Det är bara att gå all-in på Samuel Ersson nu. Han inger ett helt annat lugn än den rutinerade Eriksson just nu.
