Det är en meritlista som heter duga han sitter på, den gode Tomas Holmström.
När den i dag 49-årige Piteåsonen avslutade sin karriär 2012 hade han vunnit Stanley Cup med Detroit Red Wings fyra gånger om och hade dessutom både ett SM-guld med Luleå och ett OS-guld med Tre Kronor på CV:et. Lägg därtill 1 027 grundseriematcher och 530 poäng.
Inte illa för en spelare som draftades som 257:e spelare i tionde rundan 1994 – tre år efter att han ursprungligen blev tillgänglig för draften.
För Detroit Red Wings mångårige Europascout Håkan Andersson var Holmström den första stora fullträffen han fick till i draften. Andersson hade klivit in i Red Wings hösten 1990. Efter ett par år av att "se och lära" började han få grepp om hur saker och ting fungerade i NHL.
– Det var rätt lustigt. Jag minns draften 1992, min första på plats i Nordamerika, att vi valde en kille (Curtis Bowen) i juni och sedan när han kom till campen samma höst satt några av de andra scouterna och garvade och konstaterade att han aldrig skulle spela i NHL, säger Håkan Andersson.
– Ken Holland var chefsscout då. Jag gick till honom och frågade lite försiktigt om vi inte borde tänka om, för det kändes jättekonstigt att vi plockade en kille i juni och sedan garvade åt honom i september. Jag föreslog att vi skull kika lite mer på den europeiska marknaden och åtminstone lägga lite fler av våra sena val på spelare därifrån. Man kan säga att Tomas Holmström var precis ett sådant val.
"Du menar den ettriga räkan?"
Tomas Holmström hade hamnat på Håkan Anderssons radar i ett tidigt skede. Redan när den både breda och spetsiga 73-kullen var aktuell för U18-landslaget 1990/91 fick han syn på norrbottningen.
– 73:orna hade ett breddläger i Guldsmedshyttan och vi var ett gäng scouter som var där och kikade. Det var Markus Näslund, Foppa, Bremberg och de där killarna som var de stora stjärnorna, men här fanns även Holmström med. Det var en liten, ettrig jäkel på 179 centimeter och 70 kilo som dök upp hela tiden och var på sina motståndare som en igel. Vi skrattade rätt mycket för han var så rolig att titta.
Holmström kom aldrig med i det U18-landslag som skulle representera Sverige under den tidens junior-EM 1991. Han föll bort från Håkan Anderssons radar tills Niklas Wikegård gjorde honom uppmärksam på hans framsteg några år senare.
– "Wiken" var tränare för Boden på den tiden och jag frågade honom om vilka unga spelare i deras division 1-serie som var värda att hålla koll på. Han sa att "den bästa unga spelaren finns hos mig, det är Tomas Holmström". Jag skrattade lite och sa "du menar den där lilla ettriga räkan". Men det visade sig att han hade lagt på sig 10-15 pannor under de där åren som hade gått sedan jag såg honom. Han hade kört av helsicke och jag blev intresserad. Jag såg honom i några matcher och han var bra som fan. Jag får tacka Wikegård för honom (skratt).
Stanley Cup-mästare som rookie
När det var dags för NHL-draften i Hartford 1994 hade Andersson med Holmström på sin lista. Ken Holland lyssnade när han presenterades för argumenten kring varför Red Wings borde drafta 21-åringen.
– Kenny har en fruktansvärt bra blick för att se talanger. Han är en av de bästa scouterna jag har jobbat med och dessutom var han lyhörd: "Har du någon du trycker på för, då lyssnar jag", var alltid hans motto. Medan andra klubbledare och chefsscouter sköt ned alla förslag med att "vi ska inte ha några chicken Swedes" så var han intresserad av att vända på alla stenar och lyssna på alla för att få de bästa spelarna.
Valet av Tomas Holmström i tionde rundan betalade sig. Redan året därpå klev han in i Luleå i Elitserien och gjorde så bra ifrån sig att han fick debutera i landslaget. 1996 var han en av de bärande spelarna när klubben tog sitt första SM-guld.
1996/97 blev hans första år i Nordamerika. Många ifrågasatte om Tomas Holmström hade något där att göra i och med att hans skridskoåkning ansågs för dålig. Men han visade snabbt belackarna fel. Det blev bara sex matcher i AHL och 47 i NHL första året. Red Wings vann sedan Stanley Cup och Holmström fick sitt namn ingraverat på bucklan – redan som rookie.
Det blev början på en häftig NHL-karriär, där Holmström inte minst blev känd – eller ökänd om man frågar målvakterna – för sin förmåga att skapa kaos framför motståndarmålet. Hans skymningar höll världsklass – men tvingade honom också att använda extra utrustning för att skydda baksidan av kroppen från hugg och slag från både målvakter och backar.
– Det finns många som hävdar att han var bäst i världen där framme. Men det är också många som säger att hans spelsinne var väldigt underskattat. Nicklas Lidström har ofta sagt att Holmström läste honom perfekt i powerplay. Även om hans uppgift framför allt var skymma målvakten hade han känsla nog att lämna den position och bli en avlastare på kanten om "Lidas" fick det tajt på blå. Det gjorde att det alltid fanns ett alternativ för "Lidas" och sådant kräver spelsinne, säger Håkan Andersson.
"Har alltid vägrat att ge upp"
När han ombeds sammanfatta Tomas Holmströms karriär tystnar han för en stund.
– Vad ska man säga? Bryter man ned honom är det ju nästan oslagbart, höll jag på att säga... Tusen matcher, fyra Stanley Cup och allt han uppnådde, skrockar Håkan Andersson.
– Det som tog honom så långt var hans skalle. Patric Hörnqvist verkar vara av samma skrot och korn, men annars är det inte så ofta man ser den sortens spelare gå så långt. Men han har alltid vägrat att ge upp. Det var därför han blev så stor.
Han minns en historia som pappa Henrik Holmström, mångårig materialförvaltare i Piteå HC, har berättat från sonens tid i klubbens A-lag.
– Det var inför jul och laget tränade 22 december. Efteråt sa tränaren till dem att "nu vill jag att vi ska vara ledig, äta god mat och umgås med våra familjer så träffas vi igen den 26:e". Dagen därpå går Tomas omkring hemma och är småsur, rätt jobbig att umgås med. Den 24:e blir det ännu värre, han är ett riktigt åskmoln som inte kan sitta stilla utan bara går omkring och gnäller. Till slut säger pappa Holmström: "Hörru, gå och träna med dig. Jag ska inte skvallra för tränaren." Han skiner upp som en sol, försvinner ut ur dörren som ett skott och är borta i fem timmar, kör två timmar i gymmet och några timmar på is, skrattar Håkan Andersson.
– Det är en rätt bra summering av Tomas Holmström, hans passion för sporten och vilja att bli bättre.
Håkan Andersson har fortfarande kontakt med Holmström och har tillsammans med Detroit Red Wings använt honom som konsult ibland.
– För några år sedan hade jag honom på is med Albin Grewe, som vi draftade 2019, om spelet framför mål. Det var några andra djurgårdsspelare och tränare med och jag kan säga att det var många stora ögon efteråt. Han gjorde ett stort intryck på alla med sin kunskap. Det är kul att kunna utnyttja en sådan kille i sådana sammanhang. Det är inte många som besitter samma kunskap och erfarenhet som han gör.
– Det är kul att få hålla kontakt med många av de här killarna även efter att deras karriärer är över. Vissa blir man god vän med till och med.
