Jonathan Ericsson fyllde 36 år i mars. Hans kontrakt med Detroit Red Wings är på väg att löpa ut och efter ett par tuffa och skadefyllda år tyder det mesta på att backbjässens karriär är över. Fans till Vita Hästen drömmer säkert om en hemkomst till Norrköping, men frågan är om Ericssons tilltygade höfter håller för spel i Hockeyallsvenskan.
Men oavsett vad som händer i framtiden kan han se tillbaka på en väldigt fin hockeykarriär. Jonathan Ericsson tillhör den exklusiva skara spelare som gått som allra sista spelare i NHL-draften och ändå lyckats ta sig till NHL. Ja, inte bara ta sig till NHL – han spelade totalt 680 matcher för Detroit Red Wings.
NHL-klubbens mångårige scout Håkan Andersson upptäckte Jonathan Ericsson när han scoutade en annan svensk spelare som Detroit kom att drafta.
– Jag åkte ned till Linköping för att kolla på en spännande kille som heter Andreas Sundin som vi senare plockade i draften 2003. I det andra laget (Vita Hästen) fanns det en back som jag tyckte var intressant. Han var stor, slog enkla precisa passningar och släppte inte in någon motståndare på mål. Jag tyckte det fanns potential i killen, minns Andersson.
Jonathan Ericsson i SSK 2003.Foto: Bildbyrån/Rickard Nilsson
"KUNDE TÄNKA SIG HONOM I TREDJE RUNDAN"
Han fortsatte att hålla ett öga på Ericsson och lät även Detroits assisterande general manager vid tidpunkten, Jim Nill (i dag GM för Dallas Stars), ta en titt på den gänglige 18-åringen.
– Jim fattade tycke för Jonathan och sa att han kunde tänka sig att drafta honom i tredje rundan. Men på den här tiden var det många fler spelare än i dag som flög under radarn, så ibland hade man råd att ha is i magen.
– Jag ringde till Vita Hästens tränare, som visade sig vara "Jontes" pappa Sven, och frågade honom hur många NHL-klubbar som hade hört av sig. Han svarade förvånat att det inte var någon. Utifrån det kom vi inom klubben överens om att ta chansen att ingen annan skulle ha koll på honom.
– När vi satt vid draftbordet (i Toronto 2002) sa jag att jag var beredd att vänta med att plocka honom till någon av de senare rundorna, bara det inte skulle bli något tjafs då. Det blev det inte heller och vi valde honom.
290 spelare hann draftas innan Detroit Red Wings avslutade hela draften med att plocka Jonathan Ericsson.
Säsongen efter draften spelade den unge backen division 1-hockey med moderklubben i Norrköping. Inför 2003/04 värvades han till Södertälje som då huserade i SHL. Där gick det ärligt talat inget vidare för ynglingen.
– Han hade det tufft. Han hade inte färgat i något juniorlandslag och när Mats Hallin (sportchef) tog honom till SSK så gillade han honom betydligt mer än vad tränaren Ulf Taavola gjorde. Han fick sällan spela back utan hoppade in i fjärdelinan och spelade center en hel del. Han kände inte att han fick något förtroende där, säger Håkan Andersson.
"SUPERGLAD" ÖVER ATT SPELA I AHL
Trots det blev Jonathan Ericsson SSK trogen i tre säsonger innan han ledsnade. Då hade han hunnit göra 81 SHL-matcher och varit utlånad till flera allsvenskan klubbar. 2006 kände den då 22-årige backen att han behövde ett miljöombyte.
– Då kom han till oss och frågade om han fick åka över. Vanligtvis vill de som åker över gå till NHL direkt, men han var superglad bara över att få plats i farmarlaget i Grand Rapids. Jag tror också att det var därför det gick så bra när han kom över till AHL. Han hade rätt inställning.
Den inställningen betalade sig. Jonathan Ericsson avancerade bland backarna i Detroits organisation.
– Han var inget etablerat namn när han kom över, men jobbade sig uppåt. Kenny Holland och Jim Nill tyckte det såg bra ut utan att det för den sakens skull var spektakulärt på något sätt. Det jag också minns är att de tyckte det var kul att han ville fajtas. De var inte så vana att se det från svenska spelare, så de fick till och med säga åt honom att hålla igen lite grann.
I slagsmål med Colorados Nathan MacKinnon 2015.Foto: Bildbyrån/Daniel Stiller
Under sin andra säsong i Nordamerika NHL-debuterade Ericsson och var ett så kallat "black ace" (reservspelare) när Detroit Red Wings vann Stanley Cup. Året därpå blev det fler matcher och lagom till slutspelet hade han spelat till sig en ordinarie tröja i försvaret. Någon Stanley Cup blev det inte den här gången – Red Wings förlorade finalreprisen mot Pittsburgh Penguins 2009 – men Jonathan Ericsson hade vid 25 års ålder blivit NHL-spelare på heltid. En uppskattad defensiv kugge i ett av ligans vid tidpunkten bästa lag.
Inte illa för en back som bara ett par år tidigare tvingats spela fjärdecenter i Södertälje.
Och framför allt: inte illa för en back som valts som allra sista spelare i NHL-draften.
Karriären har inte varit spektakulär eftersom Jonathan Ericsson aldrig har varit en spektakulär spelare. Men 14 säsonger i en och samma NHL-organisation får man buga åt. För Håkan Andersson blev det en fullträff att välja en spelare i nionde rundan som gjorde nästan 700 matcher för Detroit.
– Det var en häftig resa. Speciellt med tanke på var han befann sig när vi draftade honom och vilket strul han hade innan han lämnade Sverige. Men för vissa spelare passar spelet på den lilla rinken mycket bättre. Det kan man säga i "Jontes" fall att det blev en lyckträff att åka över. Det var i Nordamerika han kom till sin rätt.
