LÄS FLER TEXTER FRÅN ARTIKELSERIEN "SCOUTAD"
Det sägs att det är viktigt att lämna ett gott första intryck.
John Klingberg lyckades med det när han fångade Dallas Stars uppmärksamhet inför NHL-draften 2010.
Vid tidpunkten var han inte en spelare som det inte var speciellt mycket uppmärksamhet kring. I stället var det storebror Carl, en välvuxen och tidigt utvecklad powerforward, som alla pratade om. Han hade draftats av Atlanta Thrashers i andra rundan 2009. John Klingberg var inte alls lika stor eller tidigt utvecklad och egentligen inte på radarn inför draften på samma sätt som hans storebror var det. Han hade inte ens spelat på sin position som back speciellt länge.
Men när Dallas-scouten Rickard Öquist satt i Västerås och tittade på en J20-match mellan hemmalaget och Frölunda hösten 2009 introducerade sig Klingberg – på ett inte helt karaktäristiskt sätt.
– Jag minns att han hade suttit på bänken hela matchen, men fick ett byte. Det första han gjorde var att gå in och sänka en jäkel i mittzonen med en open ice-tackling. Jag brukar skämta och säga att jag aldrig sett honom dela ut en tackling igen efter det, skrattar Öquist åt minnet.
John Klingberg i TV-pucken 2008.Foto: Bildbyrån/Joel Marklund
"JÄKLIGT LITEN OCH TUNN"
Scoutingrapporten han lämnade efter matchen var inte den mest ackurata sett till vad Klingberg visade sig vara för sorts spelare. Men tacklingen fyllde ett syfte: den då 17-årige Klingberg hade fångat Öquists nyfikenhet.
– Kliver man fram och delar ut en sådan tackling, då tyder det på att man har självförtroende, tajming och spelsinne, säger Rickard Öquist.
– Efter den där matchen följde jag och min kollega Kari Takko upp honom hela säsongen. Han var ju jäkligt liten och tunn, men visade prov på en hel del skicklighet också. I J20 hade de ett ganska bra lag så han fick inte spela jättemycket. Om jag minns rätt gick han igenom hela säsongen utan att göra mål. Därför scoutade vi honom så mycket vi kunde med J18-laget, för det kan ge en bättre indikation på vad killarna har för skicklighet och om de kan föra spelet.
Inför draften var det egentligen bara John Klingbergs spinkighet som Öquist och Takko oroade sig för. 2010 hade NHL-klubbarna fortfarande inte riktigt kommit runt hörnet och börjat upptäcka att muskler och kilon inte var av största vikt för hur bra en back skulle kunna bli. I första rundan av draften det året var Erik Gudbranson (tredje spelare av Florida Panthers) och Dylan McIlrath (tionde spelare av New York Rangers) de två backar som valdes först. Deras gemensamma nämnare: fysik. Dallas gick lite samma väg när de plockade defensivt starke och storvuxne AIK-backen Patrik Nemeth i andra rundan.
VÄXTE EN HALV DECIMETER
När det kom till John Klingberg kände Öquist och Takko att det fanns anledning att chansa, även om han var rätt kort och tunn. Därför var valet enkelt när han fortfarande fanns tillgänglig i femte rundan där Stars använde val 131 för att säkra honom.
– Man kan aldrig förutse storlek, men vi visste ju att storebrorsan Calle var enorm och att pappa Anders var lång, så vi hoppades att John också skulle växa till sig lite grann över tid, säger Rickard Öquist som minns hur han lyfte luren och ringde upp Klingberg alldeles efter draften.
– Jag berättade att han blivit draftad och han svarade "Fan vad roligt! Av vilket lag?" (skratt). "Ja, inte ringer jag för Pittsburghs räkning i alla fall..."
John Klingbergs storlek behövde Öquist och Stars inte oroa sig för länge. Redan i slutet av samma sommar som han hade draftats fick Dallasscouten en smärre chock när han träffade backen.
– Ja, det där är ju också lustigt. Jag är själv runt 182 centimeter och när jag träffade John någon vecka innan draften var han kortare än jag. När han sedan blev uttagen till ett juniorlandslagsläger i Nyköping i augusti träffade jag honom igen. Då var han 1,86 och längre än jag. Så han växte enormt den sommaren när han fyllde 18. Sådana grejer kan man ju bara blunda och hoppas på.
John Klingberg i Frölunda 2010.Foto: Bildbyrån/Nils Jakobsson
TUNG MEN LÄRORIK SEJOUR I FINLAND
Säsongen 2010/11 började Rickard Öquist inse att Dallas Stars kunde ha gjort ett rejält fynd i John Klingberg. Han tog sitt spel till en annan nivå, dominerade i J20-serien, fick SHL-debutera med Frölunda och spelade sig hela vägen in i det svenska JVM-laget – som underårig.
– Redan i samband med den där turneringen i Nyköping kunde man se stora förbättringar. Han hade ett enormt självförtroende. Han kunde gå ut och göra en hårnål som siste man och även om han misslyckades en gång gick han ut och gjorde samma sak igen. John Klingberg kommer med en risk, men det är precis det som gör honom till den spektakulära spelare han är i dag.
Resan mot NHL var dock allt annat än spikrak. Det skulle ta fyra år och tre utlåningar från det att Dallas draftat honom till dess att han spelade för dem. Det berodde på flera olika saker. 2011 valde han att testa lyckan i finska Jokerit, men kom inte alls till sin rätt i Helsingfors, vantrivdes och flyttade slutligen tillbaka till Sverige för spel i Skellefteå efter JVM-guldet med Juniorkronorna 2012.
– Jag kommer ihåg när han var i Jokerit, att han var nere och inte trivdes. Men jag sa till honom att vad som än händer kommer det här att vara nyttigt för dig. För det handlade inte bara om hockey, utan allt runt omkring med att flytta hemifrån, växa upp och lära sig att ta hand om sig själv. Jag tror det blev en nyttig läxa för honom. Sedan fick han komma till Skellefteå, spela stora matcher och vinna SM-guld andra året. Det var en lärorik period som fick honom att växa på och utanför isen.
Mika Zibanejad och John Klingberg firar JVM-guldet i Calgary 2012.Foto: Bildbyrån/Joel Marklund
"BLEV SÅ JÄKLA IMPONERAD ÖVER MODET"
Dallas skrev NHL-kontrakt med John Klingberg redan i maj 2011. Stars ville plocka över honom till Nordamerika inför säsongen 2013/14, men fick ett överraskande svar när frågan ställdes.
– Det här kanske låter larvigt, men än i dag är det här det häftigaste jag har varit med om när det gäller John, säger Rickard Öquist – och berättar historien om hur den då inte ens 21-årige backen faktiskt nobbade dem:
– Efter att han hade vunnit SM-guld med Skellefteå 2013 tog vi över honom till Austin där vi har vårt farmarlag Texas Stars. Vi brukar alltid ta över våra europeiska prospects dit sent på säsongen för att de ska få vara med och träna, vara runt AHL-laget och se hur det funkar. Vår ambitionen med att ta över John var att vi ville att övertala honom att komma över till hösten. Under en av slutspelsmatcherna tog vi John åt sidan i en periodpaus för att prata med honom. Det var general managern Jim Nill, hans assisterande GM Les Jackson och jag. Vi lägger fram vår plan för honom och han svarar blixtsnabbt: "Nej, jag vill inte komma över. Jag vill ha en bra säsong till i Sverige innan jag kommer över".
– Jag blev så jäkla imponerad över det modet han hade att stå på sig inför en GM och assisterande GM. Hade jag själv fått frågan i samma ålder hade jag inte vågat säga något annat än "Jag kommer!" Men John hade siktet inställt på en annan väg. Både Jim och Les blev också imponerade och gav honom snabbt klartecken: "Kör på det!"
– Det visade sig ju också vara den rätta vägen. Han gjorde en riktigt bra säsong i Frölunda, spelade med ett A på bröstet och debuterade i Tre Kronor. Han kom över året därpå, spelade tio matcher i AHL innan alla såg att han var alldeles för bra för det. Sedan dess är det ingen som har tittat i bakspegeln.
I dag har den nu 29-årige John Klingberg spelat 552 matcher för Dallas och etablerat sig som en backstjärna i NHL. För Rickard Öquist och hans egen karriär var valet av göteborgaren en fullträff. Han hade anställts som scout av Dallas 2008 och var vid tidpunkten för valet av Klingberg fortfarande rätt grön i sin roll. Att han bidragit till att pricka så rätt i femte rundan köpte honom en hel del förtroendekapital.
– Absolut, utan tvekan! Jag kommer ihåg när John skrev sitt stora sjuårskontrakt redan första året i Dallas (2015). Han sms:ade och tackade för att jag hade varit med och satsat på honom. Jag svarade att vi hjälpte varandra.
– Att jag var med och valde honom har gett mig ger andrum i min roll här. Det gjorde ju inget att det kom så tidigt i min karriär. Jag har gått nit på spelare efter det, så det finns inga garantier. Men eftersom det hände så tidigt fanns det inget för mig att jämföra med. Hade det varit i dag, efter 13 säsonger i organisationen, hade jag kanske tänkt annorlunda. Då gick jag mer på magkänsla eftersom jag fortfarande saknade erfarenhet.
Nu är John Klingbergs framtid i Dallas osäker, då han sitter på ett utgående avtal och kan bli free agent nästa vecka.
