{{ PAYWALL LIMIT }}
BODEN
Tänk om! Det är den allenarådande känslan bland klubbens fans efter säsongen som gick. För tänk om Roger Forsberg inte nåtts av de där lockropen från Östersund och valt att bryta upp från militärstaden för att röra sig hemåt. Tänk om han fått slutföra det han påbörjat.
För det går inte att blunda för att det fanns ett före och ett efter Roger Forsberg i Boden. Fram till att den rutinerade tränaren lämnade gick laget som tåget och hittade en välavvägd balans mellan defensiv och offensiv, mellan att spela burdust a la Boden och lite mer genomtänkt a la Forsberg. När han lämnade brakade allt samman, laget tappade i kvalitet och hittade vägar att förlora jämna matcher snarare än vinna dem. En tendens som nog snarare ska tillskrivas chocken och det stök som tränarskiftet förde med sig än prompt läggas som ansvar på Per Ljusteräng som oförberedd kastades rakt in i händelsernas centrum som ersättare. Oavsett vilket, en av de viktigaste rekryteringarna Boden gör den här silly season är att knyta upp en stabil huvudtränare. Ska en storsatsning kunna sjösättas måste man få in någon med potential att vara en ny Roger Forsberg till att ratta skutan.
Utöver det väntar supportrarna ivrigt på den spets som måste värvas. Boden vill vara en av storspelarna i Hockeyettan och vara med och konkurrera om en plats i kvalserien, men då behöver de breddspelare man så här långt förlängt med kompletteras med betydligt mer tydlig spets. Några av de spelare som varit i klubben länge och bär på föreningens dna (att kaptenen Pontus Johansson har förlängt är viktigt) bör man förstås ha kvar, men samtidigt behöver man hitta spelare som kan ta rollen som riktig spets i kommande lagbygge. Boden ska förstås fortsätta vara Boden och spela fysisk och intensiv hockey, men man måste också se till att ha fler än bara några få som kan avgöra matcher på egen hand. Spelare med stor teknisk och offensiv skicklighet.
MARIESTAD
Skaraborgarna hade en riktigt knölig start på säsongen som gick och var på vippen att missa Allettan. Det hade kunnat bli ett episkt fiasko, men när man väl lyckades undvika det växte laget och blev sedan starkare och starkare ju längre säsongen led tills Piteå blev för svåra i semifinalspelet. Men haverianalysen bör ha varit ganska tydlig för de styrande i klubben.
Ett av problemen för Mariestad ifjol var att truppen inte var helt färdig från start. Sportchefen Carl Johansson gick bom på några tilltänkta spetsvärvningar som antingen inte höll måttet (Kasper Elo) eller drog i förtid (Ace Cowans) och hittade egentligen inte den spetscenter som laget saknade förrän André Astley anslöt vid transferdeadline. Den här våren är Mariestad mycket mer framfusiga på banan och tillhör de klubbar som ligger längst framme med sitt lagbygge. Från sidan ser det ut som en tydlig lärdom. Man kommer inte gå in i en säsong med lika tunn och ofärdig trupp igen. Positionerna ska sättas från bredd till yppersta spets innan första pucken släpps.
Det andra som felade den gångna hösten var att Mariestad tappade sin attityd. Man har alltid varit en klubb som står för fysiskt spel och hårt arbete, men den trupp som byggdes bestod till lite för stor del av humörspelare och killar som ville göra det snyggt snarare än sticka in näsan där det bränns. Det tog en hel säsong att få in arbetarmentaliteten i laget igen, men nu ska man bygga vidare kring den. Sportchef Johansson har stakat ut en tydlig riktning där klubben vågar satsa på egna produkter och tidigt knutit upp spelare som varit i klubben några säsonger eller tagit den långa vägen via juniorleden. Karaktärsspelare som har Mariestads identitet i sitt dna.
Nu är det egentligen bara den yppersta spetsen som saknas och den måste klubben jaga om man vill vara med i kvalseriediskussionen kommande säsong. Att Hockeyettans bästa spelare Jesper Lindén stannar är förstås klang- och jubel i Skaraborg och både Vincent Reimer och Joel Thulin är spännande värvningar, men det måste in några riktigt sylvassa pjäser till.
KALMAR
Fanns det någon kritik mot Kalmars lagbygge inför kvalserien utöver det faktum att laget saknade den fysiska dimensionen att slugga sig fram om finliret gick i baklås, var det att det till viss del saknades rutin i truppen. Efter att klubben snavat på mållinjen till Hockeyallsvenskan i tidernas jämnaste kvalserie är det också den analysen man själva har gjort. Sportchefen Daniel Stolt talar om sin unga trupp med värme, men konstaterar också att det var ovanan vid att spela på den yppersta nivån som gjorde att laget tappade de där poängen som i slutändan blev avgörande till deras nackdel.
I den analysen ligger också framtidsplanen för den hajpade klubben. Med vårens lärdomar i bagaget är övertygelsen att man kommer göra det ännu bättre nästa gång stor. Med andra ord är målbilden att behålla en så stor del av truppen som möjligt och bygga vidare på de erfarenheter man skaffat sig. Rent skicklighetsmässigt råder det inga som helst tvivel om att Kalmar satt med en av ligans bästa trupper säsongen som gick och det är inget snack om att det är en attraktiv klubb att spela i.
Genombrottscentern Hampus Karlsson kommer försvinna till SHL och utöver honom finns det allsvenskt intresse kring ett flertal spelare i truppen. Någon kommer säkert försvinna, men blir det inget en nivå upp finns ingen större anledning för årets spelare att flytta i sidled till en annan Hockeyettan-klubb. Räkna med att Kalmar kommer kunna jobba med en hel del kontinuitet och till de positioner där man ändå måste plocka in ersättare står det spelare i kö. Sportchef Stolt har ett angenämt uppdrag i att noga handplocka de spelare som ska in i truppen. Tränaren Viktor Tuurala har ett optionsår och är med i planeringen och bygget inför kommande säsong. Planen är att han ska fortsätta på tränarbänken.
KARLSKRONA
Nu måste klubben ha tagit lärdom av sina misslyckanden. I tre raka säsonger har Karlskrona spelat i Hockeyettan med målbilden att snabbt ta sig tillbaka till Hockeyallsvenskan utan att en enda gång ens ha lyckats nå kvalserien. Man har underskattat nivån på ligan, man har gått med för tunn trupp, man har haft en för naiv spelidé, man har saknat tillräckligt burdusa spelare. Orsakerna har varit många, men konklusionen är väldigt enkel. Nu måste man ha lärt sig av tidigare klavertramp.
Att tyda av de uttalanden som sportchefen Michael Sundlöv gjort efter säsongens avslutande verkar så också vara fallet. Lagbyggaren är inne på att man måste stärka defensiven med ett par pjäser som kan spela med pondus och hålla rent framför skicklige keepern Viktor Kokman. Det är helt korrekt. KHK-försvaret säsongen som gick var väldigt bräckligt och man hade för många backar som var kreativa framåt, men ganska svaga bakåt. Samtidigt spelar hela laget försvarsspel och Karlskrona led ganska mycket av den naiva spelidé som präntats in från start och som var för offensiv för spelarmaterialets bästa. Nu ska Magnus Sundquist basa över skutan från start och det kan förväntas lite striktare linjer.
Samtidigt har sportchef Sundlöv uttryckt att han gillar kontinuitet, men frågan är hur mycket av befintlig trupp man egentligen bör behålla på forwardssidan. Att jobba stenhårt för nya kontrakt med gnuggarna Linus Lööf och Oscar Hagman är självklart. De var trots sin relativa oerfarenhet de spelare som gick i bräschen för KHK när allt drog ihop sig, men i övrigt finns några frågetecken. Det gäller nog att inte fastna i omgivningens förväntningar om att värvningarna ska vara flashiga utan snarare värva anfallare med hög arbetskapacitet. Det är viktigare att plocka in forwards som kan vara jobbiga och arbeta hårt än slå snygga passningar. Ett lite tråkigare, men betydligt mer robust Karlskrona är vägen framåt.
HUDIKSVALL
Två säsonger i rad har Dennis Hall lotsat Hudiksvall till en position där de varit snubblande nära att ta klivet upp i Hockeyallsvenskan, men inte riktigt lyckats nå hela vägen fram. Nu lämnar den skicklige coachen för ett nytt jobb i BIK Karlskoga och ersätts av aningen mer gröne Filip Algeman som ska försöka föra arvet vidare. Hudiksvall har med Hockeyettan-mått mätt haft ett väldigt fint lag de senaste säsongerna, men med ny tränare kan det nog faktiskt vara så att det är dags att göra en lite större renovering av spelartruppen också.
Gubbe för gubbe borde klubben kunna behålla hela truppen. Det är ett lag som är bra nog för att kunna ta klivet upp. Men det tar på psyket att missa på mållinjen två säsonger i rad och det är tveksamt om samma grupp verkligen har den mentala orken att göra om resan en gång till. För att det inte ska bli stagnation och potenta spelare ska stå och stampa är det dags för lite rotation. Delvis kommer det ske av sig självt i och med att flera spelare ur den gångna säsongens trupp står på tröskeln till att få en allsvensk chans, men klubben har kommit till en punkt där det faktiskt kan framstå som rimligt att byta bara för bytandets skull på några positioner.
Sportchefen Lars “Lillis” Lövblom har utarbetat en strategi där han vill satsa ungt. Det gäller på tränarbänken lika väl som i spelartruppen. Han tittar på spelare som fortfarande är unga och utvecklingsbara, men som har kommit så långt i sin process att de bara är någon säsong bort från att vara klara för Hockeyallsvenskan. Likaledes har rolltänket med Dennis Hall vid rodret varit väldigt utstuderat, Hudiksvall har inte värvat spelare bara för att de är bra, man har värvat varenda pusselbit tänkt för en specifik roll. På den vägen lär Lövblom fortsätta. De goda kontakterna i klubbar som Brynäs, Timrå och Almtuna är dokumenterade och bli inte förvånade om det dräller in talang därifrån. Kommande säsongs Hudiksvall bör byggas utifrån exakt samma mall som de två senaste säsongerna, men med lite friskt blod som kan syresätta satsningen och skapa en hunger och ett driv.
VÄSBY
Redan i början av mars pekade klubben och sportchefen Tom Tärnström ut riktningen för vad som komma skall genom att presentera kontraktsförlängningar med målvakterna Linus Ryttar och Victor Olsson, backarna Daniel Carlqvist, Elias Ewertzh, Oliver Lexenberg och Rasmus Sörgardt samt anfallarna Erik Aterius, Adam Falk, Tobias Liljendahl, Nicklas Nousiainen, Axel Olsson och Carl Åsell. En grundplåt med så väl spets som gediget hårt arbete.
Till kommande säsong inleds det omtalade samarbetet med hamburgerkedjan Brödernas på allvar och det kommer pumpas in både en och annan miljon i spelarbudgeten. Sportchef Tärnström har dock gjort det väldigt klart att han inte kommer lägga om sin kurs fullständigt bara för att han får mer pengar att röra sig med.
– Vi kommer ges möjligheter att kanske addera lite spets och sådant där ytterligare mot vad vi hade kunnat göra annars. Snarare så än att rycka upp hela laget och ta in en massa importer, jag ser ingen anledning att göra det när det ändå har funkat så bra, som sportchefen uttryckte sig i en intervju under våren.
Kort och koncist kan man uttrycka det som att Väsby nu har medlen för att betala spelare för att stanna kvar istället för att sticka till andra klubbar och man hade ett bra lag redan den gångna säsongen. Nu handlar det om att steppa upp det lite ytterligare. Fokus kommer fortsatt ligga på spelare som har anknytning till norra Stockholm och Väsby kommer fortsatt att vara ett lag som kombinerar stor skicklighet med en ganska grinig attityd.
Med tanke på vilka spelare som har förlängt sina kontrakt är det rimligt att förvänta sig att man plockar in några etablerade backar som kan ta topproller och minst en kedja av gedigen spets. De nya pengarna som tillförs och den hajp som Brödernas-samarbetet innebär kommer göra det möjligt för klubben att landa spetsnamn som annars kanske inte landat i Hockeyettan. Även om satsningen på kontinuitet är lovvärd är det den typ av värvningar fansen kommer förvänta sig för att satsningen ska kännas trovärdig.
TROJA-LJUNGBY
Klubben fick varken med sig publiken eller näringslivet på ett sätt som det var tänkt i sin strävan efter ett direkt återtåg till Hockeyallsvenskan och körde rakt in i ett påtagligt ekonomiskt minusresultat. Det gör att man måste dra i handbromsen och tänka om. Planen om att omedelbart ta sig tillbaka till Hockeyallsvenskan har reviderats till en treårsplan och kommande säsong blir satsningen mer modest.
Efter att Patrik Ross klivit av som sportchef får tränaren Jens Gustafsson ta ett större ansvar kring spelarrekryteringar och här måste coachen vara smart i sin jakt efter adepter till kommande säsong. Troja ska förstås fortsatt tillhöra de så kallade topplagen i Hockeyettan och kommer finnas med i den grupp av lag som fortfarande har råd att spendera på sitt lag, men blicken måste vara lyft efter fynd snarare än ”färdiga” Hockeyettan-stjärnor.
Säsongen som gick såg vi till exempel hur en spelare som Emil Ekholm verkligen lyfte av att bli äldre och få mer erfarenhet under bältet. Han ansågs som oprövad inför säsongsstart, men var när allt summerades en av lagets genomgående bästa spelare under 22/23. Det är fler av hans typ Troja måste hitta. Under säsongens gång släppte man fram ett flertal spelare från den egna verksamheten som tog för sig och gjorde ett gott intryck i Hockeyettan och de kommer naturligtvis få förtroendet att fortsätta utvecklas i a-laget. Kan några värvningar med aningen mer Hockeyettan-erfarenhet blomma ut vid deras sida är mycket vunnet.
Sen kommer Troja så klart inte överge rutinen. Det ligger förmodligen inte särskilt långt borta att kunna åstadkomma förlängningar med ärrade veteraner som målvakten Wictor Ragnewall och backarna Dennis Fröland och Daniel “Trucken” Karlsson Thörnros och ovanpå den ungdomliga entusiasmen är det rimligt att tänka sig att klubben lyfter in en erfaren förstakedja av yppersta Hockeyettan-klass.
PITEÅ
Styrelsen i klubben satte upp målet att nå kvalserien inför säsongen som gick och det lyckades klubben uppnå. Det var en sportslig framgång även om Piteå blev slagpåse när de allra bästa i landet gjorde upp. Tränaren Mikael Aaro kom in och gjorde stor skillnad med sitt sätt att leda och sitt sätt att sätta ett professionellt avtryck på hela verksamheten. Han blir kvar och det finns egentligen ingen anledning att ändra på särskilt mycket nu när styrelsen har återupprepat den offensiva målbilden även för kommande säsong.
Men det finns några utmaningar som sportchefen Jonatan Glader kommer behöva ta tag i. Veteranen Magnus Isaksson har deklarerat att det är över på Hockeyettan-nivå och målsprutan Joakim Högberg snackade nyligen om att han tappade motivationen säsongen som gick. Det var helt enkelt inte lika roligt längre och som det tycks tvekar han kring en fortsättning. Skulle de bli spel utan de två spetsarna till hösten är det ett gigantiskt hierarkiskt skifte i Piteå. De två har ju varit de offensiva loken som dragit laget i så många säsonger. Spelarna som vetat om att det var ”de som skulle göra det”.
Den typen av klubbrutin går inte att värva utifrån och i ett sådant scenario får Piteå helt enkelt hoppas att andra spelare som varit i klubben länge kan kliva fram och axla den mantel som faller. Kandidater finns. Samtidigt behöver laget förstås förstärkas med spets som i alla fall är i närheten av att kunna jämföras med spelarna som lämnar. Piteå under Mikael Aaro är ett hårt jobbande kollektiv där alla bidrar och där man tar den matchbild som tilldelas dem, men de kan inte nå kvalserien utan spets.
Den unga backen Edward Björk plockas hem från Luleås J20 och det har snackats om att fler ynglingar kan komma den vägen och in i seniorhockeyn i Piteå. Det är en fördel att klubben har goda kontakter med båda SHL-föreningarna i området (Skellefteå AIK är den andra).
VIMMERBY
Tålamod är en dygd. Det klassiska talesättet manifesterades av Vimmerby säsongen som gick. Pelle Johansson klev in som ny sportchef, fick en kraftigt bantad spelarbudget att arbeta med och anställde oprövade Hampus Sylvegård som ny huvudtränare. Det började uselt. Laget förlorade mängder av matcher i grundserien och famlade efter fotfäste, men sakta men säkert började det unga gardet hitta rätt och när säsongen summeras var Vimmerby återigen snubblande nära att nå kvalserien mot Hockeyallsvenskan.
Egentligen var utfallet kanske inte så märkligt ändå. Sportchefens filosofi var att satsa på unga utvecklingsbara spelare, gärna sådana som han hade någon relation till sedan tidigare från sin tid i IK Oskarshamn och det tog sin lilla tid för ungtupparna att växa in i den tuffare seniorhockeyn. Nu har Johansson skrivit ett nytt långtidskontrakt med föreningen och kommer säkerligen att fortsätta jobba på samma sätt.
Vid sidan om ett rutinerat garde som varit i klubben länge är planen att plocka in fler ynglingar med potential att växa under säsongens gång. Sylvegård blir kvar som tränare och får fortsätta bygga på det han påbörjade under vintern och på papperet ser det lovande ut. Säsongen som gick klev klubben bort från den tidigare linjen att spetsa laget med importchansningar och på den vägen bör man fortsätta. Känslan är att det finns en stabilitet i den sportsliga organisationen som bådar gott inför framtiden.
HANVIKEN
Medan Väsby (kommande säsong med tillägget Brödernas) tagit ett ganska stadigt tag om taktpinnen som Stockholms främsta Hockeyettan-klubb har det uppstått en intressant kamp mellan Hanviken och Huddinge i söderort om vilka som ska vara nummer två. Medan den forna talangfabriken stagnerat lite på senare tid har Tyresö-klubben Hanviken tagit stora kliv framåt och spelat i Allettan flera säsonger i rad.
Inför kommande säsong har vi sett Hanviken plocka upp kompetenta spelare (Filip Pilö och Sebastian Frantz) som lämnar Huddinge. Den typen av sidledsflyttar på det hållet har vi inte sett särskilt ofta tidigare och det är väl en indikation på vilka som sitter i förarsätet just för stunden. Men samtidigt som Hanviken mår bra av att få in ett koppel av beprövade spelare får de inte fastna i att plocka upp spelare som de kan knycka från sina omkringliggande konkurrenter. Det är inte så den lilla klubben byggt sin framgång de senaste åren.
Hanviken har varit klubben som vågat satsa på unga spelare vars kompetens kanske gått andra förbi lite i skymundan. Det bästa exemplet är väl Edvin Hammarlund som under säsongens gång lämnade för allsvenskt spel och gjorde storsuccé i Djurgården. Under säsongens gång plockade man också in målvakten Carl Lidö och forwarden Isak Sörell (båda återvändare till moderklubben) som gjorde det väldigt bra i Hockeyettan och blir kvar även kommande säsong. På den vägen bör klubben fortsätta. Att utveckla stockholmstalang har man ju visat sig vara skickliga på.
Ska succéerna med Allettan- och slutspel fortsätta bör man dock våga lyfta blicken lite och bygga på sig en lite bredare trupp. Det var uppenbart i kvartsfinalspelet mot Sundsvall att laget hade för få spelare som kunde leverera offensivt. Man blev för beroende av några få pjäser. Backsidan var stark säsongen som gick och får man behålla merparten av pjäserna där ser det bra ut (även utan Hammarlund), men på forwardsposition skulle Hanviken må gott av att få in i alla fall två, tre pjäser till som vet exakt var målet är beläget.
