HUDDINGE
Efter en säsong som knappast kan sammanfattas som något annat än ett monumentalt misslyckande där Huddinge missade både Allettan och slutspelet har självrannsakan varit obarmhärtig och nu är det tillbaka till ritbordet och en återgång till en tidigare framgångsrik modell som gäller.
I säsongsanalysen konstaterades att den interna kravbild som ofta varit Huddinges styrka blivit något som man tummat på och därför sträcktes en hand ut till Fredrik Mälberg. Ledaren som nu återvänder för en tredje sejour som klubbens huvudtränare och som är känd för sitt tydliga och kravställande ledarskap. Spelare ska inte komma till Huddinge för att ha mysigt, de ska komma dit för att de vill något med sin idrott är budskapet och med tanke på den förmjukning som skett de senaste åren framstår det som helt rätt väg att gå.
Med en spelartrupp som ställer upp på Mälbergs mål och krav har Huddinge lyckats göra stora resultat med liten budget förut och nu är det upp till sportchefen Alexander Ytterberg (med assistans av sin nye coach) att sätta ihop en trupp med rätt mentalitet. Mälberg har visat sig vara fullständigt osentimental och skickat ut stjärnor utan det rätta drivet ur Huddinge förut. Nu måste man ta sig en funderare kring åldrande stomspelare som Björn Jonason, Anton Kalte och Joakim Hälleström. De är bra, men är de föreningens väg framåt?
03orna Jacob Samuelsson, Johan Franzén och Frans De Groot finns på kontrakt och är spännande framtidsmaterial och vi kan nog förvänta oss ett i största allmänhet ganska ungt lagbygge. Mentaliteten och drivet kommer vara det viktiga när Huddinge ska försöka hitta tillbaka till sin identitet igen. Alex Ek som hämtas från HC Dalen är en vass värvning.
HALMSTAD
Allting var i gungning inför säsongen som gick. Sommaren bjöd på en styrelsekupp, ekonomiska bryderier kom i dagen och rutinerade coachen Fredrik Johansson ersattes av Jens Berggard från den egna juniorverksamheten ganska sent. Det var pressat, men hela föreningen tog sig samman och hittade en väg framåt till ytterligare en säsong som kan summeras med beröm godkänt.
Det som varit nyckeln för Halmstad Hammers under flera säsonger i rad är den oerhört solida kärna man lyckats bygga upp med ett koppel av stomspelare som varit i klubben länge. Melker Iversen, Victor Gagic, William Berg, Hugo Johansson och så vidare och så vidare. Det är inga stjärnor på nivån, men de spelar med hjärtat och har hittat ett sätt att skola in nya spelare i Halmstads tänk och mentalitet. Sådant betyder mycket och det finns ingen anledning att börja bygga på något annat sätt. Halmstad ska förstås försöka hålla hårt i så mycket det går från den gångna säsongens trupp.
Men sportansvarige Niklas Söderström har också utmaningar. Ekonomin den gångna säsongen gjorde att Hammers tvingades gå med en påfallande tunn trupp och när några spelare värvades till Hockeyallsvenskan under säsongens gång blev det uppenbart att Halmstad var lite för tunna för att kunna gå långt. Den problematiken måste Söderström navigera runt innan sommaren är över. Laget kan inte gå in i ännu en säsong med knapphändig numerär. Man måste skaffa sig en större bredd. Gärna med spelare som vid sidan av den solida stommen kan leverera poäng. Det går delvis att lösa problemet med att flytta upp spelare från den fina juniorverksamheten, men det räcker inte.
Vill Hammers fortsätta vara en klubb som med självklarhet nämns i Allettan-diskussionen måste spetsen breddas. I powerplay saknades ett riktigt hot från backplats den gångna säsongen och några offensiva pjäser har lämnat föreningen. Halmstad finns inte med i racet om de riktigt stora stjärnorna, men måste nog in med en tre, fyra namn som kan tänkas ta en position skapligt högt i den interna poängligan.
VISBY/ROMA
Resultatmässigt gjorde gotlänningarna en helt okej säsong genom att återigen nå Allettan och därefter gå en ganska het slutspelsserie med Karlskrona. Men just där i slutet av säsongen avslöjades vad som var bristen i årets Visby/Roma. Laget jobbade strikt utifrån givna ramar och var ett imponerande lagkollektiv under säsongen, men mot KHK var det motståndarna som tjänade på att det blev grinigt och över gränsen. Det som i alla tider varit Visbys dna.
Man kan säga vad man vill, men ett Visby som inte spelar småfult och skapar känslor ute på isen är inte ett Visby på riktigt och det är till den identiteten klubben måste sträva att hitta tillbaka. Annars riskerar man att med tiden bli en icke-spelare i Hockeyettan. För rent krasst står Visby idag på en position där de ekonomiskt inte kan konkurrera med ”storklubbarna” och måste plocka ur fyndlådan och hoppas att det faller väl ut när de värvar sin spets.
- Jag skulle vilja att vi hittade mer tillbaka till dit vi var, å andra sidan växer inte de spelarna på träd längre, uttryckte sportchefen André Lundholm i en intervju efter att Visbys säsong tagit slut.
Rent krasst är det förstås så att klubben måste fördela de pengar de har på ett smart sätt och att en större portion då hamnar i den pott som ska gå till poängspelare, men det är nog viktigt att lägga en liten sudd för att få in fler energispelare också. Det ska vara jobbigt att komma till Gotland och det har det inte varit för motståndarna på flera år nu. Identitetsmässigt är det nog faktiskt lämpligare att försöka ställa ett nytt ”raggargäng” på isen till nästa säsong än att gå med i jakten på den där uttalade spetsen som många andra också kommer vara ute efter.
En grundstomme av spelare som varit i klubben ett bra tag finns redan på plats och rutinerade Hans Särkijärvi fortsätter på tränarbänken. Men det måste in mer attityd.
LINDLÖVEN
Klubben var för en gångs skull ganska förskonad från att bli söndervärvad under säsongens gång, även om bjässebacken Joshua Karlssons flytt till Örebro naturligtvis sved. Det gjorde också att man kunde hävda sig helt okej och nådde den Alletta man så länge strävat efter. Men nu riskerar man att bli sönderplockade under silly season istället och då är det inte klubbar högre upp utan Hockeyettan-rivaler som är framme och kalasar. Genombrottsbacken Elias Lindgren har lämnat för Vimmerby och lovande centern Johannes Jämsén väljer spel med Mariestad. Därtill lär Filip Barklund vara förlorad för spel på högre nivå.
Men de tunga spelarförlusterna till trots, Lindlöven bör förstås försöka bygga vidare på det man har. Melodin i lagbygget är att plocka in spelare som har en strävan uppåt i sin karriär och åtnjuta deras tjänster medan de utvecklas till fullfjädrade allsvenska spelare. Kontakterna med närbelägna elitklubbar som Örebro och BIK Karlskoga är goda och kommer garanterat att prägla lagbygget även framöver. Lindlöven har varit framgångsrika med att plocka in unga spelare och göra dem flygfärdiga under några säsonger i seniorhockeyn.
Men även om man fortsatt säkerligen kommer satsa ungt finns det saker att skruva på. Menar man allvar med att vilja vara en Allettan-klubb varje säsong måste man också ha in den typen av rutin i truppen. Laget vägde lite lätt i spetsserien den gångna säsongen och när de jämna matcherna väger över åt ”fel” håll beror det ofta på en ungdomlig naivitet i truppen. Den eldfängde sportchefen Tomas Östlund bör tråla marknaden efter åtminstone en kedja med beprövade Allettan-spelare. Det behöver inte nödvändigtvis vara stjärnspelare eller poängsprutor, men spelare som varit med och gjort ex-antal säsonger i Allettan. Med en sådan ryggrad på plats skulle Lindesbergs-gänget kunna bli riktigt farligt, för talang lär som sagt inte saknas.
NYKÖPING
Säsongen som gick var ett stort steg framåt för Nyköping. Klubben har haft svårt att få ut sin potential under sina säsonger i Hockeyettan, men att nå både Allettan och slutspel den gångna vintern är att betrakta som framgångar. Det finns att bygga på i staden med det vilande hockeyintresset, men skärskådar man den framgångsrika säsongen är det ändå väldigt tydligt var bristerna finns. Sportchefen Magnus Eriksson slog huvudet på spiken i en intervju strax efter att säsongen tagit slut.
– Vi behöver ha lite mer spets offensivt. Det såg vi framförallt när vi mötte lite bättre lag hela tiden, då hade vi svårt att göra mål. Vi kan inte bara ha en eller kanske två som ska göra det, utan vi måste ha en bredare spets och en lite bredare backsida, det är inget att sticka under stolen med. Vi måste ha in lite fler spelare som har varit på den där nivån och spelat kontinuerligt i Allettan tidigare.
Bitvis var Nyköping plågsamt ineffektiva och trubbiga under säsongen. I den interna målligan var det bara två spelare som nådde uppe i tvåsiffrigt och av dem har Elias Jacobs (12 kassar) lämnat och framtiden för dunderdansken Søren Dietz-Larsen (17 kassar) som har intresse från annat håll omkring sig förefaller osäker. I värsta fall måste sportchef Eriksson ersätta båda och utöver det plocka in åtminstone en kedja till som kan göra skillnad. Lagbygget så här långt har handlat om att förlänga med en pålitlig stomme av arbetare och det är förstås en bra början, men utan en påtagligt uppgraderad spets kommer klubben inte fortsätta utvecklas.
På backsidan är det en oerhörd nyckel att spetsbacken Lucas Byhlin tidigt har bestämt sig för en fortsättning, men runt omkring honom kommer det bli en ordentlig ombyggnation. Den gångna säsongens backsida saknade spelskickligheten och var ärligt talat ganska begränsad. Många pjäser därifrån har lämnat och de som ska ersätta bör vara en mix av spelskickliga och tuffa herrar. Marknaden är tunn för en klubb i det mellanskikt Nyköping befinner sig, men här får man försöka vara kreativa och fynda. Det kommer troligtvis behöva bli en och annan chansning. På tränarbänken tar Björn Olsson över efter succétränaren Filip Algeman som lämnat för Hudiksvall.
HC DALEN
Klubben står inför en oviss tid. Nog för att Daniel Josefsson jobbade väldigt tätt med Per Gustafsson på tränarbänken de senaste åren, men det finns ändå ett visst mått av osäkerhet när han ska ta över efter legenden som nu återvänt till HV71. Gustafsson agerade ju så väl tränare som sportchef och jobbade i klubben i åtta raka säsonger. Han satte en väldigt tydlig prägel på verksamheten och var den som tog HC Dalen från att vara en klubb ingen pratade om till de imponerande resultat som varit verklighet de senaste åren.
Men klubben bör förstås fortsätta verka i Gustafssons anda. Bygga en trupp där kollektivet och det hårda arbetet är det viktiga och där alla ställer upp för varandra. De senaste årens HC Dalen har varit lag där summan blivit större än de specifika delarna och rent ekonomiskt kommer man inte kunna vara med och jaga de stora fiskarna som ska in i ligan.
Nu står det dock klart att Anton Johannesson lämnar för Brynäs och att även viktiga pjäser som kaptenen Andreas Røykås Marthinsen, målvakten Oscar Malm och powerforwarden Gustav Salmi Lilja försvinner. Det räcker inte att bara bygga ett starkt kollektiv när den typen av spelare lämnar och någonstans kan det nog vara viktigt för klubben att lyckas övertala de avpolletterade HV71-spelarna Nichlas Torp och Simon Önerud att ta en sväng i klubben. Alla minns hur bröderna Thörnberg lyckades lyfta laget härom året och veterannärvaron skulle kunna göra samma sak en gång till. Spelare som kan gå i bräschen blir viktigt när Daniel Josefsson ska göra sin första hela säsong som huvudtränare.
SKÖVDE
Att det sitter förlorarmentalitet i väggarna på Billingehov har blivit ett fastslaget faktum runt om i Hockeyettan-Sverige. Det är till Allettan men inte längre som gäller för de rödklädda skaraborgarna och ingen orkar väl ens längre räkna hur många gånger klubben tagit sig till finrummet för att omedelbart få soppatorsk och hamna i botten. Men klubben jobbar med att vända den försmädliga trenden och ett viktigt kliv på vägen är att stärka ledarstaben. Att plocka in finländaren Nico Surenkin som komplement till rutinerade Staffan Lundh förefaller som en smart lösning. De två har jobbat ihop förut (i Vimmerby) och finländaren tar en roll som assisterande och spelarutvecklare i klubben.
För att höja nivån på laget i stort måste lägstanivån upp och frågan är om det då inte är en viktig komponent med en rigid sommarträning. Säsongen som gick föreföll några av spetsarna leverera på en ojämn nivå delvis på grund av att de kroknade. Så kan man inte ha det om man vill vara framgångsrika under säsongens andra halva och möjligtvis är det något det skruvas på inför kommande säsong.
Rent materialmässigt var det länge sedan Skövde hade en målvakt som tog det där lilla extra. En sista utpost som skjuter in extra energi i laget varje kväll genom att alltid vara bättre än bra. Det är möjligt att man hittat den pusselbiten i Felix Tengvall, en lovande keeper som gjort några bra säsonger i KRIF. Om inte bör man söka ytterligare en målvakt som kan vara det där lilla extra. Det bitvis svajiga försvarsspelet som vi har sett de senaste säsongerna kan bitvis härledas till att det inte funnits en sista utpost att lita på fullt ut. Några defensivt orienterade backar ovanpå det och det ser faktiskt ganska lovande ut. Offensivt finns spelarmaterialet för att fortsätta bygga ett lag som spelar en kreativ ishockey.
TRANÅS
När det kommer till analysen av Tranås AIF inför kommande säsong handlar den mer om vad man INTE bör gör än vad man faktiskt bör lägga fokus på. De senaste säsongerna har vid sidan av resultat som inte riktigt levt upp till förväntningarna också varit en parad av misslyckade importförvärv. Finnar, nordamerikaner, någon lett, till och med sydkoreaner har passerat genom truppen utan att göra den där riktiga skillnaden som man kan kräva att importspelare ska göra. Det har inte funnits någon röd tråd i den typen av värvningar och således har de heller inte gjort klubben bättre. Linjen inför kommande säsong borde således vara att inte värva internationellt, utan återgå till filosofin att värva svenskt som man höll sig till i många år innan föreningen för ett gäng år sedan började flacka med blicken.
Tranås måste hitta sig själva och justera sin självbild. Efter kvalserieframträdandet säsongen 18/19 har man velat betrakta sig själva som en förening som ska vara på den nivån, men de sportsliga resultaten har egentligen aldrig varit nära att gå i takt med ambitionsnivån. Det har varit skakiga truppbyggen och misslyckade tränarrekryteringar. Med Niclas Högberg misslyckades man fullständigt och Arto Miettinen har inte gjort det dåligt de senaste säsongerna, men heller inte lyft klubben till några högre höjder. Klubbchefen Stefan Fransson har hintat om att han vill ha in någon som kan styra med lite fastare hand och förre Vimmerby-coachen Phil Horsky har förekommit i ryktesfloran. Men Tranås är en klubb med en ganska tydlig kärna av spelare som inte svarat upp särskilt väl på ”hårda” tränare förut, så frågan är hur lyckat det är.
I övrigt lär klubben fortsätta bygga ganska mycket kring den stomme man har och det är klokt. Det finns många duktiga hockeyspelare i Tranås och med en säsong där de får lite medvind och självförtroende i ryggen skulle det kunna blomstra. Nyförvärven som plockats in så här långt är främst av breddkaraktär, men förlängningen med backen Filip Forsmark kan vara det viktigaste kontrakt Fransson skriver den här silly season. Backen fick inte ut potentialen säsongen som gick, men borde kunna vara fantastisk på Hockeyettan-nivå med de egenskaper han besitter. Kan det nya kontraktet boosta backen efter en lite svagare säsong blir det magiskt.
BORÅS
Bortsett från en katastrofal start med flera storförluster gjorde Borås en riktigt stark säsong och hade om det inte hade varit för en alldeles för tunn trupp förmodligen ha kunnat slå ut Boden i den griniga kvartsfinalserie som var Hockeyettan-slutspelets bästa.
Just där ligger nyckeln för klubbchefen Christoffer Holst när han ska bygga kommande säsongs Borås. Vintern som gick hade laget en väldigt rutinerad och vass spets, men glappet ner till den lägre delen av hierarkin var alldeles för stort. Den svagheten borde lösa sig lite av sig självt genom att de yngre förmågorna byggde på sig mycket erfarenhet under säsongens gång. Något som kommer göra dem gott inför 23/24. Men bredden saknades i stort sett helt. Borås var alldeles för tunna på i stort sett alla positioner.
Nu har backgeneralen Fredrik Eriksson valt att lägga av, men så väl den ryske stormålvakten Konstantin Barulin som veteranen Anders Eriksson och forwardsesset Henrik Eriksson har förlängt sina kontrakt. Det är en bra start. Sportchefen bör ha fokus på att förlänga med en ganska stor del av fjolårstruppen som gjorde det så bra. Men utöver det behöver han värva minst en femma av beprövat Hockeyettan-material. I alla fall om avsikten är att bli ett lag att räkna med i en Allettan- och slutspelsstrid. Ska man kunna mäta sig med de bästa räcker det inte att det är några få gubbar (som dessutom knappast blir yngre) som ska fixa biffen. En spetsig bredd bör stå på önskelistan.
Tränaren Gunnar Persson kliver av, Johan Benker har aviserat att han gärna fortsätter som assisterande och pensionerade backen Fredrik Eriksson har visat visst intresse för att ta över som ny huvudtränare. Men den lösningen känns knappast optimal. Att tränardebutera i Hockeyettan med sina forna lagkamrater som undersåtar framstår som väldigt riskfyllt.
SUNDSVALL
Strategin har varit tydlig allt sedan klubben tog klivet tillbaka upp i Hockeyettan. Sundsvall satsar långsiktigt och ska försöka bygga sig starkare med hjälp av en lokal prägel och unga hungriga spelare. Ett vägval som bara förfinats ytterligare sedan det forna NHL-proffset Alexander Steen klev in som sportchef i föreningen och vintern som gick fick man ordentlig utväxling. Många spelare växte i sina roller och laget nådde så väl Allettan som semifinalspelet i slutspelet.
Nu finns det förstås ingen anledning att ändra på ett vinnande koncept. Klubben tappar sin främsta poängback Pontus Englund som sticker utomlands, energiforwarden Gustav Marnetoft som ryktas till Piteå och Ludwig Niederbach som drabbades av en allvarlig ögonskada den gångna säsongen väljer att trappa ner som assisterande spelande tränare i KB65. Det kommer krävas att sportchef Steen fyller på med några rutinerade pjäser i deras ställe. Backen Algot Landin och forwarden Sebastian Kaijser (som båda förlängt) kan inte dra hela lasset. Men i det stora hela ska klubben förstås jobba vidare på inslagen linje. De unga spelare som var med den gångna säsongen har blivit ett år äldre och förmodligen väldigt många erfarenheter rikare efter säsongen som gick. Detsamma gäller tränaren Jonas Lindström som också är ganska färsk i sitt gebit och växer för varje säsong.
Inför fjolårssäsongen plockades flertalet talanger från juniorverksamheterna i Mora och Timrå och på den vägen lär det fortsätta. Alexander Steen dammsuger upp lovande spelare med Sundsvalls-koppling och har så här långt bland annat lockat hem Oskar Larsson från Växjös J20. Faller allt väl ut och man får samma utväxling på ynglingar som ifjol kan det mycket väl bli så att Sundsvall är en av utmanarna nästa vår igen.
