STRÖMSBRO
Den förmodligen viktigaste pusselbiten av alla blev klar strax innan aprils utgång. Tränaren Magnus Jansson, som ägnat de två senaste säsongerna åt att implementera ett tryggt grundspel och lära Gävle-gänget spela försvarsspel, stannar en tredje säsong. Det är ett väldigt positivt besked för är det någon som varit viktig i den lilla klubbens resa från fullt ös medvetslös-hockey till något betydligt mer proffsigt och framgångsrikt är det just Jansson.
Annars lyder analysen att Strömsbro gjort lite mer och mer rätt för varje säsong som passerat sedan klubben gick upp i Hockeyettan. Ambitionen att så många som möjligt i truppen ska ha Gävle-anknytning var från början snudd på en lag, men har kommit att bli en sund riktlinje mer än något annat de senaste säsongerna. Till den gångna säsongen ställde man dessutom ett målvaktspar som inte läckte som såll på isen. Nästa punkt på to do-list borde vara att ordna mer bredd, för där finns en brist. Strömsbro har blivit bättre och bättre, men man har blivit det med tunna trupper. Laget har varit skadekänsligt och när spelare valt att hoppa av (så som ofta sker i klubbar med låga löner) har man blivit hårt straffade.
Således bör mission den här silly season för sportchefen Johan Wennberg inte bara vara att sätta ett starkt lag på isen, utan dessutom en brett lag. Magnus Jansson måste om han ska kunna ta klubben från att bara arbeta hårt till att bli något mer av en utmanare få fler alternativ att jobba med. Wennberg prickar idogt av sin ”Gävle-lista” och sitter redan med ett par starka kort på både forward- och backsida, men han får inte slå av på takten. Framförallt har man lärt sig av historien att det inte går att ha för många backar.
KIRUNA IF
Nu när Kiruna AIF självmant valt att lämna ligan och starta om i division 2 ligger fältet öppet för Kiruna IF att göra en lite större satsning. Nu är man inte två Hockeyettan-klubbar som konkurrerar om sponsorer, istider och inte minst spelare och tränare vilket borde underlätta arbetet med att bygga ett slagkraftigt lag. Men klubben har mycket att skruva på.
Först och främst är ambitionen att plocka in en huvudtränare utifrån och heltidsanställa honom. Man har i föreningen kommit till insikten att om man ska kunna göra de satsningar man vill håller det inte med en tränare som är där på deltid och ska ratta ett civilt jobb vid sidan av. Gott så.
– Det låter fult att säga det men vi har haft fritidsanställda coacher och det funkar inte på Hockeyettan-nivå längre. Det är för stora krav och jag ser ju hur jag dräper mina coacher med saker som jag tycker att vi ska göra och så har de ett heltidsjobb på LKAB, sa sportchefen Thomas Jatko i en intervju under våren.
Men oavsett vem som axlar rollen som Kiruna IFs nya huvudtränare (de senaste årens coach Kim Sunna har öppnat dörren för en fortsättning i någon roll i ledarstaben) måste truppen stärkas och det rejält om man ska uppnå sitt mål om att bli ett topp tre-lag och tydlig Allettan-utmanare i sin serie.
Inledningen av lagbygget indikerar att man avser fortsätta bygga kring den stomme som finns. En mängd Kiruna-killar med flera säsonger i klubben och som definitivt håller på nivån, men som måste omges av starkare byggstenar om det ska kunna bli framgångsrikt. Blir hela stommen kvar måste man ändå fylla på med en femma av spets. Det räcker inte med några få pjäser som kan kliva fram och producera så som det sett ut de senaste åren, utan här måste man växla upp.
Det hårda arbetet kommer man få ut av sina hemvävda pjäser (att så väl Simon Thyni som Philip Kemi redan skrivit på är väldigt positivt och fler lär stå på kö), det är framförallt den yppersta spetsen som måste hämtas utifrån. Det kommer kosta att locka forwards med poänggaranti och tuffa backar till norraste Norrland, men det är en investering IF måste vara beredda att göra om de ska bli framgångsrika.
SURAHAMMAR
Efter succén säsongen 21/22 blev 22/23 till den svåra andrasäsongen för Surahammar. Men att resultaten blev mediokra hade mer att göra med det mentala än att det saknades skicklighet i laget. Sura-gänget trodde nog lite till mans att det skulle gå lättare än vad det gjorde och att den skicklighet man hade skulle fortsätta göra avtryck även om man inte la ner det hårda jobbet. Men den här gången var motståndarna förvarnade och så skedde inte.
Nu väntar något av en ombyggnation. Nyckelpjäser som Lukas Söderlund och André Astley lämnade klubben vid transferdeadline, den förstnämnde återvänder medan den andre blir kvar i Mariestad. Några av spetsarna (Eric Karlsson, Adam Karlsson, William Otter, Samuel Ander och så vidare) har redan förlängt och att Surahammar kommer ha ett lag som även i fortsättningen har potential att spela en offensivt kreativ hockey kan vi utgå ifrån, men sportchef Jörgen Mähler vill också tuffa till sitt lag.
Än så länge är det svårt att utläsa ifrån lagbygget om föreningen har för avsikt att vara en Allettan-utmanare på allvar eller mer nöja sig med att existera i ligan, men är saken den förstnämnda behövs mer muskler och attityd. Samtidigt som fjolårstruppen alldeles för ofta väjde från de tuffa situationerna och avstod det riktigt smutsiga arbetet saknades också energispelare och fysiskt kraftfulla pjäser i truppen. Sura ska förstås fortsätta lägga tyngdpunkten vid att spela en sevärd offensiv hockey, men behöver fler spelare som är beredda att sticka in näsan där det bränns. Det är sportchef Mähler också väldigt medveten om.
– Jag önskar ju att vi har lite mer power, vi har varit lite för snälla. [...] Det är ju en del av hockeyn att kunna spela lite mer fysiskt, sa han i en intervju under våren.
ESKILSTUNA LINDEN
Det finns en ambition i Eskilstuna att bli ett lag att räkna med i Hockeyettan-sammanhang, men än har man inte riktigt nåt hela vägen fram till att vara en allvarlig utmanare om Allettan-platser och betraktas som ett lag som skrämmer motståndare. En stor anledning till det stavas naturligtvis ekonomi. Linden agerar med en stram budget och har inte utrymme att skriva några feta kontrakt. Den gångna säsongen satsade man på en heltidsanställd tränare, men nu har Nico Surenkin lämnat för Skövde och det är oklart hur hans position kommer att fyllas framöver.
- Det krävs att vi ökar vår omsättning för att kunna vara med och det krävs också att vi ökar vår publik. Där vi är väldigt dåliga med stödet från Eskilstunaborna. Det hänger ihop med utökade förutsättningar och att kunna fortsätta resan, så vi får väl se hur vi tar oss vidare, sa klubbchefen Anders Björk i en intervju under våren.
Där har vi förmodligen pudelns kärna. För att Linden ska kunna lyfta sportsligt behövs mer pengar och för att få in mer pengar måste man locka publiken till hallen. Då räcker det inte med att bara existera. Eskilstuna Linden måste helt enkelt börja bygga en identitet tydligare än vad man lyckats med så här långt. Om det handlar om att bli ett lag som spelar oerhört underhållande hockey eller ett raggargäng som startar bråk och kör över allt som kommer i deras väg spelar mindre roll, men man bör hitta en inriktning där man inte bara är ett Hockeyettan-lag i mängden utan där det innebär rock'n'roll att gå och kolla på hockey i Smehallen.
Att växla in på underhållningsspåret med flärdfull anfallshockey förefaller kanske vara det enklaste spåret. Lucas Ekholm och Adam Helldén hade båda genombrottssäsonger den som gick och sitter på kontrakt. Det är två offensivt sevärda spelare och något att fortsätta bygga kring i en spelskicklig offensiv satsning. Det kan vara läge att för en säsong lägga bort tanken om att bygga strikt för att vara ett så bra lag som möjligt och istället släppa loss kreativiteten och vinna publikens hjärtan. För kommer publiken, då kommer också möjligheterna att göra något bra på längre sikt.
VALLENTUNA
Vallentuna är det mest finska vi har i Hockeyettan när det kommer till att i tysthet jobba med truppen och sedan presentera en mängd kontrakteringar på ett och samma bräde. Nu blir det dessutom finskt på posten som ska hålla i rekryteringsbiten. Rutinerade Jussi Salo lämnar rollen som huvudtränare i Väsby för att istället kliva in i en kombinerad tjänst som så väl tränare som sportansvarig i Vallentuna och målbilden är att notcha upp verksamheten en aning.
Säsongen som gick blev klubben ganska framgångsrik genom att bygga med spelare som hade lokal prägel och en hemvändare som Gustav Jansson fick ett ordentligt genombrott. Det är på den vägen man bör fortsätta. Vallentuna ska inte vara ett ställe man spelar på för att tjäna pengar utan snarare ett uppsamlingsheat för norrortspelare som inte riktigt fått fart på karriären. Kommande säsong blir det något av ett race mellan Vallentuna och Wings om vilka som ska vara nummer två i området bakom hårdsatsande Väsby och det är möjligt att Vallentuna får lite trumf på hand där i och med den nya sportchefens bakgrund i just Väsby. Det är inte alls omöjligt att han plockar med sig en eller två spelare in i ett nytt truppbygge.
Både nämnde Jansson och och målvakten Hugo Haas lämnar, men målbilden för Salo bör vara att behålla en så stor del som möjligt av fjolårstruppen, som trots allt gjorde det väldigt bra och sedan spetsa den med kanske en femma av potenta spelare. Killar som kanske inte strålat ännu men som kan stå inför det större genombrottet. Utöver det räcker det att fylla på med ungt och hungrigt, spelare som kommer från J20 och ska ta sina första skär i seniorhockeyn.
KÖPING
Tre säsonger i rad har Köping tvingats till negativt kval för att säkra existensen i Hockeyettan. Väl där har platsen i realiteten inte varit särskilt hotad, men det är klart att så kan man inte fortsätta om man vill vara en välmående förening som omgivningen tar på allvar. Därför gör klubben nu en liten nysatsning. Tidigare tränaren Johan Hellström kliver in i en roll som sportchef och har lyckats locka hem den spännande coachen Jens Brändström från några säsongers arbete utomlands. Företrädesvis i Rumänien där han tränat utvecklingslaget Sapientia U23.
Med den setupen på plats kan klubben lite försiktigt börja lyfta blicken. Det kommer förstås inte handla om att utmana högre upp i någon tabell, men Köping måste tillbaka till att vara en klubb där spelare utvecklas och på samma gång lyfter klubben till åtminstone skapliga sportsliga resultat. För att nämna några har ju till exempel spelare som Jonas Nyman, Sebastian Åkesson och Anton Svensson slagit igenom i Köping. Man bör sikta mot att bli den typen av språngbräda igen. Ett ställe dit unga spelare kommer för att ta nästa kliv i en trygg miljö med bra träning.
För att lyckas med det är ambitionen att förlänga med flertalet spelare ur fjolårstruppen och hoppas att ytterligare ett år av Hockeyettan-action under bältet ska hjälpa dem att utvecklas.
- Man ska inte underskatta att bli ett år äldre. Vi hade spelare i laget som var juniorer som nu blir seniorer, de har gjort en hel säsong i Hockeyettan. Det är klart att jag vill bygga vidare på det. Förhoppningen är givetvis att vi ska få behålla en stor stomme, sa exempelvis nye sportchefen Johan Hellström under våren.
Men för att kunna lyfta ordentligt i tabellen räcker det förstås inte med att hålla hårt i det man har. Köping måste förstärka omkring sin hemvävda stomme och det är att plocka in oslipade diamanter som gäller. Förstaårsseniorer som kan blomma ut under Brändströms ledarskap och bli de där utropstecknen som ingen förväntade sig inför säsongen. Klubben kommer inte ha ekonomi till att värva några ”färdiga” spelare.
WINGS
Att Väsby ska storsatsa under Brödernas-flagg kan kanske bli en bonus för norrortskollegan Wings, men även om det skulle kunna förefalla frestande att plocka upp de spillror som blir över när storebror kastar ut och bygger om bör det i så fall ske med eftertanke. När Väsby för några säsonger sedan avancerade upp i Hockeyallsvenskan dumpade de en hel skock med spelare i Wings och analysen av det var att det i slutändan inte blev särskilt lyckat. Guldkorn kan finnas, men det hela måste ske med måtta.
Annars är den lilla klubbens största problem att man de senaste säsongerna haft svårt att behålla sina riktigt skickliga spelare. Den sportsliga kapaciteten har begränsats av att spetsspelarna lämnat för andra uppgifter mitt under säsong och den gångna säsongen blev det snudd på parodiskt när Isak Johansson (Hudiksvall), Tim Friberg (Zaglebie Sosnowiec), Pontus Karlsson (Nybro), Adam Harrysson Karlsson (Visby/Roma) och Jesper Andersson (Väsby) samtliga valde att bryta upp från Wings. Förhoppningsvis skriver nye sportchefen Björn Danielsson lite mer vattentäta kontrakt än vad som varit fallet tidigare.
Spetsen är annars det som återstår att plocka in för Wings. Så här långt har klubben gjort ett bra jobb med att förlänga med en pålitlig kärna och lyft in en hel del spännande ynglingar som ska fortsätta sin utveckling i klubben. Både Didrik Lif och Olle Dahlman gjorde ordentligt avtryck under sina framträdanden ifjol, för att nämna några exempel. Nu saknas bara de där sista spelarna som kan göra skillnad. På målvaktssidan har man redan sett om sitt hus på ett bra sätt med rekryteringarna av Marcus Johansson och Oscar Leijon.
KRIF
Klubben kommer från några säsonger utan vettig styrning där de lastat på med offensiva stjärnor utan någon egentlig tanke på helheten och där resultatet blivit därefter. KRIF har spelat en hockey som långt ifrån varit värdig det spelarmaterial man har haft och samtidigt som resultaten varit svaga har kassan dränerats. Det får klubben ta konsekvenserna av nu, men det behöver inte vara enbart till det negativa.
Tränaren Mikael Tisell klev in under andra halvan av den gångna säsongen och fick inte helt oväntat fason på försvarsspelet. Nu blir den rutinerade coachen kvar och det är bra för KRIF. Med en kraftigt bantad spelarbudget kommer klubben inte kunna värva spelarna som kan ta Hockeyettan med offensiv storm och då är den enda rimliga vägen att gå att försöka tighta till det bakåt. Tisells filosofi är att ligga rätt, minimera misstagen och släppa in så lite mål som möjligt. Det är en taktik man kan praktisera med ett begränsat spelarmaterial och det är den vägen KRIF kommer behöva vandra kommande vinter.
Ser man till lagbygget så här långt är de spelare som valt att förlänga sina kontrakt sådana som tillhörde lagets lägsta skikt rent hierarkiskt säsongen som gick. Gedigna arbetare som kommer göra sitt och som kommer fungera bra i Tisells hockey. Troligtvis är det den typen av spelare man kommer kunna värva ute på spelarmarknaden framgent också och vi kan nog förvänta oss ett Blekinge-gäng som gnuggar sig till segrarna snarare än lirar sig till dem säsongen 23/24.
Men lite spets måste man naturligtvis ha och det förefaller rimligt att jobba hårt på förlängningar med superveteranerna Andreas Nordfeldt och Sebastian Magnusson. De håller fortfarande och kan vara spelarna som gör det offensivt i ett arbetande KRIF. Kan man inte attrahera målskyttarna utifrån får man ta vad man har in house och det är tacksamt att ha två så pass potenta veteraner under klubbens vingar.
KALIX
Det tycks ha sinat i kassan. Det är inte många år sedan klubben glatt slog på stora trumman, presenterade en ny grafisk profil och började prata om ett långsiktigt mål om att nå Hockeyallsvenskan, men redan ifjol började signalerna tala om att det inte fanns muskler nog att skala upp satsningen och inför kommande säsong ser det ungefär lika deppigt ut.
Det lag Kalix ställde på isen i vintras och som räckte till kvartsfinalspel mot Piteå (förlust 0-3 i matcher) var i mångt och mycket ett grått kollektiv av arbetare som drogs av några få spetsar. Inför kommande säsong finns inga indikationer på att det kommer bli annorlunda. Spelarna som sitter på kontrakt tillhör den där kategorin av gedigna arbetare som det kanske inte slår några hetare gnistor om och spelarna som hittills adderats till truppen har ringa eller ingen Hockeyettan-erfarenhet. Det har handlat mycket om juniorer som lyfts upp från den egna verksamheten i J20 Region.
Den store trotjänaren och stjärnbacken Johan Pettersson har förlängt sitt kontrakt, men Emil Lindblom gjorde en tillräckligt stark säsong (poängbäst i hela Hockeyettan) för att ha anbud att välja och vraka emellan. Försvinner han ser det offensivt ärligt talat ganska illa ut för Kalix. Speciellt som den rutinerade coachen Janne Karlsson har valt att lämna för en flytt tillbaka till Kiruna.
När medlen för att värva ersättare till den spets som eventuellt försvinner inte finns får man försöka jobba med det man har. Kanske kan man skaka om spelare som John Hansson och Johan Warg så pass mycket att de kliver fram som ledare i poängprotokollet? Kanske finns det mer att få ut av Isak Nordanstål? Kalix får jobba med sin interna process och försöka få summan att bli större än de enskilda delarna. Det har man lyckats med förr och gör man det igen ska det i alla fall inte behöva vara någon risk för bottenstrid. Så pass stark är grundstommen i laget.
BORLÄNGE
Vi såg redan under säsongen som passerade att det har börjat sina i kassan i Dalarna. Borlänge var tvungna att dra ner på spelarbudgeten och det syntes i både spelartruppen och resultatkolumnerna. Men allt som allt måste man ändå säga att klubben gjorde det bra utifrån sina förutsättningar och växte under säsongens gång.
Läget är oförändrat inför kommande höst. Masarna har inte medel att värva färdiga spelare och har svårt att behålla de killar som slagit igenom på Hockeyettan-nivån. Poängbacken Emil Rangedal väljer spel i Borås och trotjänaren Patrik Elfsberg vänder hem till moderklubben Falu IF med en passning om att Borlänge ändå inte har några ambitioner längre. Det är bara att tugga i sig den krassa verkligheten.
Men med det sagt har klubben ändå gjort en ganska bra silly season så här långt. Tränaren Stefan Gustafsson verkar bli kvar och är i allra högsta grad inbegripen i ett lagbygge där man lyckats förlänga med talangen Casper Östberg, energispelaren Leon Cadei och locka hem tvillingarna John Blank och Olle Blank från Leksands J20. Det sänder signaler om att Borlänge kommer vara ett talangfullt lag till hösten och att man vill bygga för att vara en plats där spelare utvecklas. Det är under de givna omständigheterna helt rätt väg att gå. Borlänge kommer inte göra några större resultat med sin oerfarna trupp, men vi kommer säkert få se en eller två spelare som blommar ut och slår igenom som seniorspelare. Kan klubben etablera det över tid kan det vara grundplåten för att om några år börja blicka uppåt i Hockeyettan-tabellerna igen.
