- Det känns tryggt för framtiden.
- Där har förbundet och SDHL en utmaning.
- Kan PWHL smitta av sig på SDHL?
Frågan kommer såklart alltid upp vad det gäller utvecklingen av hockeyn för damer och framtiden, vilken riktning den tagit senaste säsongen.
Nummer ett är såklart Damkronorna, eller Tre Kronor Dam, som det numera heter. Laget gjorde en stark OS-turnering, men hamnade ”som vanligt” utanför pallen. Precis som Tre Kronor Herr. Ulf Lundberg har byggt en stark grund för vårt landslag att stå på. Det finns något där som gör att vi förhoppningsvis inom en väldigt snar framtid tar vår nästa VM eller OS-medalj. Vi säger VM-medalj eftersom det är fyra år till nästa OS.
"Professionalismen. Förståelsen för att det är en helårssport. Tittar jag på dom här åren, både inför Peking, och inför Milano så har vi haft sommarcamper där vi har kunnat ha en hög kravställning inom alla fyra områdena, tekniskt, taktiskt fysiskt och mentalt. Det skulle jag säga är den största utvecklingen", svarade Ulf Lundberg när hockeysverige.se frågade honom efter sin tid som förbundskapten vad han är mest stolt över.
Men - Ja, det finns ett men också - Även om landslaget utvecklats spelmässigt och när det kommer till seriositet har det inte blivit några medaljer under Lundbergs tid. Nu ska inte någon skugga falla på honom för det eftersom man här givetvis kan tala om en process, men ändå. Våra landslag ska alltid vara med och slåss om medaljerna. I alla fall är det Svenska Ishockeyförbundets motto. Tack för ett superjobb Uffe Lundberg, men nu är det läge att nästa tar över förbundsstafettpinnen. Så välkommen och Lycka till Erika Holst. Hon har dessutom som spelare vunnit både OS och VM-medaljer – vad det nu kan komma att betyda. {{ PAYWALL LIMIT }}
Foto: [Ronnie Rönnkvist]
Det känns tryggt för framtiden
Brynäs nya svenska mästare.
Jag tror stora delar av Gevalia-staden gemensamt guldkvällen skålade i ett ÄNTLIGEN. Det går inte att ta ifrån Erika Grahm det långsiktiga jobb hon gjort sedan ankomsten till Brynäs 2019. Det som blev tungan på vågen den här säsongen var värvningarna av Klara Peslarova, Viivi Vainikka och Noora Tulus. Två spetsar som klev in med en gulderfarenhet som tycks ha simmat av sig till övriga gruppen. Dessutom en av världens bästa målvakter i sina bästa stunder.
Brynäs lagkapten, Julia Östlund till hockeysverige.se:
"Alla tre har såklart betytt otroligt mycket. När vi fick in Klara hade vi helt plötsligt två världsmålvakter. Ena (Nyström) och Klara har verkligen konkurrerat med varandra, haft varandra som sparringpartners och krigat om vem som ska stå.
Noora och Viivi har erfarenhet av att vinna dom här tuffa matcherna när det väl gäller.
Båda har såklart visat vägen på isen men också i omklädningsrummet. Speciellt Noora som tagit ett stort ansvar med att säga kloka saker och vara den ledande spelaren."
I finalspelet mot förra årets mästarinnor, Frölunda, var det egentligen inget snack om saken. 4-0 efter första perioden i första matchen. Sedan rullade det bara på.
Något jag tycker har stuckit ut lite extra den här säsongen är jämnheten mellan lagen. Mer eller mindre alla lag har slagit varandra, men också att det kommer en ny generation svenska spelare som bara kör och har en väldigt fin utbildning i grunden. Det känns tryggt för framtiden. Våga fortsätta sticka ut.
Där har förbundet och SDHL en utmaning
Jag besökte SDHL nyligen (intervjuer kommer på hockeysverige.se) och över lag var ligan nöjd med hur säsongen varit. Speciellt efter den, enligt SDHL, lyckade satsningen på att sända ligans alla matcher på Youtube i stället för TV4 och SVT. En minusaffär så här långt tack vare alla investeringar, men som på sikt förhoppningsvis kommer generera nya möjligheter och intäkter.
Filmningar och förstärkningar var mer eller mindre noll den här säsongen. Kvalitén på hockeyn den bästa historiskt sett, toppsiffror publikt i vissa matcher – men intresset för ligan och lagen fick inget riktigt uppsving efter OS. SDHL tycks inte nått fram till ett allmänt intresse medialt. Visst, lite har delvis ligan och lagen sig själva att skylla. Samtidigt kanske vi i media skulle ge hockeyn för tjejer ett större utrymme. Lyfta fram profiler, händelser o s v. (Tack Johanna Fällman att du finns). Och ni tjejer som spelar i SDHL eller tidigare ha spelat ducka inte när vi i media vill lyfta er och jobbar mot att få en mer jämställd hockeyvärld.
Ja, jag vet att Sveriges herrar spelade sitt första OS 1920 och damerna 1998 – så allt måste få ta sin tid.
Foto: [Bildbyrån/Kenta Jönsson]
Vi måste också sluta jämföra nivån på herr och damhockey. Det är samma sport, men olika förutsättningar. Jag var själv lite skeptisk till den nya tolkningsregeln när det gäller tacklingar, men tack för att den infördes. Oj, så mycket mer underhållande matcherna har blivit. Jag får också känslan av att tjejerna tycker det är betydligt roligare att spela när hockeyn, som är en fysisk sport, får vara fysisk.
Sedan har det även spelats några rejäla sömnpiller under säsongen, men så har det även varit i SHL.
Klubbarna har också steppat upp en nivå både vad det gäller att lyfta fram sina SDHL-lag, men också lagt in lite mer stålar för att deras lag ska vara ett topplag i ligan. Men när det gäller ekonomin finns det massor kvar att göra. Jag har så här långt inte hört någon damspelare kräva att hon ska ha samma lön som SHL-spelarna (Okej, jag har bara jobbat med det här sedan 2013 och bara intervjuat runt 150 spelare på damsidan), men nog vore det på sin plats, 2026, att spelarna i alla fall kan spela på heltid eller åtminstone jobba 25 procent.
Bättre förutsättningar = bättre spelare = bättre landslag = bättre spel = mer publik = VM-medaljer.
Gå på matcherna och betala inträde i stället för att hela tiden påpeka att se tjejerna är trist utan att ni själva inte sett något annat än någon enskild match eller liknande. På tal om just OS, oj vad många som hyllade vårt landslag. Att det var just underhållande och det spelades en bra hockey. Tyvärr ökade det ändå inte det publikt eller medialt efter turneringen. Här har förbundet och ligan en utmaning att jobba med.
Kan PWHL smitta av sig på SDHL?
Nu finns dessutom målet för tjejerna att komma till PWHL. Alltså motsvarigheten till NHL. Visst kommer många av de bästa spelarna i SDHL flytta över dit. Speciellt eftersom ligan utökas varje säsong. Men det som är viktigt är att det finns ett mål att sträva efter långsiktigt, vilket också kan göra att spelarna inte väljer att lägga av så tidigt. Dessutom utbildas våra spelare på bästa tänkbara sätt där borta. Precis som på college. I alla fall om man får den speltid man förtjänat. Där har det uppriktigt sagt svajat betänkligt på vissa håll. Vi ska även komma ihåg att en av de bästa backarna i ligan är Maja Nylén-Persson från lilla Skogsbo i utkanten av Avesta. Alltså samma lilla Skogsbo som fostrat bland andra en viss Nicklas Lidström.
Vi kanske ska dra ännu mer nytta av spelarna som är eller har varit där borta och influerats av världens bästa hockey för tjejer, alltså den amerikanska och kanadensiska. Gnugga fram vad som gjort den så framgångsrik och sedan blanda den med det som gör svensk hockey framgångsrik.
Som hockeyspelare i PWHL kan du dessutom spela hockey på heltid. Förhoppningsvis kan det på sikt smitta av sig till lagen i SDHL, att det blir en press på klubbarna att ge bästa förutsättningarna om man ska kunna behålla sina bästa spelare, men även ha en bredd så man kan slåss om ädlaste medaljerna.
På sikt är det ett måste
Upp och nedflyttning.
Okej, jag vet att det inte finns tillräckligt många bra spelare i Sverige för att utöka ligan. Då har vi mitt – men - igen. Ska intresset för ligan och hockey för tjejer öka runt om i Sverige måste vi få ut den på flera orter. NDHL är för jäkla ojämn. (ursäkta uttrycket) Antingen en rak serie där lagen får fler tuffa matcher hela säsongen eller på något vis utöka SDHL. Jag har inte svaret hur, men på sikt är det ett måste, tycker jag i alla fall.
På tal om upp och nedflyttning – Frölunda, Skellefteå och Färjestad har alla tagit steget upp under senaste tre säsongerna. Det genom att slå ut SDHL-lag (inte Frölunda) så visst finns det SDHL-kapacitet i NDHL:s topplag. Dock får inte NDHL urvattnas. Kan bli en svår nöt att såklart knäcka.
Och framåt då, vad kan vi hoppas få ut av den? Tankar kring det tycker jag vi tar efter sommaren. Nu njuter vi av solen några dagar innan försäsongen drar i gång på allvar. Återhämtning är som bekant lika viktig som träning.
Ronnie Rönnkvist
hockeysverige.se
