Är du en av de bästa spelarna så är chanserna ganska stora att du inte kommer att spela i SHL säsongen därpå. Sådana är djungelns regler.
Även under 2021 har flera toppspelare valt att lämna SHL efter den senaste säsongen för att i stället testa lyckan någon annanstans, med något undantag.
Här kommer jag därför att gå igenom de tyngsta spelartappen inför nästa säsong.
Det innebär inte per definition att det är de bästa spelarna som kommer att vara med på listan – utan jag har tagit hänsyn till hur viktig spelaren har varit för laget samt hur svårt det kommer bli för klubben att ersätta den flyktande spelaren.
Eftersom att det är många av de bästa spelarna i ligan som har lämnat så kommer inte alla kunna ta plats på listan. Jag har begränsat mig till endast två spelare per klubb för att inte ge mig alltför stor huvudbry.
Jag har dock ändå tagit med en del bubblare som förtjänar att nämnas även om de inte kom med på topp tio-listan:
{{ PAYWALL LIMIT }}
Bubblare: Jonatan Berggren (Skellefteå –> Detroit), Peter Cehlárik (Leksand –> Omsk), Jesper Frödén (Skellefteå –> Boston), Simon Ryfors (Rögle –> Tampa Bay).
10. Andreas Wingerli (Skellefteå –> Colorado)
Det var väldigt svårt att välja ut tiondeplatsen, främst med tanke på att Skellefteå har flera kännbara tapp inför nästa säsong. Till slut föll ändå valet på Andreas Wingerli eftersom han i mitt tycke har en unik kombination som spelare.
Wingerli är en grovjobbare i grunden, och de finns det visserligen gott om ute i hockeyvärlden. Men det är sällsynt att en grovjobbare tar kliv för att bli en offensiv stjärnspelare vilket är lite den utvecklingen som Wingerli har haft i Skellefteå. Han har också ett stort klubbhjärta för AIK, något som inte heller är lätt att hitta överallt.
Därför tror jag att det kommer bli väldigt jobbigt för Skellefteå att ersätta Wingerli. Det kommer alltid gå att plocka in poängspelare för att ersätta de mål och poäng som exempelvis Jesper Frödén och Jonatan Berggren gjorde. Men att hitta en spelare som brinner för klubben, som alltid ger 110 procent på isen samt är skicklig över hela banan på samma sätt som Wingerli. Det blir tufft för semifinallaget.
Andreas Wingerli.Foto: Ola Westerberg/Bildbyrån
9. Viktor Fasth (Växjö –> slutar)
Växjö Lakers har på ett sätt redan ersatt Viktor Fasth då de har plockat in lettiske keepern Janis Kalnins som redan jämförts lite med Fasth.
Men det kommer inte gå att ersätta det som Fasth stod för. Han var SHL:s bästa målvakt den gångna säsongen utan konkurrens men inte bara det utan veteranmålvakten står också för så mycket annat. Han är en ledare på ett sätt som inte många andra målvakter är, han lägger alltid ner jobbet på träningar och är en inspiration för målvakter, spelare och andra runt omkring.
Oavsett hur bra Jānis Kalniņš kommer att vara för Växjö nästa säsong så kommer han inte kunna bidra på samma sätt som Viktor Fasth har gjort för Lakers – både på och utanför isen. Därför är det ett stort tapp för Växjö att Fasth lade av.
Viktor Fasth.Foto: Bildbyrån/Joel Marklund
8. Nils Lundkvist (Luleå –> NY Rangers)
Det går att argumentera för att Nils Lundkvist har varit SHL:s bästa offensiva back de två senaste säsongerna. Han har varit en stor kraft i powerplay som bombat in mål – och fått det att se lätt ut.
Nisse Lundkvist visade också upp sitt fina spel i hockey-VM för Tre Kronor – innan han blev skadad – då han var en av Sveriges bästa spelare, om inte den bäste. Hade han inte blivit skadad så kanske Tre Kronor hade klarat att gå vidare från gruppspelet – så stor inverkan hade han på spelet.
När Lundkvist nu ska lämna Luleå och SHL för spel inom New York Rangers så kommer det att vara ett kännbart tapp för norrbottningarna. Lundkvist har egentligen potential att vara mycket högre upp på listan men Luleå har plockat in Julius Honka på backsidan som skulle kunna bli något av en ersättare till Lundkvist – även om det ska tilläggas att Lundkvist är klart bättre offensivt.
Nils Lundkvist.Foto: Ola Westerberg/Bildbyrån
7. Robin Salo (Örebro –> NY Islanders)
Det var lite svårt att veta vad man skulle förvänta sig av Robin Salo när han kom till Örebro från den finska ligan i början av 2020.
Han visade sig dock sedan hålla en riktigt hög nivå och kanske vara Örebros viktigaste spelare under den gångna SHL-säsongen. Jag tror faktiskt att Salo på ett sätt har varit lite underskattad bland den breda massan men faktum är att han, i mitt tycke, var en av SHL:s bästa tvåvägsbackar under säsongen 2020/21. Kanske inte den mest flashiga backen men väldigt allround och komplett. Robin Salo klev fram och tog ett stort ansvar i flera olika områden ute på isen. Han slukade mycket istid, gjorde poäng samt var stabil defensivt.
Hittills har Örebro endast värvat en ny back och det är Marcus Hardegård från Timrå. Det är ingen kille som kommer att ersätta Salo och det kommer bli väldigt svårt att hitta en bra ersättare utifrån också. Det enda alternativet jag kan se som någon form av ersättning för den roll som Salo hade i Örebro är om Nick Ebert och Kristian Näkyvä lyfter sig efter lite tyngre säsonger i fjol då Ebert hade skadebekymmer medan Näkyvä återhämtade sig från cancern han led av.
Robin Salo.Foto: Peter Holgersson/Bildbyrån
6. Linus Klasen (Luleå –> Visp)
Egentligen finns det skäl för att ha Klasen högre upp på listan enligt mig – men det kommer vi till senare.
Förväntningarna var skyhöga på Linus Klasen när han värvades ”hem” till Luleå och det var i princip omöjligt för honom att leva upp till den pressen. Men Klasen var ändå en toppspelare, Luleås kanske bästa offensiva spelare och gjorde 42 poäng på 50 matcher. Trots det finns det ett narrativ från vissa om att Klasen var lite av en besvikelse, något jag inte har någon förståelse för alls.
När Linus Klasen nu lämnar Luleå efter endast en säsong så kommer det bli väldigt svårt för klubben att ersätta honom. Den 35-årige forwarden var nämligen SHL:s allra bästa powerplay-spelare den gångna säsongen med 26 poäng i den spelformen. I PP-spelet stod Klasen och styrde och ställde lite hur han ville delikata passningar, farliga skott och luriga tempoväxlingar. Han gav Luleå den dimension de saknat lite tidigare i powerplay-spelet men när han nu lämnar är det svårt att se hur Luleå ska få igång sitt numerära överläge igen.
MEN! Det finns möjlighet för att tappet av Klasen inte kommer att bli lika tungt som förväntat om Linus Omark ansluter som så många rykten säger. Klasen hade egentligen varit ett tyngre tapp enligt mig men eftersom möjligheten att plocka in Omark kanske finns, och han är en spelare som på ett sätt är en uppgraderad och bättre version av Klasen, så hamnar han lite längre ner på listan.
Linus Klasen.Foto: Simon Eliasson/Bildbyrån
5. Daniel Zaar (Rögle –> Torpedo)
De tre senaste säsongerna har Daniel Zaar tagit kliv för kliv för att bli en av SHL:s allra bästa spelare den här säsongen. Han hade gjort 26 poäng i Malmö och följde sedan upp det med 35 och 37 poäng i Rögle innan han stod för hela 50 poäng den gångna säsongen, vilket gav en andraplats i poängligan.
Zaar var i mångt och mycket den stora offensiva härföraren för finallaget Rögle den här säsongen men trots det kändes det som att han föll lite i skymundan av flera andra av de stora stjärnorna i SHL. Den 27-årige skåningen är riktigt skicklig på att driva spelet och skapa målchanser ur vad som ibland kan verka som ingenting. Hans blick för spelet och förmåga att hitta öppna luckor gjorde honom till en toppspelare i SHL och ska nu ta honom ut till KHL.
Det kommer vara väldigt jobbigt för Rögle att hitta en spelare som kommer att kunna vara lika drivande för deras offensiv nästa säsong som Daniel Zaar har varit.
Daniel Zaar.Foto: Bildbyrån/Petter Arvidson
4. Janne Juvonen (Leksand –> Jokerit)
Det är sällan en målvakt har lika mycket förtroende och ansvar som Janne Juvonen hade den gångna säsongen. Han fick speltid i 50 (!!) av Leksands 52 matcher den här säsongen.
Den finländske landslagskeepern var därmed en av Leksands allra viktigaste spelare och en stor anledning till att klubben stod för en sådan stark säsong. Hans räddningsprocent på 91,6 och 2,41 insläppta mål per match är riktigt starka papper för en målvakt som vaktade kassen i 50 matcher och han var därmed en av de allra bästa burväktarna i SHL. Han drog ett så stort lass att det kommer att bli tufft för Leksand nästa säsong då de inte kommer att ha Juvonen att luta sig mot där bak på samma sätt som de hade den senaste säsongen.
In kommer landsmannen Kasimir Kaskisuo för att föra vidare det fina målvaktsspelet. Det är dock svårt att bedöma vilken nivå han kommer att hålla eftersom han spelat i Nordamerika under åtta år samt inte har spelat regelbundet på över ett års tid. I vilket fall kommer det vara oerhört svårt för Kaskisuo att fylla Juvonens skor.
Janne Juvonen.Foto: Ronnie Rönnkvist
3. Samuel Ersson (Brynäs –> Philadelphia)
Utan Samuel Ersson hade Brynäs IF spelat i HockeyAllsvenskan nästa säsong. Det vill jag nästan slå fast.
Trots att han spelade i ett av SHL:s sämsta lag – och kanske det sämsta försvaret – så var Ersson en av ligans bästa målvakter och en kandidat till SHL:s MVP, ett pris som han kanske hade vunnit om Brynäs lyckats undvika kvalspel. Många kvällar såg det nästan ut som att Samuel Ersson nästan var ensam på isen för Brynäs och bara fick ta emot skott efter skott men han frejdade nästan alltid målet och höll tätt. Trots kaoset i Gävle så var den 21-årige keepern alltid lugn, alltid säker och alltid bra. Han hade visserligen några dippar, men de var aldrig så djupa att det påverkade hans säsong i stort.
Samuel Ersson hade 91,1 i räddningsprocent vilket är helt otroligt med tanke på att han spelade i Brynäs. Av alla målvakter som spelade minst 30 matcher i SHL (alltså förstemålvakterna) var det bara fem keeprar med bättre räddningsprocent än Ersson. Om han hade spelat i ett lag med ett dugligt försvar så är chansen stor att han hade varit i den absoluta toppen av målvaktsligan.
Det är svårt att hitta en lika bra matchvinnarmålvakt som Samuel Ersson då han nästan alltid gav Brynäs chansen att vinna, oavsett hur spelet framför honom såg ut. Framgången ledde till att 21-åringen fick chansen som en av tre målvakter i hockey-VM. Samuel Ersson var också som bäst i kvalspelet mot HV71 och stängde igen butiken för att se till att Brynäs säkrade SHL-kontraktet.
Därmed tror jag att Ersson är ett av de tyngsta tappen i SHL. Visst, det finns alltid bra målvakter där ute men jag är tveksam till att Brynäs kommer kunna hitta en lika bra och matchvinnande målvakt till nästa säsong. Det kommer förmodligen att bli en lite sämre målvakt – och bara det gör att de riskerar att vara ett bottenlag i SHL nästa säsong återigen – speciellt med tanke på att backsidan återigen ser ganska ihålig ut.
Samuel Ersson.Foto: Maxim Thore/Bildbyrån
2. Marek Hrivík (Leksand –> Torpedo)
Det blir svårt för mig att argumentera för att Hrivík inte ska vara etta på listan för egentligen har han alla variabler för att vara det tyngsta tappet i SHL. Han vann SHL:s poängliga med 51 poäng på 44 matcher och hade därmed även det klart bästa poängsnittet. Han var dominant i Leksand och ledde lagets offensiv vecka ut och vecka in. Han var farlig nästan varenda gång han var ute på isen.
Men ändå är han bara trea, och det beror inte på honom utan på spelaren som är framför honom på listan.
Enligt mig var Marek Hrivík den bästa spelaren i SHL den senaste säsongen och han var en stor anledning bakom Leksands transformation. Han kunde dominera offensivt på ett sätt som få spelare i SHL kunnat göra de senaste åren. Han kontrollerade i princip allting som Leksand gjorde i offensiv zon, vare sig det var i powerplay eller i spel med lika man på isen.
Därför kommer det vara mycket tufft för Leksand att hitta en ersättare för Hrivík oavsett vem man kan plocka in. Justin Kloos som plockats in är visserligen intressant men jag har svårt att se att han ska kunna leverera ens i närheten av vad Hrivík gjorde. Carter Camper är dock kvar i klubben och han har potentialen att ta över fanan och bli den drivande kraften i nästa års Leksand.
Marek Hrivík.Foto: Carl Sandin/Bildbyrån
1. Moritz Seider (Rögle –> Detroit)
Vi har aldrig sett en spelare som Moritz Seider i SHL tidigare. En 19-åring som varit så dominant, så ledande och så avgörande för en klubbs defensiv som Seider var för Rögle i fjol. Elias Pettersson gjorde det offensivt 2017/18 för Växjö och Seider var i princip lika dominant defensivt för sin ålder som Pettersson var framåt då.
Den tyske stortalangen kom in till Rögle som ett spännande backlöfte men lämnade Ängelholms SHL:s bästa back och ett av de största framtidsnamnen på backsidan inom hockeyvärlden. Han kom in och spelade på ett sätt som ingen annan junior gjort i SHL tidigare då han inte bara gjorde poäng eller var skicklig med pucken. Seider var nämligen också ledande i fysiken på ett sätt som ingen 19-åring varit i ligan förut. Han kunde dela ut proppar, bara knuffa undan motståndare och skydda med sin kroppshydda. Han kändes alltid på något sätt som en överman jämfört med spelaren som kom emot honom.
Förutom fysiken spelade Seider även väldigt moget och såg alltid så fruktansvärt lugn och behärskad ut. Gjorde i princip aldrig några misstag och såg nästan aldrig ut att anstränga sig fullt ut. Den kombinationen som Moritz Seider har, alla de element som han bidrar med i sitt spel gjorde honom till SHL:s bästa back den gångna säsongen – och till en spelare som vi aldrig sett tidigare.
Därför kommer Rögle inte kunna ersätta honom – för det finns ingen som kan spela på samma sätt som honom. Och med det är Moritz Seider SHL:s tyngsta tapp inför nästa säsong.
Moritz Seider.Foto: Bildbyrån/Christoffer Borg Mattisson
