Robin Olausson om Tingsryd: Det räddade kvar klubben

• Han blev den stora kvalhjälten.
• Målkungens otroliga statistik: “Det är faktiskt galet”
• “Lockar intresse från både SHL-lag och allsvenska topplag”
• “Inte hållbart för en klubb att agera så”
• Skakig resa för Fredrik Glader.
• Värvningen sågas: “Så får det inte gå till”
• Spelarna som bör värvas till nästa säsong.
• “Då finns det stor risk för nedflyttning” Desktop ad in article Mobile ad in article

Den hockeyallsvenska säsongen börjar lida mot sitt slut och för ett antal lag har redan säsongen tagit slut. Därför tittar Robin Olausson nu tillbaka på de 14 lagens säsong och analyserar detaljerna bakom säsongen och hur laget behöver göra i framtiden. 

I dag blir det fokus på kvallaget Tingsryd som till slut klarade sig kvar i HockeyAllsvenskan efter mycket om och men. Varför hamnade TAIF där de hamnade? Och vad var det som såg till att rädda klubben i kvalet? 

Läs analysen av Östersunds säsong här.

Läs analysen av Kristianstads säsong här. 

Läs analysen av Vita Hästens säsong här.

Läs analysen av Almtunas säsong här.

Läs analysen av Västerviks säsong här. {{ PAYWALL LIMIT }}

MÅLVAKTERNA

Målvaktsspelet var faktiskt både en svagpunkt och en styrka för Tingsryd den här säsongen – beroende på vilken matchtyp det rörde sig om. I grundserien var målvakterna faktiskt en av lagets stora svagheter men i kvalet räddades de i mångt och mycket av väldigt bra målvaktsspel.

Under grundserien var det så att Tingsryd hade bland det sämsta målvaktsspelet i HockeyAllsvenskan. De hade tredje sämst räddningsprocent av alla lag och sett till den försvarsmässiga statistiken så var Tingsryd inte så katastrofalt dåliga. Så en hel del får ändå lastas på målvakterna.

TAIF gick in i säsongen med Daniel Rosengren och Tomas Rydén som målvaktspar och på förhand kändes det som att Rydén skulle bli förstavalet men faktum är att det blev Rosengren som stod i fler matcher. 23-åringen vaktade kassen i 32 matcher och hade 89,15 i räddningsprocent samt 3,06 insläppta mål per match. Han vann elva matcher för en vinstprocent på 0,34. Rydén å sin sida spelade i 25 matcher med en räddningsprocent på 89,43 och släppte in 3,04 mål per match. Han vann åtta matcher för en vinstprocent på 0,32.

Så på många sätt var alltså båda målvakterna ungefär lika medelmåttiga. Det var ingen av dem som klev fram och vann matcher åt Tingsryd vecka ut och vecka in. De kunde steppa upp och stjäla någon match här och där men alldeles för sällan. Laget hade därför inte den här superstabila målvakten att luta sig mot och det blev en svaghet i laget. Om någon av målvakterna hade varit den där säkra utposten i bara ett par matcher till så hade Tingsryd till och med kunnat undvika kval, så pass avgörande hade det kunnat bli.

Målvaktsspelet kom dock i slutändan ändå att bli avgörande – fast till Tingsryds fördel. I kvalet valde TAIF att satsa på Tomas Rydén som sin målvakt och det var ett genidrag. Rydén stod för ett helt fantastiskt kval och prickade toppformen i perfekt tid för Tingsryd. På de sex matcher släppte han bara in fem mål och höll nollan i tre av lagets fyra vinster, vilket är nästan helt ofattbart bra i ett negativt kval. Han hade 95,80 i räddningsprocent och blott 0,84 insläppta mål per match vilket till och med överträffade Nikita Tolopilos statistik från kvalet 2022 då han hade 95,10 i räddningsprocent och 1,57 insläppta mål per match samt två nollor på sex matcher. Det ska dock nämnas att Tolopilo hade klart tyngre arbetsbörda än Rydén i kvalet.

När kvalet var över stod Tomas Rydén där som den stora hjälten och han såg till att rädda kvar klubben i HockeyAllsvenskan. Han har kontrakt med TAIF även över nästa säsong och skulle säkert kunna samla på sig en hel del självförtroende i och med kvalsuccén för att även leverera på toppnivå i grundserien nästa säsong.

POÄNGKUNGEN

När jag inför säsongen tippade vem som skulle bli poängkung i Tingsryd så lanserade jag Felix Olsson som den främsta kandidaten (inte ett jättedåligt tips för han var näst bäst med 30 poäng) men när jag funderade på vem som skulle bli TAIF:s poängkung hade jag inte ens en tanke på att Anton Gradin skulle kliva in och bli poängkung men så blev det.

Gradin stod för en otrolig succésäsong som rookie med hela 27 mål (!) och 37 poäng på 52 matcher. Det gjorde att han var den femte bäste målskytten i ligan den här säsongen, om någon hade sagt det inför säsongen så hade man trott att den personen var galen. Gradins säsong är också fenomenal ur ett historiskt perspektiv då han är en av de målfarligaste U23-spelarna någonsin. Endast Jonathan Dahlén, Richard Gynge och Robert Rosén har gjort fler mål under en säsong som U23-spelare. Det ska då nämnas att Dahlén, Gynge och Rosén alla spelade i topplag när de gjorde så många mål medan Gradin spelade i ett bottenlag.

Anton Gradin var faktiskt helt överlägsen målkung i Tingsryd då han sköt 14 mål fler än Felix Olsson som var lagets näst bäste målskytt på 13 mål vilket är helt sjukt. Tingsryd sköt 119 mål den här säsongen och Gradin sköt 27 av dem själv vilket motsvarar osannolika 22 procent av lagets totala mål. Det är faktiskt galet, jag kan knappt minnas en spelare som stått för så stor del av lagets alla mål.

Gradin har bevisat att han är redo för att spela på en högre nivå och nästa säsong väntar en flytt till Djurgården för den MoDo-fostrade forwarden oavsett om klubben går upp till SHL eller ej.

UTROPSTECKNET

Förutom Anton Gradin så kryllade det inte av utropstecken i Tingsryd men i slutändan är det ändå tydligt att Ludvig Levinsson också blev en positiv överraskning. Levinsson hämtades in till Tingsryd efter att ha haft två riktigt starka säsonger i Hockeyettan där han snittat över en poäng per match och han stod också för en imponerande debutsäsong i HockeyAllsvenskan.

Levinsson inledde dock ganska tungt i Tingsryd och det kan antagligen tillskrivas att han behövde en längre startsträcka för att komma in i det allsvenska spelet. På sina första 20 matcher i TAIF så gjorde han blott sex poäng (1+5). Den 14 december sköt Levinsson sedan ett hattrick i 6-4-segern mot Östersund och där verkade han bygga på sig självförtroende som han kunde bära med sig resten av säsongen. Han gjorde nämligen tolv poäng (4+8) på sina 13 sista matcher i grundserien innan han åkte på en hjärnskakning som höll honom borta ett tag.

21-åringen missade den första kvalmatchen mot Västervik men kom tillbaka i den andra och spelade sedan resten av serien. Levinsson var då den bästa utespelaren i serien och blev direkt avgörande för att säkra Tingsryds kontrakt. Han åkte cirklar runt Västerviks försvarare, gjorde poäng i alla de fem kvalmatcherna han spelade och stod för 3+3 vilket var bäst i kvalet. Det är inte helt säkert att Tingsryd klarat kontraktet om inte Levinsson kommit tillbaka när han gjorde. Tillsammans med Tomas Rydén blev han tungan på vågen som höll laget kvar i ligan.

Totalt gjorde han alltså åtta mål och 24 poäng 38 matcher både grundserie och kval inräknat. Det är starka papper och Levinsson har därmed lockat till sig intresse från både SHL-lag och allsvenska topplag.

Desktop ad in article Mobile ad in article

BESVIKELSEN

Det går att peka ut många besvikelser för Tingsryd men den tydligaste är ändå hur brandskattad trupp de hade. TAIF var väldigt hårt drabbade av skador och under en period i vintras kändes det som att nästan halva laget saknades på grund av skador och sjukdomar.

I Tingsryd var det faktiskt bara en enda spelare som kom till spel i alla 52 matcher och det var skyttekungen Anton Gradin (även Daniel Rosengren var tillgänglig i alla 52 matcher men eftersom han är målvakt spelade han ”bara” i 32 av dem). Alla andra spelare i truppen missade minst en match och en hel drös med spelare var borta under en längre tid och missade 10+ matcher. Det ledde till att klubben hela tiden fick släcka bränder och täppa till hål för att ens få ihop ett lag inför matcherna. Därför är det inte konstigt att laget hamnade där de hamnade i tabellen, även om de säkert hade hamnat i botten oavsett på grund av det bristande spelet.

Sett över hela säsongen så använde Tingsryd hela 47 spelare (!!) som spelade minst en match för TAIF. De fick många gånger lappa ihop en trupp genom att låna in spelare från Hockeyettan samt plocka upp från juniorerna. Totalt hade Tingsryd elva lånespelare inne i truppen under säsongen, åtta från Hockeyettan, Oliver Tärnström och Ludvig Claesson från SHL och Filip Nordberg från Södertälje. Det är inte hållbart för en klubb att tvingas kasta in och förlita sig på så många olika spelare, speciellt som bara är där under en kort tid. Jag förstår att de var tvingade på grund av skadesituationen som klubben befann sig i men det lämnar ändå en bitter smak i munnen.

COACHERNA

Fredrik Glader kom in och tog över Tingsryd den här säsongen och det kändes lite som en nystart för föreningen och att de gick in i en omställningsfas. Det blev också ett steg tillbaka för TAIF jämfört med när Magnus Bogren var coach.

Jämför man med förra säsongen så var Tingsryd faktiskt lite bättre defensivt då de släppte in 169 mål, en förbättring med sex mål. Offensivt var det dock klart sämre med bara 119 mål vilket var nio mål färre än i fjol. Både sett till gjorda mål och insläppta mål var Tingsryd tredje sämst i ligan.

Känslan är att Tingsryd inte satte ett stabilt grundspel som man kunde luta sig emot och förlita sig på. Det fanns inte riktigt det där spelet som sitter i ryggmärgen på spelarna utan det kunde verka ganska spretigt från TAIF:s sida. Man visste nästan aldrig hur Tingsryd skulle spela innan matchen började. Det kan ju visserligen också vara en bieffekt av att de fick rulla på så otroligt mycket spelare och att folk gick in och ut ur truppen lite hux flux. Där har dock Fredrik Glader en utmaning inför nästa säsong att sätta ett grundspel där Tingsryd är ett jobbigt lag att möta i match efter match. Den här säsongen kändes det som att de bara kom upp och kunde utmana någon gång här och där. 

Det brukar ofta pratas om att Dackehallen är en ishall som du inte vill komma till som motståndare där man, historiskt sett, vetat att Tingsryd skulle vara väldigt tuffa att möta. Den här säsongen var det dock en helt annan story. TAIF var ett av de sämsta hemmalagen i ligan med endast nio segrar och 27 insamlade poäng på 26 matcher i Dackehallen. De tog en majoritet av sina poäng på bortais. Det är naturligtvis statistik som Glader kommer vilja fokusera på och ändra inför nästa säsong. Om Tingsryd ska ha en chans att utmana högre upp måste de göra Dackehallen till en stark hemmaborg som är svårspelad för motståndarna.

Ett annat stort orosmoln för Tingsryd var spelet i special teams. Där var de sämst i hela HockeyAllsvenskan. De hade bara 16,00 procent i powerplay (näst sämst) och svaga 70,14 i boxplay (sämst av alla lag). Vanligtvis brukar man säga att det är godkänt eller bra att ha 100 procent om man adderar ihop powerplay och boxplay-procenten. Tingsryd hade 86,14 procent vilket är katastrofalt dåligt. Kristianstad var näst sämst med 91,56 och var alltså mer än fem procentenheter bättre än Tingsryd. Så stor skillnad ska det inte få vara mellan det sämsta och näst sämsta laget i special teams. Att ha ett bra special teams kan faktiskt vara direkt avgörande för en match, en säsong eller en kort serie som i ett slutspel eller kval. Därför är det väldigt viktigt att Fredrik Glader lyckas knyta upp knutarna som funnits där om Tingsryd ska undvika att hamna i samma situation nästa säsong.

Det blev en minst sagt skakig resa under Gladers första säsong. 

SPORTGRUPPEN

Det är svårare att analysera Tingsryd sett till värvningar och rekrytering. Till skillnad från i princip alla andra allsvenska klubbar så hade TAIF ingen utpräglad sportchef utan i stället var det en sportgrupp (där bland annat Fredrik Glader ingår) som skötte de besluten. Det är lite svårt att kritisera eller hylla en sportgrupp för mycket. Vem lägger fram potentiella värvningar? Vem står för de avgörande besluten? Det är lättare att peka finger när det sitter en sportchef och gör besluten men nu blir det lite diffust på sina håll och kanter.

Nåväl, av värvningarna som gjordes under sommaren blev Anton Gradin en riktig fullträff medan Ludvig Levinsson också blev ett väldigt bra nyförvärv. Att de plockade tillbaka Felix Olsson och Jonatan Harju var också lyckade drag då duon var bland lagets bästa offensiva spelare. Förutom de fyra spelarna så var det inte mycket positivt. Daniel Sylwander var säkert en väldigt bra och viktig röst i omklädningsrummet men på isen lyckades han inte med mycket. Visst, han jobbade hårt och är en väldigt bra tekare men i övrigt fick han inte loss mycket. Bara 4+3 på 46 matcher och han var även sämst i laget med -19. Klev dock fram med tre mål i kvalet. Tobias Björklund fick inte ut så mycket som jag trott medan Joseph Berger var lite bättre än förväntat. Sedan hade Tingsryd två spelare som värvades inför säsongen och lämnade under hösten. Både Viktor Lennartsson och Eemeli Räsänen försvann efter bara några månader i klubben, vilket såklart är underbetyg. TAIF hade även otur med nyförvärvet Maximilian Eisenmenger som bara spelade 16 matcher och missade sedan resten av säsongen på grund av skada.

Nyförvärven som hämtades in under säsongen gjorde heller inte så mycket nytta. Här sticker framför allt Oliver Olsson ut då han först lånades in till Tingsryd, fick ett permanent kontrakt och sedan lämnade klubben igen. Totalt spenderade Olsson bara 50 dagar i Tingsryd och så får det faktiskt inte gå till. Det är ett jätteminus för sportgruppen att misslyckas på det sättet. Ryan Gropp hämtades in och bidrog lite i offensiven men inte tillräckligt. Han såg stundtals lite loj ut och såg inte att känna igen från hur han spelade i Björklöven (även om det såklart är lite skillnad på omgivning). Lukas Söderlund och Gabriel Säll hämtades in precis innan transferdeadline men hann inte riktigt sätta avtryck. Säll var lite osynlig i slutet av grundserien men klev fram i kvalet med 1+2 medan det var lite tvärtom för Söderlund som gjorde 2+0 på sju matcher i grundserien men försvann i kvalet. Sedan var det alla lån som bara kom in en kort stund och de är svåra att bedöma.

Tingsryd lyckades egentligen bara med fyra värvningar och det är helt klart underkänt. Det vore nog bättre om klubben hade en dedikerad sportchef samt en högre träffprocent på rekryteringarna om de ska vara ett slutspelslag.

Desktop ad in article Mobile ad in article

SNACKISEN

Det blev kval för Tingsryd efter en väldigt svag grundserie där de inte förtjänade att vara högre upp sett till hur spelet såg ut. Men när kvalet var började så spelade TAIF sin bästa hockey för säsongen. Det var inte alltid snyggt, det var inte skönlir eller den trevligaste hockeyn att titta på. Men Tingsryd gjorde det bra och höjde sig när det gällde som mest.

Framför allt försvarsspelet förtjänar att berömmas. För även om Tomas Rydén klev in och agerade vägg så hade han faktiskt inte alltid jättemycket att göra. Tingsryds försvar gjorde ett väldigt bra jobb genom att begränsa ytorna för Västervik och minimera deras chanser. Sedan hade man även lite mer spets i de avgörande lägena vilket kom att bli avgörande.

Tingsryd såg helt enkelt ut att gilla läget lite mer än vad Västervik gjorde. Var det möjligtvis en Larry Pilut-effekt?

BLICKA FRAMÅT

TAIF har tre spelare på kontrakt inför nästa säsong, Tomas Rydén, Jacob Lundegård och Simon Åkerström. Det behövs således byggas ett i princip helt nytt lag inför nästa säsong och det kommer att bli en hel del avgörande skillnader i truppen.

Både Anton Gradin och Ludvig Levinsson ser ut att lämna och det kommer att vara väldigt tunga tapp för Tingsryd då det var lagets två främsta offensiva pjäser. Framför allt kommer det bli svårt att hitta någon som kommer kunna ersätta Gradins 27 mål.

Av spelarna med utgående kontrakt bör laget satsa på att förlänga med lagkaptenen Daniel Öhrn samt Felix Olsson, Jonatan Harju, Simon Norberg, Joachim Nermark, Jakob Heljemo, Sebastian Åkesson, Joseph Berger och Isak Pantzare. Där har Tingsryd en grund att stå på med ett antal stabila spelare och flera som kommer kunna höja sig till nästa säsong. Förutom spelarna att förlänga med så behöver Tingsryd sedan krydda laget med ett antal spelare utifrån också.

Drömnamnet att få in vore såklart Ludvig Claesson. Han gjorde det jättebra när han spelade i klubben mellan 2019 och 2021 vilket ledde till att han fick SHL-kontrakt. Den här säsongen har han dock fått väldigt lite speltid i Växjö och lär inte bli kvar och då hade TAIF kanske kunnat vara ett alternativ. Tyvärr ryktas han i stället flytta till Rögle. Ett annat namn som Tingsryd bör drömma om är Anton Svensson. Han gjorde jättesuccé i TAIF 2020/21 med 56 poäng på 51 matcher och flyttade sedan till Västerås där han inte riktigt fått det att funka. Han har utgående kontrakt med VIK och det är oklart om det kommer förlängas. Om han vore tillgänglig på marknaden borde Tingsryd direkt vara där och försöka plocka tillbaka honom. Tingsryd behöver också en bra målskytt, skulle möjligtvis Johan Eriksson vara ett alternativ? Spelar för tillfället i brittiska ligan men har tidigare gjort en säsong i Tingsryd där han smällde in 22 mål.

Tingsryd behöver framför allt mer spets och bättre offensiv leverans då de förlitade sig väldigt mycket på Anton Gradin den här säsongen.

Målsättningen lär vara att hålla sig kvar i HockeyAllsvenskan igen eller möjligtvis gå till slutspel. De kan glömma den här säsongen, lära sig av sina misstag och bygga nytt inför nästa säsong. Det är viktigt att ha en kontinuitet och när Glader nu får sin andra säsong så kan han nog sätta en tydligare prägel och ett bättre grundspel. Tingsryd har dock lekt med elden ett antal gånger nu. Både 2018 och 2019 var de väldigt nära att hamna i kval men lyckades hamna på säker mark. Den här gången blev det kval men de redde ut det i slutändan ändå. Det har nu varit flera gånger som Tingsryd varit där nere men klarat sig med minsta möjliga marginal och är man där nere tillräckligt många gånger så kommer man till slut att trilla ur.

Tingsryd måste därför pricka rätt inför nästa säsong annars finns det en stor risk att de gör sin Smålandsrival Västervik sällskap i Hockeyettan. Desktop ad in article Mobile ad in article

TV: "Fanns det mer att få ur Malmö?"