Robin Olausson om MoDo: De var värda SHL-platsen

• “Han spelade som en SHL-spelare i HockeyAllsvenskan”
• Skyttekungens sjuka siffror: “Får inte den kredd han förtjänar”
• Värvningen som inte funkade: “Slösade bort pengarna”
• Det var Mattias Karlins styrka. 
• Viktigaste faktorn bakom framgången: “Låg redan långt fram”
• “Hade gett sig fan på att gå upp – var egentligen inget snack”
• Så ska laget byggas efter avancemanget.
• “Kommer inte bli en slagpåse i SHL”
• “Då finns förutsättningar för att etablera sig” Desktop ad in article Mobile ad in article

Den hockeyallsvenska säsongen har tagit slut och de sista matcherna är spelade. Därför tittar Robin Olausson nu tillbaka på de 14 lagens säsong och analyserar detaljerna bakom säsongen och hur laget behöver göra i framtiden. 

I dag blir det fokus på MoDo som både vann serien och till slut också tog den åtråvärda SHL-platsen. Vad var nycklarna bakom den stora framgången under säsongen? Hur ska laget byggas efter avancemanget? 

Läs analysen av Östersunds säsong här.

Läs analysen av Kristianstads säsong här. 

Läs analysen av Vita Hästens säsong här.

Läs analysen av Almtunas säsong här.

Läs analysen av Västerviks säsong här. 

Läs analysen av Tingsryds säsong här.

Läs analysen av Karlskogas säsong här.

Läs analysen av Västerås säsong här.

Läs analysen av AIK:s säsong här.

Läs analysen av Södertäljes säsong här. 

Läs analysen av Björklövens säsong här.

Läs analysen av Moras säsong här. {{ PAYWALL LIMIT }}

MÅLVAKTERNA

MoDo var ett lag som satsade stenhårt på sin förstemålvakt och det är förståeligt med tanke på vilken kvalité den keepern hade. När Kristers Gudlevskis presenterades av MoDo kändes det som nästan en för bra värvning för att vara sann. Rent meritmässigt är Gudlevskis nästintill överkvalificerad för HockeyAllsvenskan och han visade också på isen hur bra han verkligen är.

När man såg på Gudlevskis i Brynäs kändes han ganska flängig och osäker i kassen då han slängde sig åt sidorna och gled långt ut ur målet. Det kändes aldrig riktigt som att han var den här superstabila burväktaren som hela laget kunde luta sig mot utan även när lettländaren spelade bra så fanns det även en känsla av osäkerhet. Men i MoDo ändrades det.

När Gudlevskis har fått jobba tillsammans med MoDo:s målvaktstränare Andreas Eriksson så har 30-åringen tätat ihop sitt spel. Han flyger inte omkring i kassen längre utan har blivit mycket mer stabil och kompakt i sitt målvaktsspel. Kristers Gudlevskis har helt enkelt vuxit ut till den där säkra sista utposten som varje lag behöver och han har då varit en av HockeyAllsvenskans allra bästa målvakter.

Han fick förtroende i kassen under 39 grundseriematcher och vann 27 av dem vilket var näst bäst av ligans målvakter. Gudlevskis räddade då även 92,03 procent av skotten han fick på sig (sjätte bäst i ligan) samt hade 1,88 insläppta mål per match (näst bäst i ligan) och han höll då även fem nollor (delat näst bäst i ligan). I slutspelet klev letten också fram och var bäst av alla målvakt i nästan samtliga statistiska kategorier. På 15 matcher hade han 91,83 i räddningsprocent, 2,09 i GAA samt höll tre nollor, bland annat i den sjunde och avgörande finalen. Självklart får Gudlevskis lite boostad statistik av att han har spelat i ligans bästa lag men samtidigt går det att vända på det också eftersom toppkeepern har vunnit flera matcher åt MoDo också med sitt storspel.

Bakom Gudlevskis hade MoDo två målvakter som knappt spelade alls mycket, något de knappt ens kan klandras för då det är svårt att komma in och spela bra när man spelar så sällan. Marcus Nygren fick speltid i tio matcher men hade då klena 86,74 i räddningsprocent samt 2,69 insläppta mål per match trots att vann sju av matcherna då han vaktade kassen. Tex Williamsson hade det också svårt vilket är förståeligt med tanke på att han kom tillbaka efter en lång frånvaro samt en svår operation. På fem matcher i grundserien hade han en räddningsprocent på 87,96 samt 3,14 i GAA med blott en seger. I slutspelet fick Williamsson spela två matcher från start och hade då 81,82 i räddningsprocent och 3,62 insläppta mål per match.

MoDo:s målvaktsspel bestod mestadels av Kristers Gudlevskis och hans storspel var en stor anledning till att MoDo kunde ta klivet tillbaka upp till SHL.

POÄNGKUNGEN

Riley Woods eller Josh Dickinson hade säkerligen blivit poängkung i MoDo om det nu inte varit för att de båda var skadade och missade en hel del matcher under grundserien. Då var det i stället backstjärnan David Bernhardt som klev fram och blev lagets poängbästa spelare.

Förra säsongen gjorde Bernhardt 44 poäng på 52 matcher men blev lite överraskande kvar i MoDo i stället för att sticka iväg till en SHL-klubb och då spånade jag inför säsongen ifall han skulle klara av att nå över 50 poäng den här säsongen, och det grejade han också. Bernhardt blev den blott tredje backen att göra minst 50 poäng då han landade in på 51 poäng på 52 matcher vilket gav en femteplats i HockeyAllsvenskans poängliga. Han smällde också in hela 19 mål vilket var nytt rekord i HockeyAllsvenskan tillsammans med Östersunds Alexander Anderberg. Det är helt otroliga siffror för att vara en back. Som en notis går det också att nämna att han hade +26 i plus/minus vilket var delat bäst i ligan.

I det allsvenska slutspelet blev Bernhardt bara ännu bättre och vann faktiskt både skytteligan och poängligan i slutspelet – som back! Han gjorde hela tio mål och 21 poäng på 17 matcher vilket är ett nästintill overkligt facit av en försvarare. Faktum är att ingen annan back gjort så mycket mål tidigare i ett svenskt hockeyslutspel. Slår man ihop Bernhardts mål + poäng under både grundserien och slutspelet så gjorde han 29 mål (!!!) och 72 poäng.

David Bernhardt har i princip varit en SHL-back i HockeyAllsvenskan den här säsongen.

UTROPSTECKNET

När man pratar om ligans bästa spelare i HockeyAllsvenskan är det en spelare som sällan nämns trots att han levererat på topp flera säsonger i rad och det är Mikkel Aagaard. På något sätt tror jag han är lite underskattad trots att han är en av de bästa i ligan. Ibland får han helt enkelt inte den kredd som han förtjänar. Aagaard var fenomenal den här säsongen och en stor anledning till att MoDo var så bra som de faktiskt var.

Under grundserien sköt han 29 mål och 43 poäng på 50 matcher, han kom därmed tvåa i skytteligan samt elva i poängligan. Det som däremot sticker ut med Aagaard är att han var otroligt bra i lika styrka, faktiskt överlägset bäst i ligan sett till andel av produktion som kom i lika styrka kontra powerplay. Aagaard gjorde hela 25 mål och 39 poäng i lika styrka och gjorde endast 4+0 i powerplay. Det är sanslöst bra och man undrar ju vilka siffror han kunde varit uppe på om han levererade på samma sätt i PP under grundserien. Aagaards 25 mål i lika styrka var hela sex mål bättre än Nick Schilkey och Anton Gradin som var delade tvåor med 19 fullträffar. 39 poäng var delat bäst tillsammans med Nick Schilkey, skillnaden är att Schilkey också gjorde 27 poäng i PP. Aagaard gjorde hela 90,7 procent av alla sina poäng i lika styrka vilket är sjuka siffror.

Ser man till slutspelet så var Aagaard återigen en av MoDos bästa spelare då hans åtta mål och 15 poäng var näst bäst i MoDo och också gjorde att han var med i toppen av poängligan. Han klev också fram när det gällde som mest och i finalserien mot Djurgården gjorde dansken 4+2 på sju matcher. I slutspelet var då Aagaard bra både i lika styrka och powerplay med 4+3 i PP och 4+4 i lika styrka.

Sett till den underliggande statistiken över hela säsongen var faktiskt Mikkel Aagaard på topp i flera kategorier, något som uppmärksammades av Hockeylabbet, och han gör därmed skäl för att vara uppe bland de bästa i ligan. Det går inte att förneka att Aagaard har varit en av MoDos viktigaste spelare och det är tydligt hur populär han har blivit i Ö-vik med tanke på att han spelar med stor passion. En spelare att bygga runt i SHL nästa säsong.

Desktop ad in article Mobile ad in article

BESVIKELSEN

Det är ganska svårt att motivera att plocka ut en besvikelse från ett lag som vann serien och vann slutspelet för att gå upp till SHL. Visst, Rihards Marenis funkade inte alls i början av säsongen, nästan så man har glömt att han inledde säsongen i MoDo. Men det finns en annan besvikelse som är värd att diskutera.

MoDo satsade stenhårt under säsongens gång på att värva och Marcus Vela, Theodor Niederbach samt Nick Halloran spelade alla avgörande roller för att hjälpa laget upp till SHL. Den fjärde mitt i säsongen-värvningen däremot, Daniel Brickley, fick det inte att stämma på samma sätt i Örnsköldsvik.

Förväntningarna var väldigt, väldigt höga på Daniel Brickley när han hämtades in till MoDo. På sina 31 matcher i Västervik hade han varit HockeyAllsvenskans bästa back då han bar Västervik på sina axlar, var inne på isen nästan hela tiden och var topp fem i nästan alla statistiska kategorier som är viktiga för en back. Han gjorde 28 poäng, blockerade mycket skott samt tacklade mycket. Han var en komplett back. Men efter flytten till MoDo så funkade det inte riktigt för honom.

MoDo betalade en miljon kronor för att få loss Brickley och sett till hur han presterade var det inte värt pengarna. Han var direkt svag i grundserien men inledde sedan slutspelet bra. Därefter fick han en skada och var tydligt, tydligt hämmad i finalserien mot Djurgården där han stundtals kändes som en belastning när han var inne på isen. Alla kunde se att han inte var tillräckligt frisk för att spela.

Nu spelar det ju ingen roll att MoDo ”slösade” en miljon på Brickley eller att han inte spelade på topp. MoDo gick ju upp till SHL ändå och kan skratta gott för det oavsett. Samtidigt visar det också på ett otroligt sparkapital i laget när de vann trots att en sådan spelare som Brickley inte kom upp på nivå. Men i början av säsongen såg Daniel Brickley ut att vara för bra för HockeyAllsvenskan men efter hur det såg ut i MoDo så har jag svårt att se att han ens ska få chansen i SHL.

COACHERNA

MoDo hade inte flest mål, de släppte inte in färst mål, hade inte bäst powerplay, var inte bäst i boxplay, hade inte bäst målskillnad och var inte heller bäst när det kommer till räddningsprocent för målvakter.

Trots det var MoDo bäst i HockeyAllsvenskan.

Ö-vikslaget hade en väldigt hög högsta nivå men svajade ibland. Det ska dock sägas att de också hade en bra lägsta nivå då det var väldigt många gånger som MoDo lyckades vinna trots att de inte spelade bra och det är ju resultaten som räknas. Trots att MoDo inte toppade så många statistiska kategorier (även om de hade bäst corsi) så var MoDo det mest homogena laget som höll en väldigt jämn nivå förutom i februari då laget svajade lite.

En stor anledning till att MoDo ändå lyckades var coachen Mattias Karlin som har gjort ett otroligt jobb sedan han kom in. Det är faktiskt lätt att glömma men för två år sedan var MoDo riktigt dåliga och var faktiskt inte så långt bort från att tvingas spela kval för att hålla sig kvar i HockeyAllsvenskan. Men sedan Karlin kom in och tog över så har han transformerat klubben och dess spel. Karlin satte ett väldigt bra grundspel där MoDo spelade med hög fart och intensitet vilket ledde dem till framgång.

Även om Karlin är skicklig taktiskt så är det inte hans starkaste sida. Hans bästa egenskaper är att få ihop gruppen och jobba med spelarna – eller snarare människorna. För ibland var det tydligt att MoDos spel inte riktigt funkade – men likt förbannat så reste de sig igen. MoDo hade en svacka innan slutspelet men hittade sedan formen när allvaret började. De ledde finalserien med 3-1 men förlorade två raka mot Djurgården och tappade till 3-3 – sedan klev de ut och gjorde sin bästa match för säsongen i match sju för att säkra SHL-avancemang.

Det visar på den otroliga styrkan som fanns i den här gruppen. MoDo var alltid som bäst när det gällde som mest och Mattias Karlin är den som ligger bakom det.

SPORTCHEFEN

Henrik Gradin hade en stor uppgift framför sig när han klev in som sportchef för två år sedan. Men ”Hinken”, som han kallas, har gjort ett storstilat jobb för att få MoDo på rätt bana. Redan inför förra säsongen prickade han rätt han med väldigt mycket och fick MoDo att bli ett av de bästa lagen i ligan efter krissäsongen 2020/21.

Inför den här säsongen kom sedan flera viktiga besked då MoDo fick behålla stommen. Woods, Bernhardt, Aagaard, Näsén och Jinesjö Karlsson blev alla kvar. De bästa spelarna stannade kvar vilket gjorde att de redan låg långt fram i sin satsning för att ta klivet till SHL den här säsongen. Det var otroligt värdefullt för MoDo att få fortsätta med samma kärna och behålla kontinuiteten i laget.

Gradin har också visat väldigt stor fingertoppskänsla. För två år sedan hittade han Sam Vigneault som blev en av HA:s bästa centrar men när ”Big Sam” försvann till HV71 så hittade Gradin Josh Dickinson som i sina bästa stunder var ännu bättre än Vigneault. MoDo hade värvat Marcus Westfält men som stack till Färjestad utan att ens ha spelat för klubben – då plockade Gradin in Adam Pettersson som var bättre. Han lyckades både behålla de bästa spelarna och de som försvann kunde han ersätta med ännu bättre spelare.

Henrik Gradin hittar alltid toppspelarna och förstärkte även på ett väldigt bra sätt under säsongen – även om det ifrågasattes då MoDos form vacklade. Men i slutändan så var Niederbach, Halloran och Vela alla avgörande under slutspelet och den enda som inte riktigt funkade var Brickley. Halloran gjorde bra med mål och poäng, Niederbach levererade också men var också bra i tvåvägsspelet medan Vela var en slutspelskaraktär med sin fysik. Gradin prickade rätt med förstärkningarna för att hjälpa laget upp.

På många sätt är det lätt att tycka om Henrik Gradin. Han är frispråkig, lite lagom kaxig och visar mycket känslor. Han är också från bygden och har gjort nästan allt rätt i sitt jobb. Han var helt enkelt rätt man för att leda MoDo tillbaka till SHL.

Desktop ad in article Mobile ad in article

SNACKISEN

MoDo var bäst i grundserien, bäst i slutspelet och förtjänade verkligen att gå upp i SHL på i princip samma sätt som HV71 förra året och Timrå 2021.

Trots det kändes det alltid som att det fanns lite frågetecken kring MoDo. Deras form svajade. Värvade de sönder laget? Hade de verkligen slutspelskaraktär? Det var ofta som MoDo ifrågasattes på vägens gång och det letades nästan anledningar för varför MoDo inte skulle gå upp till SHL snarare än varför MoDo skulle ta SHL-platsen. De visade då en obryddhet och bara körde på oavsett rubrikerna eller snackisarna. De bara tuggade på och höjde sig när det behövdes.

Kolla bara på finalserien mot Djurgården. Det var snack om att DIF skulle motarbeta MoDos skicklighet med ett hårt och fysiskt spel. Men MoDo var helt enkelt bättre, det var tydligt under de fyra första matcherna att MoDo var bättre på i princip alla plan. Sedan smög det in nervositet i laget och de höll faktiskt på att schabbla bort SHL-platsen som de hade i handen. I match fem hängde de inte med och var tagna av stundens allvar medan i match sex så slarvade MoDo bort det genom att inte behålla fokus hela matchen ut och tillät Djurgården att kvittera. Ett ’vanligt lag’ hade då kroknat i match sju också.

Men inte MoDo.

I den sjunde och avgörande finalmatchen gjorde MoDo sin bästa match för säsongen och det är otroligt starkt att resa sig och att varje spelare höjde sig för att vara som bäst när det gällde som mest. Trots att det blev jämnt i matcher så var det egentligen inget snack.

MoDo skulle bara ha den där SHL-platsen och de var väl värda att avancera upp.

BLICKA FRAMÅT

Det måste vara en dröm för MoDo att ha två så kompetenta ledare på de viktigaste positionerna i föreningen. Mattias Karlin och Henrik Gradin har fått in ett lugn i MoDo och gör ett väldigt bra jobb i sina roller och som grädde på moset är de också från Ö-viksområdet och de båda har väldigt stora MoDo-hjärtan. Det är en dröm för varje klubb att ha det så. Med Karlin och Gradin vid rodret vill jag tro att MoDo också kommer bli att räkna med och inte vara en slagpåse i SHL nästa säsong.

Det första att titta på är truppen som vann HockeyAllsvenskan. Här har ett stort antal redan kontrakt, cirka 20 spelare har nämligen avtal som följer med upp till SHL, och det kommer bli ett jobb att bestämma hur många av dem som kommer få hänga med upp för det är helt klart så att den del kommer få lämna.

MoDo har just nu hela nio backar på kontrakt och det är såklart inte hållbart att fortsätta satsa på allihop. Den unga trion Jakob Norén, Hugo Styf, Ville Jonsson lär inte spela i SHL utan lånas ut till HockeyAllsvenskan. Det lämnar sex backar kvar där David Bernhardt och Pontus Näsén lär fortsätta spela tillsammans och vara två av lagets viktigaste spelare. Sedan finns det risk att någon ytterligare back på kontrakt får lämna och det känns lite hugget som stucket om det blir Niklas Folin, August Berg eller Josef Ingman. Men det troligaste är att alla tre blir kvar och får försöka konkurrera om att få istid i SHL. Daniel Brickley har utgående kontrakt och lär inte bli kvar.

Offensivt är det tolv forwards som har SHL-avtal men här är det troligt att Theo Jacobsson lånas ut till HockeyAllsvenskan och att 18-årige Helmer Styf får spela med juniorerna alternativ bli utlånad vilket lämnar tio forwardsplatser. Toppkedjan med Riley Woods, Josh Dickinson och Mikkel Aagaard blir kvar och även viktiga spelare som Erik Jinesjö Karlsson, Adam Pettersson och Theodor Niederbach följer med upp. Det finns någon spelare på kontrakt som är tveksam till om de får följa med upp, Oscar Pettersson är en kantboll då han troligtvis främst kommer få agera extraforward i SHL. Ett antal forwards har utgående kontrakt och trion Filip Sveningsson, Marcus Vela och Nick Halloran kommer troligtvis inte hänga med upp. Sedan är det osäkert vad som händer med 19-årige Karl Umegård, som blev poängkung i J20 Nationell med hela 69 poäng på 46 matcher, då han har utgående kontrakt. Antingen kontrakteras han av MoDo för att sedan lånas ut eller så släpps han för att inleda sin seniorkarriär på annan plats. Det känns 50/50.

På målvaktssidan är det ännu tomt och det är oklart vem som kommer vakta kassen för MoDo i SHL. Kristers Gudlevskis har inget avtal och hans framtid i klubben är inte självklar. Enligt mig är han nog inte tillräckligt bra för att kliva upp och vara uttalad förstemålvakt i SHL men skulle funka i ett målvaktspar med en 1A/1B-lösning, därför skulle jag satsa på Gudlevskis även nästa säsong. Tex Williamsson och Marcus Nygren lär lämna klubben.

Vad kan tänkas komma in utifrån då? MoDo behöver få in någon/ett par målvakter. Nybros kvalhjälte Pontus Eltonius ryktas vara överens med MoDo men steget från Hockeyettan direkt till SHL är nog lite för stort för målvakten och han lär troligtvis lånas ut (kanske tillbaka till Nybro?) om han värvas till MoDo. Det har ryktats om att Olle Eriksson Ek, från AHL, kan vara aktuell för MoDo och det vore en spännande värvning men jag tror inte heller han är redo för att bli en förstemålvakt i SHL. Ett eventuellt målvaktspar med Gudlevskis och Eriksson Ek vore okej men känns inte superstabilt på SHL-nivå.

Framåt på isen ryktas MoDo redan vara överens med David Rundblad som förstärker backsidan efter att ha spelat i Finland den senaste säsongen. Rundblad känns som en stabil och bra värvning då den tidigare Stanley Cup-mästaren kommer kunna bidra med rutin, erfarenhet och ledarskap även om han inte lär vara lika bra som när han spelade i SHL senast (50 poäng på 55 matcher i Skellefteå 2010/11).

Förutom Rundblad har MoDo inga värvningar som ryktas vara klara även om Daniel Muzito-Bagenda uppges vara ett möjligt nyförvärv och den känns lite märklig men han kan säkerligen bli en duglig rollspelare i SHL även om det inte är den typen av värvningar som MoDo behöver göra till nästa säsong. 

Det är tydligt att de kommer behöva få in spets. Ytterligare ett toppnamn på backsidan lär behöva plockas in för att spela bredvid Rundblad och framåt skulle MoDo behöva satsa på att få in en ny toppkedja med spetsforwards. Här lär en hel del avgöras på vad MoDo får för budget i SHL.

Att värva in en toppkedja med spetsforwards är inte billigt och kommer kosta en hel del. Har MoDo då råd att konkurrera om några av Europas största namn? Kommer de ha pengar att få in VM-spelare eller spelare som lämnar NHL/AHL och kan de matcha lönerna som övriga SHL-lag erbjuder? Mycket kommer hänga på det ekonomiska om MoDo ska lyckas få in rätt spelare till SHL.

Självklart är dock att MoDo kommer få sikta in sig på att vara i botten av SHL nästa säsong. Det har varit väldigt tydligt de senaste åren att det är väldigt svårt att komma in som nykomling i SHL. Till och med HV71 som beskrevs som en ”annorlunda nykomling”, med helt andra muskler än övriga klubbar som avancerat från HockeyAllsvenskan, hade stora problem i SHL och undvek kvalspel med nöd och näppe.

SHL är en väldigt hård och jämn liga och glappet mellan SHL och HockeyAllsvenskan har bara blivit större och större de senaste åren. Det innebär att MoDo kommer få kämpa med näbbar och klor för att undvika att hamna på någon av de två kvalplatserna.

Med starkt ledarskap finns däremot förutsättningarna för att etablera MoDo i SHL på sikt igen. Desktop ad in article Mobile ad in article

TV: Zibanejad efter uttåget: "Inte bra nog"