I ett HV71 som nu främst har bestått av alibispelare hade laget behövt en Martin Thörnberg just nu.
718 matcher. 214 mål. 387 poäng. Fyra SM-guld. Ett VM-guld. Desktop ad in article Mobile ad in article
Martin Thörnberg nästan föddes rakt in i HV71. Få familjer har haft lika stor inverkan på HV71 som Thörnberg-familjen. Först med Ove Thörnberg som var en fantastisk spelare på 80-talet och i Jönköping berättas det fortfarande skrönor om hans otroliga skott. När sonen Martin senare kom fram i HV71 var det få som kunde tänka sig att han skulle vara lika bra farsan.
Sanningen blev att han var minst lika bra om inte ännu bättre. {{ PAYWALL LIMIT }}
Martin Thörnberg gjorde 15 säsonger i HV71 och under en majoritet av de åren var han en ledande spelare för HV. Han vann fyra SM-guld med HV och vid tre av dem, 2008, 2010 och 2017, var han en av lagets viktigaste och bästa spelare.
Trots det fick Martin Thörnberg ett väldigt ovärdigt slut på sin karriär i klubben. 2020 fick han nämligen beskedet att han inte fick förlängt kontrakt. 39-åringen har själv berättat om hur han fick packa sina väskor i en tom arena, ett tomt omklädningsrum och lämna HV på ett oceremoniellt sätt om man ser till vilken otrolig kämpe han var under alla år.
En värdig hyllningsceremoni
Martin Thörnberg spelade med mest hjärta av HV-legendarerna. Få spelare har varit så envisa och spelat med lika mycket passion. Han gav verkligen allt för klubben. Trots att han var en offensiv spjutspets med ett fantastiskt skott så var Thörnberg också en spelare som slet mer än någon annan. Han offrade sig, täckte skott (han täckte till och med skott med pungen i SM-finalen 2017) och var aldrig rädd för att skita ner sig. Det gjorde att han tog sig rakt in i HV-fansens hjärta.
Thörnberg ingick även i en av Elitseriens bästa kedjor någonsin tillsammans med Johan Davidsson och Jukka Voutilainen. Han hade också en stund som få kan drömma om då han i match sju av SM-finalen 2017 passade fram till Simon Öneruds avgörande mål i förlängningen. Två spelare med HV71 som moderklubb kombinerade för det avgörandet målet i en sjunde SM-final. Något liknande har vi nästan aldrig sett i svensk ishockey. Desktop ad in article Mobile ad in article
I kväll fick Martin Thörnberg äntligen det slut han förtjänade i HV71. En spelare och person som aldrig gillat att stå i centrum. En väldigt ödmjuk spelare som gjorde allt för klubbmärket fick nu en hel kväll i hans ära. Det var en värdig hyllningsceremoni för en av HV71:s största genom tiderna då #10 gick upp i taket, ett nummer som burits av både Ove och Martin Thörnberg.
Då hade det sett nattsvart ut för HV
Tittar man på nuvarande HV71-lag så saknar man en karaktär som Martin Thörnberg.
HV71 är fast i botten av SHL men mot Brynäs under torsdagskvällen stod HV faktiskt för en av sina bästa insatser den här säsongen och vann med 3-1. De bröt därmed en sju matcher lång förlustsvit och kanske kan få in lite positiv energi i laget.
Om man ska man vara ärlig så hade det sett nattsvart ut om HV71 förlorade mot Brynäs. De hade då kunnat ha nio poäng upp till säker mark, något som hade svårt att ta ikapp. Men nu är det i stället bara tre poäng upp till Brynäs samtidigt som HV71 har en match mindre spelad än Gävlelaget. Nu ser det faktiskt ut som att HV kan vända på det om de fortsätter spela som de gjorde under kvällens match.
Tittar man på säsongen i stort och vad som gått fel för HV71 så är känslan att kollektivet inte har suttit, förutom i matchen mot Brynäs då hela laget kom samman och faktiskt dominerade. I övrigt har dock HV varit tydligt beroende av individuell skicklighet, något som kanske är en effekt av de stora och många spelarförändringarna som skett under säsongens gång.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Vem kliver fram när det går dåligt?
Under HV71:s storhetstid hade de flera lokala stjärnor, Martin Thörnberg är en av dem och flera andra exempel är Johan Davidsson, Fredrik Stillman, Pelle Gustafsson, Stefan Liv och David Petrasek.
Nuförtiden finns det inte så många lokala stjärnor i HV. De spelare med HV71 som moderklubb är Nichlas Torp, Daniel Glad och Simon Önerud (som varit skadad hela säsongen). Ska man vara ärlig är det inte spelare som gör så stor skillnad för HV i dagens lag. Det går inte att ifrågasätta exempelvis Torps engagemang och hjärta för HV71 men utöver det kan man ställa frågan hur det ser ut hos övriga spelare.
Bortsett från segern mot Brynäs har känslan varit att det främst är alibispelare i HV71 den här säsongen. Spelare som har åkt omkring, gömt sig och som mest bara glider runt ute på isen.
Vem brinner för det? Vem visar passion? Vem spelar för klubbmärket? Vem ställer sig upp och skriker när det går tungt och laget spelar dåligt? Det är frågor man har kunnat ställa sig när man sett tidigare prestationer och bottennapp. Desktop ad in article Mobile ad in article
När HV71 mötte Malmö i mellandagarna utspelade sig en uppmärksammad sekvens då Emil Sylvegård ilsknade till och puttade lagkamraten Carl Söderberg. Det är naturligtvis inte rätt att knuffa på en lagkompis och det är fel väg att gå, men det visar ändå något. En passion, en vilja och ett missnöje mot hur dåligt det går.
Vem visar något i HV71 när det går dåligt? Knappt någon. Det är egentligen ingen som visar sin besvikelse, sitt missnöje eller sin ilska över att laget spelar dåligt. Det känns mest som att spelarna drar ner sina huvudena, tycker synd om sig själva och accepterar det som händer. Det återstår att se om de kan bygga lite momentum efter segern mot Brynäs.
HV71:s bästa kedja i de flesta matcherna har varit fjärdekedjan med Herman Hansson, Oscar Fisker Mølgaard och Måns Lindbäck. Det är självklart bra att ha en fjärdekedja som spelar på topp men för laget i stort kanske man inte vill att fjärdekedjan ska vara den bästa.
HV71 hade behövt någon som gick i bräschen. Någon som gled ut på isen och spelade skiten ur sig. Någon som klev fram när laget behövde det som mest.
HV71 hade behövt en Martin Thörnberg i laget.
Desktop ad in article Mobile ad in article
