Robin Olausson: 15 breddspelare i SHL – som skulle vara stjärnor i HockeyAllsvenskan

• “Hade varit en potentiell skyttekung i HockeyAllsvenskan”
• “Blir inte klok på matchningen av stortalangen”
• Målvaktens jättesuccé: “En av ligans bästa”
• Kris hos tippade guldkandidaten?: “Snart kan det vara läge att trycka på panikknappen”
• Veckans lag. 
• Mycket mer! {{ PAYWALL LIMIT }}

Alla kan inte spela lika mycket, det är fakta. I varje SHL-lag finns det spelare som kommer att hamna längre ner i hierarkin – trots att de inte nödvändigtvis är dåliga spelare. Ibland blir det bara så att en spelare får mindre chanser men att de har mer ishockey i sig. 

Här kommer jag att syna 15 spelare som inte riktigt har lyft i SHL den här säsongen och som bara är breddspelare för sina klubbar – men som skulle vara stjärnor i HockeyAllsvenskan ifall de tog steget ner. Notera att jag inte kommer att ta ut spelare som gör sin första säsong i SHL då de måste få chansen att ens försöka etablera sig i SHL först innan man kan säga att de hellre borde spela i HockeyAllsvenskan. 

Sedan betyder det inte att alla 15 på listan är realistiska spelare att hamna i HockeyAllsvenskan – åtminstone inte här och nu. 

Victor Brattström, målvakt, HV71

Värvades till HV71 för att bilda målvaktspar med Joni Ortio men det känns redan som att Brattström tappat lite förtroende från ledningen. På 15 matcher så här långt har Brattström bara fått vakta kassen tre gånger och HV satsar redan väldigt tydligt på Ortio trots att finländaren inte har varit i närheten av den tokhöga nivån som han höll under säsongsavslutningen i fjol.

Victor Brattström har fått en tung start på tillvaron i Jönköping då han har släppt in sex mål i två av sina tre matcher så här långt och har blott 82,9 i räddningsprocent. Även om han bara är tänkt som backup så behöver han kunna prestera bättre när han väl får chansen mellan stolparna.

26-åringen har tidigare gjort två säsonger i HockeyAllsvenskan för Timrå och säsongen 2018/19 var han en av ligans bästa målvakter med 91,4 i räddningsprocent och 2,13 GAA på 45 matcher. Jag är därför övertygad om att han skulle vara en toppkeeper ifall han tog steget ner igen.

Jesper Myrenberg, målvakt, Linköping

Det finns bara en ’ordinarie’ målvakt som fått spela mindre än Brattström hittills och det är i Linköping. Av 15 matcher så här långt har Myrenberg bara fått spela i två av dem, båda förluster, där han har släppt in nio mål. Det går inte att hitta en mer tydlig andremålvakt i SHL då 23-åringen bara fick göra elva matcher i fjol varav blott nio var starter. Han inledde alltså på bänken i 43 av 52 matcher.

I HockeyAllsvenskan skulle jag dock argumentera för att Myrenberg vore en klassmålvakt. Han har haft två riktigt starka säsonger både i Västerås och Vita Hästen samt var bra i HA-slutspelet i våras då han fick hoppa in för Djurgården.

Hur troligt är det att vi får se Myrenberg i HockeyAllsvenskan inom en snar framtid? Inte alls troligt. Bara för knappt två veckor sedan skrev målvakten ett nytt kontrakt med Linköping som sträcker sig till 2026. Men frågan måste ändå ställas, hur länge är Myrenberg nöjd med den matchningen han får i Linköping?

Max Lindroth, back Frölunda

För några år sedan kändes Lindroth som en back på uppgång i sin karriär som skulle kunna bli en toppback i SHL och sedan spela till sig ett kontrakt utomlands. Så har det däremot inte blivit. Max Lindroth imponerade tidigt i Linköping efter att ha värvats från Tingsryd men har sedan inte riktigt tagit det det steget utan stagnerat lite. Han hade en underväldigande sista säsong i Linköping och flyttade till Färjestad där genombrottet skulle komma men han fick det inte att lyfta i Värmland.

Den här säsongen flyttade backen till hem till Göteborg för spel i Frölunda men drömflytten har inte heller gett den utveckling som han hoppats på. Lindroth snittar hittills 10:59 minuters istid vilket är sjunde mest av Frölundas backar. Han har då fått se försvarare som Isac Heens och Filip Hasa gå före i hierarkin.

Det där lyftet som många väntat på har inte kommit för Lindroth och resan upp till SHL gick väldigt fort för honom då han bara gjorde en och en halv säsong i HockeyAllsvenskan innan han värvades till Linköping 2019. På allsvensk nivå tror jag dock att Lindroth hade varit en toppback.

Axel Bergkvist, back, Färjestad

Egentligen är en skicklig back men i Färjestad har han hamnat snett den här säsongen där han bara har fått spela i fem matcher så här långt. Det är inte en hållbar situation varken för honom själv eller Färjestad att ha Bergkvist på läktaren.

I fjol debuterade backen i SHL och gjorde en hyfsad första säsong. Han stod för 18 poäng på 52 matcher som rookie och även om offensiven är bra för Bergkvist så är helhetsnivån inte lika bra som vissa andra backar. Bergkvist har en del att jobba på, framför allt defensivt, om han ska bli en bra SHL-back.

Enligt mig borde Bergkvist kunna vara en SHL-back nu och skulle kunna få igång spelet mer hos en konkurrent eftersom han inte får spela i Färjestad. Men om han skulle återvända till HockeyAllsevnskan, antingen på lån eller permanent, så skulle han vara en stjärnback. Gjorde 41 poäng på 51 matcher för Mora säsongen 2021/22.

John Nyberg, back, Linköping

Linköping har åtta backar på kontrakt men kan bara använda sju av dem per match och den senaste tiden har varit den åttonde backen. Han har alltså petats och lämnats utanför truppen men spelade igen i lördags på grund av Arvid Aronssons skada.

Det känns som att Nyberg kan hamna i en lite liknande situation som Tobias Ekberg gjorde i Leksand i fjol vilket med andra ord betyder att Nyberg är utanför truppen om alla är friska och får rycka in då det behövs. Hittills snittar han 15:36 minuter per match och har då fått se en back som Jonathan Myrenberg gå om i hierarkin.

Nyberg har tidigare varit bra i SHL och till och gjort flera landskamper för Tre Kronor men han har hamnat snett i Linköping. Om han skulle välja att ta steget ner skulle Nyberg nog absolut kunna bli en tvåvägsback av rang för ett allsvenskt lag.

Matias Lassen, back, Malmö

Lassen är en intressant spelare. Han får nästan aldrig några rubriker men accepterar sin roll och gör sitt jobb. Under sina år i Malmö har dansken snittat mellan 16 och 18 minuters istid nästan varje säsong – men den här säsongen är det annorlunda. Hittills snittar han blott 11:36 minuter per match vilket är sjunde mest bland Malmös backar.

Samtidigt är det värt att uppmärksamma att har +7 vilket är näst bäst i Malmö och han har endast varit inne på två baklängesmål. 27-åringen är en nyttig back trots sin lite begränsade roll.

I sin karriär har Lassen gjort över 200 matcher för Malmö, samt spelat fem VM och ett OS för Danmark där han också är en uppskattad back. Säsongen 2018/19 imponerade Lassen rejält för Pantern i HockeyAllsvenskan med 20 poäng på 40 matcher där han var en riktigt bra tvåvägsback. Han har kontrakt med Malmö till 2025 så en HA-flytt är inte trolig – men han hade garanterat kunnat vara en klassback för en allsvensk klubb.

Desktop ad in article Mobile ad in article

Oscar Fisker Mølgaard, forward, HV71

Helt ärligt blir jag inte riktigt klok på HV:s matchning av . Han borde få spela mycket mer än vad han har fått göra så här långt speciellt med tanke på hur skicklig han är och vad han kan bidra med. I fjol gjorde dansken 4+3 på 41 matcher i SHL som 17-åring och visade stundtals upp ett bländande spel. Den här säsongen har han dock varit nedpetad i fjärdekedjan med blott 10:44 minuters istid per match vilket är 13:e mest bland HV:s forwards. Han har även varit petad i två matcher.

Det som gör beslutet att peta ner Fisker Mølgaard till fjärdekedjan än mer obegripligt är att Tommi Tikka spelade skadad under starten men ändå gick före dansken i hierarkin. Nu när Nick Shore har värvats till HV71 blir det i princip omöjligt för 18-åringen att få en större, mer offensiv roll i laget.

Därför tycker jag att han åtminstone borde bli utlånad och i HockeyAllsvenskan skulle Fisker Mølgaard vara en stor attraktion. Jag skulle kunna se dansken komma in till ett lag som Karlskoga, Västervik eller Almtuna och göra succé.

Einar Emanuelsson, forward, Luleå

Kanske ett lite kontroversiellt val med tanke på hur populär är i Luleå – men jag tycker han skulle passa så bra i HockeyAllsvenskan. Emanuelsson snittar mindre än elva minuters istid per match och har hittills bara gjort 2+1 där han gått poänglös från tolv av 14 matcher.

Emanuelsson är helt enkelt inte samma spelare som han var för cirka fem år sedan då han gjorde 13 mål och runt 25 poäng varje säsong. Då kändes det som att ett större genombrott bara väntade för forwarden men de senaste åren har det bara blivit tvärtom, förutom i finalserien 2022. Emanuelsson har blivit en breddspelare utan någon vidare offensiv produktion. I HockeyAllsvenskan tror jag däremot att Emanuelsson skulle vara en riktigt underhållande spelare att följa. Han har absolut ett öga för målet och skulle kunna bli en toppforward för de flesta allsvenska lag.

Hur troligt är det att vi får se Emanuelsson i HockeyAllsvenskan? Inte så troligt alls… För cirka ett år sedan skrev forwarden ett femårskontrakt med Luleå som sträcker sig till 2028 och med tanke på den popularitet han har i Norrbotten så ska det mycket till för att parterna ska bryta det avtalet.

Oscar Lawner, forward, Färjestad

Lawner är lite av en personlig favorit för mig då han alltid lägger ner ett stort jobb och sällan gör dåliga insatser. Speciellt i inledningen av den här säsongen har han imponerat utan att riktigt få utdelning för sitt fina spel.

Han är dock fortfarande lite i periferin i Färjestad då Lawner snittar 12:58 minuters istid vilket är elfte mest bland lagets forwards. 22-åringen har då stått för 0+3. I fjol stod han dock för en habil säsong med 9+5.

är en bra spelare som bara inte har fått det att lossna riktigt än. Men han skulle säkerligen få mer offensiv utväxling vid ett steg ner till HockeyAllsvenskan. Där skulle jag kunna se Lawner smälla in 20+ mål och vara en potentiell skyttekung. 

Hugo Gustafsson, forward, Växjö

Det är lite svårt att säga exakt vilken nivå håller i SHL. Han hade en tuff debutsäsong och följde upp det med ett bra andraår i Växjö men har nu inlett lite mittemellan under sin tredje säsong. I fjol hade han en säsong med två ansikten då han gjorde 14 poäng på de 26 första matcherna men därefter gjorde han bara tre poäng på de 25 sista matcherna. Hittills den här säsongen har Gustafsson blott gjort 0+2 på tolv matcher.

23-åringen är en nyttig spelare för Växjö men har mestadels fått se sig själv spela i fjärdekedjan. Han gör ett bra jobb och är en ansvarig spelare som är duktig defensivt – men han har också mer i sig vilket han visade under stunder i fjol.

I HockeyAllsvenskan var Gustafsson en riktigt bra spelare för Södertälje och han har inte riktigt fått ut samma spel i Växjö. Men han har kontrakt till 2025 och det finns gott om tid för Gustafsson att utvecklas och förbättras också.

Elias Ekström, forward, Örebro 

De senaste åren har varit på en stark uppåtgående kurva. Först gjorde han fem poäng för Örebro och därefter 16 poäng innan han gjorde 26 poäng i fjol varav 23 poäng kom i lika styrka. Det är riktigt starka siffror. Den här säsongen är storyn dock annorlunda.

Ekström har inte kommit in i säsongen bra och har fått lite förtroende i starten. Efter succén i fjol har 22-åringen fått en liten roll där han bara snittar 8:31 minuters istid och han är då även poänglös efter 14 matcher. I fjol var han delat bäst i laget med +15 men nu är han delat sämst i Örebro med –4. Jag såg inte den här utvecklingen framför mig för Ekström utan trodde han skulle kunna bygga vidare på fjolårets framgång under Johan Hedbergs ledning.

Elias Ekström är onekligen en bra hockeyspelare som kan bidra med mycket men hittills får han inte ut det. Jag är däremot övertygad om att han hade varit en producerande och bra forward för de flesta allsvenska lag.

Oliver Eklind, forward, Örebro

Det går att dra en hel del paralleller mellan Elias Ekström och hans lagkamrat i Örebro, Oliver Eklind. Eklind har också blivit bättre för varje säsong i Örebro då han har gjort tolv poäng följt av 16 poäng och senast 18 poäng. I år skulle han då ta ett steg till och kanske få ett genombrott men så har det inte blivit.

Eklind har också tappat och fått en mindre roll i laget jämfört med i fjol då han var en viktig spelare, framför allt i slutspelet. I år är Eklind ”fast” i fjärdekedjan men har även varit nedpetad som 13:e forward. Det har då endast blivit 1+2 på 14 matcher.

Oliver Eklind har fortfarande kapacitet att kliva upp och vara en bra spelare för Örebro men om han skulle kliva ner till HockeyAllsvenskan vore han onekligen en toppspelare där. Innan han värvades till Örebro gjorde Eklind 16 mål och 31 poäng på 49 matcher för Karlskoga.

Arvid Costmar, forward, Linköping

Costmar är nu inne på sin tredje raka säsong som ordinarie i Linköping. De tidigare två har han snittat 11:19 minuter samt 11:46 minuters istid. Hittills den här säsongen har han bara fått spela 8:28 minuter per match. 22-åringen verkar inte riktigt hitta sin plats i LHC:s laguppställning. Ibland är han fjärdecenter, i några matcher har han fått kliva upp som ytter i en kedja med Markus Ljungh och Ty Rattie men i några matcher har han endast fått agera extraforward.

Centern har hamnat lite i ett fack känns det som då han nästan bara används längre ner i en defensiv roll. Jämför detta med hans roll som junior då han gjorde hela 26 mål och 50 poäng på 29 matcher vilket gjorde honom till en av de hetaste 01-talangerna i Sverige.

skulle nog må bra av att göra samma resa som tidigare lagkompisen Elliot Ekmark. Ekmark lämnade LHC och gör nu succé i Almtuna, jag skulle kunna se ett liknande scenario framför mig för Costmar.

Marcus Karlberg, forward, Leksand

Tog klivet från Hockeyettan till SHL förra året och det går att argumentera för att det var ett lite för stort steg för Karlberg. Han har definitivt inte varit dålig för Leksand utan snarare nyttig i sin roll. Men han är ändå lite begränsad i Leksand då det är tydligt att det finns mer hockey i 23-åringen.

I Leksand har en liten roll då han blott snittar 11:29 minuters istid vilket är tolfte mest av alla LIF-forwards, det är visserligen en förbättring från i fjol då han bara spela 7:12 minuter per match. Då blev det 1+4 på 49 matcher och den här säsongen har Karlberg inlett med 1+0 på 14 matcher.

Karlberg gjorde succé i Hockeyettan för Borlänge med 51 poäng på 46 matcher och om han gick ner till HockeyAllsvenskan och tog en mer offensiv roll skulle han absolut kunna göra en hel del poäng där.

Måns Lindbäck, forward, HV71

En spelare som hjälpte HV71 upp till SHL 2022 men som sedan har fått en liten roll efter avancemanget. Lindbäck har blivit en populär spelare i HV för sin hårda och uppoffrande spelstil men han är fast i fjärdekedjan och har bevisligen mycket, mycket mer i sitt spel än vad han får visa upp.

I fjol snittade han 11:28 minuters istid och gjorde 6+5. Hittills den här säsongen snittar han 11:06 minuter men har bara gjort 0+2. I HockeyAllsvenskan vet vi dock om att är en spelare att räkna med. Säsongen 2021/22 gjorde han 13 mål och 32 poäng för att hjälpa HV71 upp men han var ännu bättre säsongen dessförinnan i Södertälje då han gjorde hela 20 mål och 37 poäng för SSK.

Det är inte jättetroligt att HV skulle bryta med Lindbäck som har kontrakt till 2025 men nog skulle han vara en stjärna på allsvensk nivå.

Desktop ad in article Mobile ad in article

VECKANS LAG

Målvakt:Daniel Marmenlind (1)

Backar: Matt Caito (1) – Joonas Lyytinen (1)

Forwards: Marek Hrivík (2) – Emil Pettersson (1) – Carl Persson (1)

14 LAG – 14 TANKAR

Frölunda: Har Gustav Rydahl äntligen vaknat för Frölunda nu? Efter att bara ha inlett med 0+2 på de 13 första matcherna har toppcentern nu gjort 2+1 på de två senaste. 

I lördagens 3-1-seger mot Örebro gjorde Rydahl två mål. Det första styrdes in via hans byxa men bara faktumet av att hans namn kom in i målprotokollet verkade ge effekt för prestigevärvningen då Rydahl senare sköt in sitt andra mål i matchen och sitt andra mål sedan värvningen till Frölunda. 

Det var precis vad han behövde och det kan bli oerhört värdefullt för Frölunda att få igång honom också. 

Färjestad: Under måndagen tog Sam Hallam ut Tre Kronors trupp till Karjala Cup nästa vecka och det var stark Färjestadsprägel på truppen. 

FBK hade inte mindre än fem spelare med i laget varav två debutanter och med tanke på hur det har sett ut under SHL-starten är det inte mer än rätt. Joakim Nygård, Linus Johansson och Victor Ejdsell är väl i och för sig mer eller mindre givna landslagsspelare så det var ingen överraskning att de tre kom med. Men att Carl Lindbom och Carl Dahlström fick chansen trodde jag inte riktigt. 

Lindbom förtjänar verkligen chansen i Tre Kronor men jag trodde att den skulle komma senare under säsongen och inte direkt i Karjala. Dahlström har varit bättre än jag trodde då han verkar passa som handen i handsken i Värmland och det är häftigt att se honom nu få debutera i Tre Kronor som 28-åring. 

HV71: Det tog över 200 minuter men till slut fick HV in en puck. Jag kan knappt minnas en sådan lång torka för ett och samma lag. HV71 spelade tio perioder utan att göra mål och det gick nio dagar mellan deras två mål. 

Målet fick också en förlösande effekt för HV71 som faktiskt gjorde en riktigt bra match mot Oskarshamn och vann rättvist för att ta tre oerhört viktiga poäng i vad som faktiskt redan var en måstematch. Det ska bli intressant att se om laget kan bygga vidare på det.

Det går också redan att slå fast att Nick Shore kommer att bli en enorm tillgång för HV. Han visade mot Oskarshamn hur viktig han kommer vara och vad han kan bidra med offensivt. Fortsätter han så kommer Shore vara en av HV:s allra viktigaste spelare. 

Leksand: För en vecka sedan kom det oerhört tråkiga beskedet att Björn Hellkvist blir sjukskriven. Men oj som Leksand lyfte sig efter det. Två bortamatcher mot Luleå och Skellefteå är verkligen inte lätt i det läget och hade kunnat knäcka ett lag. Men Leksand visade otrolig karaktär och vann med 4-1 i båda matcherna. Det var oerhört imponerande. 

Samtidigt måste man hylla Matt Caito som återvände från skada och direkt klev in och var lysande för Leksand. Caito är en absolut toppback i SHL men nog får han ändå ses som lite underskattad då han sällan nämns bland ligans bästa backar men visst konkurrerar han om att vara topp tio i SHL? 

Linköping: Var det någon mer än jag som tänkte “Vad ska de med honom till?” när Linköping presenterade värvningen av Lance Bouma? Det kändes som en lite trött värvning med tanke på vad Bouma presterade i Malmö i fjol samt vad man själv tyckte att Linköping behövde. 

Men hittills tycker jag att Bouma har kommit in riktigt bra i LHC. Han har haft ett härligt driv, kommit in med bra energi och levererat lite också nu med 2+1 på veckans två matcher. 

Inför säsongen var jag kritisk mot Linköpings lag och bristen på spets/bredd bland forwards och jag trodde det skulle bli en tuff säsong för LHC men hittills har det sett bra ut för “Cluben”. Snart ska Anthony Greco in i laget också och helt plötsligt tycker jag att Linköping ser ganska spännande ut. 

Luleå: Om man hade fått frågan: “Vem ligger i delad skytteligaledning när vi går in i november?” kan jag garantera att nästan ingen hade svarat Oscar Eklind. Men där är vi nu. Eklind har skjutit åtta mål på sina 14 första matcher i Luleå och det tror jag ingen hade trott på förhand. Jag gillar Eklind och tyckte inför säsongen att han känns som en klassisk “Bulan-spelare” men jag trodde inte han skulle få sådan leverans. 

Bakåt har också Matteus Ward tagit förstaspaden och varit riktigt bra mellan stolparna för Luleå. Visst, han visade ljusglimtar i fjol men jag trodde inte att han skulle utglänsa Joel Lassinantti så här långt. Men där är vi nu. Ward har bevisat att han är en bra SHL-målvakt och förtjänar chanserna han får. 

Under den gångna veckan har det kommit rapporter om att både Eklind och Ward har intresse från NHL-klubbar. Tänk vad mycket kan förändras bara över en sommar. Desktop ad in article Mobile ad in article

Malmö: Äntligen har lyftet kommit för Daniel Marmenlind. Ända sedan han värvades till Malmö tycker jag att man har sett att han har ingredienserna för att vara en toppmålvakt i SHL men det har svajigt lite väl mycket och han har inte hållit den toppnivån konsekvent. 

Men nu har det slutligen blommat ut för Marmenlind. Sedan han kom tillbaka från skada har 25-åringen varit alldeles lysande. Han höll nollan i båda matcherna han fick stå i veckan där han räddade 33 skott mot Malmö i tisdags och 34 skott i lördags mot Växjö. Han höll även nollan i 8-0-vinsten mot HV71 förra lördagen (även om det nu kanske inte var någon större bedrift med tanke på HV:s spel i den matchen). Marmenlind har alltså hållit nollan i tre raka matcher där han har vaktat kassen. På åtta matcher har han 95,4 i räddningsprocent och 1,23 insläppta mål per match. 

Om Daniel Marmenlind håller den här formen uppe är han garanterat en av ligans bästa målvakter som förtjänar att få chansen i Tre Kronor senare under säsongen. 

MoDo: Tittar man på nykomlingarna de senaste åren är det oftast nyförvärven som plockas in som leder laget och ligger högst upp i interna poängligan – men MoDo går emot trenden. 

MoDo har nämligen fått väldigt bra utdelning på sina allsvenska stjärnor från i fjol vilket är en stor bidragande orsak till att klubben har gått så bra under starten. De har inte varit beroende av stjärnvärvningar utifrån, snarare tvärtom så går det att kräva mycket mer från exempelvis Sampo Ranta och Danny O'Regan. Ettan, tvåan och trean i MoDos interna poängliga just nu är Riley Woods, Mikkel Aagaard och Josh Dickinson. Tre spelare som var med och spelade upp MoDo till SHL och som också har hanterat det steget utmärkt. 

Det är faktiskt riktigt starkt. 

Oskarshamn: Nick Olesens första sex matcher i Oskarshamn: Noll poäng.
Nick Olesens senaste åtta matcher i Oskarshamn: Sex mål och tio poäng. 

Jag var skeptisk till Olesen i början av säsongen då jag inte var säker på att han skulle kunna kliva fram och bli en viktig och bidragande spelare för Oskarshamn, men oj vad jag har blivit felbevisad. Olesen har verkligen steppat upp den senaste tiden och visat att han kan vara en ledande spelare för Oskarshamn. 

Just att han har börjat producera är en starkt bidragande faktor till att Oskarshamn kommit igång efter den långa förlustsviten. 

Rögle: Efter 14 matcher förra året hade Rögle plockat 18 poäng och gjort 44 mål framåt. 
Efter 14 matcher den här säsongen har Rögle tagit 16 poäng och bara gjort 27 mål. 

Det är nästintill häpnadsväckande att Rögle hamnat så snett två år i rad efter att klubben satsat och haft tydliga guldambitioner. Tittar man på Rögle i år så har de absolut ett lag som ska vara med och tampas i toppen av tabellen men de får helt enkelt inte ut maximalt av gruppen. Så som spelet har sett ut tror jag inte ens att Rögle kan ses som en utmanare till topp sex. De får satsa på att ha två lag under sig och försöka ta sig till slutspel, det är där Rögle är just nu. 

Nu går det inte att komma ifrån Abbottbrödernas situation. Både Cam och Chris har kontrakt till 2025 men om inget händer snart har jag svårt att se att de ska fullfölja sina kontrakt. Det problematiska i situationen är att man måste göra en helrenovering om man ska förändra. Det går inte att bara släppa en av dem utan ifall Rögle ska förändra måste båda gå samtidigt och det gör situationen än mer prekär. Men om Rögle fortsätter så här kan det snart vara läge att trycka på panikknappen. 

Skellefteå: Vi är en fjärdedel in på säsongen och det går fortfarande inte att blunda för Skellefteås stora problem framåt. 

Visst, de ligger trea i tabellen och hur mycket kan man klaga då egentligen? Men om Skellefteå ska vara en legitim guldkandidat måste målskyttet komma igång. På 14 matcher har de gjort 30 mål, bara Rögle är sämre i ligan. På sina tre senaste matcher har Skellefteå bara gjort tre mål. 

Var ligger problemet då? För de har ju klart och tydligt offensivt skickliga spelare men det lossnar bara inte. Jag tror att klubben möjligtvis kan ha underskattat hur stor skillnad det skulle bli utan både Joakim Lindström och Oscar Möller i laget. Även om Skellefteå fortsatt har bra offensiva spelare så står de två för något som inte går att ersätta. Även om de inte själva gör mål eller poäng så höjer de sina medspelare. Nu har Skellefteå inte riktigt den katalysatorn eller pådrivaren som lyfter alla andra. Det närmsta de har är Oscar Lindberg. Om Skellefteå ska matcha sina ambitioner behöver fler kliva fram. 

Timrå: Som Timrå hade väntat på att Filip Hållander skulle komma igång men nu har han slutligen börjat leverera. Han var en av de främsta värvningarna inför säsongen och jag var en av många som trodde att Hållander skulle kliva in och vara en stjärna i Timrå men på sina första tolv matcher stod forwarden bara för 0+1. 

Men i veckan kom slutligen islossning för Hållander. Först assisterade han till Anton Landers första mål och därefter fick han själv sätta säsongens första fullträff i torsdagens match mot HV71. Det gav självförtroende och mot Linköping sköt han sedan dubbla mål för totalt 3+1 på veckans två matcher. 

Om Hållander nu slutligen har landat så blir det otroligt värdefullt för Timrå som har varit lite väl beroende på några få spelare framåt. 

Växjö: Lite i skymundan kan Noah Östlund ha gjort ett av årets mål i förra veckans match mellan Växjö och Örebro. Det var kanske inget traditionellt drömmål men oj, vad man älskar att se det som Östlund gjorde när han satte 1-1-målet för Växjö. 

Östlund är inne på isen i nästan två minuter, något som uppmärksammades av SVT:s "Hockeykväll", där junioren åker runt och runt. Han står nästan aldrig still på de två minuterna utan är hela tiden i rörelse, pressar motståndarna och försvarar. Sedan får han pucken och på något sätt har han orken att sticka upp i anfall och då skickar han läckert upp ett handledsskott i nättaket bakom Jhonas Enroth. Som tränare måste Jörgen Jönsson ha blivit helt lyrisk när han såg det monsterbytet som Östlund tog och sedan också avslutade det med ett snyggt mål. 

Örebro: Det finns få saker som man gillar lika mycket som en riktigt go trotjänare och i Örebro börjar också Gustav Backström att cementeras som en av klubbens mest trogna spelare. 

Förra veckan kritade 28-åringen på ett nytt fyraårskontrakt med Örebro som sträcker sig till 2028. Backström, som är en lite underskattad spelare i SHL, har blivit oerhört värdefull spelare för Örebro då han har ett “A” på bröstet, spelar mycket och är väldigt stabil ute på isen. 

Backström kom till Örebro redan 2013 och har gjort 391 matcher för klubben vilket är fjärde mest i ÖHK:s historia. Med det här nya kontraktet kommer han definitivt att klättra högre upp på den listan. 

Desktop ad in article Mobile ad in article

TV: Hyllningen till Adam Johnson