Robin Olausson: 15 bästa värvningarna från HockeyAllsvenskan till SHL

• ”Han är den bästa spelaren att gå från HockeyAllsvenskan till SHL”
• Sågar stjärnorna: ”Det håller inte”
• Talangen hyllas: ”Kan sno målrekordet”
• LHC:s oroväckande statistik.
• Situationen kring petade FBK-backen.
• Veckans lag. 
• Mycket mer! {{ PAYWALL LIMIT }}

Varje säsong värvar SHL-lagen flera spelare från HockeyAllsvenskan och ofta med stor framgång. Den här säsongen är ingen skillnad, men vilka är egentligen de bästa värvningarna?

Jag försöker nu svara på den frågan genom att ta ut de 15 bästa nyförvärven från HockeyAllsvenskan till SHL. Naturligtvis räknas inte MoDo-spelare (exempelvis Riley Woods) som följde med upp via lagets avancemang utan endast värvningar rankas. Två bubblare som inte kommer med bland de 15 bästa är Oskar Asplund och Arvid Aronsson, de båda backarna hamnar precis utanför rankingen.

15. Olle Strandell, HV71 (från Mora)

Har gjort en riktigt stark och snabb resa uppåt från Borlänge i Hockeyettan till HV71 i SHL via spel i Mora. Hittills i HV har Olle Strandell, likt laget, fått lite av en svajig start. Han ser inte riktigt självklar ut på isen och har inte kommit in i SHL-spelet på bästa sätt – men det är viktigt att komma ihåg att det bara har spelats sex matcher så här långt, det finns mycket utrymme för Strandell att växa med tiden och komma in i det mer och mer.

Under starten har masen ändå tagit en given roll i HV:s backlinje med 16:06 minuters istid där han har bildat backpar med Mikael Seppälä. Det finns dock risk för att Strandells speltid kan minska när HV får tillbaka Oliwer Kaski.

14. Johan Ivarsson, Malmö (från Södertälje)

Är tillbaka i SHL efter år i Finland samt HockeyAllsvenskan. är en sådan back som du vet vad du får utav. Han kommer troligtvis inte sticka ut på något sätt eller showa ute på isen men han gör alltid jobbet och spelar stabilt. Var en klassback i Södertälje men efter flytten upp kan han nog inte ses som mer än en breddback för Malmö.

Ivarsson är en back som spelar längre ner i hierarkin och har sina främsta styrkor i det defensiva spelet. Därav är det svårt att ha honom högre upp på denna ranking även om han är en bra värvning för Malmö.

13. Ludvig Jansson, Luleå (från Södertälje)

En mycket spännande back som jag tror kommer bli bra för Luleå på sikt men i nuläget handlar det nog mestadels om att växa in i spelet för Ludvig Jansson. 19-åringen var inte en av Södertäljes främsta backar innan han tog klivet upp till SHL och egentligen kanske han hade mått bra av en säsong till i HockeyAllsvenskan innan flytten upp.

Jansson har inlett lite trevande i Luleå och är egentligen bara sjätteback så här långt. Han får ganska knapert med istid och har inte visat sina bästa sidor än. Han har dock framtiden för sig och jag tror att om han får tid på sig kommer han bli en bra SHL-back.

12. Axel Sundberg, Örebro (från Mora)

Sundberg är en intressant spelare för Örebro men som inte riktigt har hittat rätt under starten. Han har flyttat runt lite i kedjorna och är poänglös efter sex matcher – men 25-åringen har klara uppsidor och jag väntar nästan bara på att det ska lossna fullt ut.

var en av Örebros främsta spelare på försäsongen där han gjorde mål i nästan varje match men i SHL-starten hittills har han varit lite osynlig. Bara fem skott på mål under de sex första matcherna är okaraktäristiskt av Sundberg. Forwarden är däremot en spelare som kan blomma ut och bli en stark spelare för Örebro. Jag tror att det kommer kunna lossna ordentligt för honom och bli som en snöbollseffekt om han får sätta sitt första mål snart.

11. Isac Heens, Frölunda (från Mora)

Kanske lite av en överraskning för en del men jag gillar verkligen det jag har sett av Heens sedan han värvades till Frölunda. Inför säsongen fanns det ett frågetecken för om han skulle lyckas ta plats i Frölunda med den tuffa konkurrensen på lagets backsida men under inledningen har han sett helt självklar ut.

har tagit plats på sex backar och verkar passa lysande så här långt. Jag kan tänka mig att han håller på att växa ut till en av Roger Rönnbergs favoriter. 23-åringen spelar väldigt enkelt ute på isen och sätter knappt ett enda skridskoskär fel. Ser väldigt trygg ut trots att han gör sina första SHL-matcher. Ett utropstecken i Frölunda så här långt.

10. Anton Heikkinen, Skellefteå (från Mora)

En annan av Moras spelare från i fjol är . Han är en spelare som behöver få växa in i spelet hos Skellefteå och även om jag ser honom som en bra spelare så räknar jag inte med någon succé den här säsongen. Skellefteå har bra träffprocent med sina allsvenska värvningar tidigare år men vi har också sett att några spelare behöver ett år i SHL innan de exploderar under den andra säsongen.

Heikkinen är framför allt en giftig målskytt och sköt 21 mål i HockeyAllsvenskan i fjol. I Skellefteå har han inte riktigt hittat sin plats i laguppställningen än då han har hoppat lite upp och ner. Jag tycker däremot att han har visat ljusglimtar i starten och har absolut mer att ge än de 0+1 som han har stått för. Desktop ad in article Mobile ad in article

9. David Lilja, Luleå (från Karlskoga)

En spelare med en hög topp. har haft en lite mer tillbakadragen roll hittills i sin Luleå-karriär. I premiären fick han endast 47 sekunders istid och än så länge har han inte fått spela tio minuter i någon match. Jag tycker dock att han har blivit bättre och bättre för varje match som har gått och han växer in i spelet i Luleå.

23-åringen är en riktigt skicklig forward med bra klubbteknik som är bra både på att skapa chanser samt att ta sig till bra lägen. I lördags fick han göra sitt första SHL-mål och det är ett bra första steg för honom. I början har Lilja fått en roll som checking-spelare men han har förmågor för att spela högre upp och jag tror att han kommer kunna jobba sig uppåt i Luleå.

8. Filip Larsson, Leksand (från Kristianstad)

Gjorde en helt otrolig säsong i Kristianstad i fjol där han var en stor MVP-kandidat i hela HockeyAllsvenskan och tar nu steget upp till Leksand där det är lite svårt att bedöma Larssons förmåga. Egentligen tycker jag att han är en bra målvakt men Leksand har matchat sina målvakter väldigt annorlunda de tre senaste åren där en målvakt får ett oerhört stort förtroende medan den andra främst får nöta bänk.

Hittills ser den trenden ut att hålla i då Mantas Armalis har stått i fem av sex matcher medan Filip Larsson bara har fått göra en match. Larsson gjorde dock succé i sin SHL-debut med 40 räddningar samt en hållen nolla i 3-0-vinsten mot Linköping. Jag tycker att han borde få mer förtroende än att bara vakta kassen i 1/6 matcher men det återstår att se vad Leksand ger honom för möjligheter.

7. Dalibor Dvorský, Oskarshamn (från AIK)

Hittills kliar jag mig lite i huvudet kring Dalibor Dvorskys start i SHL. Han är en stortalang som har väldigt tydliga uppsidor men hittills har han inte fått utnyttja det. Han har fått hoppa mellan center och ytterforward i tredjekedjan vilket inte är en ren offensiv lina. På de sex första matcherna har Dvorsky snittat 12:15 minuters istid vilket bara är nionde mest av lagets forwards. Jag trodde han skulle få en lite större roll när han klev in i Oskarshamn.

Den 18-årige slovaken är poänglös hittills och enligt mig har han inte använts på rätt sätt av Oskarshamn för att få ut hans bästa sidor. Dvorsky är en väldigt teknisk och skicklig spelare med mycket hockey i sig men får inte ut mycket av det som en tredjekedje-spelare i IKO, han skulle behöva lite bättre lekkamrater runt omkring sig för att få det att lossna. Rent talangmässigt skulle Dvorsky kunna vara mycket högre upp på denna ranking men han behöver uppenbarligen växa in i SHL först.

6. Liam Öhgren, Färjestad (från Djurgården)

En av väldigt många spelare på rankingen som tog klivet från Djurgården till SHL-spel. Än har Liam Öhgren dock inte fått göra tävlingsdebut för Färjestad vilket gör att han är lite svårare att bedöma. Skadan gör att det hänger lite av en osäkerhet kring Öhgren, speciellt med tanke på att det är oklart när han kommer vara tillbaka samt hur lång tid det tar innan han kommer igång ordentligt.

På det stora hela är 19-åringen är en bra tvåvägsspelare som har ett öga för målet där han ofta dyker upp som en gubben i lådan. Har också en förmåga att kliva fram och göra mål i rätt lägen. Det går att argumentera för att Öhgren ska vara högre upp men enligt mig har han inte riktigt samma höjd som spelarna ovanför honom.

5. Lukas Vejdemo, Leksand (från Djurgården)

Vejdemo må ha fått en lite tuffare start på sin tid i Leksand med tanke på den tidiga avstängningen som gjorde att han missade i princip fyra matcher med tanke på att han bara spelade 2:46 minuter innan matchstraffet mot Frölunda. Men när Lukas Vejdemo nu är tillbaka tror jag han kommer visa vilken värdefull spelare han kommer vara för LIF.

27-åringen är en riktigt skicklig tvåvägscenter som bör vara tillräckligt bra för att vara andre- eller tredjecenter i Leksand där han spelar i alla spelformer. Vejdemo kanske inte kommer vara en toppspelare eller göra mycket poäng redan den här säsongen men han är värvad på ett fyraårskontrakt och kommer få möjlighet att växa med tiden i Leksand.

Han kommer att bli bättre och bättre under tiden och om han når sin toppkapacitet kommer han kunna vara en kandidat att ta plats i Tre Kronor framöver.

4. Nikola Pasic, Luleå (från Södertälje)

Är det äntligen dags för Nikola Pasic att blomma ut ordentligt på SHL-nivå nu? Ja, jag tror det. Senast han var i SHL så funkade det inte riktigt fullt ut för honom i Linköping och han fick en lite mer tillbakadragen roll och kunde inte leverera för att förtjäna att vara en topp sex-spelare. Han tog då klivet ner till HockeyAllsvenskan i Södertälje där det lossnade ordentligt med 18 mål och 34 assist för 52 poäng på 51 matcher.

Nu har han tagit steget upp till SHL igen och ser ut att vara mer mogen och redo för det den här gången. Han har fått en bra start i Luleå och jag är imponerad över hur självklar han ser ut så här långt. Pasic har bestämt sig för att vara en bidragande offensiv spelare för Luleå och hittills har han visat sig ha riktigt fin kemi med Mario Kempe.

22-åringen har ett väldigt bra spelsinne och har inlett 0+5 på sex matcher och enligt mig har han goda möjligheter att vara uppe på 30 poäng om han fortsätter på inslagen bana.

3. Jonathan Lekkerimäki, Örebro (från Djurgården)

I fjol hade Lekkerimäki en lite tyngre säsong i Djurgården då han var sjuk under stora delar av grundserien och bara gjorde tre mål på 29 matcher. Nu är han redan uppe i fyra mål på sex matcher för Örebro.

19-åringen har fått en succéstart på tiden i Närke där han visat sina ”killerinstikter” framför mål. Som högerfattad forward har han fått en viktig roll i Örebros powerplay där han är främsta avslutare och han har redan gjort tre powerplay-mål. Om man ska vara lite kritisk går det att säga att han behöver bli lite bättre i spel fem-mot-fem. Men Jonathan Lekkerimäki är en väldigt skicklig spelare med ett skott som håller hög SHL-klass.

Det är länge sedan svensk ishockey fick fram en stortalang som så tydligt har målskyttet som har sin främsta egenskap. Han har alla möjligheter att göra 20+ mål som blott nionde junior i SHL:s historia samt vara med och fajtas i toppen av skytteligan.

2. Noah Östlund, Växjö (från Djurgården)

En oerhört smart center som också har gått från Djurgården upp till SHL. Östlund stod för en magnifik säsong i HockeyAllsvenskan med 26 poäng på 38 matcher i grundserien och om han inte hade varit skadad under slutspelet är jag säker på att han hade varit en av DIF:s bästa spelare där också.

För att vara 19 år har Noah Östlund en otrolig blick för spelet och han har redan jämförts med Henrik Zetterberg av experten Sanny Lindström. Jag ser också lite Nicklas Bäckström i Östlunds playmaker-förmågor samt sätt att diktera tempot även om ”Bäckis” självklart gör det på högre nivå. Samtidigt har SSK-produkten också ett riktigt giftigt handledsskott som han borde kunna använda mer.

En del kanske ifrågasätter varför Östlund är före Jonathan Lekkerimäki då Lekkerimäki har fått en bättre start med 4+0 på sex matcher medan Östlund har 1+1 så här långt. Helt enkelt så ser jag Östlund som en mer komplett spelare som ger mer nytta över hela isen medan Lekkerimäki är en mer renodlad målskytt. Därav tror jag Östlund kommer spela en mer avgörande roll för Växjö än vad Lekkerimäki kommer göra för Örebro under säsongen.

1. Carl Lindbom, Färjestad (från Djurgården)

Den bästa värvningen från HockeyAllsvenskan till SHL är utan tvekan Carl Lindbom. Redan inför säsongen hade jag en tro på att Lindbom skulle vara en väldigt bra värvning för Färjestad och att han möjligtvis skulle kunna bli förstemålvakt. Men under säsongsstarten har han bevisat sig hålla en ännu högre nivå än förväntat.

Han har vaktat kassen i fyra matcher så här långt och har bara tre (!!) insläppta mål. Han har hittills aldrig släppt in mer än ett mål i en SHL-matcher och i lördags höll han sin första nolla. Av det Lindbom har visat hittills, och av det jag har sett av honom tidigare också, ser jag inte att han ska bli mycket sämre. Det här är den nivån han håller, visserligen går det inte att ha runt ett insläppt mål per match hela säsongen men han kommer fortsätta sitt storspel. Det är tydligt för mig att Lindbom kommer att vara en av ligans bästa målvakter när han spelar med ett sådant lugn.

Inte för att sväva iväg allt för mycket men när såg vi senast en U21-målvakt kliva in som ny i SHL och dominera på detta sätt direkt under sin första säsong? De exempel som kommer upp i huvudet är Linus Söderström, Jhonas Enroth, Johan Gustafsson, Jacob Markström och Linus Ullmark.

Om Carl Lindbom fortsätter som han har inlett kommer han vara där uppe bland de namnen – och han lär vara given att testas i Tre Kronor här under säsongen.

Desktop ad in article Mobile ad in article

VECKANS LAG

Målvakt: Carl Lindbom (1)

Backar: Philip Holm (1) – Teemu Kivihalme (1)

Forwards: Erik Walli Walterholm (1) – Sam Vigneault (1) – Mario Kempe (1)

14 LAG – 14 TANKAR

Frölunda: Helt ärligt så är Frölunda ett lag som jag inte riktigt får grepp om än. De har svajat väldigt mycket och skiftar från plumpar till storsegrar. Under veckan blev det en straffseger mot Linköping – en match som Frölunda definitivt borde ha vunnit, en klar förlust mot Växjö där Frölunda inte alls kom upp i nivå samt en 8-2-seger (!) mot Rögle. Så det är lite svårt att säga vilken nivå laget håller. Jag tror dock att krossen mot Rögle kan ge mycket för Frölunda, flera spelare fick komma igång och göra mål eller poäng och det kan vara värdefullt.

En spelare värd att hylla är David Edstrom. Centern, som fortfarande bara är 18 år, förtjänar mer lovord. Han har varit lysande hittills och har tagit en plats i andrakedjan bredvid Carl Klingberg där han är drivande. Den här veckan har Edstrom gjort 2+3 på tre matcher och totalt den här säsongen har han gjort sex poäng på sju matcher i SHL. Han är ’the real deal’. 

Färjestad: Färjestad vinner och vinner, imponerar ordentligt och leder SHL – men det enda jag kan tänka på under säsongsinledningen är Carl Lindbom. Men då jag redan fokuserat en hel del på honom väljer jag att flytta mitt fokus åt ett annat håll. 

Förra säsongen debuterade Axel Bergkvist i SHL och gjorde 18 poäng på 52 matcher trots ’bara’ elva minuters istid och han var då en av SHL:s främsta rookies. Det var en bra förstasäsong även om han ibland kanske var lite ”valpig” framför i defensiv zon samt i beslutsfattandet i vissa stunder. Den här säsongen skulle 23-åringen ta kliv framåt för att bli en bättre och mer komplett spelare. Facit hittills är att han har suttit på läktaren i sex av sju matcher. Det är självklart inte hållbart. 

Det är en lite komplicerad situation. Egentligen tycker jag att Bergkvist är för bra och har spetskvalitéer som gör att han inte ska få behöva sitta på läktaren. Men om man tittar på Färjestads backbesättning, vem ska han då peta? Det känns lite som att han har hamnat i lite samma situation som Rasmus Bengtsson gjorde i HV71 i fjol. Han tog inte plats i HV men lånades ut till Oskarshamn där han direkt gjorde det bra och tog en stor roll. Enligt mig vore ett liknande scenario möjligt för Bergkvist den här säsongen. 

HV71: Under veckan åkte HV71 på en bortaresa i Norrland där de mötte MoDo, Luleå och Skellefteå. Att ha en sådan lång bortaresa tillsammans med laget brukar vara något som spelare själva säger att det stärker känslan i laget och gör att laget kommer ihop ännu mer. I HV:s fall verkar det nästan vara tvärtom. Det blev tre raka förluster, 1-6 mot MoDo, 2-5 mot Luleå och 1-3 mot Skellefteå. Mot Skellefteå kom HV undan med hedern lite i behåll men mot både MoDo och Luleå så gör HV rejäla bottennapp, nästintill pinsamma insatser. Det var klasskillnad i båda matcherna och sådan stor skillnad ska det inte vara. 

I en pausintervju under matchen mot Luleå sade HV-kaptenen André Petersson följande: 

– Det ser man ju helt klart att vi inte har riktigt koll på läget. Det är ingenting som stämmer där ute. Det känns som att vi är fem som åker runt och gör lite som man själv känner för. Ingen som vet riktigt var man ska åka. Det är inte lätt då.

Det är ord och inga visor samt skapar inte direkt goda vibbar. Det kan ju ses som ren kritik mot både lagkamraterna och tränarstaben. Men vad är egentligen HV:s gameplan? Hur vill laget spela? Sex matcher in i säsongen går det inte riktigt att svara på än, något som borde vara etablerat. Det kan bli en lång och jobbig säsong för HV om de redan måste fila på de mest grundläggande detaljerna. 

Leksand: På sex matcher den här säsongen har Leksand följande facit: 
Förlust, förlust, vinst, vinst, förlust, förlust. 
Var står Leksand egentligen? Spelmässigt har Leksand inte varit så svaga som resultaten visar men samtidigt är det svårt att se att de ska ha fått med sig mer poäng än de har. Den här veckan gjorde de bara ett mål på två matcher, helt klart underkänt. Och visst, de har ställts mot bra målvakter båda gångerna men allt hänga inte bara på att motståndarnas målvakter står på huvudet. 

Den mest oroväckande statistiken för Leksand är i boxplay. Hittills har de bara 50 procent i boxplay vilket är klart sämst i SHL. De har åtta insläppta mål på 16 boxplay. Mot Färjestad släppte de in fyra mål i boxplay och de var redan sämst i ligan innan den matchen. 

Den här veckan spelar Leksand mot MoDo och HV71 och framför allt matchen mot HV är en måstematch redan nu. LIF:s situation blir inte direkt lättare av att de har stjärnbacken Anton Lindholm avstängd i fem matcher. 

Linköping: Välkomna tillbaka till verkligen, Linköping. 

LHC inledde säsongen med två vinster mot HV71 och Oskarshamn och därefter har det blivit fem raka förluster. De enda lagen som LHC har bakom sig i tabellen är just HV och IKO. Jag tyckte redan i de två första matcherna att Linköpings spel inte riktigt satt som det skulle men att de ändå fick resultaten med sig men nu har det kommit ikapp. De har också ganska oroväckande underliggande siffror. 

Enligt hockeysiffror.se har Linköping 12,79 “förväntade mål framåt” på sju matcher i lika styrka men hela 17,99 förväntade mål bakåt. De har därmed minus 5,21 i förväntade mål vilket är klart sämst i i SHL. HV71 är näst sämst med minus 1,92 sett till förväntade mål framåt kontra bakåt. 

Det stärker tesen kring att Linköping kommer att vara väldigt beroende av sitt målvaktsspel den här säsongen. Desktop ad in article Mobile ad in article

Luleå: På sex matcher hittills den här säsongen har Linus Omark bara gjort poäng i två av dem. Han gjorde 1+2 i 4-0-vinsten mot Timrå 16 september samt 0+1 i lördagens 4-1-vinst mot Linköping. I resten av matcherna har han kammat noll. Är det läge att ifrågasätta och kritisera honom nu då? Nej då, jag är inte orolig för Omarks produktion – än. 

Samtidigt har Luleå fått mycket bättre uppbackning från övriga spelare. Mario Kempe kan vara lagets bästa spelare hittills under säsongsinledning och de har också fått bra leverans från nya spelare som Oscar Eklind och Nikola Pasic. Fler spelare kliver fram – och det kommer vara ännu mer värdefullt i det långa loppet. 

Malmö: Ett annat lag som är lite svårt att veta var man har dem än är Malmö Redhawks. De har tre vinster och tre förluster på sex matcher, plockat åtta poäng samt har 17 mål framåt och 17 mål bakåt. Med andra ord är de definitionen av ett mittenlag just nu. Det är dock anmärkningsvärt att Malmö har gjort första målet i fem av sex matcher samt har haft ledningen elva gånger i sina matcher hittills – mer än något annat lag. 

De har med andra ord väldigt svårt för att hålla i och tappar ofta ledningar, lördagens match mot MoDo är ett bra exempel då de vände 0-2 till 3-2 men lyckades inte hålla i under matchens sista minuter utan tappade och förlorade 3-4 efter förlängning. Visserligen plockar Malmö sina poäng men de har fortsatt bara en trepoängare och om de ska undvika att hamna i bottenstriden måste de bli bättre på att se ut matcher. 

MoDo: Tre matcher – tre vinster för MoDo den här veckan. Gänget från Ö-vik framstår som en väldigt pigg nykomling som inte är rädda för att ta för sig och här ska mycket tillskrivas coachen som får laget att spela en rolig och effektiv ishockey. Trots att de har väldigt många spelare från HockeyAllsvenskan har de ändå inte visat någon valpighet sedan avancemanget. 

Mest imponerande är superduon och . Båda två har något att bevisa efter hur de hade det i sina tidigare klubbar, HV71 respektive Timrå, och har tagit med sig den energin till MoDo. Både Vigneault och Walli Walterholm användes knapert i HV och Timrå och fick inte roller som passade dem. Det var tydligt att de hade mer i sig än vad de fick visa upp och nu får de ut maximalt av sitt spel. Vigneault är absolut i debatten om att vara en av SHL:s främsta centrar under säsongsstarten medan Walli Walterholm har blivit en effektiv poängspelare. De har gjort sju respektive åtta poäng så här långt och är båda med i toppen av poängligan. 

Oskarshamn: Det enda laget utan en trepoängare den här säsongen. Efter straffsegern mot Luleå har Oskarshamn fem raka förluster och helt ärligt hade jag inte sett det här komma. Framför allt försvarsspelet har varit nästintill obefintligt. Det har sett virrigt och huvudlöst ut, inte den effekten man trodde efter att det plockats in en defensiv general som Oscar Engsund och en potential toppmålvakt som Marek Langhamer. 

Offensiven sticker inte heller ut med tolv mål på sex matcher och framför allt är avsaknaden av bredd avsevärd. Patrik Karlkvist och Viktor Lodin har legat bakom TIO av lagets tolv mål. Lodin leder SHL:s poängliga på nio poäng och Karlkvist är inte långt bakom med sju poäng. Men faktum är att bara sju spelare har noterats för poäng hittills och hela 15 spelare är poänglösa. Det är under all kritik och Oskarshamn måste få igång fler kedjeformationer om de ska ha någon chans att vinna matcher.

Rögle: Vilket lag har gjort färst mål i SHL? Svar: Rögle BK.
Vilket lag har sämst powerplay i SHL? Svar: Rögle BK – igen.

Elva mål framåt på sex matcher ger ett målsnitt på 1,83 mål per match vilket är uruselt. De har tre mål på 22 powerplay vilket ger en procent på 13,64, också riktigt svagt. 

Om Oskarshamn har problem med målskyttet i brist på bredd så har Rögle däremot problem med målskyttet på grund av brist på spets. De bästa offensiva spelarna i Rögle så här långt har varit Brady Ferguson och Adam Engström med 2+2. 

Var är stjärnorna? Var är de som ska leda laget? Så här har de offensiva spetsspelarna producerat hittills:

• Rodrigo Abols 2+1.
• Riley Sheen 0+3.
• Daniel Zaar 1+1.
• Simon Ryfors 0+2.
• Adam Tambellini 1+0.

Det håller inte. 

Skellefteå: Fenomenet Axel Sandin Pellikka fortsätter att leverera. 

Han var en av de spelarna som jag såg fram emot att se mest den här säsongen och 18-åringen har tagit en viktig och stor roll i Skellefteå direkt och det är uppfriskande att se det förtroendet han får trots sin ringa ålder. Han har nu en poängsvit på fyra matcher och har gjort tre mål hittills under säsongsinledningen. 

Målrekordet av en U19-back i SHL är elva mål vilket gjordes av Tomas Jonsson säsongen 1978/79. Jag ser det inte alls som omöjligt att Sandin Pellikka, med sitt otroliga handledsskott, kan sno det rekordet. Jag räknar nästan med att han i alla fall gör tio mål den här säsongen vilket vore näst bäst av en U19-back någonsin. För att ta sig upp dit behöver han klättra förbi spelare som Adam Larsson, Erik Karlsson, Fredrik Olausson, Mattias Öhlund, Rasmus Dahlin, Victor Hedman och Ulf Samuelsson. 

Timrå: I Timrå har det varit mycket snack om förstakedjans produktion och i segern mot Oskarshamn spräcktes nollan men i lördagens match mot Växjö var de som bortblåsta igen. Där finns det definitivt sparkapital för Timrå. 

Men jag väljer att lyfta blicken och se längre ner i laget för att lyfta fram en spelare som förtjänar mer lovord är Simon Forsmark. I fjol hade 19-åringen svårt att ta plats i Örebro och han flyttade sedan till Timrå men fick inte heller fäste. Jag var därför lite skeptisk till vilken roll han skulle kunna ta i SHL den här säsongen. Men i Didrik Strömbergs frånvaro har Forsmark steppat upp. Hittills snittar han 18:29 minuters istid och har gjort det riktigt bra. Han har även stått för fyra assist på sex matcher vilket gör att han ligger delad trea i Timrås interna poängliga. 

Jag är väldigt spänd på att se hur Forsmark kommer fortsätta efter denna fina start. 

Växjö: Som vanligt tuggar Växjö på under SHL-starten även om de inte är på toppnivå men det är förståeligt med tanke på lagets skadelista. De regerande mästarna har nämligen SJU spelare borta efter sex spelade matcher så här långt. Det är inga dåliga spelare heller då spelarna som saknas är Martin Lundberg, Ludvig Nilsson, Hugo Gustafsson, Tobias Rieder, Dylan McLaughlin, Adam Åhman samt Marcus Sylvegård som klev av i lördagens match mot Timrå. 

Växjö får hålla alla tummar de har att skadan på Sylvegård inte är allvarlig för han har varit superb under säsongsinledningen och bildar ett av ligans bästa radarpar tillsammans med Kalle Kossila. Sylvegård har gjort fyra mål och Kossila fem vilket gör att de ligger etta och tvåa i SHL:s skytteliga. Deras nio mål tillsammans är bäst av alla radarpar i ligan så här långt. Desktop ad in article Mobile ad in article

Örebro: Örebro har en förmåga att inte få de stora rubrikerna men de imponerar ordentligt så här långt. Närkingarna har tagit poäng i alla sex matcher så här långt och är det enda laget i SHL som fortsatt är obesegrade under ordinarie tid. 

Förutom att de har SHL:s näst bästa målvaktsspel så här långt så har även ett antal spelare klivit fram. Philip Holm är enligt mig en av SHL:s bästa backar men han får sällan den uppmärksamhet han förtjänar. Samtidigt har nyförvärvet Hannes Björninen varit eminent så här långt. Centern har klivit fram och tagit en viktig roll direkt. Han har poäng i fem av Örebros sex matcher så här långt och finländarens sex assist är delat bäst i ligan.