- "Snacka om fingertoppskänsla"
- “Hur många extrapoäng hade de kunnat spela ihop med honom?”
- “Med honom i laget kan de bli en obehaglig överraskning”
- "Inte många värvningar har varit mer lyckade"
{{ PAYWALL LIMIT }}
Frölunda: Max Friberg, fw
Konkurrensen om MVP-priset i Frölunda var stenhård. Malte Strömwall har haft en strålande debutsäsong i Frölunda, Henrik Tömmernes har efter en lite trevande start på säsongen börjat visa sig vara så där bra som man hade förväntat sig honom vara och har varit… Ja, Lasse Johansson-bra, helt enkelt.
I slutändan faller ändå valet på lagkaptenen Max Friberg. 31-åringen har frodats av den utökade rollen i Frölunda, där han inför säsongen övertog kaptensrollen från Joel Lundqvist, och upplever just nu sin mest produktiva säsong i karriären. Med ett par veckor kvar av grundserien har Friberg producerat 35 poäng på 44 matcher och kan mycket väl nå 40 poäng denna säsong.
Utöver poängproduktionen är Friberg en ledare för detta Frölunda-lag, där han hjälpt laget att lyfta efter den tunga säsongsinledningen till att nu vara ett lag som utmanar i den absoluta toppen av SHL-tabellen.
Färjestad: David Tomášek, fw
Även i Färjestad är konkurrensen om MVP-priset tuff. Per Åslund kan definitivt göra ett case för sig själv när det kommer till utmärkelsen, Joakim Nygård och Victor Ejdsell likaså. Hade Liam Öhgren inte dragits med så stora skadeproblem under hösten hade säkerligen han också kunnat vara med och hota “på riktigt”.
Mitt MVP-val i Färjestad går emellertid till David Tomášek. Den tjeckiske forwarden hämtades in från moderklubben Sparta Prag inför säsongen, där han hade helt okej siffror men inget som stack ut nämnvärt där Luleåfloppen Patrik Zdráhal nästan hade jämbördiga siffror med Tomášek. Till skillnad från Zdráhal hamnade Tomášek rätt direkt – och har nästan bara blivit bättre ju längre säsongen har gått. Tjecken toppar SHL:s skytteliga med sina 24 fullträffar och behöver bara göra ytterligare två mål för att slå sig in på topp tio-listan över flest mål under en SHL-säsong i Färjestadströjan och uppnå den bästa målnoteringen av en spelare sedan Pelle Prestbergs 26 mål säsongen 2007/08.
Snacka om fingertoppskänsla på denna värvning från sportdirektör Rickard Wallin!
HV71: Nick Shore, fw
Även om HV71:s säsong inte alls blivit vad laget hoppats på har det funnits några spelare som stuckit ut i positiv bemärkelse denna säsong. André Petersson är en av dessa, men tyvärr har han missat en hel del matcher på grund av skadebekymmer. Oliwer Kaski är en annan spelare jag tycker absolut kommer undan med hedern i behåll, och Henrik Borgström likaså.
Hade Nick Shore värvats in av HV71 inför säsongen hade han tagit hem utmärkelsen som HV71:s bästa värvning före Nardella i min SHL-kolumn häromveckan, men nu får han nöja sig med att utses till HV:s mest värdefulle spelare 2023/24 i stället. Ett fint tröstpris, om ni frågar mig.
Shore anslöt till laget i oktober efter att ha misslyckats med att spela till sig ett NHL-kontrakt med Carolina Hurricanes. Den enes död, den andres bröd – och HV71 fick in en förstärkning som varit en av de allra bästa värvningar som gjorts under den pågående SHL-säsongen. På 32 matcher har Shore noterats för tio mål och totalt 25 poäng, vilket gör att han ligger tvåa i lagets interna poängliga trots att han missat 13 matcher för Jönköpingslaget den här säsongen. Vem vet hur många viktiga extrapoäng HV71 hade kunnat spela ihop med Shore under hösten?
Leksand: Peter Cehlárik, fw
Leksand har många spelare som stuckit ut den här säsongen. Filip Larsson och Lucas Elvenes har haft succéartade säsonger som resulterat i Tre Kronor-debuter, Max Veronneaus återkomst till Dalarna har blivit lyckad och Anton Lindholm har trots utebliven poängskörd varit fortsatt viktig för dalalaget.
Min MVP i Leksand faller emellertid på Peter Cehlárik. Den slovakiske stjärnforwarden har förvisso haft ett par jobbiga veckor under lagets förlustsvit på senaste tiden, där han gick poänglös från samtliga sju matcher, men sett över hela säsongen har han ändå stuckit ut. Hans 15 fullträffar är bäst i laget och poängskörden på 34 poäng räcker till att han ska toppa lagets interna poängliga.
Hade Elvenes kunnat hålla uppe hösten och vinterns fina form än längre hade han definitivt varit en huvudkandidat till MVP-priset i Leksand, men en poäng på de 13 senaste matcherna är en för djup poängmässig formsvacka för att han ska peta ned Cehlárik från tronen, i mina ögon.
Linköping: Marcus Högberg, m
Linköping har en av ligans poängbästa spelare i form av , men frågar ni mig var det inte ens nära att någon annan än Marcus Högberg skulle ta hem MVP-priset i LHC.
Högberg har varit SHL:s främste målvakt den här säsongen och är en stor anledning till att Linköping lyckats lämna ingenmansland efter fem långa säsonger och nu gå mot sitt första slutspelsframträdande sedan 2018. 29-åringen har tagit kliv från förra säsongen och det har inte heller skadat att han kunnat få bättre uppbackning från , vilket resulterat i en mer skonsam arbetsbelastning för Högberg.
Efter 35 spelade matcher står Högberg noterad för en räddningsprocent på 91,9 procent, har på dessa matcher hållit fyra nollor och där hans 19 segrar gör honom till den tredje mest segerrika målvakten i ligan denna säsong, bara slagen av (24) och Linus Söderström (21). Med Marcus Högberg i storform kan Linköping bli en obehaglig överraskning för vilket lag som helst i SM-slutspelet.
Luleå: Linus Omark, fw
Liksom i flera av de andra SHL-klubbarna är konkurrensen om MVP-priset i Luleå tuff. Marcus Hardegård har varit en av mina favoritspelare i ligan den här säsongen med de kliv han tagit hemma i Norrbotten, samtidigt som Oscar Eklind haft en väldigt imponerande debutsäsong i Luleå.
I slutändan går det emellertid inte att blunda för Linus Omark. Hemvändaren har kanske inte varit så dominant som vissa hade föreställt sig att han skulle vara och som han var under sin senaste sejour i klubben, men han har alltjämt varit en spelare som gjort skillnad för Luleå.
Hans 33 poäng på 45 matcher räcker till att toppa den interna poängligan och han är även den spelare som har flest “primary points” (mål + förstaassist) i Luleå med 23 poäng. 16 av Omarks poäng har kommit i powerplay, vilket gör honom till den bästa icke-Skellefteå-spelaren i ligan i den spelformen denna säsong.
Malmö: Janne Kuokkanen, fw
Inte många värvningar har varit mer lyckade i SHL den säsongen än Björn Liljanders värvning av Janne Kuokkanen. Den finländske stjärnan har varit en av ligans bästa spelare sedan sin första match i ligan och ligger i skrivande stund på en delad sjätteplats i SHL:s poängliga, men är tillsammans med Jonathan Johnson (Skellefteå) den enda ordinarie spelaren i SHL som snittat en poäng per match under säsongen.
Kuokkanen har producerat 37 poäng på lika många matcher, varav 15 mål. Innan säsongen är över lär han landa på en bit över 40 poäng, vilket skulle innebära att han blir den blott tredje Malmöspelaren att lyckas med det sedan SHL-avancemanget 2015.
Finländaren har konkurrens om utmärkelsen från landsmannen Lauri Pajuniemi, men därefter är det egentligen ingen som är speciellt nära. För Malmös del gäller det att kräma ut så mycket som möjligt av Kuokkanen (och även Pajuniemi för den delen), då han nästa säsong väntas lämna klubben för spel i schweiziska Lausanne, enligt uppgifter till Expressen.
MoDo: Sampo Ranta, fw
Han är en härlig lirare, denne Sampo Ranta.
Hade denna utmärkelse delats ut i höstas hade vunnit den med buller och bång, dels för att dansken var en av ligans allra hetaste spelare vid tillfället, samtidigt som få andra spelar stack ut i MoDo. En av de som inte riktigt börjat flyga ännu var Ranta, men finländaren har vuxit ju längre säsongen har gått.
I december stod Ranta för poäng i sex av sju matcher och efter årsskiftet lyckades MoDo-forwarden spela sig hela vägen in i det finska landslaget, där han landslagsdebuterade i Beijer Hockey Games i Karlstad. Ranta ligger på en tredjeplats i MoDos interna poängliga, en poäng efter delade ettorna Mikkel Aagaard och . Innan grundserien är färdigspelad räknar jag med att Ranta är herre på täppan.
Förutom Aagaard får även ovan nämnde Riley Woods ses som en utmanare till denna utmärkelse, så även målvakten som gjort ett gediget jobb mellan stolparna.
Oskarshamn: Ahti Oksanen, fw
Det har inte varit någon strålande säsong för Oskarshamn, direkt.
Efter fjolårets succéartade säsong, där man knep en sjundeplats och länge och väl utmanade Luleå om en plats i kvartsfinalspelet, har Martin Filanders lag kraschlandat i botten av SHL-tabellen. Laget går mot den poängmässigt sämsta säsongen av ett lag sedan Karlskronas säsong 2015/16, men trots det har inte allt varit ett beckmörker för Oskarshamn.
Viktor Lodin har varit en bra spelare när han varit på humör och Lukáš Jašek har varit en trevlig bekantskap på SHL-nivå. Lagets mest värdefulle spelare har, enligt mig i alla fall, varit Ahti Oksanen. Finländaren har, likt alla andra i laget, haft formsvackor under säsongen men har trots det kunnat skrapa ihop 23 poäng på 34 matcher. En skada har hindrat finländaren från spel sedan mitten av januari – och utan Oksanen i uppställningen har Oskarshamn förlorat samtliga elva matcher som laget spelat.
Som tur är för Oskarshamn verkar Oksanen hinna tillbaka till spel lagom till det stundande SHL-kvalet. Det kan sannerligen behövas om laget ska ha någon möjlighet att hålla sig kvar i SHL.
Rögle: Adam Tambellini, fw
Det var svårt att välja en MVP i Rögle denna säsong, tycker jag.
“The Usual Suspects” i form av Dennis Everberg och har inte hållit den nivå jag hade förväntat mig. Värvningen av Simon Ryfors blev inte så lyckad som varesig han själv eller klubben hade hoppats. har förvisso producerat en del poäng, men imponerar inte mycket i den egna zonen. Rodrigo Ābols inledde säsongen piggt, men har de senaste 21 matcherna producerat blott ett mål.
I slutändan faller mitt MVP-val på Adam Tambellini. Inte för att han på något sätt gjort någon utomjordiskt bra säsong, utan för att han åtminstone nått upp till något av en bra nivå under stora delar av säsongen. Hans målskytte har inte varit vad vi vant oss vid, men han är ändå en spelare som det sker saker kring när han är inne på isen och hans 21 “primary points” är bäst i Rögle denna säsong, med tvåan Ābols tre poäng bakom.
Totalt har Tambellini producerat 26 poäng på 44 matcher, vilket räcker för att toppa den interna poängligan tillsammans med Kapla. För att sätta den siffran i perspektiv är det mindre poäng än vad han mäktade med innan årsskiftet förra säsongen. Det räcker dock till att vara på MVP-nivå i Rögle denna säsong, vilket säger en del om lagets säsong i det stora hela.
Skellefteå: Oscar Lindberg, fw
Det är få, om ens någon, i SHL som kan mäta sig med Oscar Lindbergs insatser denna säsong.
Stjärncentern vände hem till Skellefteå efter tio säsonger utomlands och gjorde det med stora förväntningar på sig från supportrar och experter. Dessa förväntningar har Lindberg överträffat genom att producera 42 poäng på 43 matcher, vilket i skrivande stund faktiskt räcker till att toppa SHL:s poängliga. Lindberg har egentligen aldrig haft någon formsvacka att tala om under säsongen. Sedan årsskiftet har Lindberg producerat 23 poäng (7+16) på 17 matcher, vilket gör honom till den poängbäste spelaren under 2024.
Med allt detta sagt var det emellertid inte ett helt självklart val att plocka ut Lindberg som lagets MVP. Han har tuff konkurrens av stjärnbacken Jonathan Pudas, som för tredje säsongen i rad ser ut att nå över 40 poäng och som med sina 39 poäng toppar backarnas poängliga i SHL. Både Pudas och Lindberg lär vara högaktuella för en plats i den svenska VM-truppen framåt vårkanten, även fast Pudas faktiskt ställts utanför Tre Kronors lag under hela säsongen.
Timrå: Filip Hållander, fw
I ett lag med spelare som Anton Lander, och Jonathan Dahlén faller mitt val som MVP ändå på Filip Hållander. I tuff konkurrens har hemvändaren varit strålande den här säsongen, framför allt den senaste månaden där Timråforwarden varit en av ligans allra hetaste spelare. I skrivande stund är Hållande inne i en sju matcher lång poängsvit, där han totalt skrapat ihop tio poäng.
Totalt har Hållander skrapat ihop 28 poäng, fint fördelat på 14 mål och 14 assist, på 45 matcher och hans insatser under säsongen har även resulterat i en plats i Sam Hallams landslag. Poängnoteringen ger honom en tredjeplats i lagets interna poängliga och hade det inte varit för en blytung start på säsongen, där Hållander bara stod för en poäng på de tolv inledande matcherna, hade han säkerligen kunnat landa uppåt 40 poäng denna säsong.
Konkurrensen om MVP-titeln var som sagt hård. Det går definitivt argumentera för att Jonathan Dahlén förtjänar priset och hade det inte varit för skadefrånvaron under säsongsinledningen hade säkerligen Anton Wedin varit det hetaste alternativet.
Växjö: Marcus Sylvegård, fw
Vilka superlativ finns kvar för att beskriva Marcus Sylvegård den här säsongen? Det känns som att jag lyft fram honom i princip varje SHL-kolumn under den här säsongen, men skördar man de framgångar som den 24-årige skåningen har gjort den här säsongen så blir väl fallet så.
Skarpskytten har dundrat in 21 mål och totalt 38 poäng på 44 matcher den här säsongen och behöver bara göra ytterligare tre poäng för att tangera fjolårets poängskörd på 41 poäng. Sylvegård är poängbäst i den regerande mästaren, där han har tre poäng ned till och ytterligare nio poäng ned till en sådan som Kalle Kossila (som dock dragits med skadebekymmer).
Både Persson och Kossila är fullgoda kandidater till MVP-priset i Växjö, Gabriel Carlsson likaså. är faktiskt den målvakt i hela SHL som har högst Gamescore/match den här säsongen enligt Puckad Datas modell, men givet att han är andremålvakt bakom Emil Larmi och bara spelat 17 matcher så blir det ändå svårmotiverat att ha honom som MVP-kandidat här.
Örebro: Samuel Johannesson, b
Liksom i Rögle var det svårt att hitta en solklar och given vinnare till detta pris, men i slutändan stod det ändå mellan två spelare: Samuel Johannesson och Jonathan Lekkerimäki. Den sistnämnde är lagets mål- och poängkung, men har pendlat lite för mycket i form för att jag ska kunna hålla honom högst.
I stället faller valet på Johannesson, som byggt vidare på sin fina säsong med Brynäs ifjol, även om han poängmässigt inte nått samma höjder som i Gävle. Totalt har Johannesson skrapat ihop 22 poäng på 36 matcher och är med sina nio mål ligans tredje målbäste back, bara slagen av Jonathan Pudas (elva) och Axel Sandin Pellikka (tio). Johannesson snittar även närmare 20 minuters istid per match, vilket ger honom en litet övertag på Lekkerimäki i den här kampen.
Andra tänkbara kandidater för detta pris i Örebro är Mathias Bromé, och Philip Holm, men till syvende och sist håller jag den 23-årige backen högst i Närke-klubben denna säsong.
Veckans lag
Målvakt:Lars Johansson, Frölunda (2).
Backar:, Luleå (1) – Jonathan Pudas, Skellefteå (5).
Forwards: , Timrå (1) – Simon Ryfors, Rögle (1) – , Skellefteå (1).
