- “Lyckades inte ta det kliv jag förväntade mig”
- "En känsla av att jag kan komma att bli motbevisad"
- "Räcker för att övertyga mig om att han kommer att studsa tillbaka"
{{ PAYWALL LIMIT }}
14. Malmö (Daniel Marmenlind, Adam Werner)
På förhand känns Malmös målvaktspar som det svagaste på papperet.
Daniel Marmenlind visade glimtar av hög SHL-kvalité under sin debutsäsong i ligan (2021/22), men lyckades inte ta det kliv jag förväntade mig att han skulle göra förra säsongen. Jämnheten i spelet har varit ett problem hos Marmenlind, som under förra säsongen kunde blanda storartade insatser mot topplag med plattmatcher mot sämre lag.
Adam Werner hade inte heller en strålande comebacksäsong i SHL, även fast jag inte skulle klassa den som dålig. Werner hade svårt att hitta rytmen under hösten, där han till största delen fick sitta på bänken, innan han tog över förstaspaden efter Marmenlinds skada kring jul. Efter årsskiftet klev Werner dock fram rejält och loggade en räddningsprocent på över 92 procent, vilket ändå bådar gott inför den kommande säsongen. I tuff konkurrens räcker det emellertid inte för att lyfta målvaktsparet högre än jumboplatsen.
.jpg)
13. MoDo (Lassi Lehtinen, Olle Eriksson Ek)
Den är svårbedömd, MoDos målvaktssida anno 2023/24.
Jag utgår från att kommer att vara den målvakt som får tyngst arbetsbörda mellan MoDo-stolparna den kommande säsongen. Finländaren kommer från en riktigt stark säsong i finska ligan med TPS, där han stod 52 grundseriematcher och stoltserade med en räddningsprocent på 92,1 procent. Det är mycket starka papper i ett lag som slutade på en niondeplats i grundserien.
vänder hem till Sverige efter fyra säsonger i Nordamerika, där han bortsett från en NHL-match under säsongsavslutningen spenderat all sin tid i farmarligorna. Hans siffror från den gångna säsongen är inte direkt imponerande läsning, med en räddningsprocent på 85,2 procent, ett snitt på 4,81 insläppta mål per match och ett facit med två segrar och 14 förluster. Som sagt: Inte jättesmickrande siffror.
Jag tror att Lehtinen kan bli något av ett utropstecken den kommande säsongen, men som helhet kan jag inte motivera att hålla MoDos målvaktspar högre än nästjumboplatsen här och nu. Här har jag dock en känsla av att jag kan komma att bli motbevisad under säsongen – främst tack vare/på grund av Lehtinen.
12. Linköping (Marcus Högberg, Jesper Myrenberg)
Jag håller Marcus Högberg som en av ligans absolut bästa målvakter, men här måste jag också se till en helhet.
Linköping hade en räddningsprocent på under 90 procent under den gångna säsongen och var det lag som näst flest mål, bara degraderade Brynäs släppte in fler. I sina bästa stunder skulle jag vilja påstå att Höberg var på MVP-nivå i hela SHL – så bra är han, enligt mig – men sett över hela säsongen lyckades han inte hålla den höga nivån som hade krävts för att lyfta Linköping högre.
Kollegan hade en relativt tuff debutsäsong i SHL, som resulterade i endast två registrerade vinster på tolv matcher. På dessa macher noterades han för en räddningsprocent på 89,1 procent, en siffra han nog gärna hade velat höja en bit. Nu ska man komma ihåg att Myrenberg alltjämt relativt ung (23 år) och kommer att fortsätta utvecklas, så det handlar egentligen om att Myrenberg ska kunna ta ytterligare några kliv den här säsongen för att kunna avlasta Högberg mer – och göra det bättre när han får chansen.
11. HV71 (Joni Ortio, Victor Brattström)
Joni Ortio hade inte alls någon bra höst och hade vid årsskiftet en räddningsprocent på blygsamma 89,2 procent och var den målvakt som tillsammans med Daniel Marmenlind hade släppt in flest mål i ligan vid tidpunkten. Efter årsskiftet levde finländaren emellertid upp till de högt ställda förväntningarna, då han under andra halvan av säsongen var en av ligans främsta målvakter och en bidragande orsak till att nykomlingen i slutändan slapp undan kvalspel.
I Victor Brattström får HV71 in ett komplement som ändå får ses som en aning oprövad på SHL-nivå. Han gjorde en säsong med Timrå 2018/19, som i slutändan resulterade i degradering till Hockeyallsvenskan. Sedan dess har han hunnit med spel i både Finland och Nordamerika, där han kommer från en säsong i AHL-klubben Grand Rapids Griffins. Sedan flytten till Nordamerika har Brattström inte loggat en säsong med en räddningsprocent på över 90 procent.
En lite mer SHL-beprövad partner till Ortio hade lyft HV71 några hack i rangordningen.
10. Oskarshamn (Marek Langhamer, Emil Kruse)
Oskarshamn har tappat en av fjolårets främsta SHL-målvakter i Tim Juel, men har hittat en synnerligen intressant ersättare i form av den VM-meriterade tjecken .
Jag hyser absolut inga tvivel om att Langhamer kan leverera i SHL. Han kan stoltsera med starka siffror från både Finland och KHL och har meriter från två VM-turneringar med Tjeckien. Framförallt sticker fjolårssäsongen ut rent statistiskt, där han hade högst räddningsprocent (92,4 procent) och lägst GAA (1,83) i den finska ligan.
Däremot är jag lite mer tveksam till värvningen av Emil Kruse. Visst, han har visat att han håller en bra allsvensk nivå under sina många säsonger där, men i SHL har det inte fungerat. Nu lär Kruse få iklä sig en passagerarroll i det här målvaktsparet, men på förhand får han ses som en av de svagare andramålvakterna i ligan. Ojämnheten gör att jag inte riktigt kan trycka upp Oskarshamn högre än så här, trots att jag gillar värvningen av Langhamer skarpt. Den värvningen gör att jag ändå håller Oskarshamn snäppet högre än HV71 just nu.
9. Leksand (Mantas Armalis, Filip Larsson)
Mantas Armalis var en av SHL:s bästa målvakter den gångna säsongen, så det känns aningen hårt att ha Leksand så här pass långt ned på denna ranking. Det skvallrar dock om den tuffa konkurrensen som finns i SHL den kommande säsongen.
Som tidigare nämnt i denna text är det dock helheten som måste bedömas.
Filip Larsson hade en jättefin säsong med Kristianstad i Hockeyallsvenskan förra säsongen, men är alltjämt ett oprövat kort på SHL-nivå. Ifjol hade Leksand något av en obalans i målvaktsparet, på samma sätt som man haft tidigare under Björn Hellkvists ledning, där Mantas Armalis spelade nästan 80 procent av lagets grundseriematcher. Det krävs att Larsson visar framfötterna tidigt och vinner Hellkvists förtroende för att det inte ska bli en liknande situation igen. För även om en målvakt vill spela alla matcher är det nog mer hälsosamt att spela mellan 30-35 matcher än över 40.
8. Rögle (Petr Kvaca, Christoffer Rifalk)
hade sin sämsta grundserie under hela sin seniorkarriär den gångna säsongen, där varken han eller Rögle nådde upp till de höga förväntningar som fanns på honom. Den Tre Kronor-meriterade målvakten loggade blygsamma 89,2 procent i räddningsprocent under grundserien, men sin vana trogen stod han mer eller mindre på huvudet under slutspelet.
Rifalk fällde Leksand i play in-spelet och stod länge och väl emot Skellefteå i kvartsfinalserien, innan västerbottningarna till slut kunde brotta ned Ängelholmslaget efter en sex matcher lång kamp. Rifalks spel i slutspelet räcker för att övertyga mig om att han kommer att studsa tillbaka den här säsongen och återigen vara med i samtalen kring Tre Kronor.
är en målvakt som jag i ärlighetens namn inte har mycket koll på. Det jag kan läsa mig till är att han spelet mycket och bra i den tjeckiska ligan de senaste säsongerna, där han under fjolåret var den målvakt som vann flest matcher i hela ligan. Det kommer att bli en intressant kamp om speltiden i Rögle den här säsongen, som förutom Kvaca och Rifalk även har JVM-aktuelle Alexander Hellnemo till sitt förfogande. Talangen kommer emellertid att spendera den kommande säsongen på lån i hockeyallsvenska nykomlingen Kalmar.
