- Den första riktigt stora motgången för Mitell i Färjestad
- "En enda stor röra"
- "SHL:s största succéspelare den här säsongen"
- “En klen tröst när golfklubborna plockas fram innan påsken är bortstökad”
- "Alla ingredienser fanns på plats"
- Stjärnans ärliga besked: “Det piggade upp!"
- Klubbens näst bästa notering – någonsin
- Succéspelaren uppges klar: "Kan ersätta de poäng man tappar"
{{ PAYWALL LIMIT }}
LÄS ÄVEN: Robin Olaussons analys av Malmö Redhawks.
LÄS ÄVEN: Rasmus Kågströms analys av MoDo Hockey.
LÄS ÄVEN: Rasmus Kågströms analys av Timrå IK.
LÄS ÄVEN: Robin Olaussons analys av Örebro HK.
LÄS ÄVEN: Rasmus Kågströms analys av Luleå Hockey.
LÄS ÄVEN: Robin Olaussons analys av HV71.
Målvakterna
Under höstsäsongen var Carl Lindboms framfart en av de största snackisarna i hela SHL. Visst, JVM-målvakten hade imponerat stort under fjolårssäsongen i Hockeyallsvenskan med Djurgården, men det sömlösa vis som målvaktstalangen tog sig an sina första månader som SHL-målvakt var minst sagt beundransvärt.
Lindbom inledde säsongen strålande och kunde fram till landslagsuppehållet i november stoltsera med en räddningsprocent på 93,7 procent samt ett snitt på smått osannolika 1,29 insläppta mål per match på de tio matcher han spelat för Färjestad fram tills dess. Målvaktslöftets succéartade säsongsinledning tog honom hela vägen in i Tre Kronor, där han förvisso fick något av en mardrömsdebut men där landslagsplatsen ändå var ett kvitto på den starka säsongsinledning han levererat. Efter landslagsdebuten och fram till årsskiftet upplevde Lindbom sedan en dipp i sitt spel, där hans räddningsprocent under perioden var nere på strax över 88 procent och där en skada i mellandagsmatchen borta mot Luleå innebar en och en halv månads skadefrånvaro för Lindbom.
Lägg därtill att målvaktskollegan Max Lagace skadat sig i samma veva, varpå det blev en smärre målvaktscirkus i Karlstad. Juniormålvakten Melwin Asp Cassåsen kastades in mellan stolparna mot Luleå, Tobias Normann och JVM-målvakten Melker Thelin lånades in som korttidslån från hockeyallsvenska AIK respektive Björklöven innan man stabiliserade upp situationen något genom att hämta in Victor Brattström som inte längre var önskvärd i Färjestad.
Snacka om en enda stor röra.
Målvaktscirkusen pågick under drygt tre veckors tid innan Lagacé återhämtat sig från sin skada och kunde dela på sysslan med Brattström, innan Lindbom var tillbaka i spel i mitten av februari. Efter skadeperioden lyfte Lindbom sitt spel och vann sex av sina sju avslutande grundseriematcher med Färjestad, vilket gjorde att han gick in i slutspelet som förstemålvakt. Där kom han, liksom stora delar av laget, inte upp i den nivå man förväntat sig när Färjestad något chockartat sveptes av Rögle i kvartsfinalen.
Lindboms debutsäsong i SHL var sammantaget väldigt bra, där han bortsett från en liten svacka efter landslagsuppehållet höll en bra och jämn nivå över stora delar av grundserien. Ett tag såg han ut att kunna vara en reell utmanare till utmärkelser som Honken Trophy och årets målvakt på SHL Awards, men Lindbom nådde aldrig riktigt de där höga höjderna igen som han hade innan Tre Kronor-debuten under andra halvan av säsongen, vilket så klart inte heller hjälptes av att han blev borta i en och en halv månad på grund av skada.
Poängkungen och utropstecknet
Här väljer jag att slå ihop båda kategorierna poängkungen och utropstecknet, då samma spelare passar in på bägge rubrikerna.
Den spelare jag pratar om är så klart, i mina ögon, SHL:s största succéspelare den här säsongen: David Tomášek.
Det var nog få som hade förväntat sig att den tjeckiske landslagsmannen skulle vara så här bra under sin debutsäsong i Färjestad och SHL. Visst, han hämtades in med förhoppningar om att spetsa Färjestads offensiv och förväntningar fanns på produktion från Rickard Wallin och Färjestads håll, men att han skulle gå raka vägen in och bli en toppspelare i laget och ligan var nog i överkant för vad många hade trott.
När allt skulle summeras hade Tomášek producerat 25 mål och 45 poäng på 52 grundseriematcher för Färjestad, vilket innebar en intern skytte- och poängligaseger samt en tredjeplats i SHL:s totala poängliga samt en seger i SHL:s skytteliga. Noterbart i sammanhanget är också att ingen spelare i ligan hade fler “primary points”, det vill säga mål och förstaassist, än Tomášeks 37 poäng.
Färjestad säkrade i början av november ut Tomášeks tjänster fram till och med våren 2026 utan några klausuler för spel i Schweiz eller liknande. Den enda klausulen som finns i kontraktet, och som finns i samtliga SHL-avtal, är en NHL-klausul vilket ger honom rätt att lämna Färjestad för spel i Nordamerika. Det återstår att se om seriesegraren lyckas behålla succéforwarden eller inte, då han inför slutspelet aviserade att det var “50/50” om han skulle stanna eller ta chansen att skriva ett NHL-kontrakt.
Mitt stalltips, om det nu spelar någon roll, är att Tomášek i slutändan ändå blir kvar i Karlstad och Färjestad.
Besvikelsen
I mer eller mindre 52 omgångar var Färjestad den givna seriesegraren i SHL.
Visst, Växjö var uppe och lånade förstaplatsen i några omgångar, men från egentligen dag ett var det Färjestad som var herren på täppan i SHL. Man gick in till slutspelet som seriesegrare och skulle där få möta det lägst rankade laget från åttondelsfinalerna, viket förutspåddes bli en tät serie där det skulle behövas fem-sex matcher för att Färjestad skulle avancera till semifinalen.
Det behövdes fyra.
För Rögle.
Hela kollapsen började i match ett, där Färjestad inte alls kom ut redo för redan ett Rögle som dels gick in i slutspelet med en stark formkurva, dels redan hunnit komma in i slutspelstempot via två segrar i åttondelsfinalen mot Timrå. Rögle sköljde över Färjestad i match ett med 6–2 och nollade av bara farten seriesegraren i match två innan matchserien vände till Ängelholm med Rögle i en 2–0-ledning i matcher. Väl i Skåne blev matcherna tajta och jämna, men marginalerna var på niondeseedade Rögles sida i den här matchserien. s avgörande efter 108 spelade minuter i den tredje matchen var turligt och Färjestad var två minuter och 14 sekunder ifrån att knipa match fyra på bortais. I stället kvitterade via en turlig studs innan utnyttjade ett friläge för att stänga matchserien i den fjärde perioden.
Små marginaler, visst, och det var kanske inte en matchbild i serien som skrev 4–0 i matcher till Rögle – men samtidigt är resultatet vad det är. Färjestad är inte den första och inte den sista storfavoriten att falla tungt i en SM-kvartsfinal, men det går inte säga någonting annat än att slutspelet blev ett enda stort fiasko för värmlänningarna. Man behöver rannsaka sig själva. Var gick man fel i förberedelserna inför SM-slutspelet? Varför hittade man inget motgift till Rögles sätt att spela? Varför levererade inte stjärnorna när de behövdes som mest?
Det går stapla segrar på hög i all oändlighet i grundserien, men dessa blir en klen tröst när golfklubborna plockas fram innan påsken är bortstökad.
Coachen
Tomas Mitells tid som Färjestads huvudtränare har präglats av framgångar.
Våren 2022 tog han klubben från att vara ett mittenlag i SHL till att bli svensk mästare inom loppet av mindre än tre månader och säkrade redan där mer eller mindre en kultstatus i klubben. Förra säsongen säkrade han en topp tre-placering i grundserien bakom de blivande SM-finalisterna, innan det blev uttåg i kvartsfinalen med ett tungt skadedrabbat lag.
Den här säsongen såg man än mer dominanta ut i grundserien och säkrade också seriesegern i den näst sista omgången efter att ha toppat ligan under i stort sett hela säsongen. Färjestad såg så där stabila men samtidigt spetsiga ut som man visade upp under guldvåren 2022 och det var med ett stort favorittryck som man gick in till SM-slutspelet med. Där misslyckades man totalt – och den första riktigt stora motgången för Mitell under sin tid i Färjestad var ett faktum.
För det får man ändå klassa vårens SM-slutspel som för Mitell. Förra säsongen fanns ändå en giltig bortförklaring i och med alla skador. Denna vår fanns ingen bortförklaring, bara förklaringar. Laget var helt enkelt inte tillräckligt förberedda när Rögle stormade in i Löfbergs Arena för den första matchen i kvartsfinalserien och det ansvaret ligger till stor del på Tomas Mitell. Han hade behövt göra ett mycket bättre jobb med att förbereda sina spelare på vad som komma skall – framför allt då till den andra matchen när han redan hade fått varningsskotten från Rögle-håll. I stället nollades man i match två innan dramatiska avgöranden i förlängningsspel spolade ned Färjestads gulddrömmar i toaletten.
Med allt detta sagt råder det inga tvivel om att Mitell är rätt man att leda det här laget framåt. En mardrömsvecka i mars 2024 ska inte riva ned allt det fina jobb som 43-åringen gjort med Karlstadslaget sedan sitt intåg i klubben våren 2022. Ska man ha något slags underlag för att utvärdera säsongen bör ju 52 matcher i grundserien väga betydligt tyngre än några olyckliga matcher i slutspelet och ser man till grundserien var Färjestad det lag som gjorde tämligen överlägset flest mål (176) samtidigt som man hade starka underliggande siffror med ligans näst bästa corsiprocent (54,4 procent) och fjärde bäst PDO (102,1).
Lägg därtill att Färjestad hade inte mindre än sex spelare som gjorde 30 poäng eller fler, vilket är att jämföra med andra topplag som Frölunda (tre spelare), Leksand (tre spelare) och Växjö (fyra spelare). Mitell fick ut mycket av många spelare i grundserien, men när det vankades slutspel så var det få stjärnspelare som klev fram på allvar. Det kommer nog gräma Mitell och hans stjärnspelare en hel del den närmaste tiden.
Sportdirektören
Inför den här säsongen skedde tämligen stora förändringar i Färjestads lagbygge. Nio spelare lämnade laget, däribland , och framför allt Theodor Lennström. Stora skor att fylla för sportdirektören Rickard Wallin, med andra ord.
Den uppgiften klarade emellertid Wallin galant. Han vann dragkampen om uppburna talanger som Carl Lindbom och Liam Öhgren, fyndade stort i Tjeckien i form av David Tomášek, lyfte in Joel Kellman från Växjö samt en pricksäker backförstärkning i . Lägg därtill att han tvingades tänka om på målvaktssidan när Jonas Johansson vände i dörren för att fortsätta sin karriär i Nordamerika, varpå Max Lagace hämtades in och gjorde ett fint jobb som komplement till Lindbom.
Tittar man på spelarna som lämnade Färjestad inför säsongen och vilka spelare som ersatte så var i princip alla spelare, bortsett från Lennström, bättre. Wallin lyckades uppgradera stora delar av laget, vilket också syntes på isen där Färjestad under stora delar av vintern var laget att slå i SHL. Det fanns få, om ens något, hål i lagbygget. Kanske någon mer slutspelsspelare á la Emil Sylvegård saknades, kanske någon ännu spetsigare back som kunde utgöra ett större offensivt hot, men i det stora hela tycker jag att Wallin fått alla ingredienser fanns på plats.
Wallin satte ihop ett lag som på papperet hade kunnat gå, och kanske borde ha gått, hela vägen den här våren. Nu gick det inte hela vägen, men med Rickard Wallin vid rodret är jag tämligen övertygad om att Färjestad kommer att vara ett lag för gulddiskussionen i flera år framöver.
Snackisen
Bortom Carl Lindboms succéhöst, David Tomášeks poängproduktion och det miserabla SM-slutspelet blev övergångssagan kring Victor Ejdsell lite av en snackis under säsongens gång på sättet som alla inblandade hanterade situationen. Ejdsell var en av många spelare i Färjestad som imponerade under hösten, där han fram till landslagsuppehållet i november toppade lagets interna poängliga med sina 13 poäng på 16 matcher. I december gick Ejdsell upp i delad skytteligaledning i SHL, framgångar som inte gick klubbar utomlands förbi.
Med ett utgående kontrakt började så klart spekulationer ta fart kring Ejdsells framtid och i början av januari kunde Expressen avslöja att den schweiziska huvudstadsklubben Bern presenterat ett stort bud till Färjestadsstjärnan. I stället för att låta spekulationerna pågå i media och på sociala medier gick Färjestad tillsammans med Ejdsell ut och bekräftade att stjärnan kommer att lämna klubben efter säsongen. Det blev en viss uppståndelse i samband med att beslutet basunerades ut, men därefter var ärendet utagerat.
En vecka senare var det “yesterday's news”.
Det hör inte till vanligheterna att klubbar överhuvudtaget kommenterar medieuppgifter eller spekulationer, än mindre bekräftar uppgifterna. Därför var det uppfriskande när Färjestad och Ejdsell bara tog kål på alla typer av spekulationer när man berättade att han kommer att lämna laget efter säsongen efter att han fått ett bud som varit svårt att tacka nej till. I stället för att spekulationerna ska ligga och pyra under andra halvan av säsongen och in i slutspelet har alla förutsättningarna klara för sig. Han kommer att lämna, men fram tills dess kommer Ejdsell att göra allt i sin makt för att ta Färjestad till ännu ett SM-guld, var mantrat.
Hockeyspelare har en förmåga att förhålla sig professionella gentemot den klubb man här och nu representerar, se bara en sådan som Rodrigo Ābols som förra säsongen lyfte sitt spel ett par nivåer efter att han själv gick ut med att han var klar för spel i Rögle till denna säsong. Nu var förvisso Ejdsell inte riktigt lika produktiv efter beskedet att han skulle lämna klubben, han stod för 14 poäng på 19 grundseriematcher efter beskedet jämfört med de 27 poäng på 31 matcher han producerat fram tills dess, men jag vågar ta gift på att det inte berodde på att han hade tankarna på annat håll.
Ejdsell är varken den första eller sista spelaren som gör klart med en ny klubb halvvägs in på säsongen. Han sållade emellertid in sig i en rätt liten skara av spelare som faktiskt bröstar det mitt under säsongen och erkänner det. Det piggade upp!
Det statistiska
- Färjestads 104 inspelade poäng i denna säsongs grundserie var klubbens näst bästa poängnotering någonsin i grundseriesammanhang. Noteringen är endast slagen av rekordsäsongen 2001/02, då laget samlade ihop hela 118 poäng på 50 grundseriematcher. Den noteringen är alltjämt rekordet för flest antal poäng av ett lag i SHL/Elitserien.
- Lagets grundserienotering hade kunnat putsas ytterligare, då Färjestad faktiskt var det lag som förlorade allra flest straffläggningar (fem) i SHL denna säsong. Med en segerprocent på 16,6 procent i straffläggning var Färjestad faktiskt sämst i ligan denna säsong, där Max Lagace bara räddade fyra av elva straffar under säsongen.
- Inget lag gjorde fler mål än Färjestad i tom målbur denna säsong. Tillsammans med Linköping toppade man den kategorin med tolv gjorda mål när motståndaren tagit ut målvakten. Linus Johansson, och Per Åslund var de som gjorde flest mål i tom målbur i Färjestad med två mål vardera.
- På tal om Per Åslund. Färjestadsveteranen var även den spelare som var vassaste målskytten i powerplay i ligan den här säsongen. Tio av Åslunds 18 fullträffar i grundserien kom i numerärt överläge.
- Joakim Nygård och var tillsammans med Leksandsduon Lucas Elvenes och Peter Cehlárik de spelare som var inne på flest antal mål framåt den här säsongen med 50 mål vardera.
- Färjestad hade näst bäst publiksnitt bland lagen i SHL den här säsongen. Seriesegraren snittade 7 404 åskådare hemma i Löfbergs Arena, vilket bara Frölunda kunde bräcka (10 563) och är en höjning med 108 åskådare per match jämfört med förra säsongen. Snittet på 7 404 åskådare per match är det 20:e högsta i Europa denna säsong.
- Liam Öhgren hade högst poängsnitt bland SHL:s rookiespelare denna säsong. Med ett snitt på 0,73 poäng per match var Färjestadsspelaren bättre än båda sina tidigare Djurgårdskompisar Jonathan Lekkerimäki (0,67) och Noah Östlund (0,60).
- Lagkaptenen Linus Johansson var den spelare i SHL som drog på sig näst flest tvåminutersutvisningar den här säsongen. Med sina 22 tvåminutera var det bara Luleås Brendan Shinnimin (24) som drog på sig fler.
- Färjestad såg en stor förbättring i sitt powerplay-spel den här säsongen, då man höjde sin effektivitet från fjolårets 19,1 procent till 24,4 procent. Även i boxplay såg man en stor förbättring, där man höjde procenten från fjolårets 80,3 procen till att denna säsong hålla tätt i 85,5 procent av sina numerära underlägen.
- Sist men inte minst var Färjestad det lag som slog flest icingpuckar i hela ligan. Med 258 icings slog Färjestad 22 icings fler än tvåan Timrå och 96 fler icingpuckar än Skellefteå som slog minst antal icings i SHL denna säsong.
Blicka framåt
Efter slutspelsuttåget kommer Färjestads trupp att genomgå liknande ansiktslyft som Rickard Wallin utförde på laget inför den här säsongen. Inte för att det nödvändigtvis behövs på grund av det misslyckade slutspelet, utan snarare att det är en naturlig del av SHL-lagens verksamhet givet var man befinner sig i hockeyvärldens näringskedja.
På målvaktssidan gör man nog bäst i att räkna bort Carl Lindbom från laget. Han var bara inlånad från Vegas Golden Knights den här säsongen och den regerande Stanley Cup-mästaren lär vara sugen på att plocka över honom till Nordamerika nästa säsong för att börja anpassa honom till den nordamerikanska hockeyn. Kvar från årets lag finns då Max Lagace, som i stunder faktiskt överglänst Lindbom, samtidigt som hyperintressante Damian Clara ansluter till laget efter att ha spenderat den här säsongen på lån i Hockeyallsvenskan med Brynäs.
Färjestad kunde knappast ha önskat sig ett bättre utfall på utlåningen av Clara, som i Brynäs konkurrerat ut Anders Lindbäck under säsongen och som nu är målvakten som ska leda Gävlelagets återtåg till SHL. Under resans gång har han fått mängder av viktig seniorerfarenhet, samtidigt som han prisats med Guldgallret som Hockeyallsvenskans bästa junior, samma pris som Carl Lindbom fick motta förra säsongen. I Färjestads miljö finns alla förutsättningar för att Clara ska kunna bygga vidare på denna säsongs framgångar och bli en målvakt som kan leverera även på SHL-nivå. Han är i dagsläget en av de mer spännande målvakterna att följa i SHL nästa säsong, för en målvaktsnörd som mig själv.
På backsidan kommer mycket att vara sig likt i Färjestad. Man har fem backar på kontrakt över 2026 och då räknar jag inte med , som enligt Värmlands Folkblad ska ha valt att utnyttja sin out-klausul i sitt avtal med Färjestad för spel i schweiziska Lugano nästa säsong. Utöver Dahlström tappar man även , som väntas presenteras av kvartsfinalmotståndaren Rögle efter att denna säsong är över.
Färjestad uppges redan ha gjort klart med ett intressant backnamn i form av inför nästa säsong. 23-åringen är en back som jag följde tämligen nära under hans tid i Skellefteå, där man egentligen bara gick och väntade på att han skulle få sitt stora genombrott – ett genombrott som aldrig riktigt kom. Efter två år i AHL med Milwaukee vänder nu Wilsby hem till Sverige för spel i Färjestad och i rätt roll tror jag att han kan bli en riktig fullträff i Karlstad nästa säsong. Utöver Wilsby skulle Färjestad behöva få in en regelrätt ersättare till Carl Dahlström, vars skor är stora att fylla inför hösten. Där ligger en av Rickard Wallin stora utmaningar denna off-season.
Kärnan av forwardssidan blir intakt till nästa säsong. Spelare som Linus Johansson och Joakim Nygård har långa, fina kontrakt med Karlstadsklubben och bakom dessa finns ytterigare sju spelare med kontrakt över nästa säsong. Frågetecken finns kring huruvida klubben lyckas behålla David Tomášek eller inte till nästa säsong, han har själv sagt att det är "50/50" om han tar chansen eller inte i Nordamerika nästa säsong, men som jag skrev längre upp i denna text tror jag ändå att han blir kvar i Karlstad. Hade det inte heller varit för Michael Lindqvists starka avslutning av säsongen, där han gjorde fler poäng på sina tolv avslutande grundseriematcher (16) än sina 38 matcher dessförinnan (14), så hade jag nog trott att han hade kunnat hänga lös inför nästa säsong.
Klart står redan att man kommer att tappa Victor Ejdsell (Bern), Marcus Nilsson (Björklöven) och (Linköping). Utöver dessa är risken överhängande att Minnesota Wild väljer att plocka över Liam Öhgren till nästa säsong och ge honom en bra möjlighet att slå sig in i NHL-laget, så honom ska nog inte Rickard Wallin skriva in i laguppställningen med bläck. Lägg därtill att både Henrik Björklund och s kontrakt löper ut efter säsongen och det är osannolikt att båda, om ens någon, blir kvar till nästa säsong.
Rickard Wallin har redan bekräftat för Värmlands Folkblad att Södertäljes forward Emil Alba har skrivit på ett tvåårskontrakt med klubben. Alba kommer från sin poängmässigt bästa säsong i sin hockeyallsvenska karriär (37 poäng på 50 matcher), men någon framskjuten offensiv roll lär det inte bli för 26-åringen i Färjestad. Med sin tyngd kan Alba ge bra offensiv bredd längre ned i forwardshierarkin, samtidigt som han kan chippa in med en del poäng också.
En spelare som förväntas göra desto mer poäng, och ha en betydligt mer framskjuten roll, är Viktor Lodin. I och med Oskarshamns degradering till Hockeyallsvenskan uppges Lodin i stället flytta till Karlstad. Lodin visade under kvalet mot HV71 vilken hög högstanivå han kan hålla i SHL och hittar han bara rätt i Tomas Mitells spelsystem så är detta en spelare som mycket väl kan ersätta de poäng man tappar i Victor Ejdsell. Utöver Lodin och Alba ska Färjestad även ha gjort klart med AHL-forwarden , som i farmarligan producerat gott om poäng och som beskrivs som spel- och skridskoskicklig – en melodi som klingar bra i Karlstad.
Det lämnar några hål kvar att fylla på forwardssidan för Rickard Wallin, vars drömnamn får anses vara hemvändare i form av Rasmus Asplund och . Den förstnämnde har gjort 34 NHL-matcher den här säsongen, men spelar sedan i februari i farmarligan efter att Bruins valt att skicka ned honom via waivers. Forwarden fyllde 26 år i mars och har nu hunnit göra fem säsonger i Nordamerika utan att riktigt få ett fotfäste i NHL, så det är inte allt för långsökt att tänka att han tröttnat på farmarlagslivet. Samtidigt har han ett bra kontrakt även i AHL, då han skrev på ett tvåvägskontrakt värt 800 000 dollar (8,5 miljoner kronor) per säsong inför fjolårssäsongen.
Rasmus Asplund, å sin sida, har spenderat hela säsongen i AHL efter att dessförinnan varit tämligen ordinarie i NHL under tre raka säsonger. Skulle jag gissa är det nog större chans att Asplund stannar kvar i Nordamerika än att Steen gör det, men det är inte alltid lätt att veta hur spelarna själva resonerar. Jag gissar att han hugger på ett NHL-kontrakt om erbjudandet kommer framåt sommarmånaderna.
Oavsett om Färjestad landar en, två eller ingen av sina drömvärvningar inför nästa säsong kommer seriesegraren från Karlstad att ha ett slagkraftigt lag på isen. Det finns egentligen ingen större anledning att hetsa upp sig över vårens tidiga kvartsfinaluttåg, utan i bland måste man bara vara tråkig och lita på processen, som det så klyschigt brukar heta. Man har målvakterna, backarna, forwardsspelarna, tränarna och den sportsliga ledningen för att nå framgång.
Var så säkra.
