- Mest värdefulle svensken: “Råder inga tvivel”
- “Kunde ha varit tuff konkurrens – det var det inte”
- "Vuxit fram till en av ligans bästa tvåvägsforwards"
{{ PAYWALL LIMIT }}
Peter Forsberg Award (MVP)
Victor Hedman, Tampa Bay Lightning
För mig var valet ganska enkelt när det kom till att utse den mest värdefulle NHL-svensken den här säsongen. Visst, hade Filip Forsberg fått hålla sig skadefri den här säsongen så hade han förmodligen varit med och utmanat om titeln, men för mig råder det inga tvivel om att Victor Hedman har varit den främste – och mest värdefullle – svenska spelaren i NHL denna säsong.
Från sin position på blålinjen har Hedman varit en av ligans mest dominanta spelare tillsammans med Roman Josi och Cale Makar (och jag kanske även får slänga in Charlie McAvoys namn här for good measure). Under natten till fredag, svensk tid, slog Hedman poängrekord för en svensk back i NHL under en säsong då han i mötet med Columbus stod för två passningspoäng och därmed slog Erik Karlssons rekordnotering på 82 poäng från säsongen 2015/16.
Hedman får som ovan nämnt lite utmaning i form av Filip Forsberg, men givet Hedmans dominans över hela säsongen så är Peter Forsberg Award hans 2022. 31-åringen från Örnsköldsvik är en av världens mest kompletta backar och har under säsongen snittat mest istid av samtliga svenska spelare med strax över 25 minuter per match.
Bubblare: Filip Forsberg, Elias Lindholm, Jacob Markström.
.jpg)
Nicklas Lidström Trophy (bästa back)
Victor Hedman, Tampa Bay Lightning
Prisas man som säsongens mest värdefulle spelare så vore det konstigt om Victor Hedman inte också tar hem Nicklas Lidström Trophy, priset som delas ut till den bästa svenske backen i ligan. Hedman är totalt överlägsen när det kommer till poängproduktionen när det kommer till de svenska backarna i ligan, då han gjort över 30 poäng fler än tvåan Rasmus Dahlin.
Som ovan nämnt slog Hedman den här säsongen Erik Karlssons poängrekord och förutom monsterproduktionen framåt så är Hedman också en klippa i försvarsspelet. 31-åringen är inte den back som tacklar mest eller blockerar flest skott, men han har varit Lightnings trygga punkt i över ett decennium nu och har, som sagt, varit ryggraden i de mästarlag som Lightning byggt upp under de senaste åren.
I denna kategori är Victor Hedman mer eller mindre utan konkurrens.
Bubblare: Rasmus Dahlin, Rasmus Andersson, Jonas Brodin.
Henrik Lundqvist Award (bästa målvakt)
Jacob Markström, Calgary Flames
Den här säsongen var första gången fyra svenska målvakter (Markström, Anton Forsberg, Robin Lehner och Linus Ullmark) spelade åtminstone hälften av matcherna för sina respektive lag, så på det berömda papperet kunde det ha varit rätt tuff konkurrens om denna utmärkelse.
Det var det inte.
Jacob Markström har sedan några år tillbaka tagit klivet upp till den absoluta världseliten när det kommer till målvaktsspel, utan att någon svensk målvakt riktigt kunna hänga med. I mina ögon finns det ingen svensk målvakt som kommer i närheten av Markströms klass sedan Henrik Lundqvist lade plockhandsken på hyllan, även om Anton Forsberg haft en genombrottssäsong och Linus Ullmark för all del varit riktigt stabil i Boston.
Markströms siffror talar för sig själv. Han har vunnit 37 matcher, vilket bara är tre segrar ifrån Pelle Lindberghs rekord på 40 segrar under en säsong. Han har hållit nio nollor, en notering som bara Henrik Lundqvist slagit. Hans snitt på 2,22 insläppta mål per match tar honom in på en topp tio-plats genom alla tider för en svensk målvakt, hans räddningsprocent på 92,2 procent likaså.
Markström står på en helt egen nivå bland de svenska målvakterna i NHL och det skulle inte förvåna mig om han faktiskt är en av finalisterna till Vezina Trophy i sommar. Så bra klass håller han just nu.
Bubblare: Anton Forsberg, Linus Ullmark, Robin Lehner.
Daniel Alfredsson Award (bästa rookie)
Lucas Raymond, Detroit Red Wings
Inte heller i den här kategorin var det någon större konkurrens. Inför säsongen så var det upplagt för att det kunde bli en ganska häftig rookiesäsong för svensk del i NHL med Lucas Raymond, Alexander Holtz, Jonathan Dahlén och William Eklund som alla skulle göra entré i ligan.
Det slutade med att Eklund lämnade San Jose efter nio matcher och Holtz som kallades upp till Devils tidigt under säsongen, men efter sex matcher fick lämna laget för att mogna i farmarlaget och som sedan dess bara fått göra ytterligare tre NHL-matcher under säsongen.
Så i rätt bristande konkurrens så tilldelas Lucas Raymond den här säsongen Daniel Alfredsson Award (döpt efter Calder Trophy-vinnaren från 1996). Ett tag såg Raymond ut att vara en av favoriterna till Calder Trophy, men andra spelare, så som Moritz Seider, Tanner Jeannot och Michael Bunting, har klivit fram och får nog ses som hetare kandidater just nu.
Allt som allt gjorde Raymond dock en väldigt fin rookiesäsong. Hans 57 poäng (23+34) är i runda slängar produktion i samma klass som vad Håkan Loob och Mats Sundin levererade under sina rookiesäsonger i ligan, samtidigt som hans produktion slår rookienoteringar för Gabriel Landeskog (52 poäng) och Henrik Zetterberg (44).
Timothy Liljegren ska också ha ett hedersomnämnande i denna kategori, då han lite i skymundan gjort en fin säsong på Torontos blålinje. Kristianstadssonen har producerat poäng i rätt fin takt (23 poäng på 61 matcher) och har överlag levererat stabila prestationer under säsongen. Det är lätt att glömma att Liljegren faktiskt är rookie, men trots att han spelat i Maple Leafs organisation i fem säsonger och spelade 21 matcher för Toronto i fjol så klassas han alltjämt som en rookie denna säsong.
Bubblare: Jonathan Dahlén, Timothy Liljegren, Jacob Peterson.
Samuel Påhlsson Trophy (bästa defensiva forward)
Joel Eriksson Ek, Minnesota Wild
Av de individuella priserna så var nog denna utmärkelse den som hade tuffast konkurrens. Mikael Backlund har varit en högklassig tvåvägscenter i NHL under många år nu och har under ett gäng år samlat på sig Selke Trophy-röster. I årets Samuel Påhlsson Trophy går dock priset till en spelare som kan ses som lite av Backlunds arvtagare, nu när Flamescentern passerat 30-strecket med god marginal.
I stenhård – och då menar jag verkligen stenhård – konkurrens väljer jag att detta år dela ut denna utmärkelse till Joel Eriksson Ek i Minnesota Wild.
Värmlänningen har under de senaste åren vuxit fram till en av ligans bästa tvåvägsforwards. Redan förra säsongen så slutade han fyra i omröstningen till Selke Trophy, priset som delas ut till NHL:s bästa defensiva forward (aka Patrice Bergerons årliga trofé) och har blivit känd som en spelare som motståndarna hatar att möta. Eriksson Ek spelar ett hårt, tufft och aggressivt försvarsspel utan att kliva över gränsen.
Den här säsongen har Eriksson Ek centrat en av ligans absolut bästa ”shutdown”-kedjor. Av de kedjor som spelade tillsammans i över 400 minuter så hade svenskens kedja med Marcus Foligno och Jordan Greenway en xGA/60 (Expected Goals Against per 60 minuter) på endast 1,65, vilket var överlägset bäst i ligan. Samtidigt hade de en xGF/60 (Expected Goals For per 60 minuter) på 2,78 vilket placerar kedjan på en delad tiondeplats i hela ligan, enligt Moneypuck.com.
Översatt från hockeynördspråk till svenska: De var närmast ogenomträngliga i defensiven, samtidigt som de producerade i andra änden av isen.
Framåt har Eriksson Ek haft sin poängmässigt bästa säsong i karriären med 26 mål och totalt 49 poäng på 77 matcher. Det, kombinerat med hans fina defensiva siffror, gör honom till en välförtjänt pristagare av Samuel Påhlsson Trophy 2022.
Kenta Nilsson Trophy (bästa poängplockare)
Victor Hedman, Tampa Bay Lightning
Det blev en riktig storslam här för Victor Hedman i den svenska versionen av NHL Awards. Tack vare sin assistpoäng under grundseriens avslutande match mot New York Islanders vann Hedman den svenska poängligan i NHL, en poäng före Filip Forsberg.
Hedman blev därmed den första backen sedan Erik Karlsson (2016) att bli poängbäste svenske spelare i grundserien.
Hedmans 85 poäng är hans överlägset poängbästa notering i karriären. Hans tidigare personbästa var 72 poäng, vilket han producerade säsongen 2016/17.
Håkan Loob Award (bästa målgörare)
Filip Forsberg, Nashville Predators & Elias Lindholm, Calgary Flames
Forsberg och Lindholm får bröderligt dela på den svenska skytteligasegern den här säsongen. Hade det inte varit för skadeproblem hade Forsberg av allt att döma tagit hem Håkan Loob Award och hade även, på allvar, kunnat nu drömgränsen på 50 mål under en säsong.
De 42 målen är personliga målrekord för både Lindholm och Forsberg, som inför säsongen hade personbästa på 29 respektive 33 fullträffar.
Pelle Lindbergh Memorial Trophy (målvakt med lägst GAA)
Jacob Markström, Calgary Flames
Även i denna kategori är det Jacob Markström som drar det längsta strået. Calgary-målvakten släppte förvisso in flest mål av samtliga svenska målvakter den här säsongen (137), men han var även den som spelade överlägset flest matcher (63).
Hans snitt landade denna säsong på 2,22 insläppta mål per match, vilket är den bästa noteringen han levererat under en NHL-säsong med god marginal. Hans tidigare personbästa när det kommer till den här statistikkategorin var 2,63 insläppta mål per match under säsongen 2016/17 med Vancouver.
Största överraskning
Gustav Forsling, Florida Panthers
I januari förra året sattes Gustav Forsling upp på waivers av Chicago Blackhawks och där någonstans började han själv överväga att ge upp NHL-drömmen.
Florida Panthers tog en chansning med svensken, plockade upp honom på waivers och resten är, som man brukar säga, historia. Förra säsongen slog han sig in på Panthers blålinje och den här säsongen har han vuxit ut till en regelrätt nyckelspelare i hela grundseriens bästa lag.
Forsling snittar över 21 minuters istid i Panthers och är den svenske back som har bäst plus/minus-notering (om man nu får använda den statistiken längre) i NHL med +41. 25-åringen noterades för 37 poäng (10+27) på 71 matcher och slog därmed sitt personliga poängrekord med 20 poäng.
Även fast Forsling redan förra säsongen visade framfötterna så var jag med handen på hjärtat inte beredd på att han skulle vara så här bra denna säsong.
Hatten av!
Årets genombrott
Jesper Bratt, New Jersey Devils
Liksom Forsling så hade Bratt inför den här säsongen visat tendenser på att ett genombrott var på gång, men att han skulle sluta på en sjätteplats i svenskarnas poängliga med 73 poäng på 76 matcher var inte direkt något jag hade förväntat mig.
Bratt mer än fördbubblade sin poängbästa notering den här säsongen (från 35 poäng till 73) och har visat för Devils lagledning att han är en av spelarna som klubben kan forma sin framtid kring.
Tyvärr, för Tre Kronor och Sveriges del, så går kontraktet ut efter säsongen, vilket innebär att chansen är liten att han spelar VM i Finland. För hans egen del kunde dock inte genombrottssäsongen komma vid en bättre tidpunkt, då han satt sig i ett minst sagt gott läge inför de stundande kontraktsförhandlingarna med Devils.
