Ranking: Så står sig lagen i Hockeyettan södra - just nu

• De är etta: “Visar att de menar allvar”
• “Spelarna har börjat lämna det sjunkande skeppet”

Många lag har kommit tillräckligt långt i lagbygget för att det fullt ut ska gå att bedöma slagstyrkan vi kan förvänta oss när grundserien drar igång i höst. Andra har betydligt mycket mer att presentera även om det som finns på plats förefaller ganska spetsigt och så har vi de som tvingas starta om på ruta ett.

Men hur står sig lagen mot varandra så här i juli med bara några månader kvar till seriepremiären i månadsskiftet september/oktober?

Under juli ger sig Mikael Mjörnberg i en power ranking på att bedöma Hockeyettan-truppernas slagstyrka gentemot de motståndare de kommer att stöta på i höstens grundserie.

Idag är spotlighten riktad mot Hockeyettan södra.

Notera: Rankingen är baserad på spelare och tränare som presenteras officiellt senast onsdag 19 juli, rykten och andra spekulationer tas således inte med i beräkningen.

Just nu: Testa Hockeysverige Plus hela sommaren - för en krona. {{ PAYWALL LIMIT }}

10. KRISTIANSTAD
Skåningarna har fått avslag även på sin överklagan till appellationsnämnden och en efter en har spelarna som var tilltänkta att ingå i en allsvensk trupp börjat lämna det sjunkande skeppet. Det finns så klart någon form av naivt hopp kvar där någonstans att RIN ska göra en tvärvändning och ge tillbaka den allsvenska statusen till Kristianstad, men precis allt talar för att föreningen kan ställa in sig på spel i Hockeyettan till hösten.

Men hur står man sig då? Det är helt omöjligt att säga. Spelarna som fanns på kontrakt hade signat för att spela i Hockeyallsvenskan och kommer så klart i största möjliga utsträckning söka en lösning som gör att de kan fortsätta på den planen i andra klubbar. Kristianstad står utan trupp och måste nu skrapa ihop något slagkraftigt på en marknad som redan är så gott som tömd. Samtidigt som det finns frågetecken för hur klubben mår ekonomiskt nu när degraderingen till ettan blir ett faktum. Det är ett allt annat än gynnsamt läge för en förening som varit helt och hållet inställd på att spela sin hockey en våning upp.

9. ALVESTA
På senare tid har det ramlat in ett par väldigt viktiga kontrakteringar för nykomlingen. Caleb Eefting och Otto Henell är giftiga värvningar och att backgeneralen Måns Hermansson bestämt sig för att gnugga en säsong till är oerhört viktigt. Det är en trio spelare som kommer in med värdefull Hockeyettan-rutin som den lilla småländska föreningen inte hade kunnat klara sig utan.

Men som helhet ser truppen både tunn och och svag ut. Det må vara hänt att både Nybro och Kalmar försvinner till Hockeyallsvenskan vilket urholkar bredden i Hockeyettan södra en aning, men det är fortfarande en urstark serie där man måste vara riktigt bra för att kunna hävda sig. Alvesta går in med ett stort koppel av division 2-spelare och pjäser med lite eller ingen erfarenhet av nivån och det vore naivt att tro något annat än att höstens grundserie blir en inkörningsperiod av se och lära-karaktär. Motståndet kommer helt enkelt vara för vasst för att Alvesta-truppen på riktigt ska kunna hävda sig.

Uppfriskande dock att klubben tar en ordentlig chansning med 35-årige hockeyvagabonden Shane Heffernan. Kanadensaren kommer närmast från franska Montpellier, men har under sin seniorkarriär varit runt i så många länder, ligor och klubbar att det känns smått ogörligt att hålla räkningen. Ett exotiskt inslag hos en nykomling, men hur stor skillnad kommer han göra? 

8. TYRINGE
Den lilla Skåneklubben har inga muskler att spänna och ligger fullt naturligt lite på efterkälken både vad det gäller spets och bredd gentemot många av de blivande seriekonkurrenterna. Dessutom förlorade man dragkampen och tappar fjolårets succéfinländare Jesper Ahlgren till KRIF. Men det finns ändå fog för en viss optimism i södern.

Att snacka Allettan-avancemang finns givetvis inte på kartan, men Tyringe har några praliner som om det stora kollektivet höjer sig som helhet kan göra betydande skillnad längs vägen. Till exempel stannar fjolårets interne poängkung Heikki Harju, kaptenen Ludvig Jansson och talangbacken Max Kroon. Det är kontinuitet som inte ska underskattas och på samma konto kan vi dessutom notera den tjeckiske anfallaren Milan Davídek som kritat på för en andra säsong i Skåne.

På samma linje bör också noteras att rutinerade tränaren Pelle Svensson blir kvar för en andra säsong på Tyrs Hov. Coachen är känd för att jobba långsiktigt och sakta men säkert få saker att hända och att få honom kvar för en säsong två är en fjäder i hatten för sportchefen Daniel Söderberg. Utfärdas bör också en varning för att forwarden Henrik Hallberg som värvas från amerikanska Maine Nordiques är en spelare med stor jokerpotential.

7. MÖRRUM
För att ha varit en klubb som gått en gastkramande match med miljonskulder kan inte sägas annat än att ”Goiset” ställer en oväntat stark trupp på isen till hösten. Framförallt när det kommer till de spelare man ändå lyckats behålla trots begränsade löneförutsättningar och en allmänt bantad kostym.

Att veteranen Marcus Paulsson, som så sent som i vintras röstades fram som Hockeyettans bästa spelare, stannar kvar är inte så konstigt. Hans hjärta bultar för moderklubben. Men att spelare som målvakten Martin von Schoultz, skicklige forwarden Khalid Ibrahim och arbetaren Martin Söderberg också förlänger sina kontrakt är lika imponerande som superviktigt för Mörrum. Bland nyförvärven flaggas dessutom för danske keepern Louis Ingvordsen som ökar konkurrensen på målvaktspositionen och återvändaren Adam Bäckstrand som efter en säsong i Vimmerby kommer tillbaka som en riktigt tung förstärkning.

Offensivt får laxarna ett lag som nog kommer hitta på både det ena och det andra riktigt spännande och mellan stolparna finns ingen anledning till oro. Det som tagit stryk av den bantade kostymen är framförallt backsidan. Där kan Mörrum knappast krediteras för att ha mer än ett gäng begränsade arbetare. Dedikerade killar som väljer att stanna kvar och dra sitt strå till stacken, men inget som sticker ut i seriens tuffa konkurrens. Av förklarliga skäl saknas dessutom bredden i truppen. Det kommer med andra ord bli ganska ojämna insatser när serien drar igång. 

6. HALMSTAD
Klubben som de senaste åren gjort sig känd för att lyckas åstadkomma mycket med ganska små resurser tvingas ytterligare en gång banta spelarbudgeten och det märks så här långt på spelartruppen. Killar som under flera säsonger tillhört en viktig stomme har, precis som den yppersta spetsen, börjat falla ifrån och det ger skicklige tränaren Jens Berggard stora utmaningar inför den säsong som kommer.

Har man ingen större börs att ösa ur blir det svårt att ersätta spelare som spetsarna Gabriel Säll, Karl Påhlsson och Tommy Lee samt stomspelaren Melker Iversen. Det säger sig självt. Men är det någon klubb som ska lyckas med en dylik uppgift är det väl Halmstad Hammers. Man har så att säga gjort det förr. Truppen ser i dagsläget påtagligt tunn ut, men sportchefen Niklas Söderström håller i de få kronor han har och historiskt har han lyckats hitta fynd som blivit kvar länge på en annars ganska barskrapad marknad.

Men lika mycket som man kan stirra sig blind på spelarna som lämnar bör man förstås också reflektera över de spelare som väljer att stanna trots de svaga ekonomiska förutsättningarna. Jacob Crespin, som är en av Hockeyettans bästa målvakter, skrev tidigt nytt kontrakt och så väl energicentern Victor Gagic som några av de stabila backpjäserna från fjolårstruppen har valt att sätta pennan till papperet för en fortsättning. I underskattade forwarden Albin Blomberg som värvades sent från division 2-gänget Jonstorp i våras och nu valt att förlänga kontraktet har man förmodligen dessutom sin kommande poängkung.

5. KRIF
Ekonomin har trasslat och spetsspelare har lämnat, men i takt med att både Nybro och Kalmar har lämnat för Hockeyallsvenskan och värvningar trillat in i truppen börjar KRIF faktiskt mer och mer se ut som en klubb som faktiskt skulle kunna konkurrera i ett Allettan-race i höst.

Den viktigaste kuggen i satsningen är tränaren Mikael Tisell som skrivit på för flera säsonger ytterligare och som kom in som en stabiliserande faktor ifjol. Hans hockey är inte den mest underhållande, men KRIF har mått bra av att få in en tränare med tydliga ramar för hur försvarsspelet ska praktiseras och att han nu får jobba vidare är en stor fördel. Klubben kommer inte kunna ställa ett lika stjärnstarkt lag på isen till hösten och med ett mer begränsat spelarmaterial blir grundspelet ännu viktigare. Tisell borgar för att det ska bli tryggt och stabilt.

Men det som från början såg ut att bara bli en samling grå arbetare har under lagbyggets gång börjat utveckla sig till något riktigt spännande. Att trotjänarna Andreas Nordfeldt och Sebastian Magnusson väljer att stanna kvar överraskar så klart inte på någon, men att spetskeepern Emil Cederlund signerat nytt är ett väldigt starkt besked för klubben. Bland värvningarna får återvändande bautacentern Daniel Andersson och den finländske hockeyfrillan Jesper Ahlgren betraktas som riktigt starka.

Dagarna med KRIF som ett champagnespelande underhållargäng är förbi, men på papperet ser det faktiskt ganska spännande ut inför kommande säsong.

4. VIMMERBY
Nu ska Vimmerby skörda frukten av fjolårets ombyggnation. Sportchefen Pelle Johansson kom in och ändrade färdriktning för klubben med ett yngre tänk och efter en påtagliga bryderier under första halvan lyfte laget under up'n'coming-tränaren Hampus Sylvegård ju längre säsongen led. Nu har laget en plattform att ta avstamp ifrån i och med att de flesta av nyckelpjäserna blir kvar och det ska bli oerhört spännande att följa utvecklingen.

Först och främst kommer tränare Sylvegård kunna fortsätta bygga kring de idéer han implementerade ifjol och bakom förstakedjan Jakob Karlsson/Anton Carlsson/Eddie Levin (som samtliga förlängt kontrakten) ser det på papperet ut som att sportchef Johansson försett honom med ett lite bredare offensivt material. Martin Pärna kan inte dra ett lag på egen hand, men har bevisat sig som poängspelare om och om igen i Hockeyettan och förefaller vara en perfekt kraft i en andrakedja i Vimmerby. Kan Carl Sjöberg hitta tillbaka till den spelare han var innan den gångna säsongens timeout är det en supervärvning och Elias Lindgren är en riktigt bra backvärvning. Att se honom spela tillsammans med brorsan Oskar Lindgren (som förlänger sitt kontrakt och blir supporterspelare) ska bli riktigt intressant.

Hanterar den vana underdogen Vimmerby bara de förväntningar som kommer med det nya lagbygget kan det bli väldigt bra. Spetskeepern Robin Christoffersson väljer ju också att stanna.

3. BORÅS
Borås fick smak på toppen av Hockeyettan ifjol då de charmade publik över hela landet med sin burdusa framfart i slutspelet (där Boden tillslut blev för starka i en kvartsfinalserie över fem matcher) och fortsätter nu att bygga på den linjen. Det kommer bli så väl hårdfört som spelskickligt i den röda dressen till hösten.

På plats finns en minst sagt rutinerad stomme med den ryske keepern Konstantin Barulin och poängspelarna Henrik Eriksson och Anders Eriksson. Likaså har man skaffat sig ett av ligans häftigaste energispelarpar med Albin Storm (som förlänger) och Robin Höglund (som hämtas från just Boden). Det borgar för att det kommer smälla i planken och delas ut blåmärken framför kassarna. Klassforwarden Joni Nikko som flyttar till Stockholm och Väsby är ett tungt tapp, men offensivt är ändå känslan att Borås kommer ha de verktyg man behöver för att kunna leverera.

Det som imponerar mest är dock den upprustning som skett på backsidan. Det var lagets i särklass svagaste lagdel ifjol och det är uppenbart att den analysen delas av klubbledningen för det sker en ordentlig ombyggnation. In kommer William Eriksson (från Strömsbro), Emil Rangedal (från Borlänge), David Rosander (från Kalmar) och Filip Bratt (från Boden). Backar som kan slå ett förstapass utan att i blindo strössla puckar omkring sig och några av dem också med en fysisk uppsida som adderar till det där burdusa som mer och mer verkar bli Borås grej. Här finns potential för så väl framgång som underhållning. En kombination som inte är allt för vanlig bland gängen i Hockeyettan.

2. KARLSKRONA
På papperet är det knappast någon annan Hockeyettan-klubb som mäter sig med Karlskrona när det kommer till namnstarka spelare. Det är mängder av meriter från SHL och Hockeyallsvenskan, fina ligor utomlands och rent av några OS-matcher. Fina namn som Alexander Bergström, Filip Cruseman och John Henrion. Mikael Roslund är pur Hockeyettan-klass och i Sebastian Sundlöv och Oscar Hagman har laget rollspelarna som alla lag mår bra av att ha i sin arsenal.

Men Blekinge-gänget har ändå haft svårt att få ut den där potentialen och göra de resultat som förväntas i tredjeligan. De senaste säsongernas lag kan i stort sett jämföras med kapitalförstöring om man ska resonera kring den hockey per krona likaledes rutinerade sportchefen Michael Sundlöv lyckats få ut ur KHK. Så vad talar för att det ska bli bättre den här gången?

Någonstans är det ändå ledarskapet. För under fjolårssäsongens gång valde klubben att göra en förändring. Ut med Eric Karlsson (som aldrig fick det att lyfta som KHK-coach) och in med ett etablerat namn även på den posten. Nu får Magnus Sundquist vara med från start, implementera sin spelidé fullt ut (lite mer fokus på defensiv får man väl anta) och verkligen lära känna och tukta de stjärnspelare han ska bygga sitt lag kring. Tydligare ramar och en skarpare kravställning kan nog vara det KHK behöver för att kunna lyfta.

När man förtjusas av de fina namnen i lineupen är det samtidigt lätt att glömma bort vilket oerhört starkt målvaktspar klubben har. Viktor Kokman (som panikvärvades inför deadline ifjol) är en av ligans bästa och hans backup Carl Malmqvist visade upp en stor potential under sin genombrottssäsong med Segeltorp den gångna vintern. De kommer kunna vinna matcher åt Karlskrona.

Än så länge är truppen lite väl tunn för KHKs eget bästa, men de namn som är på plats är idel klass och det vore förvånande om Sundlöv sitter och håller på utfyllnad. Det är rimligt att återigen ställa höga krav och ha stora förväntningar på KHK.

1. TROJA-LJUNGBY
Att några kronor trimmats bort från spelarbudgeten gör så klart att ett par skickliga spelare faller ifrån, men samtidigt har Ljungby-gänget lyckats behålla många av de allra viktigaste pjäserna. Jesper Emanuelsson, Kevin Engvall, Emil Ekholm och Jonathan Wikström är framtidsmän som bara kommer bli bättre och som mycket väl skulle kunna ha spelat någon annanstans men nu satsar vidare i klubben.

På backsidan fortsätter Troja vara urstarka med rutin som Dennis Fröland, Daniel “Trucken” Karlsson Thörnros och Carl Ehrnberg. Har hittat ett nytt kontrakt med Carl Wäng och fortsätter tro på Rasmus Åkerblad. Framåt stannar beprövade pjäser som Carl-Johan Sjögren och William Romfors. Det ser med andra ord riktigt bra ut.

Dessutom behöver det absolut inte vara en nackdel för framtiden att ekonomin stramas åt en aning säsongen som kommer. Klubben har de senaste åren varit väldigt fega när det kommer till att ge de egna talangerna chansen, men väljer till kommande säsong att lyfta upp ett helt koppel av ynglingar ur de egna leden. Några av dem har redan visat sin potential, andra får nu chansen att blomstra. Det kan innebära att det svajar lite under hösten, men att de får erfarenheten från Hockeyettan den här säsongen kommer i det längre perspektivet vara väldigt nyttigt både för dem som individer och för klubben.

Dessutom har tränaren Jens Gustafsson ritat på en kontraktsförlängning som håller honom i Ljungby en smärre evighet. Kontinuitet är viktigt, Troja visar att de menar allvar med att jobba utifrån den femårsplan som satts upp för att bli ett slagkraftigt allsvenskt gäng igen.

TV: John Klingberg om övergången till Toronto