- De är etta: "Rebellen framstår som den riktiga tungviktaren"
- "För att vara en nykomling kommer de ställa ett väldigt intressant lag på isen"
- "Listan över spelarförluster gör fysiskt ont att läsa"
- "Ett faktum som plågar klubben år efter år"
Just nu: Testa Hockeysverige Plus hela sommaren - för en krona. {{ PAYWALL LIMIT }}
Många lag har kommit tillräckligt långt i lagbygget för att det fullt ut ska gå att bedöma slagstyrkan vi kan förvänta oss när grundserien drar igång i höst. Andra har betydligt mycket mer att presentera även om det som finns på plats förefaller ganska spetsigt.
Men hur står sig lagen mot varandra så här i juli med bara några månader kvar till seriepremiären i månadsskiftet september/oktober?
Under juli ger sig Mikael Mjörnberg i en power ranking på att bedöma Hockeyettan-truppernas slagstyrka gentemot de motståndare de kommer att stöta på i höstens grundserie.
Först ut är spotlighten på Hockeyettan norra.
Notera: Rankingen är baserad på spelare och tränare som presenteras officiellt senast onsdag 5 juli, rykten och andra spekulationer tas således inte med i beräkningen.
10. TEG
Hela våren har egentligen handlat om en enda frågeställning: kommer Teg över huvud taget ställa upp i Hockeyettan kommande säsong? Nu har den frågan fått ett svar, men inte av klubben själv. Istället var det licensnämnden som fredag förra veckan fick kliva fram och berätta att klubben inte inkommit med de uppgifter som efterfrågats och därför inte ens gått att granska. Det blir ingen elitlicens.
Med tanke på att föreningens företrädare varit svåra att nå och att klubben helt och hållet saknar trupp var det förstås inte något särskilt överraskande besked. Beslutet kan förstås överklagas fram till och med slutet av nästa vecka, men med tanke på föreningens svaga organisation förefaller det ganska orimligt att det blir något särskilt lyckat av det. Om det finns någon hugad spekulant som är beredd att ta över klubbens plats som det tionde laget i Hockeyettan norra återstår att se.
9. ÖRNSKÖLDSVIK
Snackar vi bara numerär ligger Örnsköldsvik långt före många av sina blivande seriekonkurrenter. Med två målvakter, nio backar och 16 forwards (förvisso några juniorer med a-lagskontrakt inräknade) på kontrakt ligger klubben riktigt bra till. Men det är som vanligt mer kvantitet än kvalitet. Ett faktum som plågar klubben år efter år.
Den enträgna sportchefen Patrick Edlund förtjänar allt beröm i världen. Säsong efter säsong jagar han ihop en brokig skara spelare som kan se lite småspännande ut på papperet. Han har inga problem att hitta spelare som är villiga att spela för Örnsköldsvik, men som en liten klubb utan några pengar att lägga på bordet är sportchefen hänvisad till unga killar och spelare som kanske inte riktigt har lyckats eller får kontrakt någon annanstans.
Det är samma sak även i år. Lagets mest stjärnstarka duo hittas på tränarbänken då det är Per-Åge Skrøder och Oscar Steén som ska coacha laget. Men spelarmaterialet är på sin höjd grått. De kreativa backarna Anton Fält och Marwin Wedemo samt forwardsbulldozern Oliwer Stensson känns lite spännande, men som helhet är det många som måste slå personligt rekord om det här laget ska kunna flyga.
8. KIRUNA IF
Ambitionsnivån inför kommande säsong är att Kiruna IF ska vara ett topp tre-lag i Hockeyettan norra. Ställer man truppbygget så som det ser ut i skrivande stund mot den måttstocken kan man inte göra annat än höja både ett och två och tre frågetecken.
För så här långt har sportchefen Thomas Jatko till största delen förlängt kontrakt med spelare som tillhör en stomme som varit i föreningen i många år och som ingick i det lag som hade ganska svårt att hävda sig mot seriens övre halva ifjol (och hamnade i negativt kval säsongen dessförinnan) samt flyttat upp några juniorer. Spelare som Jacob Hansson Geidon (som skrivit ett mäktigt femårskontrakt), Felix Fjällkeborn, Philip Kemi och William Palovaara skäms inte för sig på nivån, men det är nyförvärven utöver stommen som ska lyfta Kiruna mot toppen.
På den fronten lyser de positiva beskeden dock med sin frånvaro. Hittills har bara två värvningar gjorts, den ukrainske målvakten Artur Ogandzhanyan som värvas från Boro/Vetlanda i division 2 och den finländske backen Wiljami Kupiainen som ansluter från spel i tyska tredjeligan. Spännande spelare, men knappast några som skickar upp Kiruna IF i en toppdiskussion. Det är uppenbarligen svårt att värva till norraste Norrland.
På tränarbänken tas sysslan över av Henrik Sahlin vars enda möte med Hockeyettan slutade med en snopen sorti från Köping mitt i säsongen 20/21. Kiruna IF måste in med en hel femma av beprövad Hockeyettan-spets (minst!) om vi ska kunna börja snacka topplaceringar.
7. KALIX
Listan över spelarförluster gör fysiskt ont att läsa. Målvakten Marcus Johansson drar till Wings, Marcus Leijonhufvud väljer spel i Norge med Bergen, Wille Åström flyttar hem till Boden och dit väljer dessutom Hockeyettans store poängkung Emil Lindblom att bege sig. Dessutom är det klart att Sebastian Huczkowski lämnar klubben. Det är spelare föreningen på intet sätt har möjlighet att ersätta. Det som var en anonym säsong på halvdekis ifjol ser ut att fortsätta i exakt samma riktning.
Nu är man förstås lycklig lottade som har en ganska lojal stomme med beprövade Hockeyettan-arbetare som gör sitt jobb varje kväll och ser till att det är jobbigt att möta Kalix, men det räcker bara en viss bit och många av de nya ansikten som så här långt lyfts in i truppen är unga killar som lyfts upp från den egna verksamheten och framförallt bör betraktas som spelare som ska vara med för att se och lära.
Amerikanen Levi Wunder som hann med sju poäng på sex matcher under ett kort gästspel med Teg ifjol ser på papperet ut som en väldigt intressant värvning, men överlag är det svårt att förstå utifrån den trupp som så här långt presenterats vad Kalix egentligen har för ambition med sin verksamhet.
6. CLEMENSNÄS
För att vara en nykomling kommer lilla Clemensnäs ställa ett väldigt intressant lag på isen kommande säsong. Det är klart att den geografiska placeringen i Skellefteå har en hel del att göra med det. Spelare bördiga från orten som lirat Hockeyettan i förskingring är pigga på att flytta hem, men den gamle storspelaren och numera sportchefen Fredrik Lindgren har gjort en riktigt bra silly season.
Det är viktigt för Clemensnäs att få med sig spelare från division 2-truppen som ändå har några säsongers erfarenhet av spel i tredjeligan med upp. Spelare som Nils Gustafsson, Pontus Burström, Simon Holmqvist, Oliver Kempainen och Liam Nilsson checkar den typen av boxar med råge, men det är ändå nyförvärven som verkligen imponerar. Johan Fahlgren och Kevin Kariander som ansluter från Vännäs har god erfarenhet från ettan och trion Ludwig Stenvall, Daniel Nyberg och Ludvig Warg spelade kvalserien mot Hockeyallsvenskan med Piteå så sent som i våras. Hela det gänget måste betraktas som gedigna Hockeyettan-pjäser som kommer lyfta en nykomling som Clemensnäs.
Det enda riktigt stora frågetecknet finns på målvaktssidan där varken William Wikström eller Albin Edlund framstår som någon given succé. Wikström har haft begränsad framgång i Hockeyettan tidigare under karriären och Edlund kommer raka vägen från Piteås juniorverksamhet. Överraskar någon av dem och kliver fram, då kan Clemensnäs bli ett succélag på riktigt.
5. STRÖMSBRO
När det stod klart att den lilla Gävle-klubben skulle placeras i Hockeyettan norra inför kommande säsong stannade lagbygget av fullständigt. Det var en total chock för föreningen och man var tvungna att räkna och fundera över sina alternativ. Men efter några veckors tystnad satte arbetet med truppen fart igen och även om Strömsbro står inför ganska hopplösa förutsättningar kommande säsong kan inte sägas annat än att sportchefen Johan Wennberg återigen bygger ett spännande lag.
Topptrion i fjolårets interna poängliga, Abbe Broberg, Mikael Hansson och Philip Hägerström blir kvar. Likaså lyckas klubben behålla nyckelbackar som William Mann och Olle Hellström. På forwardssidan finns en riktigt intressant värvning i poängstarke slovaken Matej Galbavý och klubben tar en chans med kanadensiske backen Philippe Caron som bombat in poäng i division 2 (senast för Arboga).
En annan nyckel är tränaren Magnus Jansson som väljer att stanna kvar i Gävle för tredje säsongen i rad. Han har haft stor framgång med att få det en gång så flashiga men ihåliga gänget att börja spela försvarsspel och gnuggar nu vidare utifrån grunder som visat sig mynna ut i goda resultat. Klarar laget bara av allt resande och dötid i buss som väntar kan det bli riktigt intressant.
4. SUNDSVALL
Sundsvall tappar namnstarka spelare som poängbacken Pontus Englund, rutinerade forwarden Marcus Sirén och genombrottsmannen Gustav Marnetoft, men profilstarke sportchefen Alexander Steen har ändå lyckats hålla fast vid en gedigen stomme som utvecklades rejält ju längre säsongen gick ifjol. Det finns en stor uppsida i lagets unga trupp.
Och även om namnen som försvinner är tunga ska man inte glömma bort att spelare som forwarden Sebastian Kaijser, backen Algot Landin och målvaktsduon Viktor Rönnqvist/Christof von Burg blir kvar. För att inte tala om entusiastiske tränaren Jonas Lindström som tillsammans med Mathias Månsson fortsätter att leda laget. Det finns mycket att bygga vidare kring och någonstans kanske lite nytt blod och byte av personal på vissa positioner också kan visa sig vara positivt. Fabian Westling Alm som kommer från en lite tyngre säsong förefaller dessutom som en stark kandidat för att bli en revanschspelare.
Bland nyförvärven sticker Joel Nyman som vann den interna poängligan i Färjestads J20-gäng ifjol och Filip Wiberg som kommer åter till moderklubben efter att ha lirat allsvenskt med Västerås och Vita Hästen ut. Framförallt den senare, som tar ett kliv ner i Hockeyettan för att kunna fylla en större roll, kan bli ett riktigt utropstecken.
3. HUDIKSVALL
I jämförelse med många av de andra tilltänkta topplagen ligger Hudiksvall en ganska bra bit på efterkälken när det kommer till att presentera sin nya trupp. Hur det har blivit så kan man ju fråga sig, men vi kan nog vara ganska säkra på att Glada Hudik när allt summeras inför seriestart kommer att ha klättrat rejält på den här typen av rankingar. Men utgår man bara från nuläget ser det faktiskt lite tunt ut.
Framförallt är det på backsidan laget har tagit en riktig smäll. Gustav Lindström, Fredric Jansson, Marcus Björk, Alexander Popovic och Gustav Nielsen lämnar och vägs bara till viss del upp av spetsvärvningen Lucas Torstensson och att förstebacken William Eckmyhl blir kvar. På målvaktssidan byter man dessutom komplement till duktige Isak Johansson när Andreas Bosson lämnar och mindre beprövade Oskar Spinnars Nordin kommer in.
Framåt har flera av lagets utpräglade spetsspelare valt att skriva nya kontrakt. Storskytten Jesper Wiberg blir kvar, likaså poängspelaren Samuel Eriksson, centertanken Henrik Olsén och rutinerade Adam Byström Johansson, men truppen är tunn. Sportchefen Lars “Lillis” Lövblom har ungefär halva truppen kvar att presentera vilket gör det lite svårt att fullt ut bedöma exakt HUR starka hårdsatsande Hudik kommer bli. På tränarbänken står 30-årige Filip Algeman inför en gigantisk utmaning när han för första gången i tränarkarriären ska basa över ett uttalat topplag i Hockeyettan.
2. PITEÅ
På papperet är Piteå för tillfället väldigt mycket svagare än det lag som tog föreningen till kvalserien i våras, men framstår ändå som ett av de bästa lagen i Hockeyettan norra just för tillfället. Det återstår att se hur mycket det påverkar att långvarige sportchefen Jonatan Glader lämnar för mer regelbundna arbetstider och ett jobb som idrottskonsulent, men förmodligen kan tränaren Mikael Aaro med sitt kontaktnät ta ett kliv fram och agera brygga.
Att den långvarige kaptenen och poängkungen Magnus Isaksson valt att trappa ner och att trion Ludvig Stenvall, Daniel Nyberg och Ludvig Warg väljer spel med nykomlingen Clemensnäs svider förstås. Dessutom har backarna Markus Magnusson (till Tranås) och Albin Thyni Johansson (till polska HK Torun) valt att lämna. Men allt som allt har Piteå ändå lyckats hålla fast vid en ganska gedigen stomme från den trupp som spelade kvalserie mot Hockeyallsvenskan under våren.
På anfallssidan har man dessutom gjort några riktigt fina nyförvärv då man lockat lille irrationelle Linus Hedman från Boden och energispelaren Gustav Marnetoft från Sundsvall. Från Boden ansluter dessutom backen Fredrik Granberg som de senaste säsongerna haft en riktigt fin utveckling i Hockeyettan.
1. BODEN
Boden tillhör klubbarna som har en hel del kvar att presentera av truppen som ska ta sig an grundserien i höst och i ärlighetens namn ser det på papperet ut som att det på många händer är spelare för den lägre hierarkin som presenterats. Men trots det framstår rebellen som den riktiga tungviktaren i Hockeyettan norra.
Främst beror det förstås på att Boden lyckats landa de riktigt stora fiskarna i ligan. Tränaren Joakim Fagervall som fick foten från Djurgården under den gångna säsongen tar efter drygt 20 säsonger på högre nivå klivet ner i Hockeyettan och blir mannen som ska ratta Boden mot Hockeyallsvenskan. Det är en riktigt imponerande tränarvärvning. Utöver det har Boden lyckats locka till sig fjolårets store poängkung i Hockeyettan – Emil Lindblom. Trots lockrop från Hockeyallsvenskan väljer den förre Kalix-forwarden alltså att stanna i den norra Hockeyettan. Med tanke på omgivningen han kommer få kommer han ösa in poäng för Boden.
Dessutom väljer de intensiva veteranerna Pontus Johansson och Christian Nyman att stanna kvar. De är viktiga med sitt burdusa spel, sin poängproduktion och sitt Boden-dna. Oavsett vem som blir hans kompanjon framstår dessutom den tjeckiske keepern Hugo Haas som en vettig lösning i buren.
Blir det som de flesta tycks anta, att den tunna truppen innan seriestart fylls ut med det som förväntas vara ordentlig spets. Ja, då kan Boden bli oerhört svårslagna till vintern.
