Med en vecka kvar till NHL-draften, som egentligen skulle ha genomförts i somras, är det dags för en ny ranking. Den här gången är det min personliga lista över svenska spelare som jag tänker dela med mig av.
Rankingen innehåller mina första 15 namn, vilket är någonstans mellan hälften till lite mer än hälften av hur många svenskar som kommer att tingas av NHL-klubbar den 6 och 7 oktober. Mer ingående beskrivningar om de flera av spelarna finns i mina artiklar om spelare födda 2001 och 2002.
Till skillnad från i artikelserien om svenska talanger som kommer jag i den här artikeln att lägga mer kraft på mitt resonemang kring vad jag gillar och inte gillar hos spelarna och beskrivningarna blir lite mer fokuserade på styrkor och svagheter.
Det är viktigt för mig att påpeka att listan i den här artikeln är min personliga ranking av spelarna. Det innebär att den kommer att skilja sig något från den lista som finns i Elite Prospects Draft Guide och den är inte heller ett försök till att förutspå i vilken ordning spelarna kommer att draftas. Det kan även bli så att några av spelarna jag nämner inte draftas alls, eftersom NHL-scouter gjort annorlunda bedömningar än vad jag har gjort.
Grunden till listan är helt och hållet baserat på det jobb jag gjort som scout åt Elite Prospects under säsongen. Jag har varit på plats och sett över 75 matcher live på olika nivåer, från J18 Elit upp till SHL och U18-landslagsturneringar. Utöver det har jag lagt många timmar på video-scouting för att kompensera för att säsongen avbröts i förtid på grund av covid-19. Totalt sett är klart mindre än en heltidsanställd NHL-scout sett av spelarna men tillräckligt för att jag ska ha sett samtliga spelare jag rankat flertalet gånger.
Till NHL-draften 2020 är spelare som är födda efter 15 september 2001 och innan 15 september 2002 valbara för första gången. Det är även spelare inom det spannet som kommer att finnas med på min lista, även om det finns vissa spelare som tidigare varit valbara som kommer att tingas i draften.
15. Leo Lööf, b, Färjestad BK
Färjestads J20-lag hade en tuff säsong förra året, men en av få ljusglimtar var backtalangen Leo Lööf. Efter en lite tung och ojämn första halva av säsongen så växte Lööf så sakteliga in i rollen som ledande back i sitt lag. Lööf var även återkommande i det svenska U18-landslaget men hade för det mesta en mindre och mer defensiv roll där än med klubblaget.
På sikt är det Lööfs defensiva egenskaper som med största sannolikhet kommer vara hans primära. Han spelar ett fysiskt och rejält spel och har utvecklat en väldigt bra timing i sitt defensiva spel under säsongen. Han kan vara snudd på dominant både i spelet kring blålinjen och längre ner i den defensiva zonen under andra halvan av säsongen. Utöver det utmärkte han sig genom att sätta in ordentliga tacklingar för att vinna puck.
En stor del i att Lööf klarar av att spela så aggressivt och fysiskt är hans skridskoåkning. Han är inte den snabbaste men han är däremot väldigt rörlig och har ett väldigt bra fotarbete, vilket gör att han snabbt kan ta sig både framåt och åt sidorna.
Lööf använder även sin skridskoåkning i spelet med puck och han kan göra eleganta uppåkningar när han kombinerar skridskoåkningen men sin fina puckhantering. Något som begränsar honom i det avseendet är hans förmåga att läsa spelet och beslutsfattande, då han har en dålig vana att skapa svåra situationer när han försöker att transportera puck.
På högre nivå så kommer han att behöva spela enklare och göra bättre avvägningar när han kan dribbla och när det är bättre att spela enkelt.
Något som Lööf däremot gör bra är när han startar spelet från egen zon genom passningar. Han läser spelet framför sig bra och kan hitta passningsvägar även till medspelare som rör sig högre upp i banan.
Just Lööfs passningsspel är något som jag tycker gör honom till en intressant spelare i draften. Han bidrar inte enbart med att kunna spela defensivt utan kan även hjälpa sitt lag att på ett snabbt och smidigt sätt vända spelet efter puckvinst, vilket är en stor del i den moderna hockeyn. Då det nuförtiden är viktigt att även de defensiva pjäserna är spelskickliga och kan bidra i spelet med puck.
Leo Lööf.Foto: Bildbyrån/Fredrik Karlsson
14. Viktor Persson, b, Brynäs IF
Viktor Persson är bland de mest okända spelarna på den här listan. Han är sen 01:a och har aldrig varit uttagen i något juniorlandslag och inte testat på spela i SHL. Han missade även stora delar av förra säsongen och kom till slut bara upp i 26 spelade matcher.
I de matcher han har spelat har han visat upp flera intressanta egenskaper i sitt spel. Trots sin storlek, 187cm/87kg) så rör han sig bra på isen och kan spela ett mobilt spel både med och utan pucken.
Det jag främst fastnat hos Persson är främst hans passningsspel. Även om han inte är lika flashing som många andra passningsskickliga backar i J20 SuperElit är han väldigt effektiv i det han gör med pucken. Han hittar smarta lösningar ur press, kan starta spelet bakifrån och kan både slå enkla men smarta passningar i offensiv zon för att driva upp pucktempot och slå direkt avgörande passningar för att skapa målchanser.
Från blå har han även ett lurigt skott, han är väldigt bra på att placera sina skott och har förmågan att få skott förbi forwarden, genom trafik och på mål. Det är en egenskap som jag verkligen gillar.
Perssons defensiva spel är långt ifrån välslipat men mycket av hans problem kan koppas till att han fokuserar för mycket på pucken, vilket är väldigt vanligt i hans ålder. Han har ändå både storlek och räckvidd och har till och från visat upp bra defensiv spelförståelse med, vilket får mig att tro att det finns något att jobba med för att göra honom till en klart bättre defensiv pjäs än vad han är idag. Det är viktigt för honom att hitta en konsekvent nivå i det defensiva spelet.
På det stora hela finns det ändå tillräckligt många intressanta egenskaper hos Persson för att jag skulle kunna tänka mig att betta på honom. Han befinner sig på den sista tredjedelen av Elite Prospects ranking och det är i de kretsarna jag rankar honom med.
13. Calle Clang, mv, Rögle BK
Calle Clang har hamnat lite i skymundan när Jesper Wallstedt fått stora rubriker som den ledande svenska målvakten född 2002. Trots det har Clang varit återkommande i de svenska juniorlandslagen och har redan hunnit göra två säsonger i J20 SuperElit.
Under fjolåret var Clang Rögles klart lysande stjärna och räddade laget flera gånger när de inte var med i matcherna. Under säsongens andra halva, när Rögle spelade i Fortsättningsserien, var Clang seriens bästa målvakt, både på plan och statistiskt.
Det som gör Clang så intressant är att trots att han redan nu är en duktig målvakt är han opolerad och det finns flera delar av hans spel som fortfarande tydligt kan utvecklas.
Clang har en stadig grund med sin speluppfattning, reflexer och atletiska förmåga, vilket är sådant man ofta vill hitta hos en ung målvakt. Han är dessutom duktig på skridskorna, både för att ta sig upp och ner på isen men också för att pusha sig framåt för att skära av vinklar mot puckbärande motståndare.
En ytterligare aspekt av Clangs spel som står ut är hur duktig han är i spelet med klubban, han kan snabbt sätta pucken i spel och kan slå precisa passningar från egen till medspelare i fart som vänder spelet.
Två delar av Clangs spel som kan förbättras är framför allt att han sprider returer lite för mycket och dessutom måste förbättra sin förmåga att kontrollera i vilken riktning han släpper returerna. Han har även en tendens till att ibland överarbeta situationer och vara lite för aggressiv mot pucken.
Många NHL-lag har specifika målvaksscouter som tittar på målvakter. Det är även något som vi på Elite Prospects har, men jag upplever att Clang är en så pass spännande talang att jag ändå ville inkludera honom på min egna lista.
Calle Clang.Foto: Petter Arvidson/Bildbyrån
12. Oskar Magnusson, fw, IF Malmö Redhawks
Oskar Magnusson var en av få offensivt skickliga spelare i Malmös J20-lag förra året, och gjorde även bra ifrån sig i en mindre framträdande roll med U18-landslaget. Han har varit väldigt produktiv i J20 SuperElit, 48 poäng (22 mål och 26 assist) på 38 matcher, men frågan är hur väl hans spel kommer att fungera på högre nivå.
Mycket av det som gör Magnusson så effektiv på juniornivå har att göra med hans fart, intensitet och finurlighet. En stor grund är just farten, vilket också kommer att vara en nyckel för honom om han ska bli en producerande spelare på seniornivå.
Ett frågetecken i det avseendet är Magnussons skridskoteknik. Det är långt ifrån finslipad och polerad men han kan ändå spela ett tillräckligt snabbt och kvickt spel på juniornivå. I och med att skridskotekniken inte är optimal är det en riskfaktor om huruvida han kommer att kunna utveckla sin snabbhet och kvickhet till den nivå det krävs för att kunna spela det offensiva spel han vill göra även i NHL.
Magnusson besitter även vissa spetskvalitéer, även om de också är relativt oslipade. Han har ett vasst handledsskott men det finns förbättringsmöjligheter i sistatouchen när han skjuter, vilket skulle göra skottet både snabbare och mer precist.
En aspekt Magnusson tydligt utvecklade under den senaste säsongen var spelet med puck och hans passningsspel. Han är mycket lugnare och kan hålla i pucken istället för att stressa fram beslut och har en stor dos oförutsägbarhet och kreativitet som gör honom lurig med pucken.
Just uppsidan som kommer med Magnussons opolerade spel är något som tilltalar mig till den grad att jag tror att han kan utvecklas till en NHL-spelare i framtiden, även om det inte kommer att vara i en ledande roll. Riskfaktorn gällande hans skridskoteknik drar däremot ner honom en liten bit på min ranking.
Oskar Magnusson.Foto: Bildbyrån/Jonas Ljungdahl
11. Anton Johannesson, b, HV71
Jag kommer fortfarande ihåg första gången jag såg Anton Johannesson spela en match live, det var under försäsongsmatch för över två år sedan. Redan då stod hans talang och spelskicklighet ut och han var snudd på dominant i många byten, trots att han spelade med och mot spelare som var två, tre och fyra år äldre än honom.
Trots att det gått över två år sedan den matchen har Johannesson inte spelat mer än ungefär en halv säsong. Skadeproblemen har hopat sig och trots att talangen fortfarande syns när han är på isen är det långt ifrån optimalt att missa så mycket både träning och matcher som han gjort när man är i den här åldern.
Kroppsligt har han hamnat efter många andra i hans ålder, och han har problem med det fysiska spelet i J20 SuperElit. Förvisso syns det att han inte har vuxit in i sin kropp ännu, så det finns ett visst sparkapital till den dagen när han vuxit klart, men frågan är hur mycket större han kommer att bli?
Skridskoåkningen är en del av Johannessons spel som verkligen står ut, han är skicklig på att navigera sig fram med pucken och kan få försvar i gungning på egen hand. Han är även en skicklig passningsspelare och kan ta vara på de luckor han öppnar upp med sin skridskoåkning.
Han spelar ofta med ett otroligt lugn och även när han gör svåra saker finns det en självklarhet i hans spel som är väldigt imponerande. Dessutom har han en så fin puckhantering att när det väl uppstår problem kan han ofta hantera dem på ett bra sätt.
Det finns däremot en naivitet i Johannessons spel som antagligen är starkt kopplad till att han inte spelat så många matcher på varken hög J18-nivå eller J20-nivå. Han tar onödiga risker både i passningsspelet och när han driver upp med pucken själv. Men med hans spelförståelse så är det något som åtminstone kommer att minska när han får mer matcherfarenhet.
På grund av skadeproblemen kan det säkert finnas klubbar som avskräcks från Johannesson men med hans råa talang så är jag tämligen säker på att det finns flera lag som ändå kommer att vara villiga att tinga honom i draften, frågan är hur tidigt det blir.
Anton Johannesson.Foto: Bildbyrån/Johan Löf
10. Zion Nybeck, fw, HV71
Om man enbart tittar på statistiken, mäktiga 66 poäng (27 mål och 39 assist) på 42 matcher i J20 SuperElit, så kan man förundra sig över varför Zion Nybeck inte hamnar högre på den här listan. Inte blir det bättre av att titta bakåt i tiden och då se hur produktiv Nybeck varit oavsett nivå han spelat.
Något som är säkert är att Nybeck lockar fram starka åsikter, det finns öppna rankingar som har honom så tidigt som i första eller andra rundan men från folk i hockeybranschen finns det åsikter som är helt tvärtom och jag har pratat med flera som inte ens tror att han kommer att lyckas ta sig till NHL.
Min personliga bedömning ligger någonstans mittemellan. Jag ser en uppsida i Nybeck men kan också se riskerna som finns i att lägga ett draftval på honom.
De huvudsakliga problemen med Nybeck är kopplat till hans storlek (172cm/80kg). Det medför inte bara att han har det svårt i det fysiska spelet utan begränsar också hans skridskoåkning och eftersom han redan är välutvecklad så är sannolikheten att han växer i framtiden inte så stor.
Det går att som mindre spelare ta plats i NHL, men då måste du vara snabb eller kvick, helst båda. Nybeck är rent tekniskt inte en dålig skridskoåkare men han saknar både explosivitet/kvickhet och nord-syd fart på längre sträckor.
Det som gör att jag ändå tror att han har möjligheten att spela i NHL en dag är kopplat till hans smarthet, offensiva spetskvalitéer och puckskicklighet. Just i skridskoåkningen kan han redan nu kompensera för saknaden av fart genom att ta smarta åkvägar och ha en fiffig approach när han närmare sig motståndare.
Nybecks puckhantering kommer även den att spela en enorm roll om han lyckas att nå NHL. Det är få spelar som är så skickliga på att skapa sig tid med pucken i den här åldern som Nybeck är. Sättet han kan hålla pucken från motståndare och med små rörelser göra så att motståndare tvekar tillräckligt för att Nybeck ska kunna slå en avgörande passning eller hitta en lucka att skjuta är väldigt imponerande.
Offensiva spetsegenskaper har Nybeck också, han är en skicklig passningsspelare och handledsskottet är väldigt kraftfullt för en spelare av hans storlek. Men kommer han att kunna lyckas skapa sig tid och rum för att använda dem i NHL?
Tveksamheterna kring Nybeck handlar egentligen inte om huruvida han kommer att bli en bra spelare eller inte, utan frågan är om han kommer att kunna ta en offensiv roll i NHL eller om han kommer att bli en offensiv spetsspelare i Europa i stället.
Zion Nybeck.Foto: Ronnie Rönnkvist
9. Emil Andrae, fw, HV71
Om den här listan skulle handla om spelarnas underhållningsvärde hade Emil Andrae toppat den. Det finns ingen spelare som var lika rolig att följa i J20 SuperElit under fjolåret som Andrae var. Det hände alltid något när han var på isen, oftast positivt men även en del negativt.
Han älskar att ta risker i sitt spel och är väldigt offensiv i sitt tänk. Självförtroendet med puck sprutar nästan ut ur öronen på honom och han besitter en puckteknik som utklassar många högt rankade forwards.
Han är även en skicklig passningsspelare och har framför allt ett riktigt vasst handledsskott med, även om direktskottet också är bra.
Utöver det offensiva spelet besitter han goda ledarskapskvalitéer och en hög arbetsmoral där han tävlar hårt i varenda närkamp.
Vad är det då som gör att Andrae inte hamnar högre på min lista?
Storleken, han är enbart 175 cm lång, ligger honom i fatet. Till hans fördel är han välbyggd och klarar således det fysiska spelet på juniornivå ganska bra ändå, men hur kommer det att gå mot större forwards i NHL? Hade han varit tio centimeter längre hade han nästan garanterat gått i första rundan i draften.
För mindre spelare är det även viktigt med bra skridskoåkning, och även om Andrae har mycket bra skridskoteknik och är hal som en ål och otroligt skicklig på små ytor är han inte speciellt snabb. Mot juniormotstånd klarar han ändå att själv transportera pucken men på högre nivå räcker hans nord-syd fart inte riktigt till i det hänseendet.
Det defensiva spelet är inte heller en styrka för Andrae, även på juniornivå har han haft problem med avvägningar och att han är för aggressiv och ibland nästan söker fysisk kontakt mer än att vinna puck. Det har däremot sett bättre ut när han spelat seniorhockey och han haft ett mer strukturerat system att följa. Efter sommaren tycker jag att Andrae tagit kliv i sin defensiv, även om det fortfarande finns mycket att jobba på.
Jag tror att Andrae kan nå framgång även i NHL, men det kommer att krävas tålamod från klubben som tingar honom. Når han sin potential tror jag att en offensivt skräddarsydd roll med mycket tid i powerplay och offensiva zonstarter skulle vara en roll som han är klippt och skuren för.
Men först handlar mycket om att han ska lära sig att spela mot män och få sitt offensiva och underhållande spel att fungera i SHL.
Emil Andrae.Foto: Carl Sandin/Bildbyrån
8. Emil Heineman, fw, Leksands IF
Emil Heineman var den svenska spelare som snabbast klättrade på min lista under förra året. Han gick från nästan helt okänd till en spelare som var snudd på dominant i J20 SuperElit.
Det riktiga genombrottet i SHL fick däremot vänta, eftersom tanken var att Heineman skulle spela collegehockey förbjöd deras regler honom från att spela professionell ishockey tidigare. När Heineman väl bestämde sig för att fortsätta i Leksand hann han stå för fina insatser i SHL under slutet av säsongen.
Under de matcherna visade han upp sin härliga fart men också en oräddhet i sitt spel. Han kastade sig in i närkamper för att vinna puck och satte flera tunga tacklingar på spelare som nästan var dubbelt så gamla som han själv.
Både farten, arbetsinsatsen och attityden är något som speglade hur Heineman spelat under året med Leksands J20-lag med. När det kommer till nord-syd hastighet är det få, om ens någon, som slår Heineman i J20 SuperElit. Hans acceleration och topphastighet är väldigt hög, trots att han har en stor kropp att transportera.
I offensiven är det framför allt skottet som stått ut, men han är även en duglig passningsspelare och är inte riktigt så ensidig som statistiken får det att se ut.
Något som starkt tilltalat mig med Heineman under året är att trots hans framgång i det offensiva spelet så har han fortsatt att jobba hårt, spela fysiskt och ta sitt ansvar både i backcheckingen och i det defensiva spelet. Det finns många exempel på juniorer som blir för fokuserade på enbart offensiven när de har produktiva roller, men så har inte varit fallet med Heineman.
På högre nivåer är det kombinationen av storleken, farten, motorn och arbetsviljan som kommer att göra Heineman framgångsrik. Han kommer att kunna ta kompletterande roller i högre kedjor men också ta mindre framträdande roller och stå för grovjobb kombinerat med att vara ett hot i omställningsspelet. Även i det fall han inte lyckas att bli en producerande spelare i NHL kommer han ändå kunna hitta en roll där han bidrar till laget med sin arbetsmoral och genom att sprida energi med tacklingar och fysiska spel.
Emil Heineman.Foto: Bildbyrån/Daniel Eriksson
7. William Wallinder, b, MODO Hockey
Är det någon spelare som nästan givet kommer att gå tidigare i draften än vad han är på min lista så är det William Wallinder. Många NHL-klubbar värderar kombinationen av storlek och skridskoåkning otroligt högt och Wallinder har dessa två attribut som hans två främsta.
När det kommer till skridskoteknik finns det knappt någon spelare i draften som kan slå Wallinder. Han är otroligt elegant i hur han rör sig över isen trots att han med sina 193 centimeter ofta är den största spelaren på isen. Han skiftar enkelt mellan långa och korta skär för att driva upp farten och sedan dansa förbi motspelare.
En ytterligare del av Wallinders spel som är på mycket hög nivå är hans puckteknik. Han behandlar pucken väldigt väl och man kan nästan tro att han har en magnet i klubban ibland när han navigerar genom trafik med pucken eller när han gör läckra dragningar i hög fart.
Det som gör att Wallinder sjunker på min lista är att jag anser att även om han är väldigt duktig på att transportera puck så saknar han utmärkande egenskaper i de två ytterzonerna. I det offensiva spelet har han inte spetsegenskaper på hög nivå i vare sig passningsspelet eller skottet. Han är förvisso inte en dålig passningsspelare men jag hade önskat att den delen av hans offensiv hade varit lite mer konsekvent än vad den nu är.
I det defensiva spelet har han stundtals stora problem och har det jobbigt att hänga med när tempot drivs upp. Det var däremot tydligt att han mådde bra av Modos mer strukturella spel i HockeyAllsvenskan än det oorganiserade försvarsspelet som Modos J20-lag spelade. Så det finns hopp om att Wallinders defensiva spel kommer att utvecklas om han bara får rätt miljö att göra det i.
I den här åldern kan utvecklingen gå fort, vilket det gjort för Wallinder under den senaste säsongen, och det har funnits ljusglimtar såväl offensivt som defensivt vilket gör att han ändå hamnar relativt högt på min lista. För att ta en plats i ett NHL-lag så kommer Wallinder däremot att behöva utveckla antingen det offensiva spelet eller defensiva spelet till ytterligare nivåer.
Med den grunden som han ändå besitter så ska det inte vara överraskande om Wallinder draftas redan i förstarundan. Framför allt om det är något lag som sitter på flera val så kan jag se att de kan vara villiga att ta honom väldigt tidigt.
William Wallinder.Foto: Ronnie Rönnkvist
6. Daniel Torgersson, fw, Frölunda HC
Daniel Torgersson har växt ut till en personlig favorit hos mig under hans draftår. Ser man enbart till offensiv talang eller puckskicklighet så finns det spelare bakom honom på min lista som borde vara placerade över honom men för att bli en bra hockeyspelare krävs det mycket mer än så.
Torgersson har tre grundattribut som gör att jag värderar honom väldigt högt – storlek, skridskoåkning och spelförståelse. Det sistnämnda är vanligtvis starkt kopplat till passningsspel och även om jag anser att Torgersson är en underskattad passningsspelare så är mycket av hans spelförståelse kopplat till spelet utan puck.
Han är otroligt duktig på att placera sig rätt i offensiv zon, han läser både med- och motspelare på ett smart sett, vilket möjliggör att han ofta får avlossa sitt fina handledsskott från farliga lägen kring eller i slottet. Han är också väldigt duktig på att jobba med sin stora kropp för att screena motståndare för att öppna upp ytor för sina kedjekamrater.
Även defensivt läser Torgersson spelet väldigt bra och det kombinerar hans arbetsvilja och tävlingsinriktade spelstil väldigt bra.
Ur draftsynvinkel kan man fundera på vilka spelare man vill ha i sitt lags system och Torgersson är ett typexempel på en sådan spelare jag velat ha i mitt system om jag varit anställd av ett NHL-lag.
Han har förutsättningarna att bli en mångsidig spelare som kan användas i många olika roller. Hans offensiva egenskaper och styrka utan puck gör att han både kan axla en roll i powerplay eller som komplimenterade spelare i en toppkedja. Hans arbetsvilja och defensiva egenskaper gör att han skulle kunna ta en roll i en kedja längre ner i hierarkin eller som boxplay-spelare.
Just mångsidigheten gör att jag tror att Torgersson har ett så kallat högt golv, och att troligheten att han kommer kunna spela i NHL en dag hög. Även om han inte fullt når sin potential så kommer han att vara en tillgång för laget som har tingat honom.
Daniel Torgersson.Foto: Bildbyrån/Petter Arvidson
5. Theodor Niederbach, c, Frölunda HC
Theodor Niederbach är ytterligare en spelare som jag har fastnat lite extra för. Till skillnad från många andra av de högt rankade spelarna var förra säsongen Niederbachs första i J20 SuperElit.
Faktum är att han tog steget från U16 hockey med moderklubben KB65 direkt till Frölundas J20-lag eftersom han missade hela säsongen 2018/2019 på grund av en knäoperation, vilket gör hans säsong ännu mer imponerande.
Även på internationell nivå var han en ledande spelare och kunde stå ut med sitt spel utan att för den delen vara speciellt flashig.
Det som jag värderar så högt hos Niederbach är spelförståelsen och smartheten i hans spel. Både offensivt och defensivt läser han spelet otroligt bra och är väldigt anpassningsbar efter de situation han befinner sig i.
Hans förmåga att uppfatta och läsa spelet gör honom även till ett farligt offensivt vapen. Han är opportunistisk och snabb på att ta vara på misstag som motståndare gör och kan snabbt hitta lösningar för att spela sig ut ur press eller för att skapa målchanser.
Dessutom är hans passningskvalité nästan alltid väldigt hög. Det gör att det blir väldigt enkelt för medspelare att göra saker med pucken när de fått en passning från Niederbach, oavsett om det är att få den i fart och växla tempo eller skjuta direktskott.
Han kommer inte att bli en sniper på högre nivåer, men Niederbach har också ett bra skott och ett bra driv mot mål, vilket innebär att han inte är helt ensidig i sin roll som playmaker.
De där riktiga spetsegenskaperna, för att bli en ledande spelare i en toppkedja i NHL kanske inte riktigt finns där. Men med sitt starka tvåvägsspel, spelförståelse och passningsspel tror jag att Niederbach har goda möjligheter att utvecklas till en pålitlig spelare i NHL.
På grund av hans missade säsong lär han spendera största delen av den nyligen påbörjade säsongen i Frölundas J20-lag och kommer sedan behöva några år i SHL innan han är redo att ta sig an utmaningen att slå sig in i NHL. Så det lag som tingar honom kommer att behöva en dos av tålamod, men jag tror att Niederbach på sikt är en av de svenska spelarna som har störst chans att ta en fast plats i NHL när han väl tagit sig dit.
Theodor Niederbach.Foto: Bildbyrån/Michael Erichsen
4. Noel Gunler, fw, Luleå HF
Noel Gunler är bland de mest polariserande spelarna, inte bara bland svenska spelare utom i hela draftkullen. Vi på Elite Prospects får feedback från flera olika NHL-scouter på våra rankingar och kommentarerna efter att vi rankat Gunler som nummer 22 på vår lista innehöll såväl ”för lågt” och ”på tok för högt”.
Vad är det som gör att åsikterna kan skilja sig så mycket kring en spelare?
I Gunlers fall tror jag att det till stor del är till hur stor del man värderar potential mot risker. Alla som sett Gunler spela kan se att det finns offensiv talang så att det räcker och blir över men också att det finns många luckor i hans spel.
Skottet och den offensiva spelförståelsen är hans främsta offensiva egenskaper och det som lockar scouters intresse. Han är även en duktig passningsspelare som kan se passningsvägar på ett väldigt bra sätt, framförallt för en spelare som först och främst är en målskytt.
Men för att kunna ta en roll i en första- eller andrakedja i NHL krävs för det mesta mer än ett bra skott och spelförståelse och det är där mångas åsikter verkar gå isär och om Gunler ska spela i NHL är det i en topp sex-roll.
Gunlers skridskoåkning är på inget sätt dålig, men står inte ut i SHL och hans skridskoteknik är långt ifrån optimal, vilket begränsar förbättringspotentialen. Hans puckhantering är inkonsekvent och står inte heller ut på ett positivt sätt.
Det främsta problemet är att han inte är speciellt bekväm med fysiskt spel, framförallt när det är initierat av motspelare. Det kan bli ett stort problem i NHL, där motspelarna är aggressivare och rinken mindre.
Ett annat sätt att se på det är att Gunler redan är en väldigt lovande talang, trots att det finns så tydliga brister i hans spel. Om han åtgärdar eller förbättrar de delarna, hur bra kommer han inte att bli då? Det är säkerligen en tanke som slagit många scouter mer än en gång.
Om sådana förbättringar sker kan laget som tingar honom i draften komma att se ut som genier. Om det i stället blir tvärtom, att inga tydliga förbättringar sker, är risken att ett tidigt val i draften slösats på en spelare som aldrig kommer att ta en ordinarie tröja i NHL. Därför går åsikterna om hur han ska rankas isär, även bland NHL-scouter.
Då får man istället värdera när i draften man är villig att ta en sådan risk. Ser man tillbaka till tidigare drafter och tittar på spelare som haft liknande potential som Gunler men som också haft noterbara ”röda flaggor” i sitt spel så tingas de vanligtvis i slutet av första rundan och i början av andra rundan. En kvalificerad gissning blir således att det är ungefär där Gunler kommer att gå med.
Noel Gunler.Foto: Pär Bäckström/Bildbyrån
3. Helge Grans, b, IF Malmö Redhawks
Helge Grans var ett omtalat namn inför förra säsongen men efter en svag insats under försäsongsturneringen Hlinka Gretzky Cup, en internationell turnering för U18-spelare, sjönk han i aktning bland många öppna rankingar.
På hemmaplan spelade Grans desto bättre, både med Malmös J20-lag och framför allt efter att han blivit uppflyttad till SHL-laget.
Det virriga spelet, de märkliga besluten och den osäkerhet som han visat upp med landslaget byttes ut mot ett mycket smartare och stabilare system när Grans hamnade i en strukturerad SHL-miljö. Med tydliga riktlinjer och ett spelsystem att falla tillbaka på fann Grans trygghet och det syntes verkligen i hur han uppträdde på isen och gjorde att han vågade spela ut mer.
Det skedde fortfarande en del misstag, både med och utan puck. Framför allt i defensiven kunde Grans ålder göra sig påmind när han spelade för naivt och tog en del märkliga beslut.
När man då ska värdera hans utveckling är det enligt mig viktigt att komma ihåg att det först och främst är väldigt ovanligt att backar tar ordinarie platser i SHL under sina draftår. När de väl gör det så är det sällan defensiven är felfri.
Det går att titta tillbaka på spelare som Nils Lundkvist och Victor Söderström, som i dagsläget anses vara jättetalanger – ingen av dem var felfria när de spelade i SHL under sina draftår. Framför allt Lundkvist hade många problem som liknar Grans nuvarande problem; avvägningar i det fysiska spelet, tveksamhet när han går in i situationer och avsaknad av styrka i spelet runt det egna målet. Problem som ofta blir bättre med erfarenhet och ålder. Vilket gör att jag inte håller de bristerna lika hårt mot Grans som många andra gör.
Uppsidan i Grans spel är framför allt skickligheten i hans passningsspel men han är även en duktig skridskoåkare och kan på ett smidigt sätt transportera sin stora kropp över isen. Han har haft problem i sitt beslutsfattande när han ska åka upp med pucken, men jag tror det är en del av hans spel som han kan utveckla och ha som tillgång i framtiden.
Utöver det är han är skicklig skridskoåkare och har storleken med sig, även om han fortfarande behöver tid att växa in i sin kropp.
Grans kommer att ses som ett projekt av det laget som draftar honom, han kommer inte att spela i NHL på flera år, men med de grundförutsättningar som det finns att bygga kring så kan han bli en mycket bra back om han hamnar i rätt miljö och får rätt utvecklingsmöjligheter.
Helge Grans.Foto: Christoffer Borg Mattisson/Bildbyrån
2. Alexander Holtz, fw, Djurgårdens IF
Även om Alexander Holtz hamnar tvåa på min lista så är han en av topptalangerna som är tillgängliga inför draften. Många andra år hade han varit första svensk och det finns även goda möjligheter att han tingas först av svenskarna i årets draft med.
Det som främst står ut med Holtz är hans egenskaper som målskytt. På lägre nivåer har det handlat väldigt mycket om enbart hans skott men under hans tid i SHL har han visat upp en imponerande anpassningsförmåga i sitt spel och är mycket mer mångsidig i sitt målgörande.
En aspekt som han verkligen utvecklat är förmågan att göra sig spelbar i och kring slottet. Han är otroligt duktig på att hitta luckor och göra så att det är enkelt för medspelarna att hitta honom, i många fall brukar det annars vara spelaren med pucken som är den som ska öppna upp passningsvägen.
Under juniortiden var Holtz ofta så dominant i spelet att många delar av hans spel inte är fullt utvecklade att spela i SHL, och det är något man bör ha i åtanke när man bedömer honom och utvärderar hur han kommer att bli som spelare på högre nivåer.
Han har bland annat haft en naivitet i sitt spel med puck som han verkligen förbättrat under tiden i SHL. Han är starkare på pucken, mer vaksam på sin omgivning och smartare i sina beslut. Saker som han tidigare inte varit lika beroende av eftersom han kunnat göra lite vad han velat.
Detsamma gäller defensiven, Holtz har under sin juniortid inte varit en spelare som behövt försvara mycket eftersom han varit så överlägsen som han varit. När han sedan tagit steget upp i SHL har han behövt lära sig mycket från grunden och har med det fått en ganska skyddad roll hos Djurgården, där han bland annat inte alltid startat byten i egen zon.
Positivt i den bemärkelsen är att han tagit stora steg i sin utveckling och det går verkligen att se att han försöker att spela försvarsspel, även om han inte alltid gör det helt perfekt.
Just viljan att lära sig och de tydliga stegen i Holtz utveckling har varit väldigt utmärkande och är en stor del i att jag värderar honom så högt. Även när jag pratat med människor runt omkring honom har det enbart varit positiva toner om hans attityd och vilja att bli bättre.
Kombinationen av hur snabbt Holtz utvecklas, hans attityd och spetsegenskaper kommer att innebära att han går mycket tidigt i draften, med största sannolikhet väljs han bland de tio första spelarna.
Alexander Holtz.Foto: Bildbyrån
1. Lucas Raymond, fw, Frölunda HC
Även om marginalen inte är stor så är Lucas Raymond den klara ettan på min lista inför draften och varit rankad som lägst på en fjärdeplats på Elite Prospects lista. För de som enbart sett Raymond spela i SHL under hans draftår kanske det ter sig märkligt. Han hade ingen större roll hos Frölunda och glimtade inte till mer än vid enstaka tillfällen.
Sett till den roll och istid Raymond hade, var det däremot inget fel på hans produktion ur ett historiskt perspektiv.
För att få en bättre aning om Raymonds uppsida blir det nästan enklast att se hur bra han varit när han spelat juniorhockey mot äldre motstånd eller på internationell nivå mot jämnåriga. Han har varit framstående på högsta nivå, även mot internationellt motstånd, och slagit flera olika rekord inom svensk juniorhockey.
Men man måste akta sig för att enbart titta på produktion när man försöker att analysera och projektera hur en spelares prestation i juniorsammanhang ska värderas till framtida utveckling. Det som gör mig så säker på att Raymond kommer att bli en framträdande spelare i NHL är kopplat till på vilket sätt han spelat för att bli en producerande spelare på juniornivå.
Många spelare som inte lyckas ta steget från producerande juniorstjärnor till att bli offensiva spetsspelare på seniornivå lever antingen på enstaka attribut, är tidiga i sin fysiska utveckling och spelar på ett sätt som kan funka på juniornivå men som inte fungerar när det är bättre kvalité på motståndet.
Inget av ovan stämmer på Lucas Raymond. Han är väldigt mångsidig i sitt spel och kan både driva spelet och producera på flera olika sätt. Sättet han för sig på isen är lämpat för seniorhockey – han vill in mot mitten av banan, jobbar hårt både för att bli spelbar och för att hitta öppningar när han har pucken och det finns en ständig tävlingsinstinkt och arbetsmoral i det han gör på isen.
Han hittar ständig lösningar och blandar kreativitet och finess med ett rakt och direkt spel, vilket gör honom extremt oförutsebar för motståndare.
Utöver det så har han en exceptionell spelförståelse och är en väldigt skicklig passningsspelare, även när han spelar i höga hastigheter. Han är inte heller en ensidig playmaker utan har ett riktigt vasst handledsskott. Med sin smarthet och skridskoåkning kan han även sätta sig i situationer där han kan ta vara på sina offensiva styrkor och är inte beroende av andra för att varken driva spelet eller för att skapa målchanser.
I min värdering är jag övertygad om att SHL-genombrottet kommer för Raymond redan under den innevarande säsongen. Han har fått tid att växa till sig, blivit starkare och snabbare och dessutom fått en säsong att lära sig hur han ska spela i SHL. Det lag som tingar honom i NHL-draften kan mycket väl ha visat sig fått en av draftens tre bästa spelare om några år, så mycket potential tror jag att det finns hos honom.
Lucas Raymond.Foto: Petter Arvidson/Bildbyrån
