Måns Karlsson om Örebro: Det talar för att Örebro kan bli ännu bättre

Publicerad 06 september 2023 10:00 | Senast redigerad 16 november 2024 21:40

Måns Karlsson

Följ HockeySverige på

Google news

Måns Karlssons SHL-analyser är tillbaka. I år betygsätter han samtliga spelare - och har helt och hållet baserat sina tabelltips på det. Det blir också en tillbakablick på fjolårssäsongen, och givetvis en analys på truppen i sin helhet.

Idag: Örebro.

Brutala skillnaden mellan målvakterna.
“Hade nöjt mig med att värva en av dem”
“Hipstervalet som SM-guldvinnare”
“Då blir det en knepig situation med den tidigare succétränaren som sportchef”
“Det finns en sådan spets att han kan bli en sensation”
Så kan de ställa upp.
Tabelltipset.

Läs också: Måns Karlssons analys av Leksand.

Läs också: Måns Karlssons analys av Malmö.

Läs också: Måns Karlssons analys av Linköping.

Läs också: Måns Karlssons analys av Oskarshamn.

Läs också: Måns Karlssons analys av Frölunda.

Läs också: Måns Karlssons analys av HV71. Desktop ad in article Mobile ad in article {{ PAYWALL LIMIT }}

Örebro inleder säsongen med en match mot Leksand, torsdagen den 14:e september. Här hittar du hela Örebros spelschema.

SÄSONGENS SPELARTRUPP - SPELARE FÖR SPELARE

Betygsskala 1-5 röda Hockeysverigesymboler:

1 = Oprövad/På gränsen till SHL-klass

2 = Okej SHL-spelare

3 = Bra SHL-spelare

4 = Riktigt bra SHL-spelare

5 = En spelare på hög Europanivå

MÅLVAKTER

Jonas Arntzen

Jhonas Enroth

Snittbetyg: 3,5

Kommentar: För två säsonger sedan var Jhonas Enroth SHL:s bästa målvakt och kanske till och med ligans MVP. Örebro var ett vinnande lag med Enroth i kassen och ett förlorande lag med i kassen. Förra säsongen var skillnaderna mellan de båda målvakterna klart mindre, på egentligen alla håll och kanter. Enroth hade fortsatt en högre vinstprocent, de vann runt 60 procent av matcherna med honom i kassen och förlorade runt 60 procent av matcherna med Arntzen, men norrmannen var bättre än säsongen dessförinnan och Enroth var sämre.

Det här är ju faktiskt fjärde säsongen i rad som Örebro har exakt samma målvaktspar. Efter den här säsongen går dock Jonas Arntzens kontrakt, som skrevs när han var glödhet runt årsskiftet 2020/2021, ut. Frågan är om han får ytterligare en förlängning, eller om Örebro letar efter ett yngre och billigare alternativ efter den här säsongen? Är det något lag som inte behöver lägga speciellt mycket pengar på en backup är det ju Örebro, eftersom Jhonas Enroth år efter år visat att han klarar av att spela många matcher. Men på ett sätt är ju Jonas Arntzen också den optimala backupmålvakten, eftersom han är lagom bra för det mesta men också har en ganska hög högstanivå. Han är också beprövad i SHL, och vet sannerligen sin roll i detta Örebrolag.

Jhonas Enroth var som sagt sämre förra säsongen än han var säsongen innan det, och det var inte annat än väntat. Det var mer eller mindre omöjligt att vara så bra två säsonger i rad. Det gjorde att Örebro bara hade åttonde bäst räddningsprocent i serien, och sjönk från en bit över 91 till strax under 90. Även om Enroth överlag såklart var bättre än sin norska kollega var Arntzen till och med var bättre (!) än Enroth i lika styrka.

Trots det ger jag Jhonas Enroth en femma i betyg. Det är ytterst få målvakter jag skulle välja före honom om jag vore SHL-sportchef. Lasse Johansson är en sådan. Sen vet jag inte om det är så många fler, om jag ska vara ärlig. Jag tycker Jhonas Enroth har både en stabilitet och en högstanivå som få andra har. Han är en matchvinnarmålvakt ut i fingerspetsarna. En sådan man kan vinna guld med. Han har också varit sagolikt bra i slutspelen, och var ju ytterst nära att ta Örebro till SM-final i våras.

Helst av allt skulle dock Jonas Arntzen behöva vinna lite fler matcher. De senaste två säsongerna har han bara vunnit nio matcher.

Jhonas Enroth har vunnit 47.

BACKAR

Snittbetyg: 3,0

Kommentar: Precis som ett par andra toppkandidater, som Färjestad och Timrå, har Örebro kanske inte någon riktig toppback. Det man däremot har är en riktigt, riktigt bred backsida med åtta beprövade SHL-backar och en bra mix mellan ungt och gammalt och offensiv och defensiv.

Kristian Näkyvä och Marcus Hardegård är borta. Spelare som blir tuffa att ersätta. Samuel Johannesson, och har anslutit. Johannesson har sannolikt ett högre tak än Näkyvä, men behöver visa att han kan leverera över tid. Varken Arnesson eller Norell är på Hardegårds nivå. Man får nog se Norell som Hardegårds ersättare, medan Arnesson tydligt värvats in som skadade Gustav Backströms ersättare. Till en början tycker jag därför Örebros backsida är något svagare än den man gick in med förra säsongen, om nu inte Backström blir spelklar till premiären.

Det man däremot har i år, som saknades förra året, är en riktigt vass högerfattad back. Förra säsongen var Filip Berglund den enda right-backen, och även om jag gillar honom så är han ingen back som går in och styr ett powerplay. Han var också det tydliga tredjevalet i spelformen, efter Holm och Näkyvä. Med Samuel Johannessons intåg blir man betydligt mer dynamiska. Nu kan han spela uppe på blå i ena uppställningen och Holm i den andra. Sen finns Berglund med som alternativ ifall de vill ha två backar i någon uppställning, eller om någon blir skadad eller så. Jag såg Samuel Johannesson på nära håll förra säsongen och är övertygad om att han ganska snabbt kommer bli en publikfavorit i Behrn Arena. Bara fem backar, däribland Philip Holm (trots att han missade 20 matcher!), gjorde fler poäng i powerplay förra säsongen. Med tanke på hans ålder och att han precis slagit igenom är det en klockren värvning av Örebro. Han har dock en del brister i sitt försvarsspel som helt enkelt måste slipas bort om han på allvar ska bli en faktor i ett potentiellt topplag som Örebro. Det är dock tydligt att Niklas Eriksson saknade en bra “rajtare” i PP förra säsongen - och då fanns det få bättre alternativ på marknaden än Samuel Johannesson.

Backsidan blir helt enkelt mycket mer kreativ.

Som jag var inne på tidigare är det här en gedigen backsida rakt igenom. Du vet precis vad du kommer få av Philip Holm, Rasmus Rissanen och de övriga. Om alla åtta backar är skadefria skulle jag hålla Robin Norell som sjua och Linus Arnesson som åtta, och det säger ändå en del om vilken fin bredd och hur mycket rutin det finns här. Här finns ingen spelare med flopprisk, ingen spelare som man scoutat via video och “hoppas på det bästa av”. De enda backarna som aldrig spelat i Örebro tidigare är Norell och Johannesson, och de har ändå bevisat att de gott och väl håller i SHL.

Jag är också nyfiken på att få se vad Elias Pettersson kan uträtta den här säsongen. Han gjorde det väldigt bra under stundom, men petades sedan när det vankades slutspel. I år har jag honom på sex backar från start och hoppas att han får spela mycket i såväl JVM i vinter som i vårens slutspel. Där har Örebro en guldklimp som kan komma att slå igenom på riktigt allvar den här säsongen.

Men vi kanske inte ska räkna med att är ett offensivt vapen den här säsongen.. Han gjorde förra säsongen åtta mål på 51 matcher i SHL. Tidigare hade han gjort sju - på 256 matcher. I slutspelet gjorde Rissanen fyra mål - att jämföras med de fyra mål han hade gjort totalt på 66 matcher de två senaste säsongerna i SHL. Den här säsongen räknar jag med att han går tillbaka till att bli en defensiv nyckelback - och inte mer än så. Det skulle räcka, gott och väl.

FORWARDS

Christopher Mastomäki

Milton Oscarson

Axel Sundberg

William Wikman

Snittbetyg: 3,0

Kommentar: Jag beskrev backsidan som “gedigen”. Detsamma kan sägas om forwardssidan. Här finns en superspets i Mathias Bromé, en av SHL:s bästa ytterforwards, men bakom honom är det tydligt att Örebro går för att vara ett svårspelat lag där alla fyra kedjor ska vara jobbiga att möta. Det är inte givet att någon utöver Bromé gör över 30 poäng - men det kan också bli sju, åtta forwards som gör det.

Den stora grejen här är ju att Rodrigo Abols saknas, och att han egentligen inte ersatts. Och att Leo Carlsson inte finns med. Centerbredden är bra, med och som potentiella offensiva centrar tillsammans med , men man har inte längre en utpräglad toppcenter. Det kan bli ett problem. Ska jag peka ut en riktig svaghet i Örebros lag så är det väl just det: avsaknaden av spets. Det finns väldigt många: “Men han KAN slå igenom”, men väldigt få: “Ja, han kommer ju ösa in poäng”.

Gissningsvis har Johan Hedberg velat få in både Ludvig Larsson och i laget, eftersom han haft dem i Mora. Larsson är en bra värvning, och Sundberg har egentligen skyhög potential. Han skulle kunna bli en sån där som gör ett par år i SHL, får ett dundergenombrott och flyttar till en större liga. Det finns alltid någon eller ett par sådana spelare som värvas från HockeyAllsvenskan och får en sådan resa, och Sundberg skulle kunna bli en av de spelarna den här säsongen.

En annan är, naturligtvis, Jonathan Lekkerimäki. Jag har bara satt en tvåa på honom, sett till att han hade det så tufft med produktionen i HockeyAllsvenskan förra året. Men ger man honom en någorlunda framskjuten roll i lika styrka och powerplay så skulle han lika gärna kunna göra 15 mål. Det finns en sådan spets i den killen att han kan bli en sensation, och få samma genombrott i år som Leo Carlsson fick ifjol. Den råtalangen har han.

När jag gjorde ett försök att ställa upp Örebros lag var det inte helt enkelt att sätta in spelarna i de olika formationerna. Jag ser gärna att Mathias Bromé och Robert Leino spelar ihop, och jag ser gärna att Jonathan Lekkerimäki får spela i en topp sex-roll. Men annars var det svårt. Å ena sidan känner man “Glenn Gustafsson kan väl inte spela i en förstakedja?!” och å andra sidan känner man “William Wikman och Oliver Eklind i en fjärdekedja?! Oj, vilken forwardssida Örebro har!”.

Jag har ju svårt att tänka mig att man kommer vara speciellt högt upp i PP-ligan nu när lagets två bästa powerplayspelare lämnat och inte riktigt ersatts. Men jag har också svårt att tänka mig att speciellt många andra lag i ligan kommer vara svårare och jobbigare att möta. Just det här med avsaknaden av en spets har vi ju pratat om när det gäller Örebro under en ganska lång tid. Bromé, Abols och Kovács har absolut varit toppspelare - men man har också gått rejält bet på flera tänkta toppar. Petrus Palmu, Juuso Puustinen, Miikka Salomäki och Daniel Audette. Palmu var en tokflopp som lämnade klubben kvickt som attan - men ersattes aldrig. De spelare Örebro tog in under säsongen var Rihards Marenis och Radek Muzik, som var lika mycket utanför laget som i detsamma. Tillsammans gjorde de 1+0 på hela tiden de var i Örebro. Trots det slutade Örebro fyra och var nära en SM-final.

Här finns också en doldis som , som var straxutanför topp-tio i SHL när det gäller producerade poäng per spelad minut. Kanske är det läge för honom att få en riktigt, riktigt stor roll i år? Och kan SHL:s längste spelare, Milton Oscarson, följa upp sitt fina slutspel med ett genombrott också i grundserien?

Totalt betyg: 9,50

Summering

Örebro kommer från sin tabellmässigt bästa säsong någonsin (sett till poäng var det den tredje bästa) och ändå är det nytt blod på alla håll och kanter, känns det som. Sportchefen, tränaren och lagkaptenen har bytts ut. Att Niklas Johansson behövde bytas ut som sportchef tror jag de flesta insåg. Niklas Eriksson gjorde däremot ett bra jobb med att få ut absolut max ur ett ganska trögt och trubbigt Örebrolag, och jag hade inte haft något emot om han fått förlängt. Nu är han i stället sportchef, medan Johan Hedberg klivit in som tränare. Nu får Niklas Eriksson chansen att ge Hedberg de förutsättningar som Eriksson själv inte riktigt fick av Niklas Johansson. Johansson gick lite för ofta vilse i sin jakt på spetsvärvningar.

Har Niklas Eriksson gjort sitt för att fylla de tomrum som Johansson inte lyckades med? Både ja och nej. Samuel Johannesson är ju den spetsback man inte riktigt haft tidigare, men jag saknar alltjämt den där förstacentern som hade behövts. Var för sig gillar jag både Ludvig Larsson och Hannes Björninen, men jag hade nöjt mig med en av dem och sen plockat in en mer poängproducerade center i stället.

Just Johan Hedberg blir ju det viktigaste nyförvärvet. Han måste vara lika bra på att utveckla spelare här som han var i Örebro. Jag tror inte direkt det var en slump att Jonathan Lekkerimäki hamnade i Örebro, sett till att han är draftad av Vancouver och att deras GM Patrik Allvin såklart har stenkoll på både vad Hedberg och Niklas Eriksson står för. Jag tror Hedberg, på ett annat sätt än Niklas Eriksson, är en tränare som kan locka till sig spelare. Man vill spela i Örebro för att man vill spela för Johan Hedberg. Jag tror Örebro även i fortsättningen kommer vara en klubb som lockar till sig eftertraktade spelare från HockeyAllsvenskan eller SHL-konkurrenter, just av den anledningen.

Niklas Eriksson gjorde ofta ett väldigt bra jobb med ett ganska begränsat material, men kanske saknade den där sista lilla “edgen” när det gäller det offensiva spelet. Samtidigt har Johan Hedbergs Mora ständigt varit ett av HockeyAllsvenskans bästa lag sett till underliggande siffror, och rent spelmässigt har Mora långa stunder varit ännu bättre än tabellplaceringen gett sken av. Det talar ändå för att Örebro kan bli ännu lite bättre än de varit. Å andra sidan: Skulle det gå uselt och Närkingarna ligger i botten efter halva säsongen…då kommer det bli en knepig situation med den tidigare succétränaren som sportchef.

Örebro får 9,5 i det totala snittbetyget och är med det femma i min tabell. Det känns högst rimligt att det är i de trakterna man kommer vara. Örebro har all rätt att vara besvikna om de inte når en topp sex-placering med det här laget. Det finns luckor, det finns en del frågetecken och man har trots allt en ny tränare som är helt oprövad på den här nivån. Men det positiva väger över. De har en förstamålvakt som är bland de bästa i serien, och de har en bredd bland utespelarna som också få lag kan matcha. Och även om spelare som Lekkerimäki, Sundberg och Pettersson absolut inte är etablerade på den här nivån är det ändå spelare som både har hög potential och levererat bra i seniorsammanhang redan nu.

Ska man plocka ut ett “hipsterval" som svensk mästare våren 2024 är det laget Örebro. Det känns som att det här laget och Rögle är de två klubbarna som tävlar om att bli näst på tur att plocka sitt första SM-guld. De är klart närmare än Timrå, Linköping och Oskarshamn som är de tre övriga lagen som inte vunnit guld ännu. Skulle Johan Hedberg visa sig vara en fullträff på en gång, ja, då kan baske mig Örebro utmana om såväl serieseger som SM-guld. Men jag tror att de under säsongen kommer inse att centersidan inte håller, utan att de behöver ha in en mer renodlad ersättare till Rodrigo Abols. Kanske någon som kommer loss från Nordamerika eller Schweiz. Man hamnar ju lätt på Leo Carlsson, som i VM visade att han klarar av att centra en toppkedja, men det behöver inte nödvändigtvis vara han heller.