Runt om i Sverige finns det småorter som sett till befolkningsmängden producerat oproportionerligt många duktiga ishockeyspelare. Några klassiska exempel är väl omskrivna, men i den här miniserien på hockeysverige.se är tanken att vi ska titta närmare på några av de som stått utanför rampljuset. Nästa stopp: Gislaved.{{ PAYWALL LIMIT }}
Säg Gislaved och de flesta tänker på gummi och mer specifikt bildäck. Det var två bröder Gislow som grundade Gislaveds gummifabrik år 1895. Tio år senare, 1905, blev företaget först i Sverige att producera bildäck. I nästan hundra år låg tillverkningen av bildäck kvar på den lilla orten utkastad mitt i de mörka smålandsskogarna, men 2002, efter tio år inom den gigantiska, tyska Continental-sfären, lades Gislavedsfabriken ner. Även om händelserna är orelaterade är det svårt att inte höja på ögonbrynen över det tidsmässiga sambandet med början på slutet för Gislaveds SK:s storhetstid som ishockeyklubb. På våren 2002 ramlade laget ur Hockeyallsvenskan och efter ett dussin års kamp för att ta sig tillbaka gick klubben i konkurs 2015.
Ska man göra en djupdykning inom ishockeyn i Gislaved finns det knappast någon mer lämpad än Rolf Nielsen att prata med.
Han själv började spela i GSK vid sju års ålder och höll på till 1986, innan han direkt växlade om till juniortränare i föreningen och har sedan haft i princip varje tänkbar tränarroll i föreningen. Det var han som tog ett gäng lokala grabbar födda mellan 1966 och 1972 från division tre till Hockeyallsvenskan, en resa som kanske borde ha varit omöjlig i ett samhälle med 10 000 invånare. Än mer anmärkningsvärt är kanske det pärlband av elitspelare som kom fram i svallvågorna efter sejouren i Hockeyallsvenskan där spelare som Erik Josefsson, Simon Hjalmarsson och Alexander Johansson sticker ut.
Rolf Nielsen.Foto: Privat
PRÄGLAS AV GNOSJÖANDAN
Gislaved ingår i Gnosjöregionen och präglas av den välkända Gnosjöandan, ett samlingsuttryck för den företagsamhet och driftighet som finns på flera av orterna i närområdet. På samma sätt som Gislaved alltid haft sitt gummi har grannorterna Anderstorp haft plasttillverkning och Gnosjö metallproduktion, till exempel. Just den här djupt rotade kulturen har haft en stark betydelse också för ishockeyn i Gislaved, menar Rolf Nielsen.
– Gislaved är en klassisk bruksort och det har alltid funnits gott om arbete här. Under 1950- och 1960-talen åkte representanter från gummifabriken till Finland och Balkan och rekryterade arbetskraft. Genom åren har haft många duktiga spelare med bakgrund i Finland och forna Jugoslavien här på orten.
Det allra första exemplet på hur ishockeyn i Gislaved berikades av gummifabrikens arbetskraftsinvandring är Tadeusz Niedomysl. Föräldrarna flyttade från Polen på 1950-talet och under mitten av 1960-talet var Tadeusz en synnerligen dominant spelare i Gislaveds SK innan han flyttade vidare till Tingsryd. Ett annat exempel är Marko Niemi, en skicklig poängspelare vars föräldrar kommit till Gislaved för att jobba på gummifabriken.
– När vi spelade i allsvenskan skrev Lasse Anrell i Aftonbladet att ”när man läser Gislaveds laguppställning är det som att läsa Helsingfors telefonkatalog”. Men det var ju killar födda här i Gislaved allihopa, skrockar Rolf.
Magnus Roupé i Philadelphias tröja 1987.Foto: Bildbyrån
FRÅN GISLAVED TILL NHL
Den än idag kanske mest framgångsrike ishockeyspelaren från Gislaved torde vara Magnus Roupé, med ett par NHL-säsonger på sitt CV.
– Jag och Magnus spelade tillsammans i GSK ett par säsonger, men han var väldigt ung när han gick till Färjestad, minns Rolf.
– Han flyttade till Karlstad samtidigt som Thomas Rundqvist från Vimmerby. Det var säkert tryggt att ha en annan smålänning där och de vann ju SM-guld ihop 1986. Sen gick Magnus via landslaget vidare till Philadelphia Flyers och blev den förste från Gislaved i NHL, fortsätter han.
Magnus Roupé var en i raden av Gislavedssöner som tidigt flyttade till större klubbar och skördade framgångar. Några år tidigare hade Roger Åhsberg flyttat till Frölunda, medan både Claes Roupé (Magnus bror) och Claes Heljemo tagit steget till HV71. Gislaved fick fram talangerna, men fick inte skörda frukten av dem på seniornivå. Men det fanns ett undantag. En gudabenådad spelare som tackade nej till erbjudanden från elitserieklubbar år efter år.
– Den bäste av alla var Hasse Pettersson, säger Rolf Nielsen med inlevelse. Han hade kunnat gå hur långt som helst om han bara velat. Men han ville inte flytta. Det är märkligt det där, hur vissa skulle göra allt för att få en sådan chans och andra får det i princip gratis och… inte vill ha det. Han var verkligen en talang utöver det vanliga.
GYLLENE GENERATIONEN
Hemkära Hasse Pettersson förebådade kanske ändå något, för på 1990-talet kom så den gyllene generationen, en skrälldus egna talanger som tog Gislaveds SK från hockeyns bakgård och ända upp i Hockeyallsvenskan. Från junioråren och upp i Allsvenskan var det Rolf Nielsen som tränade grabbarna.
– Det var en häftig resa att få vara med om. När vi gick upp i allsvenskan hade vi tolv egna spelare i laget.
– De drev på varandra och började träna hårdare, tog det mer seriöst, berättar han.
I bräschen gick Niklas Bjelke (”En kraftfull målskytt, enormt bra”), Ulf Mårtensson (”fantastisk passningsspelare”) och Marko Niemi (”skicklig – men lite lat, kunde nått ännu längre”). Med på resan fanns också spelare som Lasse Mårtensson, Markus Fors – och Rolfs bror Niklas.
– Niklas var ingen bra skridskoåkare, men en jäkla vinnarskalle, garvar Rolf. När vi gick upp i allsvenskan sa jag faktiskt att jag var tveksam till om han skulle räcka till, men Arto Sirviö, som var head coach, var säker: ”Vi behöver ha hans mentalitet i laget”, sa han. Och så fick han stå framför mål i powerplay och vara en jobbig jäkel.
Det blev tre säsonger i allsvenskan, en tid som Rolf Nielsen också tror har varit viktig för det pärlband av elitspelare klubben fostrat sedan dess.
Simon Hjalmarsson som svensk mästare med Frölunda 2019.Foto: Joel Marklund/Bildbyrån
"EN AV DE BÄSTA CENTRARNA JAG SKÅDAT"
– Vi har ett gäng killar på hög nivå nu som var 10–12 år när vi spelade i allsvenskan. De såg att det var möjligt att gå långt och blev medvetna om vad som krävdes. Sen var det flera av de allsvenska spelarna som la av och blev ungdomstränare i föreningen vilket också haft stor betydelse.
Bröderna Gustav, Erik och Simon Hjalmarsson, Erik Josefsson och Alexander Johansson är exempel på spelare som kom fram i svallvågorna efter säsongerna i Allsvenskan.
– Erik Josefsson har verkligen gått den långa vägen. Han kom inte in på något NiU-hockeygymnasium och jag vet hur hårt han tog det. Han stannade kvar i Gislaved, gnuggade i division två, innan han flyttade till Växjö.
När Växjö tog steget upp till dåvarande Elitserien 2011 var det inte mindre än fyra spelare med Gislaved som moderklubb: Backen Joakim Larsson, yttrarna Daniel Åhsberg och Gustav Hjalmarsson – och så Erik Josefsson som alltjämt är kvar. Numera lagkapten och kulturbärare i föreningen.
– Han är en av de bästa centrarna jag någonsin coachat, slår Rolf fast.
– En annan som var fantastiskt duktig var Simon Hjalmarsson, fortsätter Rolf. Han kom upp i A-laget när vi tog oss tillbaka till division 1, han var inte mer än 14–15 år gammal då, en supertalang. Det märktes redan då vilken enorm vinnarskalle han var.
Nikola Pašić.Foto: Bildbyrån
HAR LYCKATS DÄR ANDRA MISSLYCKATS
Det som möjligen är lite unikt med Gislaveds SK är att klubben genom åren lyckats få många ungdomar som är andra eller tredje generationens invandrare att börja spela hockey. En av dem är Nikola Pašić, född 2000, som i år gjort sin första hela SHL-säsong med Linköping.
– Vi är många med Balkan-ursprung som spelat hockey i Gislaved, nickar Nikola. Det var kanske för att vi gick på samma skola, bodde nära ishallen och så spelade nån hockey och tyckte att de andra borde testa.
När det var dags för Nikola att välja hockeygymnasium föll valet på Linköping – delvis tack vare Rolf Nielsen.
– Jo, Rolf och även hans son Jonatan hjälpte till med det. Jonatan Nielsen är ju också från Gislaved och flyttade till Linköping. Jag hade Rolf som tränare mitt sista år i Gislaved och han tipsade om Linköping, sa att det var ett bra ställe, berättar Nikola.
Samma väg har sedan även Ivan Zivlak, född 2002, gått. År 2017 tilldelades han Lill-Strimmas stipendium som TV-puckens bästa back. Att han ännu inte debuterat i SHL beror mest på att han valt att plugga på college och därmed inte tillåts spela professionell ishockey.
– Det är jättekul att vi fått in många med olika bakgrunder i hockeyn här i Gislaved, konstaterar Rolf. Och tittar man på ungdomssidan nu så finns det många där som ser riktigt spännande ut.
Det finns anledning att hålla ett litet öga på Gislaved. Gummifabriksorten som fortsätter förse hockeysverige med talanger.
