Desktop ad in article Mobile ad in article
För man kan väl inte säga annat än att fångsten klubben håvat in till gårdagens presskonferensföreställning var minst sagt imponerande. I alla fall på papperet.
Att klubben trots corona lyckas hålla kvar de flesta (vi väntar så klart fortfarande på signaturen från still-going-strong Andreas Paulsson, 44 år ung) av sina mest tongivande spelare och sen dessutom kryddar anrättningen med Niclas Lehmann, Stefan Söder och backen Gustav Ahnelöv sätter verkligen spotlighten på klubben till kommande säsong.
Lehmann och Söder, polarna som lirade ihop i Troja/Ljungby och KRIF och nu återförenas i Vallentuna, kommer med sina spetsegenskaper sätta en extra spets på offensiven. Vallentuna blir vassare, mer mångfacetterade.
I Andrej Vasiljevic (som hämtas från Wings) och Alexander Jirhage får de dessutom ett synnerligen stabilt målvaktspar med Hockeyettan östra-mått mätt.
Men jag skriver på papperet. För vi har ju sett många gånger genom historien att ett namnkunnigt lag inte är samma sak som framgång.
Mikael Österblom ansluter från Huddinge för att ta över tränarsysslan. Det är en players manager, en go gubbe som får folk att trivas, men som de senaste säsongerna väl inte direkt gjort sig känd för sina strama tyglar och hårda nypor. Han har många goda egenskaper och kunskap, men har han blåslampan som måste sättas i rumpan på spelarna?
För i slutändan är det nog ändå så att prominenta spelare varken väljer Vallentuna för det feta lönekuvertet eller dess topplagslyster. Stefan Söder är fortfarande kompetent nog att vara intressant för betydligt större klubbar, men berättade på presskonferensen att han är i Vallentuna för att det var dags att vända tillbaka till Stockholm och spela nära vänner och familj. Och handen på hjärtat, hade hockeyn och en strävan mot den absoluta toppen fortfarande varit prio ett för Lehmann hade han inte ritat på i Vallentuna. Så enkelt är det.
Utifrån sådana förutsättningar är det viktigt att verksamheten håller kvalitet. För blir det myspys i Vallentuna. Då kvittar det vilka namnen är på papperet. Då blir det en halvmesyr av det ändå.
Men jag hoppas verkligen att det kommer köras i norrort. Då kan striden om Allettan-platserna i den östra serien bli grymt häftig kommande säsong.
Visst känns det lite som att den vanligtvis så bespottade serien är på väg att få en liten revival?
Så väl sportsligt som medialt.
Desktop ad in article Mobile ad in article
* * *
Jag skrev några rader igår om hur Tyringe-sportchefen Filip Steensbjerre blev lite tagen på sängen över att Örnsköldsvik presenterat backen Melker Persson som nyförvärv.
Han hade ju som bekant ett år kvar på sitt kontrakt med Tyringe och idag klargjorde skåningarna klart och tydligt sin ståndpunkt via en post på den officiella hemsidan.
”Vi har i dagsläget inte nått en ekonomisk uppgörelse som möjliggör för honom att byta klubb. Vill Melker inte spela i Tyringe Hockey kommande säsong kräver vi en ersättning för att bevilja övergången eller så förblir han vår spelare och får helt enkelt sitta av återstående tiden av kontraktet.”, skriver Steensbjerre.
Man blir ju lite fundersam. Örnsköldsvik och Melker Persson har alltså gått igenom med det här utan att över huvud taget prata med Tyringe?
Men ändå klart intressant att Tyringe sätter hårt mot hårt och verkligen stämmer i bäcken här.
Sista ordet lär knappast vara sagt.
