MJÖRNBERG: Två gäng i kris, eller?
Krönikor

MJÖRNBERG: Två gäng i kris, eller?

Publicerad 01 februari 2021 12:43 | Senast redigerad 02 februari 2021 14:36
Två av gängen som vi vant oss vid som topputmanare i Allettan går oväntat tungt för tillfället. Men är det kris? Jag skulle nog vilja påstå att situationerna är olika i Troja/Ljungby respektive KRIF.

Supportrarna är oroliga. På sina håll upprörda och så klart missnöjda.

Att Troja/Ljungby skulle ligga på en pinsam åttondeplats med åtta inspelade poäng efter sju spelade matcher i öppningen av Allettan var det väl ingen som hade förväntat sig efter uppvisningen i grundserien.

Men det är en realitet att Troja/Ljungby efter den knappa segern (2-1) över Karlskrona i premiären har radat upp sex raka matcher utan att vinna under ordinarie tid och att man bara fått med sig en ynklig poäng från fyra bortamatcher.

Det anstår förstås inte en storfavorit. Men vad är problemet?

Det är ganska lätt att peka ut. Det är offensiven som gått fullständigt i stå. Inför Allettan var det kanske en plötsligt darrande defensiv som sågs som orosmolnet, men den har fungerat och målvakten Wictor Ragnewall har spelat bra. Istället är det den annars så pålitliga offensiven som hackar.

– Mål vet vi att vi gör framåt, det gör vi varje match. Vi har några spjutspetsar som verkligen har visat vägen för oss i år, sa stand-in-coachen Johan Benker när jag snackade med honom inför Allettan och det lät i allra högsta grad rimligt då.

Alla hade ju sett vad Troja/Ljungby var kapabla till i grundserien där man skyfflade in 94 mål på 22 matcher (ett snitt på 4,27 per match) och långa stunder spelade glimrande offensiv hockey med många spelare som bröt mönstret. I Allettan har situationen varit en helt annan. Troja/Ljungby har skjutit futtiga 16 mål på sju matcher (ett snitt på 2,28 per match). Det säger sig självt att då blir man inget topplag i den här typen av tät och jämn serie.

Rent krasst har spelet i Allettan inte sett så värst risigt ut. Det är inte så att Troja/Ljungby plötsligt tappat spelet och saknar förmågan att driva matcherna. Det ser fortfarande ganska bra ut, men man bryter inte längre mönster på ett lika självklart sätt och får därmed inte utdelning på sitt spelövertag.

Målskyttarna i söndagens 2-3-förlust mot Skövde var Tobias Törnkvist och Emil Eriksson. Två gedigna ishockeyspelare, men det är ganska talande att de lirar i Trojas fjärdekedja.

Spjutspetsarna som ska vara drivande kliver inte fram och det ser ärligt talat ut lite som en självförtroendefråga.

Så vad göra?

Supportrarna vill förstås att det ska hända något.

Desktop ad in article Mobile ad in article


Man sparkar inte en prestigelös andretränare som sömlöst glidit in i rollen att hålla skeppet flytande under huvudtränarens sjukfrånvaro. Speciellt inte som man i sportchefen Daniel Håkanssons position själv tagit en position i båset och på så vis är delaktig i prestationen.

Samtidigt har jag väldigt svårt att se hur man skulle kunna värva sig ur situationen. Visst saknar man Hampus Gustafsson, men en spelare av hans kvalitet och med hans hjärta kommer det bli svårt att hitta. Troja har redan gjort en spetsvärvning till en redan stark lagdel i form av forwarden Jesper Ylivainio och borde nog nöja sig där. Det är inte där problemet sitter.

Storfavoriten måste få igång sina existerande spetsforwards igen och det bästa Troja kan göra är att stänga öronen för fansens skrik och ha is i magen. Hoppas att en puck som studsar rätt för en tilltänkt spets och ett plötsligt mållavemang mot en för dagen svagare motståndare öppnar spjällen.

För det kommer att hända. Troja har en alldeles för stark trupp och ett alldeles för bra spel för att det inte skulle göra det. Att huvudtränaren Roger Forsberg börjar närma sig comeback efter sin hjärtoperation kan säkert också ge en liten injektion.

Det finns ingen anledning att hetsa upp sig. Trägen vinner. Man behöver inte alltid nervöst agera bara för agerandets skull när det under en kort period är lite motigt.

Desktop ad in article Mobile ad in article


Troja är knappast ett lag som kommer vara beroende av en hemmaplansfördel i ett slutspel. Så pass bra är man och typ alla går ju vidare från serien i alla fall.

Åtta poäng på sju matcher och en åttondeplats må se genant uselt ut, men det vore förhastat att vaja någon form av krisflagg kring Troja/Ljungby.

Nu har de tio matcher på sig att hitta vägar för att få igång sina spjutspetsar och bygga upp ett aningen naggat självförtroende.

Då kommer de i vanlig ordning bli livsfarliga när säsongen ska avgöras.

* * *

Det är inte kris i Troja/Ljungby, men frågan är om det inte är det fjorton mil söderut, hos KRIF.

Blekinge-klubben har en historia av att spela i Allettan och vara med och mäta sig med de bästa, men den här säsongen börjar se väldigt jobbig ut.

Precis som Troja/Ljungby har laget oerhört svårt att vinna under ordinarie tid. Sex matcher i vårserien har mynnat ut i en ynka seger (mot underpresterande Tranås) och nu sackar man i tabellen. Det är nio poäng upp till play-in-platsen som just nu är i Halmstads ägo och fyra poäng upp till strecket som skulle innebära befrielsen att slippa negativt kval.

Visst, det kan gå fort i hockey och fyra poäng är ingenting, men just nu ser det ut som att KRIF hittar vägar att förlora matcher snarare än vägar att vinna och då blir det svårt att klättra i tabellen. Insatserna svajar så väl mellan som inom matcher och laget har hela säsongen kämpat med att hitta en jämn nivå.

Desktop ad in article Mobile ad in article


Dessutom är ekonomin risig och det sätter föreningen i en lite märklig sits.

Vid årsskiftet klev den rutinerade sportchefen Torbjörn Karlsson av för att gå i pension och det huvudsakliga sportsliga ansvaret hamnade i knäet på huvudtränaren Emil Ivansson.

Nu finns det ingen anledning att tro något annat än att han har kompetensen att klara av uppgiften som sportsligt ansvarig i föreningen. Men han är 27 år gammal och gör sin andra hela säsong som seniortränare.

Det säger sig självt att det varken blir hackat eller malet när han måste ha hand om ett truppbygge vid sidan av tränarskapet där han är mitt uppe i en process för att hitta sin egen identitet och bygga sin filosofi. Sådant tar tid och det är viktigt att det får göra det.

I en ideal situation hade han förstås kunnat rikta hundraprocentig koncentration på att få igång spelet och få allt att fungera.

Med den problematiska situation som uppstått på backsidan där skadorna avlöst varandra har det dessutom varit lite rörigt. Det blir svårt att leverera på en konsekvent hög nivå om backsidan konstant är en ambulerande samling av lån som dyker upp och faller ifrån.

Man letar förstärkning i defensiven innan deadline, men det är svårt att värva spets till ett bottenlag. Speciellt till ett bottenlag som saknar pengar.

Så visst är det lite kris i KRIF. Ett negativt kval rycker närmare.

Om det nu skulle bli negativt kvalspel har jag förvisso väldigt svårt att se den rutinerade kärnan Andreas NordfeldtSebastian MagnussonMartin Ekström och Mikael Kurki tillåta laget att åka ur.

Men det skulle vara en pers till resa.