Desktop ad in article Mobile ad in article
Well, jag säger så här. Hockeyettan blir löjligt underskattad. Igen.
För det är så här. Hockeyettan är en riktigt bra liga. Framförallt den södra serien. Och de två kanadensarna är 18 år.
De må komma från en hockeynation där de har det råbarkade kämpandet i blodet, men det kvittar hur talangfull man är, det är inte helt enkelt att kliva från juniorhockeyn och rakt in i seniorhockeyn oavsett om det är Hockeyettan vi snackar om.
Det har hänt upprepade gånger att firade SuperElit-stjärnor här hemma tagit klivet till Hockeyettan för att tvingas inse att det tar tvärstopp. Att startsträckan för att växa in i ligan faktiskt är ganska lång. Inte för att någon av dem har varit samma typ av supertalanger som de två kanadensarna, men det är ändå en rimlig invändning att lyfta med tanke på dess ringa ålder och obefintliga erfarenhet av seniorhockey.
Nog för att ligan blivit yngre och valpigare de senaste åren, men i söderserien finns en hel del rutinerade backar som är lagom elaka och som även om de är betydligt sämre hockeyspelare sett till skickligheten garanterat kommer tycka att det är kul att gå hårt på de kanadensiska virtuoserna.
Skickligheten är annars en annan aspekt som tål att påpekas. Juniorstjärnor som kliver in i seniorhockey och gör succé gör det ofta i väldigt bra omgivning. Det kommer de här killarna inte att få i Karlskrona. På den här nivån är det de själva som förväntas vara de ledande stjärnorna.
De är skickliga, men det är lite naivt att tro att de per automatik ska kliva in och dominera Hockeyettan. Det är ingen självklar succé.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Med det sagt hoppas jag naturligtvis att McClennon och Greig blir de succéer så många verkar vara så bombsäkra på att de blir. För visst är det kittlande med två namn av den kalibern i ligan. Att det är framtidsnamn som kommer istället för herrar med stora cvn men åldrande kroppar och karriärer på väg utför. Det är skittufft och till och med en luttrad gringubbe som undertecknad förstår att det rör sig om spelare som är något utöver det vanliga. Det vore bra för hela ligan om det blev succé.
Frågan är bara hur länge den varar.
Så vitt jag begriper är det inte uteslutet att juniorligorna borta i Kanada kommer igång igen fram i vinter. Det har spekulerats om december och om hockeyn drar igång där är det ju mycket mer fördelaktigt för den här typen av spelare att spela där. Då drar de väl hem igen.
Har KHK riktig otur är de alltså borta innan det riktigt roliga ens börjar.
* * *
Desktop ad in article Mobile ad in article
Det kom knappast som någon överraskning när Alex Ek igår presenterades som klar för spel i Vallentuna kommande säsong. Han och klubben har haft samtal i flera månader och han har funnits med både på träning och match under försäsongen.
Det väntade så att säga bara på att bli officiellt.
Men efter Niclas Lehmann, Stefan Söder och Victor Andersson är Alex Ek ytterligare en supervärvning av klubben som verkligen går all-in på kommande säsong. Han höjer kvaliteten på anfallssidan ytterligare.
Dessutom är krutgubben Andreas Paulsson, 44, klar för ytterligare en säsong i klubben och diskussionen kring honom är intressant.
I Vallentunas lajvsända spelarpresentation konstaterade tränaren Mikael Österblom att det finns en jobbsituation som måste gå att få ihop med hockeyn och att åldermannen därmed kommer att komma tio minuter sent till vissa träningar, men att det är okej.
Det är inte för inte som Österblom ofta lyfts fram som en players manager.
Det är en hårfin linje att balansera på där gränsdragningen måste utföras med precision. Han anklagas ibland för att vara mjuk och slapp, men det är just sådana där grejer som också kan lyfta en grupp. Att kunna hitta lösningar utan allt för stora avsteg som gör att det fungerar för alla och att alla trivs.
Jag är helt övertygad om att det i längden är betydligt mer framgångsrikt än fyrkantighet och hårda regler som obönhörligt gäller alla oavsett situation.
