Desktop ad in article Mobile ad in article
Mattias Elfström, Hanhals
Säsongen 18/19 var den tidigare Malmö-junioren en del av Hanhals fruktade förstakedja som tog hela Hockeyettan med storm och sprutade in poäng. Totalt blev det 35 poäng (13+22) på lika många matcher i den erkänt tuffa söderserien och flyttlasset gick vidare till topputmanaren Troja/Ljungby. Men även om siffrorna knappast skämdes för sig (att göra 24 poäng på 35 matcher i Troja är trots allt inte så pjåkigt) fick han det aldrig att stämma riktigt i Småland. Elfström lämnade laget strax innan transferdeadline och flyttade hem till Göteborg. Nu väntar en återkomst i det Hanhals där han var så framgångsrik senast. En klubb där han dessutom med sin offensiva spetskvalitet kommer att få ta ett stort ansvar. Det doftar succé.
Daniel Fahlström, Nyköping
Beslutet att flytta med tränaren Fredrik Mälberg till Nyköping kan väl så här i backspegeln knappast betraktas som särskilt mycket annat än miserabelt. Fahlström som under flera säsonger hållits tillbaka av att trots sin tydliga kompetens tvingas dela ansvaret med en jämngod kollega i Huddinge hamnade i exakt samma sits några mil söderut. Med den skillnaden att han nu hamnade i ett sämre lag med oerhört mycket sämre försvarsspel. Givmildheten innanför egen blå var smått parodisk under säsongens första halva och när det började ordna upp sig efter jul var det Oscar Malm som fick det aningen större ansvaret mellan stolparna. Låt oss kalla det en bortkastad säsong. Därför kan det anses överraskande att Fahlström trots allt väljer att stanna i den ekonomiskt krisande klubben, men förutsättningarna är en aning annorlunda. Han har en allsvensk klausul i kontraktet och kommer att vara uttalad förstekeeper. Time to shine.
Johan Järlefelt, Kalmar
Han var söderseriens stora pris. Den omdebatterade värvningen som satte färg på sommaren när han valde att göra det förbjudna och byta kulturens Nybro mot popcornkladdets Kalmar. I Iffe-hallen var stockholmaren tilltänkt som den poängglade härförare han varit i Vikings, men det blev inte särskilt mycket av det. Järlefelt bröt handleden och fick stora delar av säsongen söndersliten. Det blev liksom varken hackat eller malet. Efter att ha avslutat säsongen som utlånad till Troja/Ljungby är det nu dags för år två på kontraktet med Kalmar och gissa om någon brinner av revanschlust för att visa upp det där som han faktiskt värvades för?
Desktop ad in article Mobile ad in article
Pavel Krajcovic, Kiruna IF
Säsongen som kommer är sista chansen för den slovakiske keepern att visa att han inte är överskattad. Att han var en stor del i att ta Boden till Hockeyettan och sedan också att vara med och etablera gänget i ligan kan ingen ta ifrån honom, men efter det har det mest varit mungiporna ner. Krajcovic flyttade till Nybro men drabbades av skador och konkurrerades ut av Alexander Johansson (som då var en doldis). I vintras var han tillbaka i Boden men tvingades återigen se sig utkonkurrerad, den här gången av succédoldisen Claes Endre. Men nu väljer Kiruna IF ändå att ta en chans med 26-åringen och det är möjligt att tillvaron i en klubb med lite mindre förväntningar på axlarna kan vara precis vad han behöver för att ta den där revanschen.
Eric Gustafsson, Nybro
En fnurra på tråden mellan trotjänaren Eric Gustafsson och tränaren Karl Helmersson gjorde att poängsprutan tappade sugen och hoppade av. Det var naturligtvis lite av ett dråpslag så väl för klubben som han spenderat hela sin karriär i som för spelaren själv. Gustafsson var ju synonym med att ösa in poäng för tranorna, men fick nu avsluta säsongen med att göra det för gärdsgårdsgäng i lägre divisioner istället. När han nu återvänder till Hockeyettan gör han det tillsammans med seriekonkurrenten och topprivalen Nybro istället. Något som faktiskt kittlar en hel del. Det känns ganska osannolikt att Gustafsson gör något annat än öser in poäng och visar vad moderklubben går miste om.
Nick Hedemyr, Wings
26-årige Hedemyr var en av få som stod och stampade i ett Väsby där alla andra rusade framåt i rekordfart den gångna säsongen. Det innebar att hans roll minskade, att poängproduktionen mer än halverades och att han efter säsongen inte fick vara kvar i klubben. I slutändan var det ganska logiskt, Väsby måste förändra på några positioner för att bli bättre och fjuttiga fyra mål från en forward som de tre säsongerna dessförinnan skjutit 18 (för Väsby), 15 (för Visby/Roma) respektive 23 (för Haninge) mål i Hockeyettan gjorde förstås det valet ganska enkelt för sportchefen Tom Tärnström. Men nu har Hedemyr ritat på för Wings, en klubb där man får anta att han kommer få en större roll och ganska fria tyglar. Räkna med en ny säsong där anfallaren dundrar in närmare 20 mål.
Isak Andersson, Sollentuna
Jo visst, Mariestad är väl fint och så (i alla fall på sommaren), men rent krasst: Isak Andersson har kastat bort två år av sin karriär. Som backup till bländande Tobias Sandberg har han fått spela totalt 15 Hockeyettan-matcher de två senaste säsongerna varav endast fyra vintern som gick. Man kan tala hur mycket man vill om att se och lära och att det kan vara nyttigt att befinna sig i en vinnarmiljö och inspireras av att se en riktigt vass förstekeeper i aktion. Men det är bara ord. Unga målvakter mår bra av att spela och att göra det mycket. Det är förmodligen vad Andersson hoppas få göra nu när han ansluter till betydligt mer modest satsande Sollentuna och får han göra det, då kan det bli riktigt bra. För det är ingen dålig målvakt.
