{{ PAYWALL LIMIT }}
För det är mycket som inte varit vidare bra alls. Känslan av ospännande lunk var alldeles för påtaglig under alldeles för lång tid av serien. De brutalt haltande tabellerna gjorde att det inte gick att uppbåda något större engagemang eftersom det blev oerhört svårt att vikta lagen mot varandra. Ingenmanslandet i söderserien blev alldeles för påtagligt alldeles för tidigt.
Därtill har jag pratat med flera klubbrepresentanter som menat att de initialt ställt sig positiva till det här nya, men att det i realiteten har visat sig att det varit för få och för långt mellan de bra matcherna. Kvalitetsskillnaderna har helt enkelt varit förstora från position ett till position tjugo.
Ovanpå det har vi fått ett Surahammar som knappt hade råd att resa till Norrland och ett Clemensnäs som deklarerat att det kostar mer än det smakar och drar sig ur. Ett besked som säkert riskerar att följas av andra när böckerna ska stängas fram på vårkanten.
Och publiken har inte fyllt läktarna i mer än specifika rivalmöten.
Intrycket är att det varit roligare för spelarna som kunnat konstatera att omväxlande motstånd förnöjer än för fansen som inte bryr sig nämnvärt om motstånd som kommer resande från långt bort nånstans i det avlånga landet.
Det är en väldigt rimlig fråga varför lagen ska hålla på och resa långt och dyrt om det inte gör att engagemanget runt omkring ökar.
Men med det sagt. Nej, seriespelet säsongen 25/26 blev inte i närheten så engagerande som det var tänkt. Men det innebär inte att serieupplägget nödvändigtvis var dåligt.
Det här var något av en pilotsäsong, det var alla medvetna om när den startade och nu har man ett gediget material att utgå ifrån för att skruva på det hela så att det kan bli bättre framåt.
Det finns potential i att spela två serier på det här sättet, men är det något den här säsongen har visat är det att det inte finns 40 lag som håller tillräckligt hög kvalitet för att göra det. Karlskrona-Järfälla, Hudiksvall-Clemensnäs eller vilken annan dylik match man än väljer att exemplifiera med är inte utvecklande eller kul för någon. Inte för utövarna och inte för oss som ska titta på. Det har varit för stort gap mellan topp och botten i båda serierna och det måste åtgärdas.
Det är ingen quick fix, utan ligger minst en säsong bort, men den enda vägen framåt för det här upplägget är att banta antalet deltagande lag. Ganska kraftigt dessutom.
Andra saker kan man åtgärda ganska enkelt. Som att kasta in något mer streck att kämpa om i tabellen (jag tänker fortsätta tjata om det briljanta med ett playout-slutspel) eller en ny nyckel för att lotta ett spelschema som gör att tabellerna inte haltar så förskräckligt.
På sikt kan man ge upp rättvise-tanken och implementera derbygrupper, hitta sponsorer som öronmärker pengar för att subventionera resor, öppna för en valprocess som gör tabellpositionerna än mycket viktigare inför slutspelet och så vidare och så vidare.
Det finns en stor potential i den struktur man nu satt. Analysarbetet för att göra det till en vassare och mer spetsig produkt redan till nästa höst kommer bli oerhört viktigt.
För i grund och botten är det ju så att engagerar det inte publiken, då faller allt ganska platt i slutändan.
* * *
Med grundserien lagd till handlingarna kan vi om man ska snacka engagemang börja förvänta oss att det kommer koka. För slutspelet är häftigt. Nu blir det viktiga matcher i stort sett varje dag hela mars och en bra bit in i april.
Det är något jag verkligen ser fram emot och kommer följa med stor spänning.
Efter att de sista grundseriematcherna är spelade är vad vi vet att det kommer inleda så här.
Åttondelsfinaler norra
Kalix-Piteå
Väsby-Strömsbro
Åttondelsfinaler södra
Hanviken-Mjölby
Mariestad-Borås
Kvartsfinaler norra
Hudiksvall-Lägst rankade play-in-segraren
Boden-Högst rankade play-in-segraren
Lindlöven-Forshaga
Sundsvall-Borlänge
Kvartsfinaler södra
Karlskrona-Lägst rankade play-in-segraren
Tingsryd-Högst rankade play-in-segraren
Vita Hästen-Halmstad
Tranås-Visby/Roma
Nu åker vi!
