MJÖRNBERG: Skurksponsorn, målvaktsstjärnan och målsprutan
Krönikor

MJÖRNBERG: Skurksponsorn, målvaktsstjärnan och målsprutan

Publicerad 11 maj 2020 09:31 | Senast redigerad 16 maj 2020 17:47
Mikael Mjörnberg
Mikael Mjörnberg
Följ HockeySverige påGoogle news
En storsponsor som hamnat i klammeri med rättvisan, en målvaktsstjärna som aningen oväntat väljer att stanna kvar där han är och en målspruta som hittat ett nytt hem. God måndagsförmiddag.

Först kom corona. Sen hoppade ATG av som huvudsponsor för Hockeyettan vilket innebär ett ekonomiskt bortfall inför framtiden. Och som lök på laxen greps vdn för klubbens storsponsor misstänkt för en uppsjö av grova ekonomiska brott i slutet av förra veckan. Något som så klart gör det ganska osannolikt med ett fortsatt sponsorsamarbete framöver.

Jag förstår att man kan hålla sig för skratt i Kalmar.

Det har egentligen ända sedan klubben lierade sig med Kambua som storsponsor, och började hämta in pengar som gjorde den flärdfulla klättringen från division 3 till playoff-spel mot Hockeyallsvenskan möjlig, funnits en diskussion kring huruvida samarbetet varit moraliskt försvarbart.

Företaget har haft ögonen på sig från myndigheterna och det har ivrigt diskuterats huruvida verksamheten är lurendrejeri eller inte. Det har inte varit ett helt okontroversiellt ställningstagande för Kalmar att glatt acceptera pengarna och välja att titta åt andra hållet när företagets förehavanden nagelfarits.

Nu är det många som är ute och skadeglatt svingar och orerar om att Kalmar så klart aldrig borde ha lierat sig med bolaget och rent av att de inte borde ha varit tillåtna att göra det. Det kan jag tycka är lite överdrivet.

Man kan i allra högsta grad diskutera det moraliska i att idka älskog med ett företag vars verksamhet rör sig så pass mycket i en gråzon och där det finns den typen av tveksamheter som funnits. Men rent krasst har ju verksamheten formellt varit legitim när Kalmar ingått sina avtal med Kambua. Små klubbar har inte lyxen att kunna ta moraliskt upphöjda beslut om de ska kunna föra sin verksamhet framåt. I alla fall inte på annat än überlång sikt.

Det förstår naturligtvis alla att det är ofantligt svårt att tacka nej om någon lägger upp mängder av pengar på ett guldfat. Moraliskt försvarbart eller ej.

Ur en sådan synvinkel är det svårt att säga att Kalmar gjort fel. Däremot har de satt väldigt mycket på ett kort och det kortet heter Kambua.

När det korthuset nu havererar sitter klubben väldigt mycket i skiten. Väldigt självförvållat. De får så att säga skylla sig själva.

Nu ska väl tilläggas att ingen ännu är dömd eller ens åtalad. Att det är ett gripande till följd av en utredning och att det lär ligga ganska långt in i framtiden innan ”rättvisa” skipas. Men det ser ju inte direkt bra ut och oavsett utgång omöjliggör det naturligtvis all form av framtida samarbete.

Med andra ord, det omöjliggör nya friska strömmar av pengar in i en klubb som redan kämpar med en hårt ansträngd ekonomi.

Kalmar tog en chans som kommer tillbaka i biter dem ganska ordentligt i svansen. För vid sidan av det mest påtagliga, det ekonomiska bortfallet, är det här något som naturligtvis även naggar klubbens anseende ordentligt kanten. Det blir föreningen som involverade sig med skurksponsorn.

Tiden som kaxig uppstickare med härlig poplagsaura lär vara över. Från och med nu handlar det förmodligen inte om så mycket mer än att bara överleva för Kalmar.

* * *

Desktop ad in article Mobile ad in article


Målvakten Daniel Fahlström stannar i Nyköping. Det kom som en liten bomb på söndagseftermiddagen att den skicklige keepern som strävar uppåt väljer att förbli i den ekonomiskt ansträngda klubben trots att utsikterna till kommande säsong knappast är att de kommer bli ett givet topplag.

Men kokar man ner det hela känns det som en lösning som är riktigt bra för båda parter.

Många av sina säsonger i Hockeyettan har Fahlström hamnat i en situation där han tvingats dela broderligt på speltiden med en jämngod kollega. Det var så med Oscar Malm i Nyköping i vintras. Tidigare har vi sett dem med Pontus Eltonius och Niklas Lundström i Huddinge.

Att han nu väljer att stanna kvar i Nyköping innebär naturligtvis att det blir i en roll som uttalad etta. Klubben har tidigare gett indikationerna att kommande säsong kommer handla mer om en förstekeeper med en ung backup bakom och rent krasst, Nyköping sitter inte i en situation rent ekonomiskt där de kan unna sig lyxen att ha två toppmålvakter.

Det har funnits intresse från andra klubbar i Hockeyettan (vad jag förstår är Enköping en av dessa), men jag tror det kan vara bra för 24-åringen att stanna där han verkligen får vara uttalad etta och chansen att visa vad han verkligen går för över en hel säsong. Det är nog viktigt om han någon gång ska få chansen att kliva uppåt i seriehierarkin.

För klubbens del är det naturligtvis positivt att en så pass kompetent målvakt väljer att stanna trots att läget är som det är. De kommer ha en solid sista utpost. Men samtidigt är det en tydlig signal om att de inte lägger sig ner och dör, att de inte kommer bli helt klappkass. Något som är viktigt att ha med sig när de går ut och försöker locka till sig spelare och sponsorer för en fortsatt satsning.

Poängsprutan Christian Axelsson förlängde och nu Fahlström. Det är goda signaler.

* * *

Desktop ad in article Mobile ad in article


Helgens mest intressanta övergång var annars kanske att den slovakiske målsprutan Kristian Ferletak väljer Kiruna IF inför kommande säsong.

23-åringen anslöt till Malung som en fullständig doldis inför säsongen som gick. Visst han hade dundrat dit 44 poäng (21+23) på 18 matcher för Evry-Viry i den franska tredjeligan säsongen innan. Men....den franska tredjeligan...ja, ni fattar.

Men efter 21 mål för Malung i Hockeyettan i vintras är det ett helt annat ljud i skällan. Speciellt om man tar med i beaktande att dalkarlarna var ett ganska risigt lag utan särskilt mycket medstuds eller medgång alls.

Det var Ferletak som bar offensiven långa stunder. Han gjorde elva mål fler än näst bästa målskytten i laget. Det är imponerande siffror.

Nu tror jag dessutom att det är ett ganska smart karriärdrag att lämna för ett bättre lag, men inte omedelbart ett topplag. Det har säkert funnits intresse från andra betydligt större klubbar, men genom att ta klivet till Kiruna IF flyttar han vidare till ett bättre lag, men kommer ändå till en omgivning där han kommer att betraktas som bärande spets och inte riskera att hamna i någon form av skugga längre ner i en hierarki.

Kiruna satsar väldigt mycket ungt och hemvävt och har så gjort i flera säsonger, men har samtidigt haft modet att göra de lite udda och annorlunda värvningarna. Exempelvis hämtade de ju kanadensaren Anthony Paskaruk från Åmål i division 2 inför den gångna säsongen.

Magkänslan är att Ferletak i Kiruna kan bli riktigt, riktigt bra.