{{ PAYWALL LIMIT }}
Att Västervik plockar in Carl-Henrik Edwardsson, som är nästa spelare att bjudas ut på lån i samma vanskliga format, är lite mer greppbart. Västervik är ett lag vars målbild är att klara sig kvar och samtidigt Edwardssons moderklubb. Kan han han vara med och vinna någon eller några extra poäng i nuet är det gott nog för den krisande klubben.
Adam Arvedson, Ivan Zivlak, Joel Abrahamsson, Lucas Käkelä och Jonathan Andersén, det är jättebra spelare, men Borås och Mariestad är klubbar med självbilden att vara med och tävla längst upp i toppen och utmana om att ta steget upp i Hockeyallsvenskan. Då förefaller det vanskligt att hålla på med kortsiktiga lån.
Det finns alldeles för stora risker i att hålla på och plocka in bärande spelare på lån utifrån. Dels för att de så klart kan ryckas tillbaka precis när som helst och därmed förändra förutsättningarna drastiskt. Men kanske framförallt för att hattande in och ut hela tiden påverkar dynamiken i en grupp och ska man gå långt är det viktigt att jobba med kontinuitet och bygga upp något långsiktigt.
Vi snackar så att säga inte om någon enstaka breddforward och framförallt i Borås fall är det liksom ingen icing on the cake, utan bärande spelare i en tunn forwardsbesättning. Man spelar ett högt spel.
Troja har dessutom knappast visat sig vara någon långsiktig partner då lånen över tid för spelare på tillväxt för framtiden mynnat ut i att man kallat tillbaka Fabian Hellström från Mörrum och Axel Håkansson från HC Dalen. Den enda lånespelaren som hittills lämnats orörd är Valter Johansson i Halmstad.
Troja gör vad som är bäst för Troja, inte vad som är bra för något aspirerande gäng från Hockeyettan. Det måste klubbarna ha med sig i bakhuvudet när de ger sig in i den här cirkusen.
Då är frågan om man i långa loppet verkligen tjänar på att lägga sina ägg i den allsvenska klubbens korg.
