Desktop ad in article Mobile ad in article
Dels naturligtvis för han är så intimt förknippad med Troja-Ljungby. Vägen må ha gått via småländska kollegorna Tingsryd och IK Oskarshamn, men de fem senaste säsongerna har han ändå stått mellan stolparna i Ljungby Arena och det är med den rödklädda klubben han cementerat sin position som en av ligans bästa. Minns bara hur tränaren Jens Gustafsson blint litade på sin keeper i vintras och snudd på vägrade spela någon annan. Det säger en del om hans vikt för Troja.
Men kanske framförallt på grund av att Troja-Ljungby och Kristianstad inte är vilka seriekollegor som helst. Att kalla dem tvättäkta rivaler är kanske att dra det lite väl långt, men det finns en sentida historik av bittra toppmatcher mellan lagen som gör övergången till mer än bara ett klubbyte.
Några år tillbaka i tiden, när Hockeyettan inte var så nedlusad av starka allsvenska utmanare som den är idag, var Troja och Kristianstad två av ganska få gäng som gick stenhårt för att ta klivet upp varje vår. Det mynnade ut i heta möten med mycket på spel och växte fram en tydlig topplagsrivalitet dem emellan.
Ragnewall var inte med alla åren, men definitivt säsongen 18/19 (som slutade med att just Kristianstad tog klivet upp) och senare också i Hockeyallsvenskan.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Det sätter extra krydda till Kristianstads värvning att det är en kille så intimt förknippad med just Troja som ska ställa sig i kassen och axla rollen som förstekeeper. Speciellt som man skulle kunna hävda att det är Troja som drivit honom in i famnen på konkurrenten. Det kommer som sagt ta sin tid att vänja sig vid att se Ragnewall i en grön tröja.
Samtidigt, med tanke på avslutet i Ljungby finns det garanterat också en viss revanschlusta där när kampen de två kombattanterna ska tas upp igen.
Bäva månde Troja.
